Riv upp alla cykelbanor!

Riv upp alla cykelbanor!


Cykelbana. I grunden en oskyldig liten term för blindtarmen i vårt trafiksystem men känslorna detta lilla ord väcker är närmast paritet med IS. När vi cyklister väljer att använda cykelbanor sker det oftast på andras villkor. Vi får tampas med en labyrint av barnvagnar, mystiskt placerade stolpar, svängfester, kopplade och okopplade hundar i diverse storlekar och en mindre flotta av parkerade kommunala servicefordon och budbilar. Eller har jag kanske bara missat att cykelbanor egentligen är en form av kommunala bikeparks?

Använder vi å andra sidan inte cykelbanan är det helt plötsligt den enda platsen på jorden cyklar överhuvudtaget ska existera på. Epatraktorer, husvagnar eller jordbruksmaskiner lever en långsam och blockerande – men likväl fredad – tillvaro på våra gemensamma vägar. Där är acceptansen total. Men en cykel … och skulle vi, gud förbjude, vara två som cyklar i bredd … inget i den svenska folksjälen verkar kunna riva upp mer aggressioner än en gemensam styrbredd på 100 centimeter. Stämningen på en Norensk julafton framstår ju som ett barnkalas i jämförelse med vad som sker under biltaket när vissa bilister konfronteras med en sådan syn.

Själv stötte jag nyligen på en äldre man i skogen som bestämt ifrågasatte att jag cyklade på en stig i skogen på min mountainbike. ”Ni hör hemma på cykelbanan” muttrade han hotfullt aggressivt. Man kan tro att jag hittar på, men det är en sann historia. Lika sant är det att många tävlingsarrangörer nu drabbas av Trafikverkets allt hårdare tillämpning av sina egna riktlinjer. Riktlinjer som i ökande utsträckning hänvisar arrangörerna till att använda cykelbanor. Självaste SM har ju hängt lite då Trafikverket bokstavligen satte käppar i hjulet för hela evenemanget. De avslog nämligen först ansökan om att få använda fyra kilometer av riksväg 66 och hänvisade till andra lågtrafikerade vägar – eller, jo ni gissade rätt – cykelbanor*

Även om detta kanske är min gnälligaste ledare någonsin tycker jag självklart inte att vi ska riva upp eller minska på antalet cykelbanor, tvärtom. Men när vi blir piskade med moroten och när cykelbanorna i stället för att vara en integrerad pusselbit i ett större trafiksystem ibland används som ett slagträ mot cyklister undrar man om vissa inte gjort en lite väl avancerad tankevurpa. Även om det tveklöst hade varit drömmen så önskar jag ingen särskild frizon för cyklister – bara ett fritt och öppet sinne inför vad en cykel är och var den hör hemma.

  • Bäst just nu: Alla rön som ramlar in om nyttan av fysisk aktivitet, dess positiva effekter på hjärnan och vårt humör som i kombination med viljan av att vara mer klimatsmart allt mer får cykeln att framstå som ett universalpiller för det mesta.
  • Minst lika bra just nu: Att Svenska cykelförbundets tre huvudfrågor för 2020 är: cykeltävling på väg, 1,5-metersregeln och tillgång till mark för cykling. Bra där!

*I skrivande stund är det Corona som satt käppar i hjulet för det mesta och hur det blir med SM, oavsett trafikverkets välvilja eller inte, återstår att se.


Ett cykelliv – inte värt en meter

Ett cykelliv – inte värt en meter


Det är inte okej att gå in på en bank med vapen i näven och råna den – ajabaja, då blir det finkan. Eller bara på måfå slå en främling på käften. Det är så självklart och rimligt på något sätt, civiliserat. När det gäller våld riktat mot cyklister är sakn annorlunda. Att preja cyklister, eller köra med minsta möjliga marginal, verkar fortsatt ske med lagens goda minne. Incidenterna är många men domarna mot bilister som medvetet eller omedvetet våldför sig på cyklister lyser med sin frånvaro.

Under perioden 2005-2015 skadades 3 735 cyklister allvarligt eller avled. Av de olyckor som leder till cyklistens död sker 7 av 10 vid en krock med motorfordon. Många fall ÄR olyckor men vi som cyklar vet mycket väl hur läget är ute på våra vägar.

