Emilia Fahlin klar för OS!

Emilia Fahlin klar för OS!


Den svenska OS-truppen växer och nu är Emilia Fahlin med på listan!

Med 100 dagar kvar till invigningen är ytterligare sex aktiva klara för OS i Japan. Judokan Marcus Nyman, cyklisten Emilia Fahlin, bordtennisspelaren Linda Bergström, maratonlöparen Carolina Wikström, samt Nacrabåten med Emil Järudd och Cecilia Jonsson.
– Den svenska OS-truppen till Tokyo växer nu till 91 aktiva och vi hoppas på lika stor och slagkraftig trupp till denna sommar som deltog i Rio 2016, då över 140 idrottare deltog och truppen vann elva medaljer, säger SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo

Om Emilia Skriver SOK såhär: Cyklisten Emilia Fahlin klarade det internationella kvalet till spelen redan i oktober 2019, men har sedan tampats med en del skador. Nu är hon tillbaka i form och slutade nyligen sexa i världstourloppet Gent-Wevelgem.

FAKTA/Sveriges trupp till OS i Tokyo

Bordtennis: Linda Bergström, damsingel, Mattias Falck, herrsingel, Lag herrar.
Brottning: Sofia Mattsson, 53 kg, Henna Johansson, 62 kg, Alex Kessidis, 77 kg.
Cykel: Emilia Fahlin, landsväg.
Judo: Anna Bernholm, 70 kg, Tommy Macias, 73 kg, Marcus Nyman, 90 kg.
Fotboll: Lag damer.
Friidrott: Daniel Ståhl, diskus, Armand Duplantis, stavhopp, Angelica Bengtsson, stavhopp, Kim Amb, spjut, Fanny Roos, kula, Wictor Petersson, kula, Simon Pettersson, diskus, Thobias Montler, längd, Khaddi Sagnia, längd, Andreas Kramer, 800 m, Kalle Berglund, 1 500 m, Carolina Wikström, maraton.
Gång: Perseus Karlström, 20 km.
Handboll: Lag damer, lag herrar.
Kanot: Linnea Stensils, K1.
Ridsport: Lag dressyr, Lag fälttävlan, Lag hoppning.
Simning: Sarah Sjöström, flera distanser, Erik Persson, 200 m bröst, Louise Hansson, 100 m fjäril.
Skyttesport: Stefan Nilsson, skeet.
Segling: Max Salminen, finnjolle. Anton Dahlberg och Fredrik Bergström, 470, Josefin Olsson, laser radial, Jesper Stålheim, laser, Emil Järudd och Cecilia Jonsson, Nacra 17.

Emilia Fahlin spurtade till sig en OS-plats

Emilia Fahlin spurtade till sig en OS-plats


Emilia Fahlin spurtade med stor sannolikhet till sig en OS-plats i Tokyo genom sjätteplatsen i World Tour-loppet Gent-Wevelgem i söndags.

– Jag hoppas att det här räcker och att jag får ett besked av SOK snart så att man vet vad som gäller, säger Emilia Fahlin, till vargardacycling.se

Grundkriteriet för Sveriges Olympiska Kommitté är att den aktive ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats i högsta internationella konkurrens. Ett krav som VM-fyran från 2018 nu uppfyllde.

Anders Wiggerud, sportchef på SOK, vill ändå inte lämna definitivt klartecken.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen. Nästa möjlighet att bli uttagen är 14:e april, säger Anders Wiggerud, till vargardacycling.se

Det drygt 14 mil långa loppet avgjordes i en stor klungspurt med drygt 30 cyklister inblandade där flerfaldiga världsmästarinnan Marianne Vos till slut var starkast.

– Det är väldigt små marginaler och lite av en cirkus med folk till höger och vänster. Besluten måste fattas blixtsnabbt. Nu blev det någon sekunds stopp på ”min” sida och det kanske var skillnaden mellan en sjätte plats en pallplats. Så även om, jag är nöjd är jag samtidigt lite besviken. Men platsen på pallen kommer, säger Emilia Fahlin.

Övriga svenskor hamnade längre ned i resultatlistan. Hanna Nilsson 78, Sara Penton 80 medan Julia Borgström och Caroline Andersson inte fick någon tid noterad.

