”Innovate or die”har länge varit Specializeds motto, och nu släpper de en ny och uppdaterad version av grushojen Diverge och nog är även detta även en grushoj som tar ett steg närmre mountainbikevärlden.
Peter Sagan på nya Diverge
1.Längre och flackare Här tog de inspiration av deras XC raket Epic, och nya Diverge får flackare gaffelvinkel, längre reach och kortare cockpit. Förändringar som ska ge en mer stabil cykel och ge mer kontroll över slirig lera och snabba dammiga stigar.
2. Mer offset Diverge’s nya gaffel har ökad offset för att ge bättre stabilitet i höga hastigheter, utan att kännas seg i responsen.
3.Högre men ändå lägre Vevhuset är höjt med 6mm för att få förbättrad tramputrymme och göra den mer aktiv, men för att ge stabilitet är vevhuset samtidigt droppat hela 80mm.
4.Kort Kedjestagen på 425mm gör cykeln kvick och accelerationsvänlig.
Mer däckutrymme Inget låser upp potential som däckutrymme. Nya Diverge har plats för 47 mm på 700c hjul och 2.1″ på 650B.
Innovativa kedjestag Specialized ville ha ordentligt med däckutrymme, men vi ville inte ta till längre kedjestag eller en osymetrisk kedjestagsdesign. Lösningen hittar du på drivsidan, kedjestaget här, mellan däcket och kedjeringen, är smalt och tillverkat av solit kolfiber.
En tidig prototyp Självklart har nya Diverge en SWAT-lucka…och det beprövade dämparsystemet Future Shock 2.0. Ett system som först utvecklades för tävlingar över kullersten. En MTB, eller? Yepp, du ser rätt, det är ett rakt styre på bilden. För nu släpper Specialized även en Diverge EVO som har en aluminium ram och rakt styre. På sitter även de nya Rhombus däcken och Future Shock 2.0.
Vad är skillnaden mellan de olika ramarna?
Den nya Diverge kommer i olika kolfiber lay-ups:
S-Works är byggd på en FACT 11r ram med SWAT-lucka och däckutrymme för 47c däck.
Pro, Expert & Comp Carbon är byggd på en FACT 9r ram med SWAT-lucka och däckutrymme för 47c däck.
Sport och Base Carbon är byggd på en FACT 8r ram utan SWAT-lucka, men med däckutrymme för 47c däck. Det här är också en ny ram med ny geometri!
Base och Elite E5 är byggda på en premium aluminium ram med samma däckutrymme på 47c och samma progressiva gravel geometri.
EVO-modellerna kommer i premium E5 aluminium och en ännu progressivare geometri för att tillhanda hålla rakt styre.
Modeller och priser:
S-Works Diverge 114,999.00 S-Works Diverge frameset 45,999.00 Diverge Pro Carbon 79,999.00 Diverge Expert Carbon 57,999.00 Diverge Comp Carbon 43,999.00 Diverge Sport Carbon 33,999.00 Diverge Base Carbon 27,999.00 Diverge Comp E5 23,999.00 Diverge Elite E5 19,999.00 Diverge E5 12,999.00 Diverge Expert E5 EVO 29,999.00 Diverge Comp E5 EVO 20,999.00
Cykelfrämjandets nya nöjdhetsundersökning Cyklistvelometern visar att Örebro, Karlstad och Finspång är Sveriges bästa kommuner att cykla i om man jämför med andra kommuner av samma storlek.
Men kikar man på det hela lite mer generellt så är nöjdheten hos Sveriges cyklister inte så stor, endast 47 procent instämmer med påståendet: “Min kommun är generellt sett en bra cykelkommun”.
– Det visar att kommunerna behöver prioritera cykling högre för att göra den mer attraktiv. Det handlar om att förbättra infrastrukturen och andra förutsättningar, säger Emilia Sternberg, projektledare för Cykelfrämjandets Cyklistvelometer.
