Söndagskrönika: 47 skratt i timmen

Söndagskrönika: 47 skratt i timmen


När den kreativa utvecklingen inom mountainbikes var som spretigast fick landsvägscyklingen också sin slev av alla härliga uppfinningar som kännetecknade 90-talets skogsmoppar. Fjädring skulle bli en del av landsvägscyklingen och 1991 hade Paul Turner utrustat Greg Lemond och Gilbert Duclos-Lasalle med RockShox-gafflar till Paris-Roubaix. Resultaten blev mediokra men uppmärksamheten desto större. Året därpå var fem proffslag utrustade med RockShox-gafflar i Paris-Roubaix och Duclos-Lasalle såg till att en dämpargaffel blev först i mål.

Därefter slog det helt slint och de flesta cyklisterna var utrustade med någon form av fjädrande element under de nästkommande årens tävlingar med inslag av kullersten. Franco Ballerini genomförde Paris-Roubaix på en downhillcykel ( ja, nästan i alla fall) och lyckades riktigt skapligt. Men fjädringshysterin inom landsvägscyklingen blev kortvarig och skälet var enkelt. Det var egentligen ingen cyklist som på riktigt upplevde några förbättringar när man började räkna samman för- och nackdelar.

De radikala försöken att implementera fjädring för landsvägen fick ett bakslag och ord som komfort hade en taskig bärighet i proffsklungan under en längre tid. Kraft, fart och låg vikt betydde allt. Istället gick man tillbaka till traditionella lösningar för ökad komfort såsom flackare vinklar, däck med större volym och längre kedjestag på tävlingar med dåligt underlag.

Men mycket har hänt inom produktutvecklingen när det handlar om att göra cyklingen lite snällare utan att det sker på bekostnad av kraftöverförningens heliga graal. Ordet komfort finns åter i proffsklungans vokabulär och flera tillverkare har tänkt både en och två gånger på konstruktioner av cyklar och tillbehör som bibehåller verkningsgraden men reducerar oönskade vibrationer.

I motsats till landsvägscyklingen, som går en tydlig väg mot mjukare och skönare tillvaro, börjar helstela mountainbikes bli riktigt hett. Rent, snyggt, lätt – och lite retro. Men det sker på bekostnad av just komforten. Åtminstone i stökig terräng. Men uppenbarligen börjar det växa fram en allt större kategori cyklister som inte vill brottas med elaka rötter och stenar – men inte heller vill trängas med bilar längs vägarna. Trafikfri asfalt, snygga grusvägar, snälla stigar och snabba motionsspår tycks vara heta underlag för många av framtidens motionscyklister. Och här faller helstela mountainbikes, cykelcrossar och komfortracers med skivbromsar och fluffiga däck perfekt in.

Som konsument ska du göra dig beredd på att framtiden kommer att vara överfylld av siffror som inte bara visar hur många procent snabbare du blir av allt du köper – utan också hur många procent av ökad komfort du får. Precis med alla former av information är det en lek med siffror. Att du kommer att uppleva den 13-procentiga vibrationsabsorberingen i ett par nya handskar, en ram eller skosulor är ytterst tveksamt.

Med det säger jag inte att branschen luras. Och inte heller att utvecklingen inte är positiv. Tvärtom vill jag påstå att kvaliteten och nivån på innovationer inom cykelsporten just nu är väldigt hög. Men rätt för någon annan behöver inte vara rätt för dig. Och i vibrationernas värld handlar det om vilken cykling du gillar bäst – och vilka vibrationer som då är oönskade. Här behöver du alltså titta dig själv i spegeln nästa gång du borstar tänderna och fundera på vad du mest behöver för att lyfta cyklandet till nästa nivå. Därefter kan du börja leta efter prylarna som höjer trivseln.

Om jag hade ett eget varumärke skulle jag införa parametern glädje. Tänk cykeln som gör dig 32 procent gladare under en timmes cykling. Eller handtagen som ökar lyckan med 7,2 procent på 10 kilometer. Eller däcken som ger en 20 procentig ökning av sporadiska skratt i skarpa svängar. För visst håller vi väl på med det här för att det är roligt?!

Eller förresten, nuförtiden när alla behöver informeras om hur de mår kanske man borde uppfinna en display som hela tiden berättar att ”du är duktig, snygg och framgångsrik”. Det ligger väl i linje med vad moderna människor verkar vilja höra hela dagarna. Och den displayen kanske kan kopplas till världens samtliga sociala nätverk och bloggar – och uppdatera hela universum var tionde sekund om att ditt liv är perfekt.

Skicka din order till mig så kommer ”the very final solution” på posten. Jag lovar att din livskvalitet kommer att öka med dubbla – minst.

Oj, nu spårade jag ur lite, ursäkta.

(Ursprungligen publicerad i Bicycling nr 5 / 2013)


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

Fler intressanta artiklar

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer
I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara cykeldelar utan också korkskruvar...

Läs mer