Mathieu van der Poel har äntligen lärt sig att njuta

Mathieu van der Poel har äntligen lärt sig att njuta


Stålmannen. Allätaren. Ett mirakel på hjul. Superlativen haglar över den mångsidiga nederländaren Mathieu van der Poel. Men det är först nu han faktiskt har lärt sig att även njuta.

En fika? Den yngre versionen av Mathieu van der Poel, som nu är 26, skulle aldrig någonsin ha stannat för något sådant. Inte en chans. Träning gjordes non-stop och var – i hemlighet – egentligen alltid en form av tävling.

– Om jag tidigare tvingades att stanna så kunde jag må ganska dåligt över det, då hade jag inte haft ett längre träningspass, utan två korta. Det gav ingen tillfredställelse och räknades inte. Jag kunde till och med få skuldkänslor, säger Mathieu.

Men det var den gamla Mathieu och det är inte samma person som han är i dag.

– En kaffe och en bit paj, kanske en macka, jag är på! Även om jag kanske inte vill sitta allt för länge, max en halvtimme, men nu kan jag åtminstone göra det.

Ett längre träningspass kallar han i dag för en dagsetapp. Och steg för steg så lär han sig faktiskt att njuta mer.

– Allt är betydligt mer avslappnat i dag. Tidigare handlade det alltid om att jag skulle köra slut på mig själv. Nu njuter jag på ett annat sätt och jag ligger inte längre sömnlös när träningen blir avbruten eller dålig.   

Tidigare skulle cykling alltid vara något hårt utan massa lull-lull omkring. Full gas utan att spara på något. Förutom när han ibland tränade med sin bror David körde han alltid solo. Kärleken till sporten kände han bara när han vann – då var det kul. Cykling var annars något som skulle kännas i alla kroppens fibrer. Om han inte vann, då var det inte kul. Just därför älskar han cykelcross så mycket, för där har han vunnit nästan varenda gång.

– Tidigare kunde jag inte hantera en förlust. Visst, det är fortfarande roligare att vinna, jag är ju ändå en tävlingsmänniska, men jag är betydligt bättre på att hantera en förlust i dag. Nu kan jag till och med köra cykelcross bara för att det gör mig till en bättre cyklist, eftersom den träningen och rytmen som finns i cykelcross gör mig bättre på annat.

Mathieu van der Poel har helt enkelt mognat. Han kan ha kul när det inte alls handlar om resultat. Han har blivit mer spontan och har till och med börjat träna med andra i klunga.

– De specifika träningspass jag får från min tränare Kristof de Kegel kör jag alltid solo, då funkar inte en större grupp. Men rena distanspass kör jag numera gärna med andra.  

Men när han är med på de där träningarna går det sällan lugnt till, tvärtom blir det nästan alltid lite av en tävling.

– Att köra en lång och lugn träningsrunda funkar helt enkelt inte med gruppen jag kör med. Men ska jag vara ärlig så är det nog mest mitt fel, erkänner han

Här kommer det där med fikapausen på tal.

– Tidigare var jag ju helt anti, jag såg det som förlorad träningstid. Men gänget jag cyklar med nu och andra proffs har fått mig på andra tankar. Samtidigt är det en insikt som ändå nog har smugit sig på mig, för någonstans har jag ju fattat att jag inte kan maxa jämt och konstant.

Han påpekar däremot att han aldrig kommer stanna för ett fikastopp i dåligt väder. Dagen till ära är han dessutom en timme sen, då morgonens regn fick honom att skjuta på det planerade träningspasset. En yngre Mathieu hade struntat i regnet och cyklat ändå, eftersom det var det som var planen. Men den något äldre och kanske visare Mathieu valde ett torrare alternativ. Vår intervju är dessutom även den mest en paus, för han ska ut igen när vi är klara. Och trots coronapandemin har han ett fullbokat schema, ett schema som samtidigt kräver mer flexibilitet än vanligt – för inget har ju varit normalt det senaste året. Mathieus jakt på olympisk guldglans i XCO har fått vänta. Att kalendern 2020 blev som den blev hade Mathieu och hans team inga större problem att acceptera.

