Test av Ultegra Di2


Den enda tillverkare som hittills lyckats kommersiellt med ett elektroniskt system är Shimano, som lanserade en elektronisk version av sin
finaste grupp Dura-Ace 2008. Tre år senare kommer nu
alltså även Ultegra i en elektronisk Di2-version.

Ovanligt nog är denna dessutom förbättrad jämfört med Dura-Ace Di2. Annars är det nästan en regel utan
undantag att nyheter och innovationer introduce-
ras högst upp i produktkedjan för att sedan leta sig
ner till de billigare och enklare produkterna. Men
det är ingen vild gissning att nästa version av Dura-Ace Di2 får samma uppgraderingar och troligen mer.
De komponenter som är elektroniska i Shimanos
elektroniska system är växelreglagen, framväxel och
bakväxel samt batteriet till dessa. Övrigt i komponentgruppen är precis samma som för den mekaniska versionen av Ultegra – det vill säga vevparti, kassett, kedja, bromsar och pedaler.

Jämfört med Dura-Ace Di2 har Ultegra Di2 främst förbättrats på detaljnivå, det handlar inte om några
revolutionerande nyheter när det gäller funktionen.
Den främsta nyheten är att man använder två ledare
i kabeln, istället för fyra som i Dura-Ace. Detta
innebär att kabeln och kontakterna kan göras
mindre, vilket i sin tur gör dem lättare att montera på till exempel ramar som ursprungligen är
borrade för mekaniska vajerhöljen. Detta kommer förstås att introduceras i nästa generation av Dura-Ace Di2.
Men tvåledarsystemet betyder också att de nuvarande elektroniska delarna i Dura-Ace
och Ultegra inte är kompatibla med varandra.

En annan skillnad är att Ultegras kontakter är
vattentäta. I Dura-Ace-systemet måste kontakterna tätas med krympslang. Nya distanser som klickas fast på kabeln gör att den nu
inte heller ska skallra på ramar där den dragits invändigt, men kablarna finns även för utanpåliggande dragning.

Ultegras system kan även diagnostiseras och justeras av användaren med hjälp av
en vanlig pc och tillhörande programvara. Dura-Ace Di2 kräver speciell utrustning, förbehållen butiker. Med Ultegras diagnosverktyg kan felsökning och uppdateringar göras, men för service måste komponenten
ändå skickas i väg till Shimano.

Samma – men exaktare

De nya lösningarna handlar alltså i första hand om förbättringar när det gäller montering, underhåll och driftsäkerhet. Tekniskt sett är det inga egentliga skillnader i
funktion mellan Dura-Ace och Ultegra. Och det är glädjande, för här pratar vi om ren och skär topprestanda.
Rent praktiskt är visserligen skillnaden inte särskilt
stor jämfört med ett mekaniskt system. Man trycker en
gång och det växlar en gång, för att citera Fabian Cancellara ur en intervju i Kadens från i våras.

Men i ett mekaniskt system trycker man på två spakar som via en vajer flyttar på växeln. Åt ena hållet görs
det med handkraft, och åt andra hållet med en fjäder.
Skillnaden är att trycket här görs på två små knappar,
en för lättare och en för tyngre växlar. Och istället för en
vajer och en fjäder är det två individuella motorer i växlarna som flyttar kedjan, vilka i sin tur får kraft från ett
batteri. Batteriet håller i cirka 200 mil enligt Shimano
och kan laddas på 90 minuter. Batteriets laddning kan
också övervakas från en liten monitor som sitter monterad uppe vid styret.

Jämfört med ett mekaniskt system är precisionen
och exaktheten bättre. Kedjan forceras mellan dreven vilket snabbar på växlingarna. Att växla under hög
belastning är inte heller något problem, och sker mjukare jämfört med mekaniska växlar. Och systemet finjusterar sig självt, både bak och fram, så att kedjeskrap
aldrig uppstår. Växlingsfunktionen är kort sagt imponerande. Dessutom är den pålitlig – inte minst under
dåliga väderförhållanden. Men skillnaden mot ett vältrimmat mekaniskt system är knappast enorm – och
här ligger en del av problemet med Di2.