Fler cyklar under coronapandemin Allt fler svenskar cyklar och den uppåtgående trend ser ut att ha förstärkts av coronapandemin på många håll i landet. Av de nästan 18 000 cyklister som svarat på enkäten till Cykelfrämjandets Cyklistvelometer uppger 18 procent att de cyklat mer den senaste tiden på grund av pandemin. Störst är ökningen bland kvinnor och personer över 65 år.
Högst rankade kommuner Mest nöjda cyklister i kategorin små kommuner har Finspångs kommun. Bland de mellanstora kommunerna får Karlstad det bästa betyget och Örebro är bäst bland de stora kommunerna. Generellt är cyklister i stora kommuner mer nöjda än cyklister i små kommuner.
– Därför är det kul att Finspång sticker ut genom att vara den kommun som får allra högst totalpoäng i undersökningen, säger Emilia Sternberg.
Resultat på kommunnivå har tagits fram för de 83 kommuner som fick in tillräckligt många svar. Antal svar som krävs är relaterat till kommunens storlek: från minst 50 svar för små kommuner till minst 200 svar för de största.
Upplevd trygghet och säkerhet Bara 37 procent av cyklisterna upplever att det är tryggt att cykla i den egna kommunen. Det är en minskning med fyra procentenheter sedan Cyklistvelometern 2018. På frågan om det är tryggt för barn och ungdomar att cykla i den egna kommunen är det ännu färre, 25 procent, som instämmer.
– Det är ett problem att så många känner sig otrygga i trafiken. Kommuner behöver lyfta fram barnens perspektiv i trafikplaneringen. Trygg cykling för barn är också trygg cykling för vuxna, säger Emilia Sternberg.
Det är just otrygga trafiksituationer som får flest cyklister att avstå från att ta cykeln. På frågan om vilket trafikslag som orsakar störst otrygghet anger 43 procent bilister, 22 procent lastbilar och 9 procent gångtrafikanter.
Missnöjda med vinterunderhållet Varannan cyklist är också missnöjd med hur cykelvägarna sköts på vintern.
– För att göra det säkert och attraktivt att cykla året runt måste vinterunderhållet av cykelvägarna förbättras. Ett sätt att göra det är att sopsalta cykelvägarna, säger Emilia Sternberg.
Samband mellan investeringar och nöjda cyklister I maj presenterades Cykelfrämjandets Kommunvelometer där kommunernas arbete med cykelfrågor granskas och bedöms. Nu när landets cyklister har sagt sitt framkommer ett klart samband. I kommuner som satsar mycket på cykling är andelen cyklister som rekommenderar andra att cykla stor.
– Det är glädjande att 61 procent rekommenderar andra att cykla i den kommun som man själv cyklar i. Skillnaden mellan den frågan och den lägre generella nöjdheten kan till viss del bero på att cyklister vill få andra att också resa klimatsmart och hälsosamt, även om man inte alltid har de bästa förutsättningarna, säger Emilia Sternberg.
Förlorare 2020
Stora kommuner (över 100 000 invånare) 14. Stockholms stad 15. Huddinge kommun 16. Göteborgs stad
Mellanstora kommuner (50 000 till 100 000 invånare) 15. Karlskrona kommun 16. Södertälje kommun 17. Solna stad
Små kommuner (färre än 50 000 invånare) 48. Flens kommun 49. Sotenäs kommun 50. Tanums kommun
Vinnare 2020
Stora kommuner (över 100 000 invånare) 1. Örebro kommun 2. Malmö stad 3. Linköpings kommun
Mellanstora kommuner (50 000 till 100 000 invånare 1. Karlstads kommun 2. Sollentuna kommun 3. Östersunds kommun
Små kommuner (färre än 50 000 invånare) 1. Finspångs kommun 2. Lidingö stad 3. Vänersborgs kommun
Fakta Totalt har 17 977 cyklister från norr till söder medverkat i enkätundersökningen vilket gör Cyklistvelometern till Sveriges största undersökning bland cyklister.
I dag, 140 år efter att den första kedje- och pedaldrivna tvåhjulingen såg dagens ljus, är cykelns form och funktion i grunden oförändrad. Det här fantastiska arvet berikar, upplyser och inspirerar oss. Och en av de sista levande länkarna till denna rika historia är fortfarande Ernesto Colnago.
