ŠKODA Cycling Team cyklar #minvätternrundan över hela Sverige

ŠKODA Cycling Team cyklar #minvätternrundan över hela Sverige


Medan mycket har ställts in den senaste tiden, har ŠKODA Cycling Team ställt om. Tillsammans med partnern Vätternrundan och deras livesändning, kommer man på lördagen den 13 juni kunna följa ett antal olika resor spridda över hela Sverige, där Vätternrundans distans på 315 km och kärleken för cykelsporten är den minsta gemensamma nämnaren. 

I samband med Covid-19, har ŠKODA Cycling Team tillsammans med Vätternrundan tänkt långt och länge på hur världens största cykelmotionslopp skulle kunna ta uttryck när resor skall begränsas till det yttersta.  Resultatet är inte mindre än 5 unika cykelupplevelser, från landsgränserna i norr till en utmanande runda med start i Göteborg. 

Agnes Maltesdotter – “Gräns till Gräns” 
Agnes Maltesdotter, även kallad “Undanflykter” på Instagram, är en äventyrssökerska som älskar och ständigt vill vara nära naturen. Agnes har tidigare cyklat runt Island och är inte främmande för extrema utmaningar med naturen som sällskap. För årets #minvätternrundan kommer Agnes att cykla från den norska till finska gränsen, en sträcka på dryga 30 mil, helt själv. 

Team Umeå 
Mattias Johansson, en av lagets rekryterade cyklister, hamnade i samband med reseförbuden allena uppe i Umeå. Mattias har i sin tur rekryterat andra starka och likasinnade cyklister, som skall hjälpa honom att avlägga dessa 315 km genom delar av Västerbottens län. 

Sverre Liliequist – Åre 
Extremskidåkaren från Åre är en av årets rekryter som har haft svårt att komma loss från sin hemort. Sverre kommer att avlägga en sträcka genom dalar och snötäckta berg i Åre-trakten, med stöttning av några vänner. 

Team Stockholm – 2 lag runt Mälaren 
Något som många cyklister har tänkt men få har gjort, är att cykla runt Mälaren. Med support från Abloc och Team Mustasch, fångar Team Stockholm denna unika möjlighet och kommer att med två klungor om 10 cyklister avlägga samma sträcka men runt en annan sjö. 

Team Göteborg 
Håkan Hellström, Iron Maiden och Rammstein må ha besegrats av Coronan, men inte Göteborgsfalangen av Skoda Cycling team. För på lördag annekterar totalt 10 cyklister Ullevi, eller ett hörn av utsidan i alla fall, innan de rullar ut ur stan och kör rakt in i soluppgången – österut. Sen blir det en utmaning som hetr duga med 32 mil och 3500 höjdmeter, en rutt de delar med gänget i Abloc/Team Mustach. Bicycling chefredaktör Daniel Breece är med och kör i detta gäng.

För att inte utesluta den stora mängd internationella deltagare av Vätternrundan, har man valt att sända den sista timmen av livestreamen på engelska, där också majoriteten av ŠKODA Cycling Teams resor kommer att rapporteras och dokumenteras. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vätternrundan flyttar till den 2-5 september

Vätternrundan flyttar till den 2-5 september


På torsdagen beslutade Vätternrundan att flytta hela Cykelveckan till reservdatumen i september.
– Vi måste agera utifrån hur läget ser ut just nu, säger Gunilla Brynell-Johansson, vd för Vätternrundan. Nu planerar vi för det bästa arrangemanget någonsin i september.

Vätternrundan har under lång tid arbetat hårt för att kunna genomföra ett smittsäkert, fysiskt arrangemang 2021. Alla delar av arrangemanget har kartlagts för att anpassa loppen, med smittskyddsåtgärder i form av exempelvis protokoll och rutiner. Dessutom har en nära dialog förts med det regionala smittskyddet i Östergötland. Utgångspunkten har in i det längsta varit att arrangera Cykelveckan som planerat den 11-19 juni.