För visst är det häftigt med ny teknologi och elektroniska växelsystem som fungerar så här bra. Och när
priserna nu börjar bli mer humana, Ultegra Di2 hamnar
lägre i pris än mekaniska Dura-Ace, så kommer Ultegra
säkerligen bli en succé. Och det är välförtjänt.

Men om man väger in alla faktorer är inte Ultegra Di2
en absolut förbättring. Faktum är att elektroniken tillför några förbättringar, men också innebär flera försämringar jämfört med ett mekaniskt system. Framför
allt blir de elektroniska delarna något tyngre, mycket
dyrare och lite mer komplicerade att serva. Detta ska
förstås vägas mot den förbättrade växlingsfunktionen.
Som alltså inte är oerhört mycket bättre i praktiken.

Ett klick – en växel

Det finns förstås ergonomiska aspekter när det gäl-
ler alla växelsystem, och här spelar förstås personliga preferenser in. På Ultegra Di2 är handtagen lättare och
smäckrare än motsvarande mekaniska, och de elektroniska knapparna sitter bakom bromshandtaget. Precis som på de mekaniska handtagen går det att justera
avståndet mellan bromsen och styret, vilket framförallt
är bra för cyklister med små händer.

Men när det gäller placeringen av växelknapparna
känns det som att Shimano fastnat lite i de lösningar
som de mekaniska systemen innebär. Man motiverar
själva placeringen med att ”Shimanoanvändare känner
igen sig” och har säkert goda ergonomiska argument
för placeringen. Men det känns som att de möjligheter
som elektroniken medför inte tagits tillvara fullt ut. En
god nyhet är däremot att lösa växlingsknappar kommer
lanseras senare, så att användaren själv kan välja varifrån man vill växla.

Ett annat argument för Di2 är att växlingen är som
att klicka på en datormus, vilket vi verkligen kan hålla
med om. Ingen kraft krävs, bara ett lätt tryck på knappen. Men det innebär också att återkopplingen blir
liten, och det är svårt att känna om man trycker på rätt
knapp. Med långfingrade handskar blir det ännu svå-
rare. Ett system med en tydligare taktil återkoppling,
kanske med en inbyggd rörelseriktning i ett rent peda-
gogiskt syfte, skulle göra själva växlingarna tydligare
för användaren.

En sista anmärkning handlar också om en försämring
i jämförelse med mekaniska system – det går bara att
växla en växel i taget bak. Med ett mekaniskt Shimano-system kan man också bara växla ett steg i taget bak
– till tyngre växlar. Men fler steg till lättare växlar kan
göras med en och samma spaktryckning. Så även om
varje enskild växling sker snabbare och mer exakt med
ett Di2-system, tar det längre tid att växla flera steg på
en gång då varje steg kräver en enskild knapptryckning.
Det kanske är mest relevant för den som har bråttom,
det vill säga tävlingscyklister, men är ändå värt att fundera på för den som är

Kadens tycker

Shimano Ultegra Di2 kommer utan tvekan att bli en succé, och det verkliga kommersiella genombrottet för elektroniska
växelsystem. Växlingsfunktionen är fantastisk, kort sagt, och
systemet är väl beprövat. Ultegraversionen har dessutom blivit
uppgraderad jämfört med Dura-Ace Di2, men fått ett oerhört
mycket mer attraktivt pris.

Men vi är inte övertygade om att elektronik i denna form är
svaret – för problemet finns knappt. Förbättringarna jämfört
med mekaniska system är tydliga men relativt små, och elek-
troniken medför andra nackdelar och baksidor.

Plus

  • Grymt bra växlingsfunktion. Spännande, ny teknologi.
    Förbättrad jämfört med Dura-Ace Di2 – och billigare.

Minus

  • Tyngre och dyrare än ett mekaniskt system, trots små
    skillnader i funktion och ergonomi. Viss service måste
    göras av Shimano.

Cirkapris:

Ännu ej fastställt för den svenska marknaden.
Leverantör: Shimano Nordic AB,
www.shimano-nordic.com

Antal kommentarer: 2

Göran

Ser fram emot test av Campas system 😉


Kalle Bern

Det testet kommer i nästa nummer av Cykeltidningen Kadens



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Speedplay gör comeback

Speedplay gör comeback


Sen Wahoo köpte upp Speedplay hösten 2019 har det varit tyst som i graven från detta udda men ikoniska varumärke. Men nu släpper Wahoo den första, stora uppdateringen av pedalerna.