– Jag såg verkligen fram emot min premiär på både Strade Bianche och Milano – San Remo. Även om jag inte är nöjd med mina resultat så var det en häftig upplevelse. Trots omständigheterna kunde man känna av all passion som omger dessa klassiska lopp, så jag ser verkligen fram emot att få göra om dem, men med publik och allt annat på plats.

Efter fjolårets seger i Amstel Gold race haglade superlativen över Mathieu van der Poel, men hyllningarna som kommer med kändisskapet verkar han ta med en nypa salt.

– Jag skulle nog aldrig säga liknande saker om mig själv, för det finns en massa saker jag inte kan göra. Så hyllningarna får andra stå för. Ibland faller alla bitar på plats och allt går bra, men som cyklist vet man ju att allt kan hända och att man faktiskt har dåliga dagar också.

Precis som Wout van Aert kallas han ibland ”hälften människa, hälften maskin”. Även om han läser alla superlativ och komplimanger så menar han att det är viktigt med distans.

– Ena dagen blir man hyllad till skyarna för att man vinner, andra dagen blir man sågad vid knäna för att man gör en dålig tävling. Så man får inte ta åt sig för mycket, varken av det ena eller det andra.

Han säger att han har sin far, före detta cykelproffset Adrie van der Poel, att tacka för detta lite sunda förhållningsätt. En relation som nyss förändrats. Fram tills nyligen bodde de nämligen ihop, men nu har Mathieu flyttat ihop med sin flickvän i Antwerpen.

– Jag gillar det nog bättre så här, för när vi ses numera blir det lite mer speciellt. I början var det ju en sån enorm fördel att ha pappa där med alla tips och allt stöd. Men förr eller senare måste jag börja bygga allt på egna erfarenheter och hitta rätt i alla mina egna preferenser – precis som det ska vara.

Kikar han framåt och mot nästa säsong ser han en möjlig kombination i att köra både OS (MTB-XCO) och Tour de France. En minst sagt unik kombination som säger mycket om hur mångsidig Mathieu är som cyklist. OS har ju självklart högst prioritet men han utesluter inte en premiär på Touren. En anledning till det är att han blev inspirerad av Wout van Aerts prestation på årets upplaga av Tour de France. Men att kombinera ett OS med ett längre etapplopp som Tour de France skulle vara något helt nytt för Mathieu.

– Jag har ju inte gjort det innan och har ingen aning hur min kropp kommer hantera en lång Tour. Kanske går det bra, kanske visar det sig att man har tagit vatten över huvudet.  

Att han har denna lite unika approach till att köra flera olika discipliner och att han månad efter månad har svårt att fokusera på ett enda mål har en förklaring. Mathieu menar att han har lite av en ADHD-personlighet. Han är som den där distraherade eleven som sitter och vrider sig på stolen i skolan, som ägnar sig åt geografi, matte och språk – på en och samma gång. Som har käkat upp mellanmålet innan läraren ens sagt att det är dags för paus.

– Men jag har blivit mycket bättre på att fokusera. Tidigare kunde jag aldrig genomföra ett längre träningspass utan att gnälla eller att tramsa runt, men nu kan jag faktiskt sitta med en grupp i fem–sex timmar och njuta av det.

FAKTA
Mathieu själv är en av världens absolut mest meriterade cykelcrossåkare med fler segrar än det finns stjärnor på himlen. Han är dessutom regerande nederländsk mästare på landsväg och utmanar numera både Peter Sagan på landsvägsklassikerna och Nino Shurter på mountainbikens XCO. Samtidigt.

Mathieu van der Poel är född i en framgångsrik cykelsläkt. Hans pappa Adrie van der Poel blev nederländsk mästare i cykelcross sex gånger och en gång på landsväg. Han vann även CX-VM 1996 och tog segrar på etapper i Tour de France och i sex klassikerlopp. Mathieus morfar är fransmannen Raymond Poulidor, som bland annat vann Vuelta a España 1964 och blev tvåa i Tour de France inte mindre än tre gånger.

Nationalitet: Nederländare
Ålder: 25 år
Bor: Antwerpen, Belgien
Smeknamn: ”The flying dutchman”

Bilder Photopress.be