Riv upp alla cykelbanor!

Riv upp alla cykelbanor!


Cykelbana. I grunden en oskyldig liten term för blindtarmen i vårt trafiksystem men känslorna detta lilla ord väcker är närmast paritet med IS. När vi cyklister väljer att använda cykelbanor sker det oftast på andras villkor. Vi får tampas med en labyrint av barnvagnar, mystiskt placerade stolpar, svängfester, kopplade och okopplade hundar i diverse storlekar och en mindre flotta av parkerade kommunala servicefordon och budbilar. Eller har jag kanske bara missat att cykelbanor egentligen är en form av kommunala bikeparks?

Använder vi å andra sidan inte cykelbanan är det helt plötsligt den enda platsen på jorden cyklar överhuvudtaget ska existera på. Epatraktorer, husvagnar eller jordbruksmaskiner lever en långsam och blockerande – men likväl fredad – tillvaro på våra gemensamma vägar. Där är acceptansen total. Men en cykel … och skulle vi, gud förbjude, vara två som cyklar i bredd … inget i den svenska folksjälen verkar kunna riva upp mer aggressioner än en gemensam styrbredd på 100 centimeter. Stämningen på en Norensk julafton framstår ju som ett barnkalas i jämförelse med vad som sker under biltaket när vissa bilister konfronteras med en sådan syn.

Själv stötte jag nyligen på en äldre man i skogen som bestämt ifrågasatte att jag cyklade på en stig i skogen på min mountainbike. ”Ni hör hemma på cykelbanan” muttrade han hotfullt aggressivt. Man kan tro att jag hittar på, men det är en sann historia. Lika sant är det att många tävlingsarrangörer nu drabbas av Trafikverkets allt hårdare tillämpning av sina egna riktlinjer. Riktlinjer som i ökande utsträckning hänvisar arrangörerna till att använda cykelbanor. Självaste SM har ju hängt lite då Trafikverket bokstavligen satte käppar i hjulet för hela evenemanget. De avslog nämligen först ansökan om att få använda fyra kilometer av riksväg 66 och hänvisade till andra lågtrafikerade vägar – eller, jo ni gissade rätt – cykelbanor*

Även om detta kanske är min gnälligaste ledare någonsin tycker jag självklart inte att vi ska riva upp eller minska på antalet cykelbanor, tvärtom. Men när vi blir piskade med moroten och när cykelbanorna i stället för att vara en integrerad pusselbit i ett större trafiksystem ibland används som ett slagträ mot cyklister undrar man om vissa inte gjort en lite väl avancerad tankevurpa. Även om det tveklöst hade varit drömmen så önskar jag ingen särskild frizon för cyklister – bara ett fritt och öppet sinne inför vad en cykel är och var den hör hemma.

  • Bäst just nu: Alla rön som ramlar in om nyttan av fysisk aktivitet, dess positiva effekter på hjärnan och vårt humör som i kombination med viljan av att vara mer klimatsmart allt mer får cykeln att framstå som ett universalpiller för det mesta.
  • Minst lika bra just nu: Att Svenska cykelförbundets tre huvudfrågor för 2020 är: cykeltävling på väg, 1,5-metersregeln och tillgång till mark för cykling. Bra där!

*I skrivande stund är det Corona som satt käppar i hjulet för det mesta och hur det blir med SM, oavsett trafikverkets välvilja eller inte, återstår att se.