För den som inte är bekant med Speedplay kan man säga att det är en form av inverterat pedal+kloss-system, där själva mekanismen sitter i klossen istället för i pedalen.


Uppdateringarna som gjorts inkluderar justerbar float på alla klossar (0-15 grader), tätade lager för minimalt underhåll och ökad hållbarhet genom en uppdaterad pedalkropp. Istället för skiftnyckel används nu insexnyckel vid installation. Modellen ZERO kommer även finnas tillgänglig i fyra axellängder för att tillgodose alla typer av cyklister.

Senare i sommar kommer den egentliga riktigt stora nyheten, då planerar man att släppa POWRLINK ZERO som blir världens första pedalbaserade kraftmätare med dubbelsidig infästning.

Den nya Wahoo Speedplay-serien inkluderar Speedplay COMP, Speedplay ZERO, Speedplay NANO, Speedplay AERO och Wahoo POWRLINK ZERO.

Speedplay-serien inkluderar två olika typer av klossar: Standard Tension (inkluderad med ZERO, NANO, AERO och POWRLINK) och Easy Tension (inkluderad med COMP). Båda klossarna är kompatibla med alla pedaler i den nya Speedplay-serien samt kompatibla med tidigare Speedplay ZERO-pedaler. COMP, ZERO, NANO och AERO är tillgängliga idag och POWRLINK ZERO kommer enligt Wahoo att finnas tillgänglig sommaren 2021.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ny luftigare Prevail från Specialized

Ny luftigare Prevail från Specialized


Specialized kallar sin nya S-Works Prevail II Vent för den mest ventilerade hjälm de någonsin tillverkat och det är lätt att förstå varför.

För att skapa en ny luftigare konstruktion skalade man bort totalt sju ”broar” från centern och sidorna, resultatet blev föga överraskande mer effektiva ventilationskanaler. För att samtidigt behålla en stabil struktur så har hjälmen fått broar av Aramid (som är en form av kevlar)

Konstruktionen ger en 20 procentig ökning av ventilerade områden och luften kan alltså flöda mer effektivt genom hela hjälmen. I klippet nedan ser man skillnaden mellan nya och ”gamla” Prevail II

De stora luftkanalerna genom S-Works Prevail II Vent gör att luften rör sig 18% snabbare över ditt huvud än Prevail II, du blir alltså svalare, slipper kanske en del svett i ögonen och vem vet, kanske blir du även snabbare.

S-Works Prevail II Vent har fått MIPS SL’s minimalistiska fästsystem, ett system som ska ge 10 till 15 millimeter av rotation i varje riktning och samtidigt erbjuda samma skydd som andra versioner av MIPS.

Svalaste hjälmen för XC och landsväg? Ja kanske det

Prislappen landar på ca 3900 kr


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite


Svenska POC ligger knappast på latsidan. Förra veckan släppte de Omne Eternal – världens första självförsörjande cykelhjälm (på el). Bakom trollerikonsten står företaget Exeger och ett material som kallas Powerfoyle som kan omvandla allt ljus till elektricitet. Hjälmen har sedan en inbyggd lampa som helt enkelt laddas då hjälmen utsätts för ljus. Lampan behöver alltså aldrig laddas via någon extern kabel. Pris 2500

Omne Eternal

Nu släpper man en ny version av Ventral som fått tillägget Lite. Det är kort och gott en bantad Ventral, där man reducerat andelen plast i skalet och sytt i remmarna istället för att använda spännen. I storlek medium väger den så lite som 190 gram. Nackdelen är att hjälmen får mer exponerad och stötkänslig EPS samt att hakbandet inte kan justeras mer än i längd. Men är man viktjägare så är man. Prislappen landar på runt 2600 kronor

Nya Ventral Lite i tvådelad färgsättning

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Specialized S-Works Ares är här!

Specialized S-Works Ares är här!


