För blotta ögat ser det här nästan ut som vilken modern och snygg endurohjälm som helst. Men under skalet har Giro Manifest Spherical ärvt samma tvådelade Mips-lösning, placerad mellan två hårda skal, som man sedan tidigare använder i landsvägshjälmen Aether. Konstruktionen ska ge ett mer distinkt rotationsskydd och en hjälm som fortfarande ventilerar bra. Mips-skyddet, som vanligtvis ligger mellan hjälmen och huvudet, har annars ofta en direkt negativ inverkan på ventilationen.
Viktmässigt landar Manifest på 340 gram, vilket är väl i paritet med motsvarande trail- och endurohjälmar med rotationsskydd. Den sitter bra och jämnt på huvudet, nackspännet går att justera i höjdled inne i hjälmen och den har självklart ett snabbspänne i nacken. Just det spännet kan vara lite svårt att komma åt, men det är ett problem som många hjälmar har när man, som här, förlänger skyddet ner i nacken. Manifest är relativt stor i storleken.
Manifest sitter även relativt långt ner i pannan. Det är inte ett problem i sig och är egentligen bra ur säkerhets- synpunkt, men det kan bli tajt med vissa glasögon som då lite obekvämt kilas in mellan näsa och hjälmkant. Samma sak om du kör med stora goggles. Vi gillar däremot skärmen som är så där precis lagom lång och enkelt kan justeras i farten.
Nu är det lite svårt att jämföra men vi vill nog påstå att detta är en av de bäst ventilerade stighjälmar vi testat – och att den är snygg och säker gör inte saken sämre.
Du har låst fast cykeln med dubbla lås, ett runt ramen och bakhjulet och ett har fixerat framhjulet. Du har gjort allting rätt. Likt förbannat är det någon som länsat din fina hoj på värdefulla prylar och tagit med sig styre, framgaffel och sadel. Din cykel är nu blott en spillra av sitt forna jag.
Hexlox är en liten pryl som ser till att du får behålla även dina delar. Exakt hur den funkar är lite av en hemlighet, och när man inte vet kan det framstå som ett mindre mysterium. Men det är en liten hexformad och magnetiserad bult som man stoppar in i insexbultens öppning (den funkar alltså bara på stål och inte på aluminium- eller titanbultar). Det gör att den prylsugna tjuven inte kan använda vanliga verktyg för att komma åt dina värdesaker.
För att få ut bulten använder man en liten miniatyrnyckel som är mekaniskt kodad för att passa exakt din Hexlox. Ett hundra procent omöjligt att få ut den annars är det inte, men det krävs en rejäl dos med våld, typ borra/såga/banka sönder, och det är ju inget som görs direkt obemärkt. Man kan ha samma nyckel till flera bultar och nyckeln har även en kod som gör att du kan beställa en ny om du skulle tappa bort den. Vilket inte är helt osannolikt, för den är verkligen liten. Hexlox kommer i storlekarna 4, 5, 6, 8 och nu även 10 millimeter, så du kan säkra det mesta på din dyrgrip.
#4 Eller varför inte en ny hoj? Merida One-Twenty för 24 990, kostar annars 32 990
#5 Insidertipset! Håll utkik natten till fredag för då ska det vara något stort på gång. Vad vi fått höra är det fina prylar som man kan mäta både effekt och hitta vägen med.
Vintern är på ingång, en utmanande tid för oss som cyklar året runt. Men gör det rätt behöver det inte vara så svårt. Vägarna dit är många och här är nio tips att sätta upp på listan.
Klä dig i lager-på-lager även när det gäller fötter och händer, till exempel en tunn ullhandske under en lite tjockare, eller dubbla ullsockar i skorna (om det får plats) Andra utmaningar med vinterskor
Tejpa igen lufthålen på dina skor. Även om du kör med skoöverdrag kan det var klokt att tejpa igen eventuella ventilationshål i sulan på skon. Sätt även en tejpbit under innersulan, över hålet för SPD-klossarna.
Isolerade cykelflaskor är lätta och förvånansvärt effektiva. De håller inte värmen lika bra som en riktig termosflaska, men är bra mycket mer praktiska. Är det å andra sidan riktigt snorkallt kan det vara läge för just riktiga termosflaskor. För att dessa ska sitta fast i flaskstället kan det hjälpa att linda in dem i lite gaffatejp.
Saknar du ovanstående, då sänker lite salt/elektrolyter i vattnet fryspunkten något hack. Särskilt om du tar med dig ljummet eller halvvarmt vatten med dig vid start. (Som exempel kan havsvatten vara kallare än noll grader Celsius utan att frysa till is) Visst kallt vatten är inte jättekul, men det är bättre än is.
Kör du vätskerygga och tycker att slangisoleringen inte riktigt gör sitt jobb? Varje gång du dricker, blås tillbaka vätskan in i blåsan, då finns det mindre eller inget vatten i slangen och munstycket som kan frysa. Tänk även på att vissa munstycken är bättre än andra när det är frysgrader.