Näst efter Eddy Merckx är Fausto Coppi en av cyklingens riktigt stora legender. Men till skillnad från Merckx, som fortfarande lever, så gick Coppi bort redan 1960. Så det är få som lever som träffat honom i verkligheten, men Ernesto Colnago är en av dem.
Han sitter mitt emot mig och lutar sig framåt.
– Så, Fausto Coppi. Det här var Il Giro 1956. Jag var mekaniker hos min vän Magni, förstås. Jag jobbade för honom. Men Coppi var min idol. En dag hade Fausto problem med sin cykel. Jag hjälpte honom. Och Coppi betalade mig 1 000 lire. De pengarna hade jag i min ficka i 20 år, säger Ernesto Colnago.
I dag är han 88 år och en levande legend. Han har varit en del av den professionella cykelsporten längre än någon annan nu levande person. Han har sett allt och gjort allt, och hans cyklar är ett av sportens mest kända varumärken.
– Tänker du på cyklar så tänker du Colnago. Jag blev Colnago eftersom jag tänker utanför ramarna. Alltid. Jag var först med custombyggda ramar, säger han.
Ernesto Colnago på fabriken utanför Milano
Colnagocyklar har det cyklats på i över sex decennier. Företaget firade sitt 60-årsjubileum 2014. Som mekaniker och senare teamsponsor har Ernesto arbetat på 25 Tour de France och 25 Giro d’Italia och på alla de andra loppen som står i tävlingskalendern. Med andra ord: om det har hänt så är chansen stor att han var där när det hände. Colnagocyklar har vunnit 62 världsmästerskap, 38 klassikerlopp, 21 grand tours och 18 olympiska medaljer.
Här sitter han nu, i sitt enorma kontor, och ser ut exakt som Ernesto Colnago. Som många kända människor är han mindre än man tror. Men han utstrålar den där sortens starka karisma som man varken kan lära sig eller köpa eller stjäla. I årtionden har människor förstått att vara tysta och lyssna när han talar, och det är det han fyller rummet med – känslan av pondus. Hans blotta närvaro betyder att någonting av vikt är på väg att ske, eftersom ingen släpper in en man med en sådan status i ringen utan anledning.
Ernesto Colnago omnämns ibland som Maestro eller Capo – bossen. Men det är bara fånerier. Colnago jobbar åt oss – för cyklingen. Det kan vi se. När vi tittar på hans senaste modell i en cykeltidning eller känner på den i en cykelaffär. Du kanske till och med kan köpa en – eller om du har tur, träffa honom i verkligheten.
Från kontoret på Colnagofabriken ser man hans privata hem på andra sidan gatan. Det är ett enormt gods. På gallergrinden framför infarten sitter Colnago-loggan. Den kom till en kväll när en journalist på La Gazzetta dello Sport, Bruno Raschi, drog klöveress ur en kortlek och uppmanade Colnago att registrera det som ett varumärke.
C60 som byggdes i fabriken direkt under Ernestos hus
Vi känner till historien. Faktum är att det inte finns så mycket kvar att berätta om en man som Ernesto Colnago. Hans liv i cyklingens tjänst är väldokumenterat. I hans kontor finns så många minnesföremål att det gott och väl skulle räcka för att fylla ett medelstort museum. I korridorerna hänger foton från cykelsportens färgrika historia de senaste sju eller åtta decennierna.
Signor Colnago, har du blivit den man du trodde att du skulle bli när du var ung?
– Jag besökte Enzo Ferrari 1984. Jag var så oerhört nervös att det nästan inte går att beskriva. Och där var han. En gammal man, 87 år då – precis som jag är i dag. Ferrari bar mörka solglasögon i sitt mörka kontor. Jag satte mig. Han frågade hur gammal jag var. Jag svarade att jag redan var en gammal man, jag var 54 då. Enzo Ferrari var tyst. Sedan sa han: ”Du borde skämmas. Jag började bygga fantastiska bilar när jag var 54!”