Trafikförordningen säger: Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om. Då betryggande avstånd är subjektivt och att det skiljer sig en del åt om man sitter inne i en metallbur eller befinner sig ute i det fria har Spanien, Portugal, Frankrike, Belgien, Polen och delar av USA, Kanada och Australien valt en fastställd definition av vad ett tryggt avstånd är. Cyklar måste här passeras med ett avstånd på 1 eller 1,5 meter.

2017 kom det glädjande nog in minst fem motioner för att få till samma lag även i Sverige. Vissa vill helt enkelt att färre cyklister ska dö på våra vägar, eller i alla fall ge de bilister som tror att ett betryggande avstånd är några centimeter en ny ram för sin verk­lighetsbild. En ändrad lag skulle leda till färre tveksamheter och det skulle bli möjligt att lagföra eller bötfälla bilister för påkör­ningar, prejningar och aggressivt beteende mot cyklister. Men det blir nog inget med det, för när vår infrastrukturmi­nister Tomas Eneroth i mars 2018 kom med ett skriftligt svar på en av motionerna menade han att ”regler i sig inte nödvändigtvis förbättrar trafiksäkerheten” och att ”det för närvarande saknas beredningsunderlag för förslag om ett specificerat minsta avstånd vid omkörning av cyklister”. Formuleringar som rimmar ganska illa med nollvisionens annars ganska fina paroll att ”Det ska vara lätt att göra rätt i trafiken”.

Men det är klart, så länge nollvisionen i vissa fall inte verkar gälla för cyklister spelar någon regel hit eller dit kanske mindre roll.

Denna ledare publicerades ursprungligen i mars 2018

Antal kommentarer: 3

Mats

Mycket bra artikel. Eneroth borde tänka till en eller två gånger till.


Conny Lindquist

Vad hade man annat att vänta från politiker, som lever efter ABB- ideologin: Asfalt,Betong och Bilar.
Det är bra, att någon trycket på. Synd bara att billobbyn är så stark!!


Kenneth Olsson

Hej,
Jag känner igen beskrivningarna ovan alltför väl. Jag cyklar själv många mil / året runt och råkar ut för incidenter flera ggr/vecka. Tack och lov, så har det hittills ’bara’ varit incidenter.
Jag har även, vid ett flertal tillfällen varit med om att bilister ’råkar’ spola av vindrutan i samband med att de passerar mig som cyklist. Det har hänt så många ggr, så detta menar jag är en medveten handling.
Jag tror att grundproblemet är att de allra flesta bilister, aldrig cyklar och har därför ingen förståelse från cyklistens perspektiv.
Det finns givetvis också många bilister som är föredömen och visar stor hänsyn i närheten av en cyklist. Tack för det !



Vacchi och Craft slår ett slag för en 1,5-meterslag

Vacchi och Craft slår ett slag för en 1,5-meterslag


Minst 1,5 meters avstånd vid omkörning av cyklister. Den tredje upplagan av Craft och Roberto Vacchis samarbete Vacchi Collezione slår i år ett slag för ökad säkerhet i trafiken. Målet är att lyfta debatten och få till en lagändring.

Cyklister riskerar ofta att hamna i allvarliga olyckor på vägarna, och en av de största, eller kanske med onödiga riskerna, är när bilister gör för tajta omkörningar. I syfte att belysa denna risk och skapa opinion för ökad trafiksäkerhet har Craft och Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi tagit fram kollektionen Vacchi Collezione 3.0.

”Enligt oss behövs en ny lagstiftning där avståndet till en cyklist vid omkörning är minst 1,5 meter, en lag som redan finns på plats i flera länder i Europa”, säger Stefan Persson, VD på Craft. ”Vi lanserar därför Vacchi Collezione 3.0 och kampanjen Share the Road som ett initiativ för att lyfta debatten och öka säkerheten för cyklister.”

Dags för en lagändring

Även Roberto Vacchi tycker att det är hög tid för en lagändring. ”Förutom att en lagändring är viktig ur en säkerhetssynpunkt är det också viktigt med en markering att vägen faktiskt är till för alla”, säger han. ”Det finns människor som framför olika typer av fordon som riskerar lite för mycket, inte minst andras liv och då i synnerhet de som sitter på en cykel. Dessa människor förstår nog inte hur nära det kan vara ibland. Förhoppningsvis kan detta initiativ leda till en större förståelse för varandra ute på vägarna. Oavsett om vi sitter bakom en ratt eller ett styre vill vi alla komma hem igen, gärna med ett leende på läpparna.”

