Se LVG SM Live på webben


För alla er som inte kan ta er till Uppsala så sänds SM live på Sverigewebben.se

Ny luftigare Prevail från Specialized

Ny luftigare Prevail från Specialized


Specialized kallar sin nya S-Works Prevail II Vent för den mest ventilerade hjälm de någonsin tillverkat och det är lätt att förstå varför.

För att skapa en ny luftigare konstruktion skalade man bort totalt sju ”broar” från centern och sidorna, resultatet blev föga överraskande mer effektiva ventilationskanaler. För att samtidigt behålla en stabil struktur så har hjälmen fått broar av Aramid (som är en form av kevlar)

Konstruktionen ger en 20 procentig ökning av ventilerade områden och luften kan alltså flöda mer effektivt genom hela hjälmen. I klippet nedan ser man skillnaden mellan nya och ”gamla” Prevail II

De stora luftkanalerna genom S-Works Prevail II Vent gör att luften rör sig 18% snabbare över ditt huvud än Prevail II, du blir alltså svalare, slipper kanske en del svett i ögonen och vem vet, kanske blir du även snabbare.

S-Works Prevail II Vent har fått MIPS SL’s minimalistiska fästsystem, ett system som ska ge 10 till 15 millimeter av rotation i varje riktning och samtidigt erbjuda samma skydd som andra versioner av MIPS.

Svalaste hjälmen för XC och landsväg? Ja kanske det

Prislappen landar på ca 3900 kr


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike


Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig med sitt mest ambitiösa bygge hittills. En framtidsvision om hur cyklar kan komma att se ut om ett decennium.

Foto: Andreas Timfält

”Det är enkelt ett koncept/vision av vad mountainbikes kanske ser ut som om 5-10. Förutom att den inte är byggd för mässor utan 100% till att köra på” Säger Gustav om det imponerande bygget

Vad var tanken med projektet?

”Redan från första början fanns det två huvudsakliga mål Hyper Spark-bygget: att försöka bygga den snabbaste och bästa XC/Långlopps-cykeln och samtidigt göra den till den stilrenaste med helt intern kabeldragning. Mycket av inspirationen kommer från landsvägscyklar där det numera är mer eller mindre standard med dolda kablar på toppmodellerna. Men jag ville även att det skulle vara lite av cykelvärldens svar på så kallade hypersportbilar, och därav namnet. Den skulle helt enkelt höja ribban för både prestanda och utseende, och samtidigt kännas väldigt exklusiv. Det var därmed viktigt att inte tumma på något, utan landsvägsstuket till trots så skulle den bibehålla alla funktioner hos en modern mountainbike. Så inga genvägar som att inte ha dropper-sadelstolpe eller stötdämpning med lockout som var bra nog att tävla på”

Hur löste du det?

”Tack vare ny teknik som SRAM’s trådlösa AXS-komponenter och FOX elektroniska automatiska stötdämpningssystem LiveValve så underlättades jobbet, men det krävdes fortfarande mycket uppfinningsrikedom och modifikationer för att göra idéen till verklighet”

Vilka var utmaningarna?

”Först behövde ett styrstopp tillverkas, för att förhindra att de internt dragna kablarna skulle skadas om man vred styret för mycket. Så ett system för det specialtillverkades och laminerades fast på ramen med kolfiber. Även styret och framgaffeln behövde modifieras ordentligt, för att sen även förstärkas så att cykeln är säker för användning. Därefter följde ett enormt antal timmar för att snygga till allt och få till ett så perfekt utseende som möjligt. Det sistnämnda var särskilt viktigt eftersom jag verkligen inte ville att det skulle se ut som ett hafsigt hemmabygge, utan som något som kom direkt från fabrik eller någon utvecklingsavdelning med resurser jag bara kan drömma om. Den pärlvita färgen passar bra in med trenderna 2021, men i övrigt är konceptet menat som en försmak av vad mountainbikes kanske kommer se ut som om 5 år eller mer. Men koncept till trots, den är inte byggd för cykelmässor utan verkligen för att köras på. Med en smått otrolig speclista kommer den förhoppningsvis vara minst lika snabb som den ser ut!”

Ram: Alla öppningar i ramen för kablar täcktes för så att den fick ett renare utseende. Den pärlvita färgen heter Oryx White och kommer faktiskt från Volkswagens färgkarta.