Ha! Det var ett bra svar!
Han lutar sig framåt och fortsätter sin berättelse:
– Kolfiber är ett speciellt material. Vi började vårt samarbete med Ferrari eftersom kolfiber var nästa steg i utvecklingen och eftersom jag trodde att Ferrari var den bästa partnern när vi skulle ta steget från stål till titan och vidare till nästa nivå. Cykelindustrin utvecklas. Men folk var skeptiska och litade inte på att cyklarna skulle klara belastningen rent mekaniskt. Med det gjorde de. Vi vann Paris-Roubaix fem år i rad. Titta. Det här är kolfiber, och det här med.
För Colnago har det ofta handlat om just detaljerna
Han tar två till synes identiska rör i kolfiber och slänger det ena mot golvet. Det skräller plågsamt högt. Sedan slänger han det andra röret. Det avger bara ett litet mjukt ljud när det landar på golvet. Han tittar på mig. Jag nickar. Det han menar är: Det första röret är värdelöst. Och jag gjorde det andra.
Han sätter sig ner, tar fram sitt anteckningsblock och visar massor med anteckningar, nedskrivna på allt från kuvert och tidningar till flygbiljetter.
– Titta. Det här är från en resa till Hong Kong. Jag jobbade på en ny design på flyget. Du ser de olika skisserna? Och det här är från Mexico tror jag. Japp. Jag ritar på en ny ram här. Du ser hur jag har ändrat den.
Att se honom visa sina anteckningar och lyfta på saker ger mig gåshud, eftersom allt det här kommer att visas upp för eftervärlden en dag, iordningställt och presenterat av Colna- goarvets framtida förvaltare – iförda vita handskar. Men just nu är det bara anteckningar. Han slänger dem på skrivbordet.
C64 en modern klassiker som byggs i Italien
Vi pratar lite mer, om småsaker. Han besvarar sällan en fråga rakt upp och ner, hans tankar verkar vandra fritt. Det är som att Colnago som person samtidigt övervakar geniet Colnago som råkar vara han själv. Det syns i sättet han tittar på en eller tittar bort, som om han hela tiden överväger sitt nästa drag. Att samtala med honom känns som att kliva ner i hans inre monolog.
Plötsligt reser han sig. – Du förstår, kreativitet föder sig självt. Du kan inte köpa det. Min hemlighet? Res mycket. Sov lite. Flyg jorden runt. Vid ett tillfälle tar han upp en bok: ”De 1 000 bästa cyklarna”. På omslaget: en Colnago. Sedan tar han upp en cykeltidning. Han pryder omslaget. Rubriken lyder: ”Legenden”. Sedan visar han mig en bok om Colnago, därefter några bilder på hans vinnarcyklar mellan benen på världens mest kända cyklister.
Det känns nästan som att Ernesto är anställd på Colnagos egna museum, med uppgiften att vårda och stärka sitt eget eftermäle. Museet är givetvis också en fullt fungerande cykelfabrik med kontorsmänniskor och fabriksarbetare. Men allt i den här byggnaden hör på något sätt också hemma på ett museum. Allt här har ett historiskt värde i den professionella cykelvärlden – prylarna, cyklarna, mannen … allt.
Det senaste tilskottet V3rS
I visningsrummet några timmar senare. Här är de. Cyklarna. Han har antingen fått dem personligen från cyklisterna eller tagit dem efter mållinjen eftersom han instinktivt förstått värdet i en vinnares cykel. Colnagos presschef, Alessandro Turci, berättar med låg röst:
– Signor Colnago är outtröttlig. Han säger att jag alltid måste tänka på företaget, på cyklarna. Han säger: ”Vad är ett bra namn på en ny cykel?” eller ”Hur ska vi utveckla ditten och datten?” eller ”Tänk på det här, glöm inte det där!” Jag lyssnar och försöker lära mig, men det är lite stressande att vara i närheten av honom. Han arbetar hela tiden. Titta. Det där är hans hus, rakt över vägen. Så du förstår hans inställning. Han säger till mig: ”När du är på toaletten så vill jag att du tänker på cyklarna!”
