Nu  släpper Shimano äntligen sina 12 delade grupper för XT och SLX

Nu släpper Shimano äntligen sina 12 delade grupper för XT och SLX


Singelklinga fram och 12 delade kassetter är nästan en form av ny standard när det kommer till komponentgrupper på mountainbike, så många har väntat på att Shimano ska komma med billigare grupper – än XTR – i just 12 delat. Och nu är de här. 

Mycket av tekniken kommer direkt från XTR, men i något enklare och några gram tyngre versioner. Kassetterna har drev i spannet 10-51T men kommer även i tätare versioner på 10-45T. De två översta klingorna på XT är aluminium medans det på SLX bara rör sig om den största, vilket framförallt påverkar vikten men samtidigt ger den något längre livslängd. Med den nya tekniken Hyperglide + underlättas växlingarna både upp och ner, så det ska vara lättare att växla under belastning. 

Den maffiga kassetten i spannet 10-51T, du behöver dock en ny body som går under namnet Microspline för att kunna använda de nya kassetterna.

Nya och omdesignade bromshantagen, med en extra kontaktpunkt mellan handtag och klämma, allt för att ge reglaget mer styvhet. 

XT eller SLX, skillnader ligger i material, vikt och pris. 


Grupperna är lika redo för XC som för Enduro. När det gäller bromsar så kommer de exempelvis i både tvåkolvs och fyrakolvsvarianter, så du får stopp på din cykel, vilken disciplin du än cyklar.

XT kommer finnas tillgängligt från och med mitten på Juni och SLX mitten på Juli. Prislistan är lite för lång för att publicera här. Men vi lansering kommer det finnas ett komplett ”Priority pack” med XT som är tillgängligt bara i början som har prislappen 9999 SEK. 

Då ingår följande delar
Bakväxeln
10-51 kassett 
M8120 bromsar (4-kolvar)
Kedja
175mm vevarmar
34t kedjedrev
180mm bromsskivor 
I-spec EV reglage
I kommande nummer av Bicycling, som når prenumeranter den 12 juni och ni sen hittar ute på hyllorna den 18 juni har vi ett stort och unikt test av de nya grupperna.  

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Test – Thule Rail 12L PRO

Test – Thule Rail 12L PRO


Med skydd för ryggen

Att Thule satsar på cykelryggor har väl inte gått någon förbi, och frågar ni oss är det en lyckad satsning. Till skillnad från den lite lättare och rejsigare serien Vital har de även en serie med ryggor som är mer riktad mot dem som cyklar Enduro och Trail. Och vi har satt tänderna i den som kanske är mest anpassad för just det. För denna version som har tillägget PRO i namnet har nämligen ett inbyggt ryggskydd i Koroyd. Ett neongult och bikakemönstrat material ni kanske sett i lite olika hjälmar. Det finns inte jättemånga ryggsäckar med inbyggt ryggskydd och då det är en ganska enkel lösning för ökat skydd är det förvånande att inte fler skapat liknande ryggor.

Ryggsäckar med ryggplatta brukar dock straffas med att väga en del, men denna 12 liters säck väger in på dryga kilot. Själva skyddet väger bara 150 gram men räcker ändå till för en CE certifiering på nivå 1. Tack vare lite ”vingar” på höftbältet och smart tillskurna axelremmar sitter både ryggan och skyddet där det ska. Med en plastplatta på ryggen så blir det självklart varmare än utan, men ribborna i det material som ligger mot ryggen gör att det mesta av fukten leds bort relativt bra. Rail har gott om fästen för skydd, hjälm och yttre fickor för det man vill komma åt snabbt, plus separat yttre fack för (blöta) ytterkläder. Öppnar man säcken hittar man gott om fickor som gör det enkelt att ha koll på grejerna man vill ha med sig och hålla dem väl på plats.