Skriv under här för en lagändring för minst 1,5 meters avstånd vid omkörning #sharetheroad

En av våra ledare på temat: Ett cykelliv – inte värt en meter

Vacchi Collezione 3.0 innefattar cykeltröja, cykelbyxor, vindväst, strumpor, armvärmare, keps och t-shirt. Kollektionens mest framträdande designelement är två parallella orangea linjer som symboliserar den ömsesidiga respekt som borde vara en självklarhet mellan bilist och cyklist – vilket i detta fall konkret innebär att man håller minst 1,5 meters avstånd vid omkörning.

Plaggen lanseras den 29 april och kan köpas på craftsportswear.com. Även i år går en del av försäljningen till Peter Fåglums Ungdomsfond.


Ett trettio mil långt tack

Ett trettio mil långt tack


På många sätt är det lite skralt ställt med cyklingen i Sverige. Hur mycket våra beslutsfattare än snackar lyckas man till exempel inte alls skapa en bred kultur av cykelpendling. Med undantag för städer som Uppsala och Malmö ligget antalet cyklister i våra storstäder och skvalpar på runt sju procent – pinsamma siffror.

Vi har i skrivande stund nästan inga stora internationellt kända cykelproffs att se upp till, särskilt inte på landsväg. Visst, ibland glimmar det till och vi får cykelstjärnor som lyser starkt under en kort period för att sen sakta försvinna, men deras namn fastnar sällan i mer än andra cyklisters minne. Vi har inte heller några egna cykeltillverkare som lockar någon större internationell uppmärksamhet.

Men trots alla dessa tillkortakommanden har vi ett av världens absolut största motionslopp på cykel. I lilla Sverige lockar nu sedan några år tillbaka ett väldigt långt lopp runt en sjö över 20 000 deltagare. När jag berättar om detta för internationella kollegor verkar de mest tro att jag står och blåljuger.

I sammanhanget ska vi inte heller glömma Cykelvasan, som på blott tio år lyckats skapa en enorm följarskara och bli ett av världens största motionslopp på mountainbike.

”Om inte” är ju en filosofisk lek där utgångarna alltid bör tas med en stor nypa salt. Men jag undrar verkligen hur det hade stått till med svensk cykling om vi inte hade haft dessa två enormt populära lopp.

Kanske hade vi haft något annat som varit lika bra – men det skulle lika gärna kunna vara så att svensk cykling utan dessa event skulle vara en öken torrare än Sahara. Att svensk cykelsport skulle vara en lika mörkskygg aktivitet som filateli. Så tack Vätternrundan och Cykelvasan för allt det ni gjort – och gör – för svensk cykling.

Sämst just nu
Beslutet att riva upp skyltningen som tillåter cykling åt båda håll på annars enkelriktade gator i Stockholm är inget annat än ett bokstavligt stolpskott i byråkratihuvudet kring svensk cykling. Gör om, gör rätt!

Bäst just nu
Att vi precis har kickat igång den andra upplagan av Team Bicycling!


Nyckeln till livslång kärlek

Nyckeln till livslång kärlek


Kanske träffades ni på nätet eller i den lokala butiken, genom en vän – eller var det kanske en kontaktannons i tidningen? Folk ni passerar på stan kastar avundsjuka men nyfikna blickar åt ert håll, så starkt är ert band. Ni åker på resor ihop, en vecka på Mallis eller kanske Finale Legure. Det blir utflykter i kärlekens tecken och då kemiska medel är tveksamma bränner ni gummi på löpande band. Ni känner er som ett och är varandras högsta dröm.

Men längs resan börja något knaka. Det kärvar och helt plötsligt kommer ni inte överens. Ni tappar drivet. Det knakar i fogarna och i värsta fall kan något spricka. Luften är på väg att gå ur helt. Ska ni tvingas gå skilda vägar? Har det gått för fort, var det kanske bara en romans?

Du börjar snegla på andra. Till och med dina vänner berättar om hur grönt gräset är på den andra sidan. Framför allt så inser du att ni kanske inte förstår varandra, att ni inte ens pratar samma språk. Det du trodde var italienska visade sig vara japanska. Manualen du fick med är inte mycket för världen och visar sig vara den samma för nästan alla.

