En lag för säkrare omkörningar? Glöm det!

En lag för säkrare omkörningar? Glöm det!


Många cyklister, inklusive jag själv, vittnar om en otrygg och allt mer hotfull trafikmiljö. En miljö där många bilister kör om utan vettig marginal och ibland till och med tar sig rätten att läxa upp cyklister med hjälp av sina fordon. Jag är övertygad om att en tydligare lagstiftning kring vad som gäller vid omkörning av cyklister skulle göra situationen på våra vägar bättre och säkrare. En lösning är att göra som i Spanien, Portugal, Tyskland, Frankrike och flera andra länder, där man lagstadgat om en omkörningsmarginal på minst 1,5 meter.

Så här lyder lagen i Sverige i dag:
33 § Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.

Problemet med den här lagformuleringen är att vad som menas med “betryggande avstånd” inte är definierat. Situationen blir alltså helt beroende av en subjektiv bedömning från den omkörande bilisten. Det är ungefär lika luddigt som om vi hade haft en lag som reglerar hastigheten på våra vägar med formuleringen: ”Kör så fort det passar givet situationen.”

De senaste åren är det flera som har försökt att driva den här frågan i Sverige. Förutom några initiativ från cykelbranschen står den med som en punkt i intresseorganisationen Svensk Cyklings politiska manifest ”Lagstadga om avstånd för motorfordon vid omkörning av cyklister till minst 1,5 meter.”

Vissa länder har till och med träffsäkra slogans i kombination med vettigare lagar

Förslaget har även lagts fram som motioner i riksdagen i flera olika omgångar. Senast var det Liberalernas Nina Lundström som tyckte att det var dags för en tydligare lagstiftning i frågan. Svaret från regeringen och infrastrukturministern Tomas Eneroth var att det saknas beredningsunderlag för ett sådant förslag, vilket betyder att frågan inte har utretts. Problemet är att han svarade exakt samma sak på liknande motioner 2018. Därför ställde jag frågan till Tomas Eneroth om varför det inte tas något initiativ till att utreda detta och skapa det nödvändiga beredningsunderlaget. Förslagsvis skulle man ju kunna ge uppdraget till nyinrättade Cykelcentrum på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Jag ville även veta hur infrastrukturministern själv ställer sig till frågan om en 1,5-meterslag för passering av cyklister på våra vägar? 

– Det finns i nuläget inte stöd för att en ändring av trafikförordningen faktiskt skulle innebära en säkrare trafikmiljö. För att öka regelefterlevnaden ser jag att det behövs mer information, men också att polisen beivrar regelöverträdelser. Det här är frågor som jag tycker är viktiga och som jag kommer fortsätta att arbeta med, svarar Tomas Eneroth på mina frågor.

Jag är inte nöjd med det svaret. Det är både diffust och tandlöst. Inom ramen för den nationella cykelstrategin säger regeringen att man arbetar för ökad och säker cykling. Trots en mängd möjligheter att svara på frågan hur det ska göras uteblir både svaren och de konkreta förslagen. Det enda man lyfter är den nyinrättade ”Cykelgatan”, vilket innebär att kommuner kan reglera gator som cykelgator där cyklister har ett visst företräde framför motorfordon. Syftet, att främja cykling och på sikt få fler att börja cykla, är inte dåligt i sig. Men det behövs mycket mer än en ny skylt (som det förövrigt tog mer än åtta år att utforma) för att göra landets vägar och gator säkrare för svenska cyklister.  

Så svårt är det inte…

Min tolkning är att regeringen helt enkelt inte verkar se problemet och att man då inte är öppen för lösningar. Jag skulle även gissa att det är enklare för Tomas Eneroth att bara säga att han bryr sig om cyklisters säkerhet och komma med tomma ord om att han ska jobba med detta, utan att egentligen behöva göra något alls. Jag vill inte sprida politikerförakt, men man kan inte påstå att man jobbar för en fråga om man konsekvent och i flera år duckar för lösningar utan att komma med några som helst egna förslag. Då blir det bara tomma ord som inte förpliktigar till att ta några som helst obekväma beslut. Och det är inte bara jag som känner viss frustration här.

– När det gäller just 1,5-metersförslaget är det frustrerande att inget händer. Mycket, eller i varje fall något, skulle behöva göras. Regeringen vill jobba med ”säkra omkörningar”. Men det tycker inte jag räcker. Lagen säger redan just det – och det funkar ju inte. Jag tänker snarare att om andra länder kan så borde Sverige också kunna, säger Klas Elm på Svensk Cykling.

