Rissveds slog ut Zlatan – rösta igen!

Rissveds slog ut Zlatan – rösta igen!


Alla röster de hitintills fått bibehålls. Från och med nu öppnar röstningen på nytt för dessa kandidater. Du röstar via Radiosportens webb, via telefon i en ny nummerserie eller via SVT:s röstningsapp ”Duo”. Den kan laddas ned i smarta telefoner.

Återstående kandidater efter första gallringen

Mattias Ekström, rallycross 099-209 01

Tove Alexandersson, orientering 099-209 02

Damlandslaget, fotboll 099-209 03

Henrik Stenson, golf 099-209 04

Jenny Rissveds, mountainbike 099-209 05

Isabelle Gulldén, handboll 099-209 06

Peder Fredricson, ridsport 099-209 07

Sarah Sjöström, simning 099-209 08

Varje samtal kostar 3,60 kronor plus eventuell trafikavgift, gäller även sms.

Rösta också via:

Sms – skicka kandidatens nummer 1-8 till 722 11
www.sverigesradio.se/Jerringpriset
SVT:s app ”Duo”

Vinnaren presenteras på Idrottsgalan den 16 januari 2017.


Jennie Stenerhags drömcykelhelg – Utför i Åre

Jennie Stenerhags drömcykelhelg – Utför i Åre


”Jag var skidåkare förr i tiden. Då bodde jag i Åre en säsong och var mycket ute på fjället men jag har faktiskt aldrig cyklat i just Åre. Jag har varit på väg hur många gånger som helst men det har alltid krockat med annat. Så nu är det dags! Det som lockar är bikeparken och att göra annat än det jag är van vid – att få komma bort lite från den seriösa träningen och njuta av fjället och vyerna. 

Så jag och min sydafrikanska pojkvän, som inte heller varit där, åker upp på fredagen och ockuperar en fin stuga nära backen. Jag tycker mindre bra om att cykla i kyla så just denna helg är Åre på sitt bättre humör och bjuder på härlig sensommarvärme. Då det är en drömhelg vill jag inte lägga tid på att laga mat. Jag är en frukostmänniska som älskar stora bufféer och det blir ju svårt när man bor i stuga, så vi börjar lördagen med rejäl frukost på Åre hembageri.

Foto: Daniel Breece

Trots att jag tävlar i mountainbike så har jag aldrig riktigt lärt mig att köra downhill eller enduro, och jag vill försöka få ut det mesta av tiden på berget så jag börjar dagen med lite lektioner. Dagen till ära väljer jag nog hellre en lekfull endurorigg snarare än en renodlad downhillcykel. Så fram till lunch blir det programmering för utförsåkning. Efter en enkel lunch på toppstugan tillbringar vi eftermiddagen med att köra på lederna Easy Rider och Shimano, och så smakar vi lite på Bräckebäcksleden som ser kul och utmanande ut.

Foto: Åsa Larsson

Möra efter en dag i backen blir det sen lite bastu, utomhusbad och fjällmeny på Bustamons fjällgård. På söndag återgår vi till våra rötter och ger oss ut på en lång XC-runda. Men inte heller denna dag blir det fokus på träning. Det blir en avkopplande tur med fokus på omgivningen snarare än hög puls. Så det blir lite som att gå en tur på fjället fast man istället gör det med cykeln. Vi är nog ute 4-5 timmar och har med en liten ryggsäck med fika. Vi börjar med Blanktjärnsrundan, mest för att det är en sån klassiker och därefter känner vi på Våfflan, som är en nybyggd men redan omtalad led vid Björnen.

