Så gör proffsen


Landsvägscykling

Professionella landsvägscyklister har oftast ett tävlingsprogram som sträcker sig från februari till oktober. Det
innebär att grundträningsperioden bara är knappa tre
månader och på den tiden ska cyklisterna också hinna
vila upp sig, inte minst mentalt. Något större utrymme
för grundträning utan inslag av tävlingar finns alltså
inte i landsvägscyklisternas tillvaro. Under tävlingsperioden på närmare nio månader genomför cyklisterna
uppemot 100 starter, ibland ännu fler. Att topprestera vid
samtliga tillfällen är otänkbart. Därför brukar proffsen
dela in sitt tävlande i träning, preparation och prestation.
Med träning menas att det egna resultatet är ointressant, här är det istället träningseffekten som är det väsentliga.

Även om cyklisterna ofta behöver fylla en funktion för det egna laget behöver ”träningscyklisterna”
inte engagera sig alltför mycket mentalt, åtminstone
inte innan själva tävlingen. Under en preparationsfas
börjar cyklisterna närma sig perioden eller tävlingarna
när de vill högprestera. Då är det viktigt att verkligen få
en indikation om vart de står och om att allt ifrån fysik
till taktik och material fungerar som det ska. Preparationsfasen är alltså cyklisternas motsvarighet till artisternas genrep. Med topprestation menas de tävlingar
när cyklisterna vill köra på toppen av sin absoluta förmåga, där inget lämnas åt slumpen och där man inte
sparar på några resurser.

Det ska tilläggas att långt ifrån alla cyklister har förmågan att höja sig själv till en nivå långt över det normala.Att dessutom göra det till önskade tillfällen kräver
både rutin, kunskap och god självinsikt. De cyklister
som klarar av att lyfta sig själv bäst brukar vara de du ser
högst placerade på klassikerna, de största etapploppen
eller på mästerskap. De cyklister som saknar förmågan
att explodera på givna tillfällen brukar istället vara de
som bokför sig själva i mitten och slutet av resultatlistorna under större delen av säsongen.

Många framhåller Claudio Chiappucchi och Gianni
Bugno som historiens sista kompletta cyklister. De kunde vinna tidiga vårklassiker, utmana för en totalplacering på de största etapploppen och vara huvudpersoner
på VM. Den typen av cyklister finns inte idag.

Mycket beroende på att konkurrensen hårdnat genom att vinnarcyklister i första hand siktar
in sig på exakt den typen av tävlingar som
passar den personliga profilen bäst. Undantaget är hjälpryttare, alltså den typen av cyklister som kanske inte har något vinnande
vapen. Hjälpryttare får inte lika mycket uppmärksamhet som de stora stjärnorna men
deras insatser respekteras oerhört mycket
inom proffsklungan. Förutom att hjälpryttare många gånger har en otacksam uppgift
brukar deras tävlingsprogram också vara
mer välfyllt än de största stjärnorna som har
en större frihet att designa sitt tävlingsprogram utifrån vad som krävs för att göra önskade resultat.

Mountainbike

Mountainbikecyklisterna har precis som
landsvägscyklister en tävlingsperiod från
tidigt i februari till slutet av oktober. Men till skillnad från landsvägscykling handlar
mountainbike (crosscountry) om 1,5–2 timmar långa tävlingar på helgerna och inte
några etapplopp. Den totala tävlingsvolymen för mountainbikeeliten brukar vara mellan 30–50
starter varje år. Det innebär att crosscountrycyklisterna
får ett större utrymme mellan tävlingarna som behöver
fyllas ut med nödvändig träning.

Landsvägscyklister som till exempel är duktiga spurtare och kan vinna tävlingar brukar välja bort den typen
av tävlingar där de på förhand vet med sig att de inte har
någon chans. Eftersom det inte fungerar i mountainbike
måste de cyklisterna istället försöka förändra nyanserna
i sin kapacitetsprofil inför viktiga tävlingar. Vet man till
exempel att en världscuptävling kommer att vara extremt kuperad lägger man extra fokus på backträning
tiden innan tävling, kanske i kombination med att kapa
lite vikt. Om tävlingen istället är tekniskt svår lägger
man istället in lite extra teknikträning och helkroppsträning.

Den största träningstrenden på senare tid inom
mountainbike är styrketräning och öppenheten för alternativ träning. Tidigare har mountainbikecyklister
varit lika rädda som landsvägscyklister för hög vikt. Men
nu börjar allt fler, även i landsvägscykel, inse betydelsen
av att vara genomstark. Dessutom har man på senare tid
upptäckt att muskelceller som inte direkt är inblandade
i arbetet att cykla ändå fyller en funktion när det handlar om att ta hand om mjölksyra och därmed förbättra
återhämtning och långvarig prestation.

I crosscountry kan man inte bygga en karriär på att
specialisera sig. En världscyklist måste i första hand
kunna hävda sig i världscupen och på mästerskap. Och
på de tävlingarna skiftar inriktningen och karaktären
ganska mycket beroende på vart tävlingen körs. De flesta
cyklister tillhörande världseliten är duktiga tekniskt, de kan klättra, de kan hantera lera och regn, extrem värme
och hög höjd.

Det finns en spridning som gör att resultaten skiljer sig beroende på aktuella omständigheter.
Men det finns inget utrymme att enbart vara duktig på
kuperade tävlingar eller extremt tekniskt svåra tävlingar. Däremot finns downhill, 4X och eliminator som alternativa discipliner under mountainbikens paraply.

Vad som däremot vuxit på senare tid är etapploppen i
mountainbike. Världseliten brukar i första hand använda etapplopp som träning när de lägger fokus på volym.
Samtidigt har det sedan några år vuxit fram särskilda
långlopps- och etapploppscyklister som fokuserar hårt
på det ständigt växande flerdagarstävlingarna runt om
i världen.


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Emilia Fahlin hoppar av OS

Emilia Fahlin har valt att lämna återbud till att tävla i de olympiska spelen i...

Läs mer

Pallplats för Zakarias Johansen

Vid andra deltävlingen av Enduro World Series, som gick av stapeln i helgen i Italienska...

Läs mer

Hur bra kan man bli? 8 frågor till rekordjägaren Jonas Bohr

Han började cykla först när han var 43. Nu är han på jakt efter världsrekordet...

Läs mer

Ny generation Jekyll från Cannondale

”Gamla” Jekyll har inte hunnit samla på sig så värst många år innan Cannondale nu...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Jenny Rissveds klar för OS

Sveriges regerande mästare i mountainbike Jenny Rissveds är sedan en tid tillbaka kvalificerad till OS....

Läs mer
Vårgårda ställer in World Tour, igen

Nej i år blir det inga segergester i Vårgårda, för nu ställer man in World Tour-tävling för cykeldamerna i början...

Läs mer
Emilia Fahlin klar för OS!

Den svenska OS-truppen växer och nu är Emilia Fahlin med på listan! Med 100 dagar kvar till invigningen är ytterligare...

Läs mer