Tysta ställningskrig är rena giftet för ett förhållande. Det är de flesta relationsexperter eniga om. Till slut samlar du på dig tillräckligt mycket tändvätska för att explodera och då hamnar din partner lätt i skottgluggen. Det viktigaste är att man pratar med varandra. Vi vill att vår partner ska förstå vissa saker, mer eller mindre outtalat. Din partner kanske tycker att hen skickat ut tydliga signaler som du inte alls snappat upp. ”Men en anklagande ton kommer inte att hjälpa, försök vara konstruktiv i stället”, för att citera generisk relationsexpert.

Då din partner troligtvis mest kommunicerar i gnissel, knak och pys gäller det att gå den djupaste kommunikationskursen. Och det är lika bra att ta tjuren vid hornen i ett så tidigt skede som möjligt. Läs tidningar, googla relationssymptom, lär av experterna och kolla på Youtube. Frågorna kan vara många och svaren ibland lite spretiga, men sällan fel. Skaffa verktygen och lär dig använda dem. Passa på nu i vinter och hitta nycklarna till en bättre och mer långvarig relation med din älskade cykel.


Att överleva Vätternrundan

Att överleva Vätternrundan


Antingen är personen själv anmäld till årets lopp eller så var det hens farfars kusins bror som sen 1982 kört loppet 15 gånger. Sen första rundan, 1966, som förresten gick åt andra hållet, har totalt 576 842 startande cyklat de 30 milen runt Vättern. En ganska imponerande siffra för vad som nu är världens största motionslopp på cykel. Skulle man använda sig av helt normal slutledningsförmåga och en inte alls tendentiös tolkning av denna siffra kan inte slutsatsen bli annan än att Sverige är ett land befolkat av cyklister, en cykelnation som slår så gott som alla andra på fingrarna. Men nja, det är ju tyvärr en bit från sanningen.

Min motfråga till dessa vätternister brukar vara något i stil med att ”Jaha, men då cyklar du en del då?” och den kan ibland följas av svaret ”Asså, nej, jag kör lite spinning och tänkte låna mammas Monark den 15 juni”. Eller så är det tvärtom, den medelålders mannen som köpt det finaste som går att finna i cykelväg och som tränat som en gnu hela våren för att köra sub 9 – men som efter rundan inte cyklar en centimeter medan Pinarellon förtvinar i sin ensamhet på garageväggen.

 Men det finns en gyllene mellanväg mellan cykelutbränd och sadelsönderskavd, en som de flesta faktiskt hittar. Sufferfest och Shut up legs i alla ära, men först och främst är cykling något att njuta av. Ska man cykla 30 mil i ett sträck görs det bäst någorlunda väl förberedd och med utrustning anpassad för ändamålet (det finns en anledning till att inuiter inte är kända för sitt bikinimode). Går du å andra sidan ut för hårt och fastnar i ett mer mekaniskt förhållningsätt till din cykel finns risken att du ledsnar. Det går faktiskt att cykla Vättern och fortsätta vara cyklist. Vem vet, kanske vi en dag kan vara ett land med 576 842 personer som kallar sig cyklister?

PS: Självklart är det helt ok att köra Vättern eller klassikern bara för att 

Bäst just nu: Jo, våren kanske segar, men ljuset gör det inte!

Mest ”men va fan?” just nu?:
Stefan Ytterborn har genom POC gjort underverk för svensk cykling. Runt hela världen pryds nu huvuden av smarta, snygga och säkra svenska kreationer och det är stort. Genom sitt nya bolag Cake har han nu byggt Sveriges första elmotorcykel, en spännande tvåhjulig crossversion av Tesla. I lanseringsvideon och på hemsidan ser man nu åkare bränna loss på motorcykeln Kalk över det gotländska landskapets skog och mark. Det finns bara ett problem, terrängkörningslagen i Sverige är glasklar: Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet. Cake Kalk hör precis som andra crossar hemma på inhägnat område. I en tid då det pågår en diskussion om huruvida mountainbikes sliter på skogen eller inte, och gränserna håller på att luckras upp genom allt fler elcyklar, tycker vi det är en smula otaktiskt av Cake att testa gränserna. I sämsta fall kan det nämligen leda till att myndigheter skapar ett totalförbud mot all tvåhjulig transport i allemansrätten medan fotburen allmänhet hejar på för frid i skogen. Och vi cyklister får nöja oss med asfalt eller Zwift resten av livet.