Innan vi lämnar stan käkar vi sen lunch på nyöppnade Crêperie & Logi. Men helgen är inte över än utan på vägen hem stannar vi till i Östersund för att hälsa på gamla vänner från tiden när jag bodde där och som jag inte hinner träffa annars, så det får bli en natt där innan hemfärd på måndag”


Jenny Rissveds tillbaka överst på pallen

Jenny Rissveds tillbaka överst på pallen


I två år kämpade Rissveds med depression, vilket hon öppet medger, och försvinner mer eller mindre från mountainbikevärlden. Vår olympiska mästare från 2016 återvände sen till Världscupen tidigare i år när hon gjorde comeback i Nové Mesto. I Vallnord återvände hon sen till podiet med en femte plats och placerade sig sen trea på tävlingen i Val di Sole i början på augusti. Men det skulle inte stanna där och hennes hisnande comebacksäsong nådde nya höjder i Lenzerheide, där hon med god marginal vann över tvåan Anne Terpstra.

”Den här segern betyder så mycket för mig. De senaste två åren har varit väldigt svåra – jag hade en extrem kris. Min framgång här bör därför vara som ett meddelande för alla som befinner sig i en liknande situation som jag då: ge aldrig upp! Med denna vinst slutförde jag en cirkel. Det har varit en resa”, sa Rissveds efter tävlingen och kunde inte hålla tillbaka tårarna. För tre år sedan var det i Lenzerheide som Jenny tog sin första Världscupvinst någonsin. 

 


Min bästa helg: Emil Lindgren

Min bästa helg: Emil Lindgren


”Jag smyger upp i ottan innan resten av familjen vaknat till liv och fnissar lite åt att min specialitet med att vakna tidigt fortfarande håller i sig. Klockan har inte ens hunnit passera 06.00 men ändå skiner solen redan, det ser dock fortfarande ut att vara lite småkyligt därute. Jag hoppar i mina cykelkläder och väljer som vanligt att köra i mina blå-gula mästarkläder, då de i många fall får folk utmed vägarna att reagera och känna igen mig.

Målet för dagen är att utforska nya vägar och jag beger mig ut på ett äventyr med riktning väst. Kvällen innan har jag fyllt min vätskeryggsäck med en minimal packning av extra kläder, för nu ska jag vara ute länge och cykla mot annan ort, min ”följebil” möter upp först 36 timmar senare. Att cykla med packning hör inte till vanligheterna och jag måste erkänna att jag är lite spänd av förväntan över hur det ska gå.

Att starta dagen i ottan och se världen vakna till liv har alltid varit en favorit, och i dag är inget undantag. Jag cyklar på bekanta vägar i riktning mot Smedjebacken. Väl där och kanske nån timme senare gör jag en kraftig gir och svänger in i det okända. Jag har rekat kartor på nätet och skrivit upp några ortsnamn på en bit frystejp som jag fäst på styret. Kommande 100 kilometer är rena överraskningar och jag får njuta av ömsom grus, ömsom asfalt. När jag kommer fram till en raksträcka som aldrig tar slut så tar jag en bild och lägger ut på Instagram, jag får svar direkt: ”Det där är typ Sveriges längsta raksträcka”. 

Solen skiner och det börjar bli riktigt varmt när jag stannar för att skala av lite kläder, fylla på mina flaskor och rapportera till min vän Joakim om att planen går som den ska. Jag är nämligen på väg till en av mina största inspirationskällor och tillika vän Joakim Ljunggren som är svensk mästare i enduro, ja inte cykelvarianten då utan orginalversionen, den på motorcykel. 

Kilometrarna tickar på och jag känner mig stark och glad. Med 15 kilometer kvar börjar jag känna igen mig och trycker på lite extra bara för att jag kan. Det räcker att jag får syn på Jockes garageuppfart för att jag ska lysa upp av glädje. När Jocke sen öppnar dörren in till paradiset av motorcyklar så sprider sig en otroligt skön känsla av närmast barnslig tillfredställelse igenom min kropp. Efter 165 kilometer på cykeln smakar fikan extra gott och efterföljande häng i Jockes garage fyller på mitt motivationskonto till bredden med råge.

Lördag morgon och jag vaknar av ett regn som slår mot rutan. Utanför ser det mer eller mindre ut som en flod där en kanot nog hade varit ett lämpligare val av farkost än cykel. Som tur är har jag i min minimalistiska packning fått ner både regnjacka, shorts och skoskydd. Jag låter startskottet vila en stund och regnet avtar snart till blott ett strilande. Jag ger mina vänner en high-five och tackar för husrum innan jag spurtar i väg – riktning Alingsås. 

