Svensk premiär för Moon rider
Han vann den svenska långloppscupen och är tillsammans med tre andra cyklister klar för Svenska Cykelförbundets storsatsning på OS i Rio. Till detta kan nu läggas att Wengelin är uttagen till SOKs Topp och Talangprogram.

Svensk premiär för Moon rider


Med kameran fäst på hans cykelhjälm får vi känna farten direkt från styret – en resa som till en början går raka vägen framåt, men som med Quaades sensibilitet också leder inåt. Tankarna förser bränsle till dokumentärens känslomässiga styrka, men kan hjärnspökena vara honom till last på spåret mot mållinjen?

Filmen är regisserad av Daniel Dencik.

Visningar under Stockholms filmfestival:
November 8, klockan 18.00, Victoria 4
November 9, klockan 13.00, Victoria 4
November 10, klockan 16.30, Klarabiografen

Stockholms filmfestival


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Emilia Fahlin klar för OS!

Emilia Fahlin klar för OS!


Den svenska OS-truppen växer och nu är Emilia Fahlin med på listan!

Med 100 dagar kvar till invigningen är ytterligare sex aktiva klara för OS i Japan. Judokan Marcus Nyman, cyklisten Emilia Fahlin, bordtennisspelaren Linda Bergström, maratonlöparen Carolina Wikström, samt Nacrabåten med Emil Järudd och Cecilia Jonsson.
– Den svenska OS-truppen till Tokyo växer nu till 91 aktiva och vi hoppas på lika stor och slagkraftig trupp till denna sommar som deltog i Rio 2016, då över 140 idrottare deltog och truppen vann elva medaljer, säger SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo

Om Emilia Skriver SOK såhär: Cyklisten Emilia Fahlin klarade det internationella kvalet till spelen redan i oktober 2019, men har sedan tampats med en del skador. Nu är hon tillbaka i form och slutade nyligen sexa i världstourloppet Gent-Wevelgem.

FAKTA/Sveriges trupp till OS i Tokyo

Bordtennis: Linda Bergström, damsingel, Mattias Falck, herrsingel, Lag herrar.
Brottning: Sofia Mattsson, 53 kg, Henna Johansson, 62 kg, Alex Kessidis, 77 kg.
Cykel: Emilia Fahlin, landsväg.
Judo: Anna Bernholm, 70 kg, Tommy Macias, 73 kg, Marcus Nyman, 90 kg.
Fotboll: Lag damer.
Friidrott: Daniel Ståhl, diskus, Armand Duplantis, stavhopp, Angelica Bengtsson, stavhopp, Kim Amb, spjut, Fanny Roos, kula, Wictor Petersson, kula, Simon Pettersson, diskus, Thobias Montler, längd, Khaddi Sagnia, längd, Andreas Kramer, 800 m, Kalle Berglund, 1 500 m, Carolina Wikström, maraton.
Gång: Perseus Karlström, 20 km.
Handboll: Lag damer, lag herrar.
Kanot: Linnea Stensils, K1.
Ridsport: Lag dressyr, Lag fälttävlan, Lag hoppning.
Simning: Sarah Sjöström, flera distanser, Erik Persson, 200 m bröst, Louise Hansson, 100 m fjäril.
Skyttesport: Stefan Nilsson, skeet.
Segling: Max Salminen, finnjolle. Anton Dahlberg och Fredrik Bergström, 470, Josefin Olsson, laser radial, Jesper Stålheim, laser, Emil Järudd och Cecilia Jonsson, Nacra 17.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vätternrundan flyttar till den 2-5 september

Vätternrundan flyttar till den 2-5 september


På torsdagen beslutade Vätternrundan att flytta hela Cykelveckan till reservdatumen i september.
– Vi måste agera utifrån hur läget ser ut just nu, säger Gunilla Brynell-Johansson, vd för Vätternrundan. Nu planerar vi för det bästa arrangemanget någonsin i september.