På ett plan har jag väldigt svårt att förstå det enorma motståndet i frågan. För just 1,5 meter är en marginal som vi är ganska vana vid i synnerhet nu i dessa coronatider men även i övrigt i trafiken. Våra motorvägar är till exempel byggda så att två vanliga bilar som kör parallellt ska ha exakt 1,5 meters marginal mellan sig om de kör i mitten av sina respektive filer. En kan ju fundera lite på hur det hade sett ut om marginalerna var reducerade till några ynka decimeter.

Jag tror att vägen framåt här delvis är att skapa mer uppmärksamhet i frågan för att på sikt skapa en större politisk enighet. För att skapa opinion och större förståelse för svenska cyklisters situation behöver vi nog tyvärr i större utsträckning både filma och sprida de farliga omkörningar vi är med om, och polisanmäla när det är befogat. Då polisanmälningar med högsta sannolikhet inte kommer leda till något tydliggörs det nämligen att existerande lagstiftning är helt verkningslös.

Tycker du detta är en viktig fråga? Dela gärna artikeln i dina sociala kanaler.

Kärlek börjar med bråk

Kärlek börjar med bråk


Jag är så fasligt kluven. Egentligen är cykling för mig, var den än äger rum, totalt okomplicerat – något av det roligaste man kan göra med kläderna på. I skogen får smilbanden kramp av glädjen som stigen och naturen frammanar. På vägen njuter jag av det meditativa tillstånd som kan uppstå i det skönt monotona nötandet, eller av den helt fantastiska känslan när en grupp cyklister bildar en fungerande klunga i mekaniserad symbios. Till och med en annars riktigt dålig pizzeria kan ju få en Michelinkrog att framstå som tråkig – bara man besöker den under en cykeltur.

Till sin natur är cyklingen enligt mig även en i grunden osjälvisk handling. Jag menar att den i sig inte drabbar någon levande själ negativt – vi tar minimalt med plats, vi låter inte och vi påverkar inte miljön negativt på något sätt. Tvärtom är cykling det absolut mest energieffektiva sättet att transportera sig på, i alla fall så länge vi rör oss på land.

Hade jag fått önska hade jag gärna sluppit diskutera konceptet cykel, precis som att man inte diskuterar konceptet ”att andas”. För jag ser inga uppenbara skäl till varför företeelsen cykling behöver vara så laddad. Ändå hamnar vi där, nästan varenda dag.

Som chefredaktör för Bicycling vill jag ändå tro att det är min roll att på olika vis stå på barrikaderna och försvara oss cyklister, något som få andra gör. Jag gör det för mig och jag gör det för dig. Det kan låta lite gnälligt ibland – men det är egentligen bara förtäckt kärlek.

Just nu går världen igenom en tung period och vi lever omringade av ganska negativa nyheter, något som våra hjärnor bevisligen dessutom är extra bra på att uppmärksamma och gå igång på (clickbaits är ju en succé större än internet). Så det kanske kan vara läge för lite jujutsu på våra egna hjärnor. Vad sägs om att vi som cykelkollektiv blir bättre på att sprida, dela och lajka även det som faktiskt bara är en positiv eller rolig nyhet kring cykling? Även rent konkret – ta med den där nyfikna eller kanske till och med skeptiska vännen på en cykeltur. På sikt kanske kärlek inte alls börjar med bråk, utan bara med cykling.

Nya Garmin Varia – test

Nya Garmin Varia – test


Garmin Varia RTL516 är namnet på Garmins senaste uppdatering på Varia, baklampan som hjälper till att hålla dig säker på vägarna.

Förutom att vara en väldigt kraftfull baklampa, med synlighet på upp till 1,6km i dagsljus, innehåller den nya Varia en radarfunktion som håller koll på upphinnande trafik. Garmin Varia kan därför varna dig, via din cykeldator, när du är på väg att bli omkörd av en bil eller lastbil. På så vis hinner du förbereda dig och slipper bli överraskad eller i värsta fall vingla ut i vägen vilket kan leda till en olycka.

Varia fungerar givetvis med Garmins cykeldatorer, men för att inkludera alla cyklister är den även kompatibel med andra vanliga varumärken som Wahoos datorer. Den går dessutom att koppla upp mot en app i telefonen för dig som inte använder en cykeldator utan har din lur monterad på styret.

Varia Radar 2020

Redan på 150m kan varia känna av en upphinnande bil och varnar då både med ljud och visuell information om att ett fordon är på gång. När Varia plockar upp bilen kommer skärmen ramas in av en färg samtidigt som en prick dyker upp längs skärmens kant. Pricken representerar alltså bilen och rör sig längs kanten ju närmare den kommer, vid flera bilar dyker flera prickar upp. Varia känner dessutom av hur snabbt bilen närmar sig och anpassar färgen på skärmen efter hastighet en lägre fart representeras av gult som sedan närmar sig orange och rött ju snabbare det går.