Karlskoga-Alingsås i regnväder kommer bli en utmaning utöver det vanliga och jag inser ganska tidigt att de cirka 200 kilometerna kommer att bli lite väl smärtfyllda om regnet tilltar. Även om målet är att klara hela sträckan så inser jag att det nu mitt under tävlingssäsong bara är dumt att fullfölja planen, och när jag är som blötast ringer jag Anna och grabbarna som redan sitter i bilen på väg söderut. Jag flaggar för kapitulation och upphämtning i Mariestad, och sen höjer jag farten ett snäpp för att hålla värmen. När jag närmar mig upphämtningsplatsen så inser jag att jag varit lite för snabb och väljer en omväg runt stan innan jag sladdar in på McDonalds parkering, där jag möts av mina största supportrar i form av Anna, Ebbe och Sune. Grabbarna är gladast då det vankas mat på nämnda matjätte. Det är inte alltför ofta vi hamnar där med vår familj. 

När vi rullar in i Alingsås så har lillkillen somnat men Sune är megaladdad och vill genast kasta sig ut på cykeln och självklart ska pappa med. Lagom till att jag fått upp värmen igen efter förmiddagens äventyr så studsar vi båda i våra cykelkläder och beger oss ut på ”Emilbanan” som innehåller lite av allt. Vi lerar ner oss ordentligt och kommer hem till dukat bord där vi äter en lättsam middag med bästa vännerna. 

Trots den sena, och långa, lördagen vaknar vi tidigt på söndagen. Min kropp är nog allt lite sliten efter två längre dagar men det är inget som begränsar mitt pepp, för i dag är det dags för tävlingsträning i Rödene by. Hela huset byter om till cykelkläder och vi rullar ner till samlingsplatsen utanför Allebikes lokaler. Som vanligt så kryllar det av cyklister i alla åldrar och jag kan skönja både nervositet och glädje i gänget.

Målet för dagen är en träningstävling där vi ska köra tre stycken tiominutersheat med gemensam start på en variant av ”Emilbanan”. Efter ett par varv med uppvärmning så radar vi upp oss, en salig  blandning med cyklister med allt från fulltidsproffs till nybörjare, sen PANG och i väg!

Alla kör som raketer och jag får bita i för att köra ifrån mina lagkamrater, jag har som mål att varva cyklisterna på samma ställe på banan i samtliga heat. Efter avslutat pass så är vi nog alla trötta och fikan vi smaskar på nere i butiken smakar ännu bättre när jag ser att jag tagit ett PB på ett av dagens varv. Nöjd och glad så slappar vi resten av eftermiddagen tillsammans med vänner vi sällan träffar annars. Jag går och lägger mig med känslan som jag ofta har fått på senare år – cykling växer så det knakar och jag är glad över att få vara en del av det hela” 

Foto: Valentin Baat

Foto: Valentin Baat

Andra drömhelger på cykeln

Min bästa helg: Tove Langseth

Min bästa helg: Corina Bermudez Casas

Min Bästa helg: Lasse strand

Jennie Stenerhags drömcykelhelg – Utför i Åre

Min bästa helg: Bernt Johansson

Min bästa helg: Emma Johansson

Min bästa helg: Roberto Vacchi

Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Jon Bokrantz

Min bästa helg – Johan Mölleborn

Katja ”Cykelkatten” Fedorovas drömhelg

 


Alexandra Engen lägger karriären på hyllan

Alexandra Engen lägger karriären på hyllan


Engen vann VM-guld i sprint 2012 och slutade sexa i London-OS samma år, men två år senare tog hon en paus från tävlandet på grund av utbrändhet. Hon tog sig sedan tillbaka till eliten och slutade bland annat sexa i VM-sprinten 2016.    