Styrstopp: En av de absolut största utmaningarna med bygget. En platta i aluminium tillverkades för hand och laminerades fast med kolfiber alldeles bakom styrröret. Längst fram på denna sitter en pigg som är utbytbar i händelse av en krasch. Allt förstärkningsjobb i kolfiber är gjort av Mattias Hellöre i Insjön, som till vardags reparerar trasiga kolfiberramar. Under den handgjorda kåpan sitter resten av hårdvaran till stoppet, som skruvas fast på styrröret ungefär så som man skruvar fast en styrstam.

Styre: För att bromsslangarna skulle kunna gå inuti styret behövde hål göras. Det är självklart aldrig en bra idé att bara borra hål i ett styre, så det förstärktes därefter externt. Det gjordes även ett hål där styrstammen ligger an mot styrröret, för att låt slangarna passera vidare.
Framgaffel: Det gjordes hål i baksidan av styrröret för att slangen till bakbromsen samt kablarna från LiveValve-systemet skulle kunna passera vidare ut i ramen. Även det en generellt dålig idé, så styrröret förstärktes sedan kraftigt. Längst upp i styrröret sitter det en solid gängad ”starnut”. Denna tar klämkrafterna från styrröret och kompenserar för spåret/hålet där uppe för bromsslangarna.
Stötdämpning: Fox LiveValve är elektroniskt och helt automatisk, så det ersätter en traditionell remote för att låsa dämpningen. Det sitter en sensor vid vardera hjul, och så fort de känner av en stöt så öppnar de framgaffeln eller bakdämparen på bara 3 millisekunder, vilket är ungefär 100 gånger snabbare än vad ögat blinkar. Systemet känner även av fritt fall, så om man åker utför ett drop så öppnas dämpningen redan i luften. Det finns fem olika lägen som styr hur lite det krävs för att dämparna ska öppna samt hur länge de ska vara öppna efter smällen. Om batteriet tar slut så förblir dämparna öppna och allt fungerar precis som på en vanlig cykel.
Hjul: Syncros Silverton SL är tillverkade helt i kolfiber. Fälgen, ekrarna och navflänsarna är gjorda i ett enda stycke, vilket betyder att istället för separata ekrar så går det kolfibertrådar hela vägen från ena sidan av hjulet till den andra. Innerbredden på fälgarna är 26mm och frihjulsmekanismen är det beprövade systemet från DT Swiss. CushCore XC däck-inserts används för bättre åkegenskaper och visst skydd.

Reglage: Både AXS droppern och växeln styrs med hjälp av Zirbel Twister WE01 reglage. Man kan säga att dessa är lite av en hybrid mellan triggers och gripshift. En ring med en spak på roterar runt styret, och fjädermekanismen sköts av magneter. Så för att växla till en lättare växel trycker man nedåt och till tyngre trycker man uppåt med baksidan av tummen. Det går även att hålla in för att växla flera steg. Normalt sett drar man kablarna från reglagen till en SRAM AXS BlipBox, men här är de istället fastlödda direkt på kretskorten från de traditionella reglagen. All elektronik är sedan gömd inuti styret.
Bromsar: Trickstuff Piccola Carbon är de lättaste bromsarna för mtb på marknaden, men samtidigt extremt kraftfulla (och med pris därefter). I det här fallet har de en speciell slangkoppling vid handtagen, som är framtagen just för intern dragning av slangarna.
Drivlina: Utväxlingen är helt klart åt det tyngre hållet med en specialtillverkad 40T Garbaruk framklinga och matchande 10-50T kassett. Bakväxeln har ett CeramicSpeed OSPW system där extra stora växeltrissor ger lägre friktion för kedjan. Denna är i sin tur en CeramicSpeed UFO som har en speciell behandling för lägre friktion, därav den vita färgen. Behandlingen är tänkt för torra förhållanden och håller i upp till 60 mil innan den åter blir en ”vanlig” kedja, så den är tänkt som en race day-komponent. Alla kullager (hjul, vevlager, styrlager) är även de från CeramicSpeed.
Sadelkombos: Den huvudsakliga kombon är en RockShox Reverb AXS 170mm dropper-stolpe med en Syncros Belcarra R SL sadel där railsen och stommen i kolfiber är gjutna i ett enda steg och stycke. Tekniken kallas resin transfer molding, där man lägger upp kolfibern torr i en speciell gjutform. Resinet sprutas sedan in under mycket högt tryck och allt härdas sen i ett enda steg.
I tillägg till kombon ovan finns även två otroligt mycket lättare fasta sadelkombos. Båda är gjorda av Berk i Slovenien, varav den vita har själva röret tillverkat av Schmolke Carbon i Tyskland. Den vita har ”traditionella” rails vilket gör att stommen kan flexa som vanligt för mer komfort, medan den svarta helt saknar rails och väger endast 133g men ger avkall på lite komfort.