Vätternrundan har under lång tid arbetat hårt för att kunna genomföra ett smittsäkert, fysiskt arrangemang 2021. Alla delar av arrangemanget har kartlagts för att anpassa loppen, med smittskyddsåtgärder i form av exempelvis protokoll och rutiner. Dessutom har en nära dialog förts med det regionala smittskyddet i Östergötland. Utgångspunkten har in i det längsta varit att arrangera Cykelveckan som planerat den 11-19 juni.

– Men det slutgiltiga beslutet behöver fattas nu, säger Gunilla Brynell-Johansson, och vi ser att vi har ett allvarligt läge med hög smittspridning i samhället. I det läget är en flytt av loppen det enda beslutet vi kan fatta.

– Nu satsar vi allt på att genomföra ett fantastiskt arrangemang i september, det bästa någonsin, tillsammans med våra deltagare.

De nya datumen innebär att MTB-Vättern körs den 2 september, Vätternrundan 315 km 3-4 september samt Halvvättern, Tjejvättern och Vätternrundan 100 km den 5 september. När det gäller Vätternrundan 315 km kommer det att bli ett unikt arrangemang på flera olika sätt.

– För första gången sedan 1966 kör vi Vätternrundan en annan tidpunkt än veckan före midsommar. Dessutom blir det premiär för vår nya, längre bansträckning. Det kommer att bli episkt, säger Oskar Sundblad, marknadschef för Vätternrundan.

– En stor fördel är förstås att deltagarna får hela sommaren på sig att träna inför utmaningen. Det är en synpunkt vi faktiskt brukar få till oss ibland.

Även med lopp i september är fokus på smittskyddsåtgärder stort. Vätternrundan planerar för anpassningar i start, mål och depåer. Det handlar bland annat om smittsäkra flöden i depåerna och anpassningar av start- och målområdet för att undvika trängsel.

– Vi jobbar stenhårt med protokoll och riktlinjer för att smittsäkra loppen, säger Oskar Sundblad. Mycket kommer att vara sig likt, annat blir lite annorlunda. Men det kommer att bli ett fysiskt arrangemang och det tror jag att våra deltagare har längtat efter.

De deltagare som har anmält sig och har en starttid i Vätternrundan 315 km, har fått den flyttad till 3-4 september och får samma starttid. Detsamma gäller deltagare som anmält sig till MTB-Vättern som körs den 2 september. När det gäller Halvvättern, Tjejvättern och Vätternrundan 100 km har förändringar gjorts i starttiderna eftersom dessa lopp kommer att gå samma dag.

– Deltagarna hittar all information på vår webbplats och genom att logga in på Mina Sidor, säger Oskar Sundblad.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Emilia Fahlin spurtade till sig en OS-plats

Emilia Fahlin spurtade till sig en OS-plats


Emilia Fahlin spurtade med stor sannolikhet till sig en OS-plats i Tokyo genom sjätteplatsen i World Tour-loppet Gent-Wevelgem i söndags.

– Jag hoppas att det här räcker och att jag får ett besked av SOK snart så att man vet vad som gäller, säger Emilia Fahlin, till vargardacycling.se

Grundkriteriet för Sveriges Olympiska Kommitté är att den aktive ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats i högsta internationella konkurrens. Ett krav som VM-fyran från 2018 nu uppfyllde.

Anders Wiggerud, sportchef på SOK, vill ändå inte lämna definitivt klartecken.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen. Nästa möjlighet att bli uttagen är 14:e april, säger Anders Wiggerud, till vargardacycling.se

Det drygt 14 mil långa loppet avgjordes i en stor klungspurt med drygt 30 cyklister inblandade där flerfaldiga världsmästarinnan Marianne Vos till slut var starkast.

– Det är väldigt små marginaler och lite av en cirkus med folk till höger och vänster. Besluten måste fattas blixtsnabbt. Nu blev det någon sekunds stopp på ”min” sida och det kanske var skillnaden mellan en sjätte plats en pallplats. Så även om, jag är nöjd är jag samtidigt lite besviken. Men platsen på pallen kommer, säger Emilia Fahlin.