Under en längre tid har vi verkligen hårdtestat just vätskeblåsan som medföljer, en Hydrapack på 2,5 liter. Den är enkel att öppna, fylla, tvätta och hålla ren. Just den stora öppningen gör att den också torkar fort. Även munstycket är enkelt att ta isär och hålla rent, bara det görs i tid. En annan funktion som Thule satsat hårt på är deras magneter på slangen – ReTrakt – som ska få den att hamna i rätt läge efter att man har släckt sin törst. Systemet funkar, men inte till 100%, för magneterna på slangen måste verkligen ligga helt rätt för att den ska gå tillbaka självmant, vilket inte alltid är fallet. Särskilt om man cyklar lite framåtlutad. Men med lite assistans hamnar den i rätt läge och är snabbt ur vägen, snabbare och enklare än många andra system på marknaden.

Ca pris Thule Rail 12L PRO: 2100 kronor


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Historien bakom Shimano XT

Historien bakom Shimano XT


För snart 40 år sedan såg Shimano XT, världens första riktiga komponentgrupp för mountainbike, dagens ljus. Resten är historia.

Berättelserna, eller myterna om man så vill, kring hur allt startade är flera. Egentligen har ju det vi i dag kallar mountainbike varit en del av cyklingen sedan cykelsportens begynnelse. Men på 1970-talet var det ett gäng pionjärer som började ta sig an backarna kring Mount Tamalpais i Kalifornien på ombyggda cyklar som gick under namnet ”Klunkers”. De flesta är nog överens om att det var där och då det vi i dag kallar mountainbike ändå föddes. Profiler som Joe Breeze, Gary Fisher och Tom Ritchey skrevs in i de dammigare delarna av cyklingens historieböcker.

I denna första veva var Shimano inte det märke dessa cyklister vände sig till, det här var en tid då nu bortglömda märken som Suntour, Dia-Compe och Huret var det som gällde. Men Shimano såg sin chans och blev en av de första tillverkarna att faktiskt satsa på just mountainbikes. Efter några misslyckade försök, där man bara använt den egna designpersonalen hemma i Japan, skickade man helt sonika en viss John Ute på en researchresa till Kalifornien, där ovan nämnda cyklister gav sin input.  

Några år senare, 1982 (-83), släpptes Deore XT – den första komponentgruppen som var designad och byggd för de behov mountainbikes och dessa nya typer av cyklister hade: fler växlar, växelspakar som var lättare att komma åt och kraftigare bromsar.

Shimano Deore XT 1982

Deore betyder förresten Deer – denna första grupp gick även under namnet Deerhead och hade ett litet hjorthuvud som prydde bakväxeln.

Uppföljaren från 1987, med de nu ikoniska växelreglagen

Namnet Deerhead hängde inte med i versionen som släpptes fyra år senare. Men nu hade det hänt så mycket annat att namnet spelade mindre roll. För 1987 kom XT-gruppen med SIS, Shimano Indexed Shifting, en revolution i sig. I stället för friktion i växelspakarna var nu ett klick samma sak som en växling. Med dessa kom även de nu ikoniska styrmonterade växelspakarna, för att inte nämna SPD-pedalerna. Teknologiska framsteg som får månlandningen att likna ett Legobygge. 

Klunker 2.0

Den 8-delade premiummodellen XTR M900 lanserades 1991, framtagen för professionella crosscountry-cyklister. XTR blev snabbt alla mountainbikecyklisters gråvåta drömgrupp, och var det ända fram till att Sram släppte sin 12-delade Eagle-grupp för några år sedan. Men innan dess var alltså XT tillsammans med XTR tveklöst en av grundpelarna i mountainbikevärlden.  

XTR i den första upplagan

Även XTR växte till slut till sig och blev 12-delad 2018, en teknologi som nu även finns på grupperna XT och SLX och Deore.

XT anno 2019

En av dem som har en särskild relation till Shimanos komponenter, inte minst genom att vara en av få teståkare som produktutvecklarna i Japan förlitar sig på när det gäller erfarenhet och input, är mountainbikeproffset och regerande svenska mästaren Emil Lindgren i Team Serneke-Allebike.