Ernesto Colnago är ett av cykelsportens landmärken. Han är lika känd bland cykelfansen som Poggio eller Oude Kware- mont. Han är vår sports historia, och han hyllas för att han har lyckats. Men han hyllas inte bara för vad han har gjort och för vad han gör än i dag, utan även för sin ålder. Inga hyllar sina gamla som italienarna gör. Vart Colnago än går så får han uppskattning, för att han är en av de sista mästarna. I Italien är Ernesto Colnago en nationalklenod.
Master 10, en klassiker i stål som fortfarande går att köpa
Vägen som skiljer fabriken från hans gods är smal. Där finns ett övergångsställe. Det går från grinden till hans hem där han tillbringar sin fritid med att tänka på cyklar till porten till hans fabrik där han tillbringar arbetsdagarna med att tänka på cyklar. Det tar ungefär fyra sekunder att gå över det.
Ernesto säger att allt handlar om cyklarna. Men det gör det förstås inte. Självklart inte, funderar jag. För på skriv- bordet har han bilder på sina barn och på sin framlidna fru. Så givetvis måste han tänka på något annat än cyklar. Men var gör han det? När gör han det?
Kanske på det där övergångsstället. Den där stunden då signor Colnago är mellan sitt jobb och sitt hem. Jag tror att det är där och då det händer, i det där ingenmanslandet. Den korta vägsnutten är rimligtvis den enda platsen där han kan ägna sig åt vardagligheter mellan cykelfunderingarna. ”Mjölk. Har vi mjölk?” Om han nu ens gör det. Kanske är det i stället just det faktum att gränsen mellan arbete och fritid knappt existerar för Ernesto Colnago som är förklaringen till att han uppnått så mycket under sin livstid. Kanske är det just för att allt, precis allt, handlar om cyklarna.
Den 4 maj kom nyheten att Ernesto Colnago sålt majoriteten av sina aktier till Chimera Investments ett investmentbolag baserat i Abu Dhabi. Ernesto själv menade att detta kommer kunna garantera Colnagos framtid. Fabriken och enheten som nämns i denna text kommer fortsatt vara basen för Colnago. Men exakt hur delaktig Ernesto själv kommer vara i framtiden är dock lite oklart, men nog har denna 88 åriga legend vid det här laget gjort sig förtjänt av pension.
En liten tjuvtitt på årets femte nummer av Bicycling
Vilka är gänget i Team Bicycling 2020?Roligare att cykla utan smärta, eller hur?Martin Söderström, världens kanske minst extrema extremsportareEn mycket speciell story, och resaEn liten dos fjällmagiOch test av tre nya hojjar.
Inte prenumerant? Just nu under Coronatider behöver vi ert stöd lite extra mycket. Dessutom är det halva priset!
Coronapandemin och trängseln i kollektivtrafiken ger elever fler skäl att cykla till skolan
– Cykla eller gå till skolan! Då undviker vi att coronaviruset sprids för att det blir trångt i kollektivtrafiken.
Den uppmaningen riktar nu organisationen Svenska Cykelstäder till landets elever på grund- och gymnasieskolor inför skolstarten. Nu startar organisationen kampanjen “Låt barnen styra” som handlar om att få fler elever att ta cykeln till skolan.
– Barn och ungdomar som rör på sig har lättare att koncentrera sig i skolan. Det gör att de lär sig mer och förbättrar sin hälsa. När skolorna nu börjar för höstterminen är uppmaningen om att cykla eller gå viktigare än tidigare. Det kan vara ett sätt för landets elever att bidra till att stoppa coronaviruset, säger Moa Rasmusson, ordförande för Svenska Cykelstäder och kommunalråd i Sollentuna kommun.
Folkhälsomyndigheten har kommit med starka varningar om trängsel i kollektivtrafiken nu när skolor och arbeten drar igång igen efter sommarlov och semestrar, men Moa Rasmusson förvånas över att Folkhälsomyndigheten inte har riktat en tydligare uppmaning om att cykla till skolor och till jobb.