Övriga svenskor hamnade längre ned i resultatlistan. Hanna Nilsson 78, Sara Penton 80 medan Julia Borgström och Caroline Andersson inte fick någon tid noterad.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fem faser av ofrivillig vila

Fem faser av ofrivillig vila


Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen. Dagen då framhjulet släpper i lös sand, i en fart där ekipaget träffar marken långt innan hon funderat klart på om huruvida armarna är lämpliga landningsställ eller ej. Och parallellt, en känsla av total närvaro när ett rent och okonstlat benknäckarljud spelas upp i slowmotion. Inget utrymme för frågetecken – jag är nu en siffra i olycksstatistiken.

FAS 1: ADRENALINDOPAD FÖRNEKELSE
En varm kväll i slutet av maj blir jag sittandes i skogsbrynet, smått illamående av chock och adrenalin, med tom blick och armen varsamt placerad mot kroppen för att slippa se handens subtila felvinkel. Medan min sambo cyklat iväg med andan i halsen för att hämta bilen passerar tankarna likt en vårflod i huvudet: ”Hur snabbt läker ben nu igen?”, ”Några veckor utan cykling är ju lugnt” och ”Visst finns det plastgips en kan bada med?”

FAS 2: MORFINBLANDAD ACCEPTANS
Väl på sjukhuset meddelas ”Distal radiusfraktur” och behov av operation. I takt med värktabletternas verkan ersätts de adrenalinstinna tankarna av ett syntetiskt lugn. ”Det blir nog ingen mer cykling i sommar”, ”Skönt med lugna promenader och podcasts” och ”Nu kan jag ta upp löpningen igen.” Två veckor senare lappas och lagas hand- leden med en metallplatta i titan (ingår i ”standard build kit”, reds. anm.), och evig tacksamhet till sjukvården uppstår. Väl hemma säljer jag utförscykeln, i en naiv tanke om att jag nog ska lugna mig lite.

FAS 3: FÖRNEDRANDE FANTOMKÄNSLOR
Redan två veckor efter operation packas hand- leden upp, och den ännu oläkta grönsaken ser dagens ljus. Avsaknaden av vikten från gipset framkallar nu omvända fantomkänslor i armen. Min hjärna tror att armen är lätt som bomull, och ibland är den helt borta. Fast jag ser den. Mötande promenadmänniskor kastar bekymrade blickar när jag famlar efter armen eller staplar till i den svindel som uppstår när armen plötsligt går upp i rök. Jag kan inte träna, laga mat eller duscha på ett värdigt sätt, men jag kan lyssna på podcasts med en arm. Livet leker.

FAS 4: REN OCH SKÄR ABSTINENS
Åtta veckor efter kraschen räknas handleden som läkt. En milstolpe som möjliggör löpträning och viss belastning. Hurra! Men plötsligt slås även dörren till cykelvärlden upp på vid gavel. Lite för tidigt. Hjärnan aktiverar den avprogrammerade cykel- nörden, och det Instagram-flöde jag följt med utifrån-perspektiv träffar nu rakt i hjärtat. Saknaden är enorm. Det sprutar mil på Strava, och vanligtvis civila människor har sprungit och okynnesköpt sig en mountainbike. Jag konsumerar digital cykling likt en missbrukare – botten nås när jag följer en livestream av P14-klassen i MTB-SM likt en OS-final.

FAS 5: BLÅÖGD ÖVERPEPP
Men så, i början av augusti, kravlar jag mig bokstavligen upp på cykeln igen. Har du testat att kliva upp på en cykel utan att belasta handleden? Vänligen prova hemma. Mina första 35 minuter av grusrull är lika njutbara som en dag i valfritt stigparadis. Tio dagar senare kör jag fem mil på Hemmavasan. Bakslaget kommer som ett brev på posten, och för första gången har jag rejält ont. Såklart. Jag slickar såren, och tiden går. Premiären på stig blir ingen fartfylld historia. Men själen ler, och jag ser nu klarare på varför jag älskar den här sporten. Cykelglädjen rusar likt koffein genom blodet med nyvunnen fart.