När Cykloteket testade produkten tillsammans med ambassadören och proffscyklisten Sara Penton, kunde vi konstatera att den plockade upp 100% av alla bilar och motorcyklar som dök upp och den gemensamma slutsatsen var att det är en pryl som skapar ett extra lugn när man är ute på vägarna. Man slipper bli överraskad av upphinnande trafik och man kan utan större ansträngning förbereda sig varje gång man bli omkörd – speciellt vid cykling i motvind då vindens sus gör det ännu svårare att höra bilar som kommer bakifrån!

Spana in filmen för att se hur produkten faktiskt fungerar i verkligheten!


Köp Garmin Varia RTL516 här

Ett cykelliv – inte värt en meter

Ett cykelliv – inte värt en meter


Det är inte okej att gå in på en bank med vapen i näven och råna den – ajabaja, då blir det finkan. Eller bara på måfå slå en främling på käften. Det är så självklart och rimligt på något sätt, civiliserat. När det gäller våld riktat mot cyklister är sakn annorlunda. Att preja cyklister, eller köra med minsta möjliga marginal, verkar fortsatt ske med lagens goda minne. Incidenterna är många men domarna mot bilister som medvetet eller omedvetet våldför sig på cyklister lyser med sin frånvaro.

Under perioden 2005-2015 skadades 3 735 cyklister allvarligt eller avled. Av de olyckor som leder till cyklistens död sker 7 av 10 vid en krock med motorfordon. Många fall ÄR olyckor men vi som cyklar vet mycket väl hur läget är ute på våra vägar.

Trafikförordningen säger: Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om. Då betryggande avstånd är subjektivt och att det skiljer sig en del åt om man sitter inne i en metallbur eller befinner sig ute i det fria har Spanien, Portugal, Frankrike, Belgien, Polen och delar av USA, Kanada och Australien valt en fastställd definition av vad ett tryggt avstånd är. Cyklar måste här passeras med ett avstånd på 1 eller 1,5 meter.

2017 kom det glädjande nog in minst fem motioner för att få till samma lag även i Sverige. Vissa vill helt enkelt att färre cyklister ska dö på våra vägar, eller i alla fall ge de bilister som tror att ett betryggande avstånd är några centimeter en ny ram för sin verk­lighetsbild. En ändrad lag skulle leda till färre tveksamheter och det skulle bli möjligt att lagföra eller bötfälla bilister för påkör­ningar, prejningar och aggressivt beteende mot cyklister. Men det blir nog inget med det, för när vår infrastrukturmi­nister Tomas Eneroth i mars 2018 kom med ett skriftligt svar på en av motionerna menade han att ”regler i sig inte nödvändigtvis förbättrar trafiksäkerheten” och att ”det för närvarande saknas beredningsunderlag för förslag om ett specificerat minsta avstånd vid omkörning av cyklister”. Formuleringar som rimmar ganska illa med nollvisionens annars ganska fina paroll att ”Det ska vara lätt att göra rätt i trafiken”.

Men det är klart, så länge nollvisionen i vissa fall inte verkar gälla för cyklister spelar någon regel hit eller dit kanske mindre roll.

Denna ledare publicerades ursprungligen i mars 2018

Vacchi och Craft slår ett slag för en 1,5-meterslag

Vacchi och Craft slår ett slag för en 1,5-meterslag


Minst 1,5 meters avstånd vid omkörning av cyklister. Den tredje upplagan av Craft och Roberto Vacchis samarbete Vacchi Collezione slår i år ett slag för ökad säkerhet i trafiken. Målet är att lyfta debatten och få till en lagändring.

Cyklister riskerar ofta att hamna i allvarliga olyckor på vägarna, och en av de största, eller kanske med onödiga riskerna, är när bilister gör för tajta omkörningar. I syfte att belysa denna risk och skapa opinion för ökad trafiksäkerhet har Craft och Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi tagit fram kollektionen Vacchi Collezione 3.0.

”Enligt oss behövs en ny lagstiftning där avståndet till en cyklist vid omkörning är minst 1,5 meter, en lag som redan finns på plats i flera länder i Europa”, säger Stefan Persson, VD på Craft. ”Vi lanserar därför Vacchi Collezione 3.0 och kampanjen Share the Road som ett initiativ för att lyfta debatten och öka säkerheten för cyklister.”