– Men det slutgiltiga beslutet behöver fattas nu, säger Gunilla Brynell-Johansson, och vi ser att vi har ett allvarligt läge med hög smittspridning i samhället. I det läget är en flytt av loppen det enda beslutet vi kan fatta.

– Nu satsar vi allt på att genomföra ett fantastiskt arrangemang i september, det bästa någonsin, tillsammans med våra deltagare.

De nya datumen innebär att MTB-Vättern körs den 2 september, Vätternrundan 315 km 3-4 september samt Halvvättern, Tjejvättern och Vätternrundan 100 km den 5 september. När det gäller Vätternrundan 315 km kommer det att bli ett unikt arrangemang på flera olika sätt.

– För första gången sedan 1966 kör vi Vätternrundan en annan tidpunkt än veckan före midsommar. Dessutom blir det premiär för vår nya, längre bansträckning. Det kommer att bli episkt, säger Oskar Sundblad, marknadschef för Vätternrundan.

– En stor fördel är förstås att deltagarna får hela sommaren på sig att träna inför utmaningen. Det är en synpunkt vi faktiskt brukar få till oss ibland.

Även med lopp i september är fokus på smittskyddsåtgärder stort. Vätternrundan planerar för anpassningar i start, mål och depåer. Det handlar bland annat om smittsäkra flöden i depåerna och anpassningar av start- och målområdet för att undvika trängsel.

– Vi jobbar stenhårt med protokoll och riktlinjer för att smittsäkra loppen, säger Oskar Sundblad. Mycket kommer att vara sig likt, annat blir lite annorlunda. Men det kommer att bli ett fysiskt arrangemang och det tror jag att våra deltagare har längtat efter.

De deltagare som har anmält sig och har en starttid i Vätternrundan 315 km, har fått den flyttad till 3-4 september och får samma starttid. Detsamma gäller deltagare som anmält sig till MTB-Vättern som körs den 2 september. När det gäller Halvvättern, Tjejvättern och Vätternrundan 100 km har förändringar gjorts i starttiderna eftersom dessa lopp kommer att gå samma dag.

– Deltagarna hittar all information på vår webbplats och genom att logga in på Mina Sidor, säger Oskar Sundblad.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Om Trump kunde cykla

Om Trump kunde cykla


Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.” Sedan dess har nästan alla amerikanska presidenter synts på en cykel – förutom Donald Trump* (jag kan i alla fall inte dra mig till minnes att jag någonsin sett en bild på honom på en cykel).

Även om han för drygt 30 år sedan hade sitt namn på ett amerikanskt etapplopp med – det något narcissistiska – namnet Tour de Trump är han till och med känd för att upprepade gånger ha hånat John Kerry som var med i en cykeltävling när han var 73. Trump har själv svurit på att han aldrig någonsin ska vara med i en cykeltävling.

När denna tidning går i tryck hänger mycket i luften efter att USAs kongress blivit stormad av inhemska terrorister. Att Trump inte har alla kuggar på rätt plats i den demokratiska drivlinan är väl ganska uppenbart vid det här laget. Men hur hade det varit om Trump hade varit cyklist? Kanske hade motionen hjälpt honom att hålla de där tankarna i schack i stället för att låta dem fara som en flipperkula? Han verkar ju dessutom vara en man med enorma aggressionsproblem. Nog fasiken hade en cykeltur haft en lugnande effekt?

Det är förvisso långsökt drömmande, men visst är cykling en stundtals högst väl fungerande och perpektivstimulerande ventil. Att cykla har för mig alltid fyllt en djupare funktion än bara själva rörelsen, något som dessutom fått en ännu viktigare roll under det gånga och mycket udda året. Cykling som ett första hjälpen-kit i en smått galen värld, där allt bara är vad det är i stunden.