PS. I går beställde jag en ny utförscykel. Peppen är total. DS.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

När cyklande kvinnor var en provokation

När cyklande kvinnor var en provokation


Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor. Det hävdade i alla fall den amerikanska kvinnorättskämpen Susan B Anthony när hon intervjuades i The New Sunday World i februari 1896.

Att fara genom staden på två hjul gav kvinnan en känsla av oberoende och självförtroende. Handlingen omvandlade henne till en fri och självständig individ. Men vid tiden kring sekelskiftet 1900 var det näst intill otänkbart att en kvinna skulle gränsla »stålhästens« skakande cykelsadel och inta gatorna som »hjulryttare«. Det tolkades av många som en provokation.

De första cyklarna som tillverkades under slutet av 1700-talet var gjorda av trä. De gick inte att styra och »ryttaren« fick använda benen för att sparka sig fram. Under 1870-talet blev höghjulingen populär. I jämförelse med dagens cyklar var framhjulet lika stort som bakhjulet var litet. För att hålla balansen krävdes ihärdig övning och i Stockholm bjöd nöjesetablissemang in publiken till akrobatliknande velocipeduppvisningar. Under kommande decennier blev cykeln mer lik den vi känner igen idag, med lika stora hjul, kedjedrift och så småningom med luftburna däck vilka minskade vibrationerna.

I ett första skede blev cykeln den borgerliga mannens statussymbol, en spännande kuriositet som drog till sig både fascinerade och förskräckta blickar. Att färdas högt upp i luften på två hjul, utan att falla, tolkades av vissa som en omöjlighet och ett djävulens påfund. Andra såg det som en spännande lockelse.

Läkarkåren var en av de grupper som tidigt ställde sig tveksam till den nya stålhästen. Inte minst eftersom cyklandet, på gator utan jämn beläggning, blev en fysiskt skakande upplevelse. De varnade för att hetsigt trampande kunde fylla knäna med vatten och att den framåtlutande kroppsställningen tryckte ihop bröstkorgen på ett farligt sätt. Skakningarna kunde vidare leda till nervrubbningar, skada inre organ och framkalla hemorrojder. En annan potentiellt skadlig aspekt var den ofrivilliga underlivsmassage som »ryttaren« fick. De »sexuella retningarna« kunde i förlängningen locka till omåttlig cykelanvändning. Cyklisten riskerade att omvandlas till onanist, en ytterst skrämmande tanke.

Snart intog läkarna en annan ställning och under 1890-talet såg vissa cyklandet som hälsofrämjande. Det ansågs hålla nerverna i schack samt ha en positiv inverkan på moral och självbehärskning. Cykeln kunde även, likt dåtidens vibratorer (läs mer på sid 129), bota vissa »underlifslidanden« och lindra tidsspecifika kvinnosjukdomar som hysteri och neurasteni. Men även om cykeln tycks fått en positiv kodning var den cyklande kvinnan fortfarande provocerande för många.

När cykeln introducerades var den privata och offentliga sfären tydligt genuskodade. Det offentliga rummet var mannens. Han var försörjaren som såg till att familjens materiella trygghet var säkrad. Kvinnans sfär var den privata. Hon ansvarade för hemmet och familjens omsorg. Om mannen stod för kraft och rörelse, stod kvinnan för återhållsamhet och passivitet. Under slutet av 1800-talet kom dessa tankar och normer att utmanas av en ny generation kvinnor som önskade sig ett eget rum, politiska rättigheter och rörelseutrymme. Cyklandet kunde därmed ses som en politisk symbolhandling. Cykeln höjde kvinnan över de manliga flanörerna. Hon satte sin kropp i rörelse och riktade blicken utåt mot världen. Hon visade att hon var en modern individ som inte lät sig skrämmas av den nya tekniken. På så sätt trängde hon sig in på flera av männens områden: gatan, den fysiska rörelsen och de tekniska innovationerna. Det var en könsöverskridande handling som av en del uppfattades som osedlig eller som ett sätt att väcka uppmärksamhet.