Dags för en lagändring

Även Roberto Vacchi tycker att det är hög tid för en lagändring. ”Förutom att en lagändring är viktig ur en säkerhetssynpunkt är det också viktigt med en markering att vägen faktiskt är till för alla”, säger han. ”Det finns människor som framför olika typer av fordon som riskerar lite för mycket, inte minst andras liv och då i synnerhet de som sitter på en cykel. Dessa människor förstår nog inte hur nära det kan vara ibland. Förhoppningsvis kan detta initiativ leda till en större förståelse för varandra ute på vägarna. Oavsett om vi sitter bakom en ratt eller ett styre vill vi alla komma hem igen, gärna med ett leende på läpparna.”

Skriv under här för en lagändring för minst 1,5 meters avstånd vid omkörning #sharetheroad

En av våra ledare på temat: Ett cykelliv – inte värt en meter

Vacchi Collezione 3.0 innefattar cykeltröja, cykelbyxor, vindväst, strumpor, armvärmare, keps och t-shirt. Kollektionens mest framträdande designelement är två parallella orangea linjer som symboliserar den ömsesidiga respekt som borde vara en självklarhet mellan bilist och cyklist – vilket i detta fall konkret innebär att man håller minst 1,5 meters avstånd vid omkörning.

Plaggen lanseras den 29 april och kan köpas på craftsportswear.com. Även i år går en del av försäljningen till Peter Fåglums Ungdomsfond.

Riv upp alla cykelbanor!

Riv upp alla cykelbanor!


Cykelbana. I grunden en oskyldig liten term för blindtarmen i vårt trafiksystem men känslorna detta lilla ord väcker är närmast paritet med IS. När vi cyklister väljer att använda cykelbanor sker det oftast på andras villkor. Vi får tampas med en labyrint av barnvagnar, mystiskt placerade stolpar, svängfester, kopplade och okopplade hundar i diverse storlekar och en mindre flotta av parkerade kommunala servicefordon och budbilar. Eller har jag kanske bara missat att cykelbanor egentligen är en form av kommunala bikeparks?

Använder vi å andra sidan inte cykelbanan är det helt plötsligt den enda platsen på jorden cyklar överhuvudtaget ska existera på. Epatraktorer, husvagnar eller jordbruksmaskiner lever en långsam och blockerande – men likväl fredad – tillvaro på våra gemensamma vägar. Där är acceptansen total. Men en cykel … och skulle vi, gud förbjude, vara två som cyklar i bredd … inget i den svenska folksjälen verkar kunna riva upp mer aggressioner än en gemensam styrbredd på 100 centimeter. Stämningen på en Norensk julafton framstår ju som ett barnkalas i jämförelse med vad som sker under biltaket när vissa bilister konfronteras med en sådan syn.

Själv stötte jag nyligen på en äldre man i skogen som bestämt ifrågasatte att jag cyklade på en stig i skogen på min mountainbike. ”Ni hör hemma på cykelbanan” muttrade han hotfullt aggressivt. Man kan tro att jag hittar på, men det är en sann historia. Lika sant är det att många tävlingsarrangörer nu drabbas av Trafikverkets allt hårdare tillämpning av sina egna riktlinjer. Riktlinjer som i ökande utsträckning hänvisar arrangörerna till att använda cykelbanor. Självaste SM har ju hängt lite då Trafikverket bokstavligen satte käppar i hjulet för hela evenemanget. De avslog nämligen först ansökan om att få använda fyra kilometer av riksväg 66 och hänvisade till andra lågtrafikerade vägar – eller, jo ni gissade rätt – cykelbanor*

Även om detta kanske är min gnälligaste ledare någonsin tycker jag självklart inte att vi ska riva upp eller minska på antalet cykelbanor, tvärtom. Men när vi blir piskade med moroten och när cykelbanorna i stället för att vara en integrerad pusselbit i ett större trafiksystem ibland används som ett slagträ mot cyklister undrar man om vissa inte gjort en lite väl avancerad tankevurpa. Även om det tveklöst hade varit drömmen så önskar jag ingen särskild frizon för cyklister – bara ett fritt och öppet sinne inför vad en cykel är och var den hör hemma.

  • Bäst just nu: Alla rön som ramlar in om nyttan av fysisk aktivitet, dess positiva effekter på hjärnan och vårt humör som i kombination med viljan av att vara mer klimatsmart allt mer får cykeln att framstå som ett universalpiller för det mesta.
  • Minst lika bra just nu: Att Svenska cykelförbundets tre huvudfrågor för 2020 är: cykeltävling på väg, 1,5-metersregeln och tillgång till mark för cykling. Bra där!

*I skrivande stund är det Corona som satt käppar i hjulet för det mesta och hur det blir med SM, oavsett trafikverkets välvilja eller inte, återstår att se.