Och vikten då?
Med dropper seatpost: 10,50kg
Med den vita sadelkombon 9,82kg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

”Cykling är framtiden”

”Cykling är framtiden”


Det här kommer ju inte som en nyhet för oss cyklister, för vi vet ju redan att så är fallet, eller hur? Men i en framtids-studie som världens största konsultfirma Deloitte släppte tidigare i år var just detta slutsatsen.

De menar att cyklingen kommer få en allt viktigare roll som en lösning på trängseln i alla världens växande städer och bli ett ännu viktigare verktyg för att hantera dålig luft och försämrad folkhälsa.

Deloitte spår att andelen cyklister i många städer runt om i världen kommer fördubblas fram till 2022. Ett av skälen, förutom att många städer inte har något annat val än att hantera den ökade trängsel som tillväxten i våra städer leder till, är en dramatisk tillväxt av tekniska lösningar som elcyklar, lånecyklar och andra urbana lösningar som gagnar cykeln.

Oavsett om det är framtid, dåtid eller nutid så fortsätter vi göra det som är bäst och roligast, att cykla, i synnerhet i våra städer.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Få cyklister är nöjda med läget i kommunerna

Få cyklister är nöjda med läget i kommunerna


Cykelfrämjandets nya nöjdhetsundersökning Cyklistvelometern visar att Örebro, Karlstad och Finspång är Sveriges bästa kommuner att cykla i om man jämför med andra kommuner av samma storlek.

Men kikar man på det hela lite mer generellt så är nöjdheten hos Sveriges cyklister inte så stor, endast 47 procent instämmer med påståendet: “Min kommun är generellt sett en bra cykelkommun”.

– Det visar att kommunerna behöver prioritera cykling högre för att göra den mer attraktiv. Det handlar om att förbättra infrastrukturen och andra förutsättningar, säger Emilia Sternberg, projektledare för Cykelfrämjandets Cyklistvelometer.

Fler cyklar under coronapandemin
Allt fler svenskar cyklar och den uppåtgående trend ser ut att ha förstärkts av coronapandemin på många håll i landet. Av de nästan 18 000 cyklister som svarat på enkäten till Cykelfrämjandets Cyklistvelometer uppger 18 procent att de cyklat mer den senaste tiden på grund av pandemin. Störst är ökningen bland kvinnor och personer över 65 år.

Högst rankade kommuner
Mest nöjda cyklister i kategorin små kommuner har Finspångs kommun. Bland de mellanstora kommunerna får Karlstad det bästa betyget och Örebro är bäst bland de stora kommunerna. Generellt är cyklister i stora kommuner mer nöjda än cyklister i små kommuner.

– Därför är det kul att Finspång sticker ut genom att vara den kommun som får allra högst totalpoäng i undersökningen, säger Emilia Sternberg.

Resultat på kommunnivå har tagits fram för de 83 kommuner som fick in tillräckligt många svar. Antal svar som krävs är relaterat till kommunens storlek: från minst 50 svar för små kommuner till minst 200 svar för de största.

Upplevd trygghet och säkerhet
Bara 37 procent av cyklisterna upplever att det är tryggt att cykla i den egna kommunen. Det är en minskning med fyra procentenheter sedan Cyklistvelometern 2018. På frågan om det är tryggt för barn och ungdomar att cykla i den egna kommunen är det ännu färre, 25 procent, som instämmer.

– Det är ett problem att så många känner sig otrygga i trafiken. Kommuner behöver lyfta fram barnens perspektiv i trafikplaneringen. Trygg cykling för barn är också trygg cykling för vuxna, säger Emilia Sternberg.

Det är just otrygga trafiksituationer som får flest cyklister att avstå från att ta cykeln. På frågan om vilket trafikslag som orsakar störst otrygghet anger 43 procent bilister, 22 procent lastbilar och 9 procent gångtrafikanter.