Håll dig till plattare rundor, då slipper du bli varm/svettig uppför för att sen frysa i utförslöporna. Här är annars tre bra vinterpass.
Har du fortfarande en 26-tummare som står och skräpar som du inte vet vad du ska göra av? Har den skivbromsar kan du bygga om hojen till en vettig vinterhoj genom att helt enkelt byta ut hjulen mot cykelcrossvarianter. Cykeln får kanske lite konstig geometri, men den blir en billig och lätt vinterhoj.
Skydda huvudet, vanliga mössor gör sig sällan bra under en hjälm så satsa på cykelspecifika diton. Det kan även vara läge att tejpa för i alla fall de främre ventilationshålen på hjälmen. Eller satsa på en hjälm med vind- och regnskydd
Om du pendlar eller tränar i saltblandat snöslask, ställ inte bara in cykeln i cykelrummet. Saltet från vägbanan kommer bokstavligen att äta upp din fina cykel, så se till att i alla fall spola av det värsta. Kanske du kan ha en spann vatten redo i cykelrummet eller garaget? Eller investera i en portabel minitvätt
Strunta i vattenflaskan. Köp en Camelbach eller motsvarade vattenryggsäck. Kan om det är riktigt kallt frysa lite i slangen men är så mycket trafiksäkrare. Inget fumlande när flaskan skall tillbaka i hållaren. Kör både vinter och sommar med en sådan.
”… då sänker lite salt eller elektrolyter i vattnet fryspunkten något hack” – Sedan då? Dricka iskall vatten? Och få ont i halsen som ett brev på posten.
Du måste vara inloggad för att kommentera.
Logga in
Att Thule satsar på cykelryggor har väl inte gått någon förbi, och frågar ni oss är det en lyckad satsning. Till skillnad från den lite lättare och rejsigare serien Vital har de även en serie med ryggor som är mer riktad mot dem som cyklar Enduro och Trail. Och vi har satt tänderna i den som kanske är mest anpassad för just det. För denna version som har tillägget PRO i namnet har nämligen ett inbyggt ryggskydd i Koroyd. Ett neongult och bikakemönstrat material ni kanske sett i lite olika hjälmar. Det finns inte jättemånga ryggsäckar med inbyggt ryggskydd och då det är en ganska enkel lösning för ökat skydd är det förvånande att inte fler skapat liknande ryggor.
Ryggsäckar med ryggplatta brukar dock straffas med att väga en del, men denna 12 liters säck väger in på dryga kilot. Själva skyddet väger bara 150 gram men räcker ändå till för en CE certifiering på nivå 1. Tack vare lite ”vingar” på höftbältet och smart tillskurna axelremmar sitter både ryggan och skyddet där det ska. Med en plastplatta på ryggen så blir det självklart varmare än utan, men ribborna i det material som ligger mot ryggen gör att det mesta av fukten leds bort relativt bra. Rail har gott om fästen för skydd, hjälm och yttre fickor för det man vill komma åt snabbt, plus separat yttre fack för (blöta) ytterkläder. Öppnar man säcken hittar man gott om fickor som gör det enkelt att ha koll på grejerna man vill ha med sig och hålla dem väl på plats.
Under en längre tid har vi verkligen hårdtestat just vätskeblåsan som medföljer, en Hydrapack på 2,5 liter. Den är enkel att öppna, fylla, tvätta och hålla ren. Just den stora öppningen gör att den också torkar fort. Även munstycket är enkelt att ta isär och hålla rent, bara det görs i tid. En annan funktion som Thule satsat hårt på är deras magneter på slangen – ReTrakt – som ska få den att hamna i rätt läge efter att man har släckt sin törst. Systemet funkar, men inte till 100%, för magneterna på slangen måste verkligen ligga helt rätt för att den ska gå tillbaka självmant, vilket inte alltid är fallet. Särskilt om man cyklar lite framåtlutad. Men med lite assistans hamnar den i rätt läge och är snabbt ur vägen, snabbare och enklare än många andra system på marknaden.
För snart 40 år sedan såg Shimano XT, världens första riktiga komponentgrupp för mountainbike, dagens ljus. Resten är historia.
Berättelserna, eller myterna om man så vill, kring hur allt startade är flera. Egentligen har ju det vi i dag kallar mountainbike varit en del av cyklingen sedan cykelsportens begynnelse. Men på 1970-talet var det ett gäng pionjärer som började ta sig an backarna kring Mount Tamalpais i Kalifornien på ombyggda cyklar som gick under namnet ”Klunkers”. De flesta är nog överens om att det var där och då det vi i dag kallar mountainbike ändå föddes. Profiler som Joe Breeze, Gary Fisher och Tom Ritchey skrevs in i de dammigare delarna av cyklingens historieböcker.
I denna första veva var Shimano inte det märke dessa cyklister vände sig till, det här var en tid då nu bortglömda märken som Suntour, Dia-Compe och Huret var det som gällde. Men Shimano såg sin chans och blev en av de första tillverkarna att faktiskt satsa på just mountainbikes. Efter några misslyckade försök, där man bara använt den egna designpersonalen hemma i Japan, skickade man helt sonika en viss John Ute på en researchresa till Kalifornien, där ovan nämnda cyklister gav sin input.