­– Jag har agerat testpilot åt Shimano i flera år och testat massor. Gruppen XTR M9100 var jag varit väldigt involverad i. Utvecklingen av XTR är väldigt ingående och genomarbetad. Vi testar och försöker leverera en produkt som gör din cykling till det bättre, utan att du egentligen vet vad som händer på din cykel. Men vi är många som jobbar med utvecklingen hos Shimano, allt ifrån ingenjörer till teståkare, säger Emil.

När blev komponenter en viktig grej för dig?
– Jag har alltid haft ett sjukt stort intresse för materialet. När jag var liten hade vi inte ekonomi för de värsta produkterna, men som tur var fanns det en massa kataloger och reklam med de största idolerna. En av dem var Roger Persson och han körde ju så klart på grymma XTR-grejer. Men det tog många år innan jag fick någon komponent med det namnet, säger Emil.

Roger Persson – Emil Lindgrens barndomsidol – var som mest elitaktiv på nittiotalet, med flera framgångar på bland annat SM och NM. Han var också den första svenska mountainbikecyklisten att köra OS när disciplinen gjorde debut i de olympiska spelen i Atlanta 1996. Idag jobbar han med teknisk support på Cycleurope.

Roger blir också nostalgisk när han tänker tillbaka på den här tiden.
– Jag använde tidigt Shimano XT och minns de där överliggande tumreglagen med 7-växlat runt 1991. Sedan glömmer jag aldrig känslan när jag fick hålla i de silvriga XTR-askarna 1993. Precisionen i dessa komponenter var 100 procent, säger Roger.

Har du någon favoritdel från den tiden
– Shimano var ju tidiga med innovativa lösningar. Vissa var bra, vissa var lite mer speciella. Jag tänker främst på dubbelreglagen ST-M961 och remote-reglagen SL-SS95 för barends, säger Roger.

Emil, du som har kontakt med utvecklarna – vad kommer vi att få se mer av i framtiden?
– Det kommer att hända mycket roligt och än så länge är vi långt ifrån färdiga med de cyklar som används i dag. Tyvärr sker mitt jobb i det tysta och jag har inte befogenheter att berätta något. Men framtiden är galet spännande, säger Emil.

Floppen – Dubbelreglagen ST-M961
Inspirerade av utvecklingen på landsväg, där man ganska tidigt byggde in växelreglagen i bromsreglagen fick Shimano i mitten på 00-talet för sig att skapa samma sak för mountainbikes. Resultat blev ett dubbelreglage där man växlade genom att trycka ner själva bromshandtaget. Men bara för att äpplen är gott i paj behöver det inte vara lika gott på pizza. Så precis som det låter var det en riktigt dålig, och dessutom ganska dyr idé som funkade uruselt på mountainbikes. Som tur var blev dessa dubbelreglage en kortlivad historia. De försvann ut sortimentet innan svärmen av svordomar helt stjälpt alla träd i skogen.  


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Test: Giro Manifest Spherical Mips

Test: Giro Manifest Spherical Mips


Dubbelt skydd på stigen

För blotta ögat ser det här nästan ut som vilken modern och snygg endurohjälm som helst. Men under skalet har Giro Manifest Spherical ärvt samma tvådelade Mips-lösning, placerad mellan två hårda skal, som man sedan tidigare använder i landsvägshjälmen Aether. Konstruktionen ska ge ett mer distinkt rotationsskydd och en hjälm som fortfarande ventilerar bra. Mips-skyddet, som vanligtvis ligger mellan hjälmen och huvudet, har annars ofta en direkt negativ inverkan på ventilationen.

Viktmässigt landar Manifest på 340 gram, vilket är väl i paritet med motsvarande trail- och endurohjälmar med rotationsskydd. Den sitter bra och jämnt på huvudet, nackspännet går att justera i höjdled inne i hjälmen och den har självklart ett snabbspänne i nacken. Just det spännet kan vara lite svårt att komma åt, men det är ett problem som många hjälmar har när man, som här, förlänger skyddet ner i nacken. Manifest är relativt stor i storleken.