Missnöjda med vinterunderhållet
Varannan cyklist är också missnöjd med hur cykelvägarna sköts på vintern.

– För att göra det säkert och attraktivt att cykla året runt måste vinterunderhållet av cykelvägarna förbättras. Ett sätt att göra det är att sopsalta cykelvägarna, säger Emilia Sternberg.

Samband mellan investeringar och nöjda cyklister
I maj presenterades Cykelfrämjandets Kommunvelometer där kommunernas arbete med cykelfrågor granskas och bedöms. Nu när landets cyklister har sagt sitt framkommer ett klart samband. I kommuner som satsar mycket på cykling är andelen cyklister som rekommenderar andra att cykla stor.

– Det är glädjande att 61 procent rekommenderar andra att cykla i den kommun som man själv cyklar i. Skillnaden mellan den frågan och den lägre generella nöjdheten kan till viss del bero på att cyklister vill få andra att också resa klimatsmart och hälsosamt, även om man inte alltid har de bästa förutsättningarna, säger Emilia Sternberg.

Förlorare 2020

Stora kommuner (över 100 000 invånare)
14. Stockholms stad
15. Huddinge kommun
16. Göteborgs stad

Mellanstora kommuner (50 000 till 100 000 invånare)
15. Karlskrona kommun
16. Södertälje kommun
17. Solna stad

Små kommuner (färre än 50 000 invånare)
48. Flens kommun
49. Sotenäs kommun
50. Tanums kommun

Vinnare 2020

Stora kommuner (över 100 000 invånare)
1. Örebro kommun
2. Malmö stad
3. Linköpings kommun

Mellanstora kommuner (50 000 till 100 000 invånare
1. Karlstads kommun
2. Sollentuna kommun
3. Östersunds kommun

Små kommuner (färre än 50 000 invånare)
1. Finspångs kommun
2. Lidingö stad
3. Vänersborgs kommun

Fakta
Totalt har 17 977 cyklister från norr till söder medverkat i enkätundersökningen vilket gör Cyklistvelometern till Sveriges största undersökning bland cyklister.

Hela rapporten kan ni ladda ner här


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ernesto Colnago för arvet vidare

Ernesto Colnago för arvet vidare


I dag, 140 år efter att den första kedje- och pedaldrivna tvåhjulingen såg dagens ljus, är cykelns form och funktion i grunden oförändrad. Det här fantastiska arvet berikar, upplyser och inspirerar oss. Och en av de sista levande länkarna till denna rika historia är fortfarande Ernesto Colnago.

Näst efter Eddy Merckx är Fausto Coppi en av cyklingens riktigt stora legender. Men till skillnad från Merckx, som fortfarande lever, så gick Coppi bort redan 1960. Så det är få som lever som träffat honom i verkligheten, men Ernesto Colnago är en av dem.

Han sitter mitt emot mig och lutar sig framåt.

– Så, Fausto Coppi. Det här var Il Giro 1956. Jag var mekaniker hos min vän Magni, förstås. Jag jobbade för honom. Men Coppi var min idol. En dag hade Fausto problem med sin cykel. Jag hjälpte honom. Och Coppi betalade mig 1 000 lire. De pengarna hade jag i min ficka i 20 år, säger Ernesto Colnago.

I dag är han 88 år och en levande legend. Han har varit en del av den professionella cykelsporten längre än någon annan nu levande person. Han har sett allt och gjort allt, och hans cyklar är ett av sportens mest kända varumärken.

– Tänker du på cyklar så tänker du Colnago. Jag blev Colnago eftersom jag tänker utanför ramarna. Alltid. Jag var först med custombyggda ramar, säger han.

Ernesto Colnago på fabriken utanför Milano

Colnagocyklar har det cyklats på i över sex decennier. Företaget firade sitt 60-årsjubileum 2014. Som mekaniker och senare teamsponsor har Ernesto arbetat på 25 Tour de France och 25 Giro d’Italia och på alla de andra loppen som står i tävlingskalendern. Med andra ord: om det har hänt så är chansen stor att han var där när det hände. Colnagocyklar har vunnit 62 världsmästerskap, 38 klassikerlopp, 21 grand tours och 18 olympiska medaljer.