Det har förekommit en del rykten om denna sprillans nya sko ett tag nu. Bland annat syntes Daniel Oss i Bora Hansgrohe snurra runt på dem i höstas. Något som fick många att tro att det handlade om en ny S-Works 8 sko. Men så är inte fallet, utan Specialized släpper nu en helt ny sko som fått namnet Ares.


Visst har den ärvt en del från S-works 7, främst sulan och styvheten (som hamnar på 15, högst upp på skalan) Resten av skon är dock något annat. Boaspännena är ett par Li2 (till skillnad från de specialdesignade som sitter på S-Works) och kring dessa har man byggt en helt ny spännkonstruktion. Skon har en sockliknade plösfri konstruktion som ger en omslutande passform. Tanken är att spänningen dras triangulärt över mellanfoten och sprider trycket över en större yta, något som eliminerar foten från att rulla i skon, enligt Specialized alltså, som även menar att skon därför blir 1% snabbare.


Tryckkartor av samma cyklist, vid samma kraft, i en sko med traditionell, dubbelt spännsystem jämfört mot vårt nya S-Works Ares spännsystem, under patentansökan, där kontaktytan ökar med 20%. 

Vi har redan hunnit testa den lite, av förklarliga skäl dock bara inne på trainern och passformen är minst sagt unik. För ännu mer precis passform har hälkappan fått en ordentlig stoppning. Nackdelen som följer med den sockliknande konstruktionen och tajta hälkappan är att de blir lite svåra att komma i och kräver nästan ett skohorn. När de väl sitter på är de dock sanslöst sköna med en otrolig balans mellan komfort och kraftöverföring. Trogna sin historia är skorna av de lite smalare slaget, men då de inte är allt för styva runt själva tåboxen gissar vi att de kommer forma sig lite efter foten med tiden. Att det är en sko som kan leverera är det inga större frågetecken kring och när vädret passar sig bättre för vita och luftiga skor lovar vi att återkomma med ett lite djupare test.

Vikt: 255 gram per sko (storlek 43)

Pris: 5000


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Minitest: Giro Aether Mips

Minitest: Giro Aether Mips


Mips 2.0

Vad Mips är behöver nog ingen djupare beskrivning vid det här laget. Sannolikheten att du själv kör i en hjälm som har det svenska rotationsskyddet Mips är nog ganska hög (vi killgissar att den är runt 50 procent).

I hjälmen Aether har Giro tagit användandet av Mips ett steg längre. Man har här placerat det gula glidskiktet mellan två hjälmdelar, vilket alltså innebär att även hjälmen i sig kan rotera. Fördelen är dels att man får ett mer aktivt rotationsskydd, och dels att man slipper ha det gula Mips-skyddet direkt mot huvudet – något som i vissa fall kan påverka saker som ventilation och komfort.

När det kommer till ventilation är Aether en minst sagt sval historia – ventilationshålen är väl tilltagna. Hjälmen har dessutom luftkanaler på insidan, något som hade varit omöjligt med en mer konventionell Mips-lösning.  Konstruktionen ger en av marknadens kanske mest välventilerade hjälmar, i synnerhet i en hjälm med Mips.

Giro Aether sitter väldigt jämt på huvudet, utan några tryckpunkter. Men om du har ett lite koniskt format huvud kan du kanske uppleva hjälmen som lite grund. Designen är även den åt det lite breda hållet, så har du ett smalt ansikte är svamplooken nog inte allt för långt bort. Men den passar samtidigt väldigt bra ihop med ett par feta, breda glasögon. Glasögon som förövrigt har väldigt bra gummikuddar att ligga och vila på i hjälmens frontkanaler när de inte används.

För att Mips-skyddet ska funka optimalt, och för att det ser bättre ut, gäller det dock att ha koll så att hjälmens två halvor ligger i fas – för de kan lätt flyttas runt och hamna i fel läge. Det är även bra att se till att det inte samlas massa smuts och jord mellan hjälmhalvorna som kan ligga och skava (kör du bara landsväg är det däremot ett icke-problem).

Ur ett rent analogt perspektiv är nog Aether en av de mer avancerade standardhjälmarna som finns på marknaden just nu. Att den kostar därefter säger en del i sig.   

Vikt: 250 gram

Pris: 3 500 kronor


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in