Om Trump kunde cykla

Om Trump kunde cykla


Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.” Sedan dess har nästan alla amerikanska presidenter synts på en cykel – förutom Donald Trump* (jag kan i alla fall inte dra mig till minnes att jag någonsin sett en bild på honom på en cykel).

Även om han för drygt 30 år sedan hade sitt namn på ett amerikanskt etapplopp med – det något narcissistiska – namnet Tour de Trump är han till och med känd för att upprepade gånger ha hånat John Kerry som var med i en cykeltävling när han var 73. Trump har själv svurit på att han aldrig någonsin ska vara med i en cykeltävling.

När denna tidning går i tryck hänger mycket i luften efter att USAs kongress blivit stormad av inhemska terrorister. Att Trump inte har alla kuggar på rätt plats i den demokratiska drivlinan är väl ganska uppenbart vid det här laget. Men hur hade det varit om Trump hade varit cyklist? Kanske hade motionen hjälpt honom att hålla de där tankarna i schack i stället för att låta dem fara som en flipperkula? Han verkar ju dessutom vara en man med enorma aggressionsproblem. Nog fasiken hade en cykeltur haft en lugnande effekt?

Det är förvisso långsökt drömmande, men visst är cykling en stundtals högst väl fungerande och perpektivstimulerande ventil. Att cykla har för mig alltid fyllt en djupare funktion än bara själva rörelsen, något som dessutom fått en ännu viktigare roll under det gånga och mycket udda året. Cykling som ett första hjälpen-kit i en smått galen värld, där allt bara är vad det är i stunden.

(*Ledare publicerad i Bicycling #1 2021, när Trump fortfarande var president i USA)

Nyckeln till livslång kärlek

Nyckeln till livslång kärlek


Kanske träffades ni på nätet eller i den lokala butiken, genom en vän – eller var det kanske en kontaktannons i tidningen? Folk ni passerar på stan kastar avundsjuka men nyfikna blickar åt ert håll, så starkt är ert band. Ni åker på resor ihop, en vecka på Mallis eller kanske Finale Legure. Det blir utflykter i kärlekens tecken och då kemiska medel är tveksamma bränner ni gummi på löpande band. Ni känner er som ett och är varandras högsta dröm.

Men längs resan börja något knaka. Det kärvar och helt plötsligt kommer ni inte överens. Ni tappar drivet. Det knakar i fogarna och i värsta fall kan något spricka. Luften är på väg att gå ur helt. Ska ni tvingas gå skilda vägar? Har det gått för fort, var det kanske bara en romans?

Du börjar snegla på andra. Till och med dina vänner berättar om hur grönt gräset är på den andra sidan. Framför allt så inser du att ni kanske inte förstår varandra, att ni inte ens pratar samma språk. Det du trodde var italienska visade sig vara japanska. Manualen du fick med är inte mycket för världen och visar sig vara den samma för nästan alla.

Tysta ställningskrig är rena giftet för ett förhållande. Det är de flesta relationsexperter eniga om. Till slut samlar du på dig tillräckligt mycket tändvätska för att explodera och då hamnar din partner lätt i skottgluggen. Det viktigaste är att man pratar med varandra. Vi vill att vår partner ska förstå vissa saker, mer eller mindre outtalat. Din partner kanske tycker att hen skickat ut tydliga signaler som du inte alls snappat upp. ”Men en anklagande ton kommer inte att hjälpa, försök vara konstruktiv i stället”, för att citera generisk relationsexpert.

Då din partner troligtvis mest kommunicerar i gnissel, knak och pys gäller det att gå den djupaste kommunikationskursen. Och det är lika bra att ta tjuren vid hornen i ett så tidigt skede som möjligt. Läs tidningar, googla relationssymptom, lär av experterna och kolla på Youtube. Frågorna kan vara många och svaren ibland lite spretiga, men sällan fel. Skaffa verktygen och lär dig använda dem. Passa på nu i vinter och hitta nycklarna till en bättre och mer långvarig relation med din älskade cykel.