Här sitter han nu, i sitt enorma kontor, och ser ut exakt som Ernesto Colnago. Som många kända människor är han mindre än man tror. Men han utstrålar den där sortens starka karisma som man varken kan lära sig eller köpa eller stjäla. I årtionden har människor förstått att vara tysta och lyssna när han talar, och det är det han fyller rummet med – känslan av pondus. Hans blotta närvaro betyder att någonting av vikt är på väg att ske, eftersom ingen släpper in en man med en sådan status i ringen utan anledning.

Ernesto Colnago omnämns ibland som Maestro eller Capo
– bossen. Men det är bara fånerier. Colnago jobbar åt oss – för cyklingen. Det kan vi se. När vi tittar på hans senaste modell i en cykeltidning eller känner på den i en cykelaffär. Du kanske till och med kan köpa en – eller om du har tur, träffa honom i verkligheten.

Från kontoret på Colnagofabriken ser man hans privata hem på andra sidan gatan. Det är ett enormt gods. På gallergrinden framför infarten sitter Colnago-loggan. Den kom till en kväll när en journalist på La Gazzetta dello Sport, Bruno Raschi, drog klöveress ur en kortlek och uppmanade Colnago att registrera det som ett varumärke.

C60 som byggdes i fabriken direkt under Ernestos hus

Vi känner till historien. Faktum är att det inte finns så mycket kvar att berätta om en man som Ernesto Colnago. Hans liv i cyklingens tjänst är väldokumenterat. I hans kontor finns så många minnesföremål att det gott och väl skulle räcka för att fylla ett medelstort museum. I korridorerna hänger foton från cykelsportens färgrika historia de senaste sju eller åtta decennierna.

Signor Colnago, har du blivit den man du trodde att du skulle bli när du var ung?

– Jag besökte Enzo Ferrari 1984. Jag var så oerhört nervös att det nästan inte går att beskriva. Och där var han. En gammal man, 87 år då – precis som jag är i dag. Ferrari bar mörka solglasögon i sitt mörka kontor. Jag satte mig. Han frågade hur gammal jag var. Jag svarade att jag redan var en gammal man, jag var 54 då. Enzo Ferrari var tyst. Sedan sa han: ”Du borde skämmas. Jag började bygga fantastiska bilar när jag var 54!”

Ha! Det var ett bra svar!

Han lutar sig framåt och fortsätter sin berättelse:

– Kolfiber är ett speciellt material. Vi började vårt samarbete med Ferrari eftersom kolfiber var nästa steg i utvecklingen och eftersom jag trodde att Ferrari var den bästa partnern när vi skulle ta steget från stål till titan och vidare till nästa nivå. Cykelindustrin utvecklas. Men folk var skeptiska och litade inte på att cyklarna skulle klara belastningen rent mekaniskt. Med det gjorde de. Vi vann Paris-Roubaix fem år i rad. Titta. Det här är kolfiber, och det här med.

För Colnago har det ofta handlat om just detaljerna

Han tar två till synes identiska rör i kolfiber och slänger det ena mot golvet. Det skräller plågsamt högt. Sedan slänger han det andra röret. Det avger bara ett litet mjukt ljud när det landar på golvet. Han tittar på mig. Jag nickar. Det han menar är: Det första röret är värdelöst. Och jag gjorde det andra.

Han sätter sig ner, tar fram sitt anteckningsblock och visar massor med anteckningar, nedskrivna på allt från kuvert och tidningar till flygbiljetter.

– Titta. Det här är från en resa till Hong Kong. Jag jobbade på en ny design på flyget. Du ser de olika skisserna? Och det här är från Mexico tror jag. Japp. Jag ritar på en ny ram här. Du ser hur jag har ändrat den.

Att se honom visa sina anteckningar och lyfta på saker ger mig gåshud, eftersom allt det här kommer att visas upp för eftervärlden en dag, iordningställt och presenterat av Colna- goarvets framtida förvaltare – iförda vita handskar. Men just nu är det bara anteckningar. Han slänger dem på skrivbordet.

C64 en modern klassiker som byggs i Italien

Vi pratar lite mer, om småsaker. Han besvarar sällan en fråga rakt upp och ner, hans tankar verkar vandra fritt. Det är som att Colnago som person samtidigt övervakar geniet Colnago som råkar vara han själv. Det syns i sättet han tittar på en eller tittar bort, som om han hela tiden överväger sitt nästa drag. Att samtala med honom känns som att kliva ner i hans inre monolog.