Manifest sitter även relativt långt ner i pannan. Det är inte ett problem i sig och är egentligen bra ur säkerhets- synpunkt, men det kan bli tajt med vissa glasögon som då lite obekvämt kilas in mellan näsa och hjälmkant. Samma sak om du kör med stora goggles. Vi gillar däremot skärmen som är så där precis lagom lång och enkelt kan justeras i farten.

Nu är det lite svårt att jämföra men vi vill nog påstå att detta är en av de bäst ventilerade stighjälmar vi testat – och att den är snygg och säker gör inte saken sämre.

Pris: 3 000 kronor.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Minitest: Giro Aether Mips

Minitest: Giro Aether Mips


Mips 2.0

Vad Mips är behöver nog ingen djupare beskrivning vid det här laget. Sannolikheten att du själv kör i en hjälm som har det svenska rotationsskyddet Mips är nog ganska hög (vi killgissar att den är runt 50 procent).

I hjälmen Aether har Giro tagit användandet av Mips ett steg längre. Man har här placerat det gula glidskiktet mellan två hjälmdelar, vilket alltså innebär att även hjälmen i sig kan rotera. Fördelen är dels att man får ett mer aktivt rotationsskydd, och dels att man slipper ha det gula Mips-skyddet direkt mot huvudet – något som i vissa fall kan påverka saker som ventilation och komfort.

När det kommer till ventilation är Aether en minst sagt sval historia – ventilationshålen är väl tilltagna. Hjälmen har dessutom luftkanaler på insidan, något som hade varit omöjligt med en mer konventionell Mips-lösning.  Konstruktionen ger en av marknadens kanske mest välventilerade hjälmar, i synnerhet i en hjälm med Mips.

Giro Aether sitter väldigt jämt på huvudet, utan några tryckpunkter. Men om du har ett lite koniskt format huvud kan du kanske uppleva hjälmen som lite grund. Designen är även den åt det lite breda hållet, så har du ett smalt ansikte är svamplooken nog inte allt för långt bort. Men den passar samtidigt väldigt bra ihop med ett par feta, breda glasögon. Glasögon som förövrigt har väldigt bra gummikuddar att ligga och vila på i hjälmens frontkanaler när de inte används.

För att Mips-skyddet ska funka optimalt, och för att det ser bättre ut, gäller det dock att ha koll så att hjälmens två halvor ligger i fas – för de kan lätt flyttas runt och hamna i fel läge. Det är även bra att se till att det inte samlas massa smuts och jord mellan hjälmhalvorna som kan ligga och skava (kör du bara landsväg är det däremot ett icke-problem).

Ur ett rent analogt perspektiv är nog Aether en av de mer avancerade standardhjälmarna som finns på marknaden just nu. Att den kostar därefter säger en del i sig.   

Vikt: 250 gram

Pris: 3 500 kronor


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Camelbak – abrovinken som blev en världssuccé

Camelbak – abrovinken som blev en världssuccé


Året är 1989 och cykelentusiasten Michael Edison ska köra tävlingen ”Hotter’N Hell 100”: en 16 mil lång landsvägstävling som äger rum i Wichita Falls, Texas, mitt under den stekheta sommarvärmen.

Då möjligheterna att fylla på vattenflaskorna under loppet är minimala får Edison, som är medicintekniker till vardags, idén att fylla en medicinsk dropp-påse med vatten och stoppa ner den i en stor socka. Sedan stoppar han sockan i cykeltröjan och drar slangen över axeln som han fäster med en klädnypa. Det såg kanske inte så snyggt ut och han drog nog åt sig några skratt. Men där och då föddes vätskesystemet som kom att kallas Camelbak och som nu finns i en uppsjö olika versioner och varianter.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in