(*Ledare publicerad i Bicycling #1 2021, när Trump fortfarande var president i USA)


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kärlek börjar med bråk

Kärlek börjar med bråk


Jag är så fasligt kluven. Egentligen är cykling för mig, var den än äger rum, totalt okomplicerat – något av det roligaste man kan göra med kläderna på. I skogen får smilbanden kramp av glädjen som stigen och naturen frammanar. På vägen njuter jag av det meditativa tillstånd som kan uppstå i det skönt monotona nötandet, eller av den helt fantastiska känslan när en grupp cyklister bildar en fungerande klunga i mekaniserad symbios. Till och med en annars riktigt dålig pizzeria kan ju få en Michelinkrog att framstå som tråkig – bara man besöker den under en cykeltur.

Till sin natur är cyklingen enligt mig även en i grunden osjälvisk handling. Jag menar att den i sig inte drabbar någon levande själ negativt – vi tar minimalt med plats, vi låter inte och vi påverkar inte miljön negativt på något sätt. Tvärtom är cykling det absolut mest energieffektiva sättet att transportera sig på, i alla fall så länge vi rör oss på land.

Hade jag fått önska hade jag gärna sluppit diskutera konceptet cykel, precis som att man inte diskuterar konceptet ”att andas”. För jag ser inga uppenbara skäl till varför företeelsen cykling behöver vara så laddad. Ändå hamnar vi där, nästan varenda dag.

Som chefredaktör för Bicycling vill jag ändå tro att det är min roll att på olika vis stå på barrikaderna och försvara oss cyklister, något som få andra gör. Jag gör det för mig och jag gör det för dig. Det kan låta lite gnälligt ibland – men det är egentligen bara förtäckt kärlek.

Just nu går världen igenom en tung period och vi lever omringade av ganska negativa nyheter, något som våra hjärnor bevisligen dessutom är extra bra på att uppmärksamma och gå igång på (clickbaits är ju en succé större än internet). Så det kanske kan vara läge för lite jujutsu på våra egna hjärnor. Vad sägs om att vi som cykelkollektiv blir bättre på att sprida, dela och lajka även det som faktiskt bara är en positiv eller rolig nyhet kring cykling? Även rent konkret – ta med den där nyfikna eller kanske till och med skeptiska vännen på en cykeltur. På sikt kanske kärlek inte alls börjar med bråk, utan bara med cykling.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

”Cyklingen räddade mitt liv”

”Cyklingen räddade mitt liv”


Ronny Jansson föddes med en missbildning i form av klumpfot, och har levt ett liv med smärta som snart ledde till övervikt. Men när han upptäckte cyklingen förändrades hans liv. Det här är hans historia.

Pes equino varus adductus. Vet man inte vad det är så låter det nästan som något vettigt ordspråk. Dessvärre är det namnet för klumpfot på latin, något jag föddes med. Bara några timmar gammal genomgick jag därför min första operation. Sedan har det fortsatt. I skrivande stund har jag under min livstid opererats 24 gånger, senast nu under hösten var det dags för ännu ett ingrepp. Som ett worst case scenario diskuterar vi även amputation, i värsta fall av båda fötterna, men det är ett senare bekymmer.

Min högsta önskan har alltid varit att bli smärtfri men det kommer jag nog aldrig bli. Som det är nu så kan jag få ont när jag står, går, sitter och ligger – det finns liksom ingen riktig logik i det. Det kan låta som en klyscha men sanningen är att jag på vissa sätt faktiskt är lite glad över att jag föddes med klumpfot. För mina konstiga fötter har tagit mig dit jag är i dag – och de kommer ta mig vidare till nya utmaningar och upplevelser.

”Cyklingen har blivit en fristad från smärtan. Den har blivit ett sätt för mig att få andas, att få uppleva saker, ett sätt att få leva helt enkelt.”