Plötsligt reser han sig.
– Du förstår, kreativitet föder sig självt. Du kan inte köpa det. Min hemlighet? Res mycket. Sov lite. Flyg jorden runt. Vid ett tillfälle tar han upp en bok: ”De 1 000 bästa cyklarna”. På omslaget: en Colnago. Sedan tar han upp en cykeltidning. Han pryder omslaget. Rubriken lyder: ”Legenden”. Sedan visar han mig en bok om Colnago, därefter några bilder på hans vinnarcyklar mellan benen på världens mest kända cyklister.

Det känns nästan som att Ernesto är anställd på Colnagos egna museum, med uppgiften att vårda och stärka sitt eget eftermäle. Museet är givetvis också en fullt fungerande cykelfabrik med kontorsmänniskor och fabriksarbetare. Men allt i den här byggnaden hör på något sätt också hemma på ett museum. Allt här har ett historiskt värde i den professionella cykelvärlden – prylarna, cyklarna, mannen … allt.

Det senaste tilskottet V3rS

I visningsrummet några timmar senare. Här är de. Cyklarna. Han har antingen fått dem personligen från cyklisterna eller tagit dem efter mållinjen eftersom han instinktivt förstått värdet i en vinnares cykel. Colnagos presschef, Alessandro Turci, berättar med låg röst:

– Signor Colnago är outtröttlig. Han säger att jag alltid måste tänka på företaget, på cyklarna. Han säger: ”Vad är ett bra namn på en ny cykel?” eller ”Hur ska vi utveckla ditten och datten?” eller ”Tänk på det här, glöm inte det där!” Jag lyssnar och försöker lära mig, men det är lite stressande att vara i närheten av honom. Han arbetar hela tiden. Titta. Det där är hans hus, rakt över vägen. Så du förstår hans inställning. Han säger till mig: ”När du är på toaletten så vill jag att du tänker på cyklarna!”

Ernesto Colnago är ett av cykelsportens landmärken. Han är lika känd bland cykelfansen som Poggio eller Oude Kware- mont. Han är vår sports historia, och han hyllas för att han har lyckats. Men han hyllas inte bara för vad han har gjort och för vad han gör än i dag, utan även för sin ålder. Inga hyllar sina gamla som italienarna gör. Vart Colnago än går så får han uppskattning, för att han är en av de sista mästarna. I Italien är Ernesto Colnago en nationalklenod.

Master 10, en klassiker i stål som fortfarande går att köpa

Vägen som skiljer fabriken från hans gods är smal. Där finns ett övergångsställe. Det går från grinden till hans hem där han tillbringar sin fritid med att tänka på cyklar till porten till hans fabrik där han tillbringar arbetsdagarna med att tänka på cyklar. Det tar ungefär fyra sekunder att gå över det.

Ernesto säger att allt handlar om cyklarna. Men det gör det förstås inte. Självklart inte, funderar jag. För på skriv- bordet har han bilder på sina barn och på sin framlidna fru. Så givetvis måste han tänka på något annat än cyklar. Men var gör han det? När gör han det?

Kanske på det där övergångsstället. Den där stunden då signor Colnago är mellan sitt jobb och sitt hem. Jag tror att det är där och då det händer, i det där ingenmanslandet. Den korta vägsnutten är rimligtvis den enda platsen där han kan ägna sig åt vardagligheter mellan cykelfunderingarna. ”Mjölk. Har vi mjölk?” Om han nu ens gör det. Kanske är det i stället just det faktum att gränsen mellan arbete och fritid knappt existerar för Ernesto Colnago som är förklaringen till att han uppnått så mycket under sin livstid. Kanske är det just för att allt, precis allt, handlar om cyklarna.

Den 4 maj kom nyheten att Ernesto Colnago sålt majoriteten av sina aktier till Chimera Investments ett investmentbolag baserat i Abu Dhabi. Ernesto själv menade att detta kommer kunna garantera Colnagos framtid. Fabriken och enheten som nämns i denna text kommer fortsatt vara basen för Colnago. Men exakt hur delaktig Ernesto själv kommer vara i framtiden är dock lite oklart, men nog har denna 88 åriga legend vid det här laget gjort sig förtjänt av pension.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in