Några år senare, 1982 (-83), släpptes Deore XT – den första komponentgruppen som var designad och byggd för de behov mountainbikes och dessa nya typer av cyklister hade: fler växlar, växelspakar som var lättare att komma åt och kraftigare bromsar.
Shimano Deore XT 1982
Deore betyder förresten Deer – denna första grupp gick även under namnet Deerhead och hade ett litet hjorthuvud som prydde bakväxeln.
Uppföljaren från 1987, med de nu ikoniska växelreglagen
Namnet Deerhead hängde inte med i versionen som släpptes fyra år senare. Men nu hade det hänt så mycket annat att namnet spelade mindre roll. För 1987 kom XT-gruppen med SIS, Shimano Indexed Shifting, en revolution i sig. I stället för friktion i växelspakarna var nu ett klick samma sak som en växling. Med dessa kom även de nu ikoniska styrmonterade växelspakarna, för att inte nämna SPD-pedalerna. Teknologiska framsteg som får månlandningen att likna ett Legobygge.
Klunker 2.0
Den 8-delade premiummodellen XTR M900 lanserades 1991, framtagen för professionella crosscountry-cyklister. XTR blev snabbt alla mountainbikecyklisters gråvåta drömgrupp, och var det ända fram till att Sram släppte sin 12-delade Eagle-grupp för några år sedan. Men innan dess var alltså XT tillsammans med XTR tveklöst en av grundpelarna i mountainbikevärlden.
XTR i den första upplagan
Även XTR växte till slut till sig och blev 12-delad 2018, en teknologi som nu även finns på grupperna XT och SLX och Deore.
XT anno 2019
En av dem som har en särskild relation till Shimanos komponenter, inte minst genom att vara en av få teståkare som produktutvecklarna i Japan förlitar sig på när det gäller erfarenhet och input, är mountainbikeproffset och regerande svenska mästaren Emil Lindgren i Team Serneke-Allebike.
– Jag har agerat testpilot åt Shimano i flera år och testat massor. Gruppen XTR M9100 var jag varit väldigt involverad i. Utvecklingen av XTR är väldigt ingående och genomarbetad. Vi testar och försöker leverera en produkt som gör din cykling till det bättre, utan att du egentligen vet vad som händer på din cykel. Men vi är många som jobbar med utvecklingen hos Shimano, allt ifrån ingenjörer till teståkare, säger Emil.
När blev komponenter en viktig grej för dig? – Jag har alltid haft ett sjukt stort intresse för materialet. När jag var liten hade vi inte ekonomi för de värsta produkterna, men som tur var fanns det en massa kataloger och reklam med de största idolerna. En av dem var Roger Persson och han körde ju så klart på grymma XTR-grejer. Men det tog många år innan jag fick någon komponent med det namnet, säger Emil.
Roger Persson – Emil Lindgrens barndomsidol – var som mest elitaktiv på nittiotalet, med flera framgångar på bland annat SM och NM. Han var också den första svenska mountainbikecyklisten att köra OS när disciplinen gjorde debut i de olympiska spelen i Atlanta 1996. Idag jobbar han med teknisk support på Cycleurope.
Roger blir också nostalgisk när han tänker tillbaka på den här tiden. – Jag använde tidigt Shimano XT och minns de där överliggande tumreglagen med 7-växlat runt 1991. Sedan glömmer jag aldrig känslan när jag fick hålla i de silvriga XTR-askarna 1993. Precisionen i dessa komponenter var 100 procent, säger Roger.
Har du någon favoritdel från den tiden – Shimano var ju tidiga med innovativa lösningar. Vissa var bra, vissa var lite mer speciella. Jag tänker främst på dubbelreglagen ST-M961 och remote-reglagen SL-SS95 för barends, säger Roger.
Emil, du som har kontakt med utvecklarna – vad kommer vi att få se mer av i framtiden? – Det kommer att hända mycket roligt och än så länge är vi långt ifrån färdiga med de cyklar som används i dag. Tyvärr sker mitt jobb i det tysta och jag har inte befogenheter att berätta något. Men framtiden är galet spännande, säger Emil.
Floppen – Dubbelreglagen ST-M961 Inspirerade av utvecklingen på landsväg, där man ganska tidigt byggde in växelreglagen i bromsreglagen fick Shimano i mitten på 00-talet för sig att skapa samma sak för mountainbikes. Resultat blev ett dubbelreglage där man växlade genom att trycka ner själva bromshandtaget. Men bara för att äpplen är gott i paj behöver det inte vara lika gott på pizza. Så precis som det låter var det en riktigt dålig, och dessutom ganska dyr idé som funkade uruselt på mountainbikes. Som tur var blev dessa dubbelreglage en kortlivad historia. De försvann ut sortimentet innan svärmen av svordomar helt stjälpt alla träd i skogen.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in