Drömmen om italienska livsmiljöer

Drömmen om italienska livsmiljöer


Hallå Lasse! Hur går det för er?
– Det rullar på och den fredagens etapp efter Pisa var platt, havsnära och lättcyklad. I lördags tog vi en vilodag. Det passade utmärkt då det regnade ihållande.

Var är ni nu?
– Vi tar det lugnt på ett mysigt litet hotell i La Spezia, en hamnstad på västkusten mellan Pisa och Genua.

Håller ni sams?
– Ja, än så länge. Jag upplever att en del av den här resan handlar om ett spännande möte mellan två ganska olika karaktärer. Innan vi träffades i Rom hade Lennart och jag pratat i telefon några gånger och sen var han och hälsade på mig i Falun två dagar på sportlovet. Det är vår hela, gemensamma historia. Nu har vi cyklat tillsammans i drygt en vecka och jag trivs.

Vad har varit bäst så här långt?
– De gamla bergsbyarna vi passerade på landsbyggden norr om Rom under de tre första etapperna. Stenhusen, gatorna, torgen, de små butikerna, barerna och caféerna, livsmiljöer som borde få vilken modern svensk stadsplanerare och arkitekt att inse att det är dags att byta ritprogram i datorn innan allt är ICA Maxi och Jysk.

Några incidenter eller olyckor?
– Peppar, peppar… Lennarts bakhjul är på verkstan idag. En eker small av igår eftermiddag och hjulet började wobbla. Han kör på en bra och helt ny långfärdshoj, Trek X 700. Skitdåligt hjul som bara pallade i sju dagar! Det är allt jag har att komma med.

Har ni ätit något gott?
– Varje måltid blir en högtid om man bara är nyfiken och noggrann i valet av sylta och hak. Italien kan laga mat, vet hur man väljer råvaror och kan konsten att inreda en mötesplats.

När kommer backarna?
– Norr om Rom var etapperna småkuperade med någon kortare men kännbar slakmota. De senaste dagarna efter kusten har varit platta och lättcyklade. Backarna vet vi kommer efter Nice, på väg in i Frankrike och Provence. Men innan dess får vi nog även använda växlarna vid några tillfällen på sträckorna mellan Genua och Monaco.

Har ni samlat på er någon rolig anekdot än?
– Inte särskilt humoristiskt kanske, men portiern på hotellet i Pisa undrade efter avklarad incheckning hur kroppen kändes efter en vecka i sadeln. Omtänksamt, tänkte jag. och svarade att lite stelt i nacke och rygg var det nog. Han skarvade då med att om jag behövde massage och en trevlig natt så hade han flera vackra flickbekanta som var utbildade i konsten att göra det skönt för slitna cyklister. Jag tackade vänligt för erbjudandet och förklarade att kroppen brukar vänja sig efter ett tag, och att måttlig stelhet ofta är tecken på att man fått nyttiga ting uträttade under dagen.

Första delen om en annonssäljare på rymmen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer

Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple...

Läs mer

I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara...

Läs mer

Vintercykla med hela världen!

12 februari är det dags igen för Vintercyklingens dag. Nu kanske du redan cyklar året...

Läs mer
Trafikverket kastar in handduken och struntar i cykling

Svenska Cykelstäder, Svensk Cykling och Cykelfrämjandet sparar inte på krutet när de nu gemensamt yttrar sig om Trafikverkets förslag. De...

Läs mer
Det ser mörkt ut för cyklar på SJs tåg

EUs nya och så gott som klara resenärsdirektiv kommer innebära ökade möjligheter till att ta med cykeln på tåg i...

Läs mer