”En av mina främsta styrkor är att jag är väldigt målmedveten. Men ska man förenkla det hela så krävs det så otroligt mycket att vara en professionell  mountainbikecyklist på den högsta nivån, det kräver 100%. Och även om jag tror att jag utvecklas som cyklist så känner jag att jag inte kan göra det med hälsan i behåll och om jag lärt mig något nu är det att vara snäll mot mig själv” Säger Alexandra i en video från GHOST Factory Racing Team.  


Proffsens bästa tips på hur du fixar kylan!

Proffsens bästa tips på hur du fixar kylan!


Gustav Larsson
Tänk på att inte ta en alltför varm vinterjacka. Svettas du för mycket blir du blöt och kall i längden. Man kan gärna vara lite kall i början. Jag brukar inte ha några direkta problem med kallt och blött väder. Fötterna är väl det jag behöver skydda mest. Mitt tips då är att ta plastpåsar över skorna och sedan dra på skoskydden.

Emma Johansson
Mina värsta fryspunkter är händer och fötter. För att hantera det kör jag MTB-vinterskor med GoreTex och elsulor. Dessutom har jag faktiskt precis fått tag på handskar med värmeslingor i till de allra kallaste dagarna. Annars hjälper tumvantar mycket, även om det tar bort känslan lite.

Jonas Ahlstrand
Värsta kroppsdelen att frysa om för mig är händerna. Jag brukar få köra väderkvarnen ibland, både på och av cykeln. Är det riktigt illa så får jag stanna och springa lite. På huvudet tar jag helst en mössa och inte pannband, eftersom mestadels av värmen ventileras genom knoppen.

För händerna rekommenderar jag tumvantar där fingrarna kan värma varandra, och inte fingervantar då de blir så mycket kallare efter några timmar.

På fötterna gäller MTB- eller vinterskor, där det finns rejälare sula och mer vaddering. I extremfall så får man ha någon storlek större sko än man vanligtvis har och där lägga i en extra filtsula för att isolera ännu mera underifrån.

Alexandra Engen
Jag brukar bli väldigt kall om rumpan. Min högsta dröm är ett par vintercykelbyxor i tjock ull! Tills dess jobbar jag med ett lager ullmamelucker mellan cykelbyxan och långbyxan. Det är inte dumt alls.

Alexander Wetterhall
Det som är viktigt att tänka på är att fartvinden kyler. Riktiga kläder är hela grejen. Jag tränar med ett ordentligt och lite tjockare långärmat underställ och en vindtät vinterjacka över. Jag har aldrig varit så mycket för många lager, då jag vill känna mig rörlig.

Sedan har jag långa byxor och är det riktigt kallt så använder jag byxa med vindskydd framåt. För händerna är trefingrade handskar helt överlägsna.

Fötterna är värst för mig. Jag kör vanliga sockar för bra känsla i skorna, och jag kör fortfarande med sommarskor, fast med ett tjockare skoöverdrag. Är det kallare än fem minusgrader använder jag värmesulor. 

Mest utsatt är ansiktet, speciellt om det blåser mycket eller snöar. Från två plusgrader och kallare brukar jag cykla med tunn mössa med vindskydd i fram och en aerohjälm ovanpå. Ju mindre luft som strömmar runt huvudet, ju mer värme stänger du in. Sen har jag en buff runt nacken om det är kallare än noll grader.

Är det tio minusgrader eller kallare stannar jag inne och kör ett pass på min testcykel.

Emil Lindgren
Mitt största problem är öronen. Jag var ett så kallat öronbarn och har fortfarande känsliga öron. Vid sju plusgrader och kallare använder jag buff, earbags eller en vindtät cykelmössa. Earbags ser kanske lite lustiga ut men de är grymt bra.

Jenny Rissveds
Jag har inte några supertips. Jag tar på mig underställ, vindtäta kläder, tjocka vantar och så cyklar jag lite snabbare för att hålla värmen. Eller hoppar av och springer om jag blir för kall. 

 

Antal kommentarer: 1

Kalle

SealSkinz höga/långa strumpor och deras fingervantar, båda vattentäta samt mössan har merinoull på insidan och fixar lätt komfort till -10—-15 grader C. Njut av vintern!