– Kollektivtrafikresor till skolan får inte ersättas av att ännu fler föräldrar kör sina barn till skolan. I dag kommer omkring var fjärde elev till skolan med bil. Dessa föräldrar som kör sina barn utgör redan den största trafikfaran runt skolorna, enligt landets rektorer, och gör trafiksituationen sämre för de som cyklar eller går, säger Moa Rasmusson.
Svenska Cykelstäder samlar svenska kommuner och regioner med höga ambitioner kring cykling.
För några decennier sedan var det en självklarhet att så gott som samtliga elever cyklade eller gick till skolan. I dag är det bara omkring hälften av eleverna som cyklar eller går. Så en del av kampanjen är en film som vill förmedla det lugn och den självständighet som det innebär för barn att cykla till skolan.
För att fler elever ska kunna cykla säkert till skolan har Svenska Cykelstäder följande förslag:
Låt säker cykling, precis som simning, ingå i läroplanen för skolämnet idrott och hälsa.
Sänk bashastigheten för bilar i tätorter till 30 km/h.
Utgå från barns förutsättningar när nya cykelvägar byggs och befintliga sköts om.
Påskynda införandet av Intelligent hastighetsanpassning, ISA, och geo-fencing för att minska fortkörningarna och reglera framkomligheten vid skolor och andra platser där barn rör sig.
Svenska Cykelstäders sammanställning av fakta kring barns cykling hittar ni här och hela Svenska Cykelstäders politiska program hittar ni här .
Svenska Cykelstäder består av 31 kommuner, fyra regioner och nio stödjande organisationer som arbetar för ökad och säker cykling. Målet för Svenska Cykelstäder är att hälften av alla resor som är kortare än fem kilometer ska göras med cykel för att öka framkomligheten i trafiken, förbättra folkhälsan och minska utsläppen som skadar klimat och miljö. Svenska Cykelstäder bildades 2015.
Vad Mips är behöver nog ingen djupare beskrivning vid det här laget. Sannolikheten att du själv kör i en hjälm som har det svenska rotationsskyddet Mips är nog ganska hög (vi killgissar att den är runt 50 procent).
I hjälmen Aether har Giro tagit användandet av Mips ett steg längre. Man har här placerat det gula glidskiktet mellan två hjälmdelar, vilket alltså innebär att även hjälmen i sig kan rotera. Fördelen är dels att man får ett mer aktivt rotationsskydd, och dels att man slipper ha det gula Mips-skyddet direkt mot huvudet – något som i vissa fall kan påverka saker som ventilation och komfort.
När det kommer till ventilation är Aether en minst sagt sval historia – ventilationshålen är väl tilltagna. Hjälmen har dessutom luftkanaler på insidan, något som hade varit omöjligt med en mer konventionell Mips-lösning. Konstruktionen ger en av marknadens kanske mest välventilerade hjälmar, i synnerhet i en hjälm med Mips.
Giro Aether sitter väldigt jämt på huvudet, utan några tryckpunkter. Men om du har ett lite koniskt format huvud kan du kanske uppleva hjälmen som lite grund. Designen är även den åt det lite breda hållet, så har du ett smalt ansikte är svamplooken nog inte allt för långt bort. Men den passar samtidigt väldigt bra ihop med ett par feta, breda glasögon. Glasögon som förövrigt har väldigt bra gummikuddar att ligga och vila på i hjälmens frontkanaler när de inte används.
För att Mips-skyddet ska funka optimalt, och för att det ser bättre ut, gäller det dock att ha koll så att hjälmens två halvor ligger i fas – för de kan lätt flyttas runt och hamna i fel läge. Det är även bra att se till att det inte samlas massa smuts och jord mellan hjälmhalvorna som kan ligga och skava (kör du bara landsväg är det däremot ett icke-problem).
Ur ett rent analogt perspektiv är nog Aether en av de mer avancerade standardhjälmarna som finns på marknaden just nu. Att den kostar därefter säger en del i sig.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in