STIGCYKLISTENS 7 BUDORD

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD


Det finns plats för alla i skogen men med ett ökat intresse för friluftsliv är vi fler som ska dela på kakan och då behöver vi cyklister göra vår rätta del i ekvationen.

Internationellt finns det lite olika informella regler kring hur cyklister ska uppföra sig i skogen, bland annat har IMBA (international mountainbike association) sin rules of the trail. Men de rimmar inte helt med svensk allemansrätt och den öppna stigkultur vi har här. Så här är vårt förslag till en samling regler eller snarare ett kodex för oss svenska stigcyklister att leva efter.

#sharethetrail

1.Cykla bara där du vet att du faktiskt får.

2. Respektera andra på stigen. Lämna företräde för vandrare och ryttare och var inte främmande för att du ibland kan behöva stanna helt. Använd gärna en stiganpassad ringklocka även i skogen.

3. Lär dig allemansrätten och hur den påverkar dig. Värna om det du vill njuta av, vår gemensamma natur.

4. Sladda inte, att låsa hjulen i onödan bidrar mest med slitage och ger oss cyklister dåligt rykte.

5.Undvik att cykla över känsliga marker och på de allra våtaste dagarna.

6.Ta med ditt, och även andras, skräp hem.

7. Hälsa! Var den trevligaste personen i skogen. Ett leende kostar ingenting 🙂

Kärlek börjar med bråk

Kärlek börjar med bråk


Jag är så fasligt kluven. Egentligen är cykling för mig, var den än äger rum, totalt okomplicerat – något av det roligaste man kan göra med kläderna på. I skogen får smilbanden kramp av glädjen som stigen och naturen frammanar. På vägen njuter jag av det meditativa tillstånd som kan uppstå i det skönt monotona nötandet, eller av den helt fantastiska känslan när en grupp cyklister bildar en fungerande klunga i mekaniserad symbios. Till och med en annars riktigt dålig pizzeria kan ju få en Michelinkrog att framstå som tråkig – bara man besöker den under en cykeltur.

Till sin natur är cyklingen enligt mig även en i grunden osjälvisk handling. Jag menar att den i sig inte drabbar någon levande själ negativt – vi tar minimalt med plats, vi låter inte och vi påverkar inte miljön negativt på något sätt. Tvärtom är cykling det absolut mest energieffektiva sättet att transportera sig på, i alla fall så länge vi rör oss på land.

Hade jag fått önska hade jag gärna sluppit diskutera konceptet cykel, precis som att man inte diskuterar konceptet ”att andas”. För jag ser inga uppenbara skäl till varför företeelsen cykling behöver vara så laddad. Ändå hamnar vi där, nästan varenda dag.

Som chefredaktör för Bicycling vill jag ändå tro att det är min roll att på olika vis stå på barrikaderna och försvara oss cyklister, något som få andra gör. Jag gör det för mig och jag gör det för dig. Det kan låta lite gnälligt ibland – men det är egentligen bara förtäckt kärlek.

Just nu går världen igenom en tung period och vi lever omringade av ganska negativa nyheter, något som våra hjärnor bevisligen dessutom är extra bra på att uppmärksamma och gå igång på (clickbaits är ju en succé större än internet). Så det kanske kan vara läge för lite jujutsu på våra egna hjärnor. Vad sägs om att vi som cykelkollektiv blir bättre på att sprida, dela och lajka även det som faktiskt bara är en positiv eller rolig nyhet kring cykling? Även rent konkret – ta med den där nyfikna eller kanske till och med skeptiska vännen på en cykeltur. På sikt kanske kärlek inte alls börjar med bråk, utan bara med cykling.