Rapport från Alexander Wetterhall del 3

Rapport från Alexander Wetterhall del 3


Då är vi framme vid den tredje delen av min fyra delar långa säsongsresumé. När man sitter och skriver om säsongen 2011 så börjar jag verkligen förstå hur mycket jag tävlade. När man är uppe i det så gör man tävling efter tävling och pikar inför det viktigaste utan att tänka på hur många starter man egentligen gör. Där emellan så håller man en hög lägsta nivå helt enkelt. Betydligt svårare än det låter…

Efter Olympia Tour hann jag bara hem till Skara för att packa om väskan innan det var dags för nästa äventyr – Estonian Cycling Weekend som består av två stycken UCI 1.1 race. Väldigt bra arrangerade tävlingar som lockar mycket publik från både Tallin och Tartu.
Vi lyckades bra och fick in Alexandre Blain som trea under första dagen och sedan Rene Mandri som tvåa under dag två, vilket var mycket passade eftersom han är född och uppväxt utanför Tartu där tävlingen kördes.
Tävlingshelgen avslutas med ett sedvanligt Gran Fondo med tusentals cyklister av skiftande form och material, men som alla bjuder upp till kamp. Det blev ett rent slagfält, med en skön mix av proffs till hobby cyklister.

Vi drog sedan direkt vidare från det platta Estland över genom Sverige och sedan in till Norge för just Tour of Norway UCI 2.2. En tävling som jag har goda minnen från under fjolåret. Jag vann ju första etappen upp till Geilo men hela arrangemanget hade dragit söderut och låg betydligt närmare Oslo under hela veckan, med nya bansträckningar.
Norge bjöd på superväder och snabba dagar. Vi i Endura Racing satte oss i en dum sits redan under första dagen och fick slösa mycket dyrbar energi för att hämta in en stor utbrytning som vi hade missat. Detta satt sedan i under veckan men vi lyckade riktigt bra som lag ändå även om mina egna resultat blev lidande. Jack Bauer stod för en stark prestation under etapp tre och blev just trea när vi tågade med hela laget inför den avslutande målbacken. Detta blev en perfekt möjlighet för Johan Lindgren (CykelCity) som överraskade Bauer med en attack och vann etappen.
Iker Camaño, vår starka spanjor, stod för en annan överraskningsattack på följande etapp. Med 1km kvar så bröt han sig loss och hölll hela vägen in över linjen. Riktigt gott med en seger till laget efter slitet under veckan.

Men jag var inte riktigt nöjd med detta utan var tvungen att prova något under den sista och avslutande femte etappen eftersom jag kände att benen var med mig. Jag satsade allt på ett kort och gjorde en superhård km 0 attack. Direkt när starten släpptes fri gav jag 110% och det tog bara några km innan jag fick med mig en grupp om tolv man. Samarbetet var ok men jag lyckades att splittra gruppen framemot slutet av den 180km långa etappen in mot Oslo ner till fyra. Men det ville sig inte riktigt utan vi blev ikappåkta med 20km kvar till mållinjen inne på de avslutande småvarven. Typiskt men väl värt en dag i utbrytning.

Vi är nu framme vid sista tävlingen inför Svenska Mästerskapen och det var Boucle de la Mayenne UCI 2.2 i Frankrike. En tävling som jag blev inkastad i för att jag visat bra ben det sista.
Det var dags att göra lite resultat för mig själv och tävlingen inleddes med en teknisk prolog över 4,5km som jag prickade in fint. Med endast några tiondelar blev jag slagen och bokfördes för en andraplats för dagen – så nära men ändå så långt ifrån! Jag försökte sedan hårt under de följande linjeetapperna och hade verkligen laget till hjälp. Var ute på en fin utflykt under näst sista etappen, och var ledaren på vägen fram tills de sista 12km innan det var över och klungan blev samlad.
Men med tajta marginaler och mycket bonussekunder i de täta klungspurterna så puttades jag ner till en total 6:e plats när etapploppet var över, men ett gott kvitto på benen inför SM…

SM som återigen hölls ute på Sollerön utanför Mora i Dalarna. Ett ställe som gjort mig så besviken året innan när jag skulle försvara min mästerskapstitel i tempo. Men nu var det dags för revansch och speciellt för min egen skull!
Tempot över 50km var hårt, banan är död och lite rullande med en endaste lång raka ut med vändpunkt och tillbaka samma väg… Jag lyckades pricka en bra dag även om det inte var min bästa och det tog mig upp till tredje bästa tid för dagen efter mästare Gustav Larsson (Saxo Bank – SunGard) och silvermedaljör Thomas Lövkvist (Team Sky). Det kändes riktigt bra att förbättra så mycket från året innan över samma sträcka…

Linjet var däremot en stor besvikelse, inte bara för mig. Sollerön bjöd på klassiskt midsommarväder och det var så kallt och regnigt att man knappt kunde känna bromshandtagen emellanåt. Det gick iväg en på tok för stor grupp under första varven och eftersom de stora lagen var representerade så var det nöjda och glada miner i klungan. TYVÄRR så var även jag kvar i huvudfältet, dock med de två största grabbarna.
Jag, Thomas och Gustav var de tre under de två avslutande varven som var kvar och som verkligen ville köra tillbaka det hela, men sträckan var för knapp. Vi hade inte tillräckligt med kraft att ta in den stora gruppen även om vi hämtade in många och tidsavståndet krympte snabbt. Det blev en miss och med 5km kvar så var det fortfarande över en halv minut upp till täten. Där gav vi upp för det var inte lönt… Det blev inte vad någon av oss hade tänkt, vi hade försökt men förgäves. Shit happens!


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Emilia Fahlin hoppar av OS

Emilia Fahlin har valt att lämna återbud till att tävla i de olympiska spelen i...

Läs mer

Emilia Fahlin klar för OS!

Den svenska OS-truppen växer och nu är Emilia Fahlin med på listan! Med 100 dagar...

Läs mer

Dubbel omstart för Emilia Fahlin

Efter fjolårets Coronastympade säsong är det dags för Emilia Fahlin att starta om i dubbel...

Läs mer

Mathieu van der Poel har äntligen lärt sig att njuta

Stålmannen. Allätaren. Ett mirakel på hjul. Superlativen haglar över den mångsidiga nederländaren Mathieu van der...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Richard Larsén - Snabbast genom Sverige!

Att cykla genom hela Sverige, från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder, på under...

Läs mer
Ernesto Colnago för arvet vidare

I dag, 140 år efter att den första kedje- och pedaldrivna tvåhjulingen såg dagens ljus, är cykelns form och funktion...

Läs mer
Min bästa helg: Patrik Alm

Tänk dig en cykelhelg som innehåller allt. Var är du? Vad gör du?

Läs mer