Andra såg det som ett välkommet ifrågasättande av rådande normer. För att göra det möjligt för kvinnor att cykla konstruerades modeller som skulle kunna användas utan att hon uppfattades som moraliskt förkastlig, en utveckling som också drevs på av kommersiella krafter som ville bredda sin marknad. En variant hade samma typ av sadel som användes vid damridning till häst. Populär blev den aldrig eftersom det var alltför svårt att hålla balansen när båda benen befann sig på samma sida av ramen. En annan variant hade tre hjul och dubbla sadlar. På så vis kunde kvinnan, med en man vid sin sida, inta gatan med värdigheten i behåll. Tandemcykeln var en variant på samma tema.

Den cyklande kvinnan störde inte enbart rådande genusnormer. Fysisk ansträngning var något som kopplades till arbetarklassen. För den borgerliga kvinnan innebar cykling alltså en risk att hon degenererade sig klassmässigt. Vissa cykelklubbar skrev tidigt in i sina stadgar att kvinnliga medlemmar endast fick an­ vända cykeln om de var klädda i långa kjolar.

Dagens damcykel, vars ram saknar en horisontell övre stång, är ett materiellt spår av lösningen på ett annat problem. Forna tiders klädmode, som placerade kvinnan i trånga korsetter och långa kjolar, gjorde det nästintill omöjligt att svinga sig över stången på en cykel av »herrmodell«. De fotsida klänningarnas uppgift var att dölja kvinnans ben. Det fungerade så länge hon höll sig stilla. Men det var svårt att hålla kjolen på plats när vinden tog tag i den cyklande kvinnans kläder. För att undvika missöden rekommenderades kjolhållare: ett elastiskt band som gick mellan kjolfållen och foten. En annan variant var »hisskjolen« där en tygremsa syddes fast på baksidan av kjolfållen för att sedan fästas vid linningen på magen. Resultatet blev att hon under cykelfärden satt på själva remsan vilket minskade risken för ofrivilligt blottade ben. Med tiden blev det mer accepterat att cykla iförd byxor. Det var ändå det klädesplagg som var bäst för sedlighet och säkerhet.

I Sverige möter den cyklande kvinnan inte längre några ogillande blickar. Men så är inte fallet i vissa andra länder. Fram till 2013 var det till exempel förbjudet för saudiska kvinnor att cykla. Idag är det visserligen tillåtet, men 23 enbart på vissa premisser. Kvinnan måste ha sällskap av en man och kroppen måste vara helt täckt. Utöver det får hon endast cykla i parker.

I Iran sker en omvänd rörelse. 2016 förbjöds kvinnor att cykla på offentiga platser, med motiveringen att det motverkar kyskhet och drar manliga blickar till sig. Förbudet har lett till en proteströrelse där iranska kvinnor bland annat använder sociala medier för att sprida bilder av hur de sätter stålhästen i rörelse. På så sätt utmanar de rådande normer och gör cykeln till ett föremål i kampen för jämställdhet, precis som Susan B Anthony och hennes systrar gjorde under andra halvan av 1800-talet.

KVINNOR I CYKELTÄVLINGAR

  • 1892 väckte Annie Maggie Ohlsson stor uppmärksamhet när hon som »Sveriges första velocipedkappryttarinna« deltog i en tävling mellan Uppsala och Gävle. Mediebevakningen var stor. Men ingen av tidningarna fann det värt att rapportera om Ohlssons placering i tävlingen. Stor uppmärksamhet ägnads istället åt det faktum att hon cyklat på en herrcykel och att hon bar herrkläder som knäbyxor, skärmmössa och skjorta.
  • Vissa cykelklubbar skrev in i sina stadgar att kvinnliga medlemmar endast fick använda cykeln om de var klädda i långa kjolar.

Texten är ett utdrag ur nya boken ”Kvinnosaker” Av Karin Carlsson. Boken berättar svenska kvinnors historia genom femtio föremål, från sekelskiftet 1900 fram till idag och hur det som betraktats som frigörande och positivt under en specifik period kan i en annan tid ses som förtryckande och inskränkande. 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in