Söndagskrönika: Var Mick Jagger dopad?

Söndagskrönika: Var Mick Jagger dopad?


När jag började intressera mig för cykling, cirka anno 1990, var jag lyckligt ovetande om att dessa fantastiska män – ja, jag tittade mest på männen – var rena rama apotekarna. Jag hade ingen aning om att det förmodligen är omöjligt att cykla upp för l’Alpe d’Huez på 36 minuter och 50 sekunder om du inte spetsat frukostgröten något.

Och nu är det som om jag liksom får stå till svars för alla dessa dopade cyklister jag avgudat och i viss mån fortfarande avgudar. Jag måste ideligen försvara min kärlek till världens mest fascinerande sport. Jag förväntas hata Lance Armstrong och Marco Pantani, och folk undrar hur i hela fridens namn jag kan tycka att Eddy Merckx är en av de finaste människor som trampat på denna jord.

Hur är det möjligt att jag som tänkande människa ens kan ödsla minsta uns av energi på en så genomrutten subkultur i samhället? Att överhuvudtaget kunna känna sympati för folk som passionerat knarkar för att kunna göra det de helst vill göra på bästa möjliga vis.

Man ska inte jämföra äpplen med kylklampar men jag kan ändå inte låta bli att förskjuta perspektivet något. Supermodellen Kate Moss tog illegala substanser. På video. Bannlyst? Nä, hon gnuggar som bekant på med minst lika höga arvoden och minst lika sköna kunder. Till omvärldens belåtenhet. Ingen journalist någonstans fördömer längre henne som ondskan personifierad.

Och låter vi ljuskäglan falla över en annan glad bransch blir det nästan tragikomiskt. Vilken medelålders rock- eller popstjärna har inte snyftat ut och berättat om vidlyftigt leverne och förbjudna substanser? Vem fördömer Jimi Hendrix gärning för att han sköt heroin när han plockade ut introt till Purple Haze?

Vem sågar David Bowies dubbelalbum Live för att han inför den konserten tog ungefär Colombias årsproduktion av kokain, och faktiskt i samband med det slängde ur sig ”David Bowie is alive and well and living only in theory” (ung. David Bowie lever och har hälsan bara i teorin). Vem klandrar John Lennon och Paul McCartney för att de glatt deklarerade att psykedeliska droger var det som gjorde den som brukar kallas världens bästa LP-skiva (Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band).

Ytterligare en underhållare men i en annan bransch – det vill säga IT-branschen, Steve Jobs menade att LSD var en bidragande orsak till att vi har smartphones idag.

Tanken svindlar. Här har vi alltså människor som presterat något i absoluta elitskiktet, men de har gjort det med hjälp av preparat som samhället bannlyst.

Åker dessa människor i fängelse? Fråntas de sina framgångar? Viftas det med moralpanikflaggor? Inte mycket.

Men okej, låt oss återvända till det vi älskar mest. Cyklingen. Jag vill på intet sätt vifta bort dopingproblematiken, men det finns en viss skenhelighet i att så fullkomligt förkasta någons prestation när det kommer fram att hen, precis som alla andra, ökat prestationsförmågan med otillåtna medel.

Min poäng är således att jag tycker mig se att folk i gemen har mer överseende med kulturpersonligheter som idkar intag av förbjudna preparat än med idrottsmän i allmänhet och cyklister i synnerhet. Och förresten så råkar jag faktiskt ha en limiterad, numrerad och signerad poster med Tour de France-vinnaren 2004.

Har Niclas en poäng eller har han uppåtväggarna fel? Kommentera gärna nedan. 


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

cassius

Det är förbannat skönt när hjärnan tvingas irra runt och vakna till för att söka argument på söndag morgon – allt blir lite klarare och krispigare resten av dagen. Jag drar ut och cyklar nu och skall fundera på den här krönikan. Intressant. Har inte tagit ställning själv än, det här kräver lite eftertanke…


Casper

Släpp dopingen fri så det blir på lika villkor!
När elitmotionärer i åldersgrupper börjar dopa sig utan att ens ha chans till prispengar, då är det väl en tydlig indikator på hur vi vill att sport ska utövas? Fri doping skulle återspegla samhället bättre, alla knarkar ju ändå.
Allt med doping är idioti, och sånt hyllar jag inte, alltså hyllar jag inte Armstrong o co, och jag ironiserar över de artister och genier som knarkar, vad mer kan man göra?
Dessa människor cyklar ändå i en helt annan division än mig, så för min del räcker det att mäta mig med de övriga cyklisterna jag möter på vägarna (blir tufft mot de dopade motionärerna dock).
Nu blir det dock en konflikt med att följa professionell cykling, för det måste man ju ändå som inbiten cyklist. Jag får helt enkelt njuta av spektaklet för vad det är, bortse från att de är dopade tills pissprovet lyser rött, och inspireras av de insatser som ändå genomförs.
Idoler inom sporten då? Det kan endast bli Obree, det svaga psyket han hade var starkt nog att stå emot skiten de andra tuggade, det tycker jag illustrerar en del om de övrigas karaktär.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

Fler intressanta artiklar

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer
I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara cykeldelar utan också korkskruvar...

Läs mer