Utmaningarna ska dock inte förringas. Har man svårt att röra sig går man snart oundvikligen upp i vikt. I april 2016 vägde jag in mig på personbästa 121 kilo. Jag skämdes när jag såg mig själv i spegeln. Jag orkade inget, jag blev svettig och andfådd för minsta ansträngning. Jag kände mig tvungen att göra något för jag kan fan inte se ut så längre. Men hur skulle det gå till? Jag kan inte stå, gå eller springa. Men snart föll tankarna på att jag borde prova på att cykla.

Min första tur var på en treväxlad gammal herrcykel. Efter sju ynka kilometer var jag helt jäkla slut och trodde nästan att jag skulle dö. Det var både jobbigt och tråkigt – men jag hade i alla fall inte ont i fötterna efteråt. Så jag fortsatte cykla. Snart köpte jag min första racer. Det började gå fortare och jag kom längre, helt plötsligt blev det mycket roligare att cykla. Jag fortsatte att trampa, i både regn och sol, jag trampade innan jobbet och jag trampade efter jobbet. Jag cyklade så fort jag fick chansen.

Kilona på vågen började rasa. Efter drygt ett halvår och 400 mil på cykeln hade jag cyklat bort 30 kilo. För första gången någonsin hade jag byggt upp en vettig kondition. Det var för fem år sedan och sen dess har jag bara fortsatt cykla. I dag cyklar jag upp mot 22 mil i veckan. Men viktigast för mig är kontinuiteten och den dagliga träningen, så jag kör hellre flera korta pass än få och långa.

Förutom allt som cyklingen betytt för mig rent fysiskt har cyklingen så många fantastiska bonusar, människor man möter och ögonblick som sticker ut. En av dem är Vätternrundan. Visst var starten nervös men allt det där släppte och jag kunde njuta av allt det som är underbart och magiskt med loppet: alla som cyklade, alla funktionärerna, platserna man fick se, depåstoppen, vädret, ja allt var helt perfekt. Jag log varenda en av de tolv timmar det tog för mig att cykla runt sjön. Att cykla Vätternrundan var absolut en av det roligaste sakerna jag har gjort i mitt liv – och jag kommer garanterat att cykla den flera gånger.

Som ni kanske förstår vi det här laget så betyder cyklingen så otroligt mycket för mig. Frihetskänslan jag får när jag cyklar är helt enkelt oslagbar. När man svischar fram på en kuperad 70-väg med en puls som slår hårt i bröstet, samtidigt som svetten rinner ner i ansiktet och man råkar svälja en fluga eller två – det kallar jag frihet. Cyklingen har verkligen öppnat upp en helt ny värld för mig. För första gången i mitt liv kan jag ta mig ut på egen hand och jag kan se och upptäcka nya platser utan att få ont i fötterna. Cyklingen har blivit en fristad från smärtan. Det har blivit ett sätt för mig att få andas, att få uppleva saker, ett sätt att få leva helt enkelt.

Så kan jag – en närsynt, handikappad, före detta överviktig dyslektiker – ändra sitt liv så kan vem som helst göra det.

Följ Ronnys resa på Instagram: @cyklarforlivet


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

”Cykling är framtiden”

”Cykling är framtiden”


Det här kommer ju inte som en nyhet för oss cyklister, för vi vet ju redan att så är fallet, eller hur? Men i en framtids-studie som världens största konsultfirma Deloitte släppte tidigare i år var just detta slutsatsen.

De menar att cyklingen kommer få en allt viktigare roll som en lösning på trängseln i alla världens växande städer och bli ett ännu viktigare verktyg för att hantera dålig luft och försämrad folkhälsa.

Deloitte spår att andelen cyklister i många städer runt om i världen kommer fördubblas fram till 2022. Ett av skälen, förutom att många städer inte har något annat val än att hantera den ökade trängsel som tillväxten i våra städer leder till, är en dramatisk tillväxt av tekniska lösningar som elcyklar, lånecyklar och andra urbana lösningar som gagnar cykeln.

Oavsett om det är framtid, dåtid eller nutid så fortsätter vi göra det som är bäst och roligast, att cykla, i synnerhet i våra städer.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*