Många cyklister, inklusive jag själv, vittnar om en otrygg och allt mer hotfull trafikmiljö. En miljö där många bilister kör om utan vettig marginal och ibland till och med tar sig rätten att läxa upp cyklister med hjälp av sina fordon. Jag är övertygad om att en tydligare lagstiftning kring vad som gäller vid omkörning av cyklister skulle göra situationen på våra vägar bättre och säkrare. En lösning är att göra som i Spanien, Portugal, Tyskland, Frankrike och flera andra länder, där man lagstadgat om en omkörningsmarginal på minst 1,5 meter.

Så här lyder lagen i Sverige i dag:
33 § Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.

Problemet med den här lagformuleringen är att vad som menas med “betryggande avstånd” inte är definierat. Situationen blir alltså helt beroende av en subjektiv bedömning från den omkörande bilisten. Det är ungefär lika luddigt som om vi hade haft en lag som reglerar hastigheten på våra vägar med formuleringen: ”Kör så fort det passar givet situationen.”

De senaste åren är det flera som har försökt att driva den här frågan i Sverige. Förutom några initiativ från cykelbranschen står den med som en punkt i intresseorganisationen Svensk Cyklings politiska manifest ”Lagstadga om avstånd för motorfordon vid omkörning av cyklister till minst 1,5 meter.”

Förslaget har även lagts fram som motioner i riksdagen i flera olika omgångar. Senast var det Liberalernas Nina Lundström som tyckte att det var dags för en tydligare lagstiftning i frågan. Svaret från regeringen och infrastrukturministern Tomas Eneroth var att det saknas beredningsunderlag för ett sådant förslag, vilket betyder att frågan inte har utretts. Problemet är att han svarade exakt samma sak på liknande motioner 2018. Därför ställde jag frågan till Tomas Eneroth om varför det inte tas något initiativ till att utreda detta och skapa det nödvändiga beredningsunderlaget. Förslagsvis skulle man ju kunna ge uppdraget till nyinrättade Cykelcentrum på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Jag ville även veta hur infrastrukturministern själv ställer sig till frågan om en 1,5-meterslag för passering av cyklister på våra vägar? 

– Det finns i nuläget inte stöd för att en ändring av trafikförordningen faktiskt skulle innebära en säkrare trafikmiljö. För att öka regelefterlevnaden ser jag att det behövs mer information, men också att polisen beivrar regelöverträdelser. Det här är frågor som jag tycker är viktiga och som jag kommer fortsätta att arbeta med, svarar Tomas Eneroth på mina frågor.

Jag är inte nöjd med det svaret. Det är både diffust och tandlöst. Inom ramen för den nationella cykelstrategin säger regeringen att man arbetar för ökad och säker cykling. Trots en mängd möjligheter att svara på frågan hur det ska göras uteblir både svaren och de konkreta förslagen. Det enda man lyfter är den nyinrättade ”Cykelgatan”, vilket innebär att kommuner kan reglera gator som cykelgator där cyklister har ett visst företräde framför motorfordon. Syftet, att främja cykling och på sikt få fler att börja cykla, är inte dåligt i sig. Men det behövs mycket mer än en ny skylt (som det förövrigt tog mer än åtta år att utforma) för att göra landets vägar och gator säkrare för svenska cyklister.  

Min tolkning är att regeringen helt enkelt inte verkar se problemet och att man då inte är öppen för lösningar. Jag skulle även gissa att det är enklare för Tomas Eneroth att bara säga att han bryr sig om cyklisters säkerhet och komma med tomma ord om att han ska jobba med detta, utan att egentligen behöva göra något alls. Jag vill inte sprida politikerförakt, men man kan inte påstå att man jobbar för en fråga om man konsekvent och i flera år duckar för lösningar utan att komma med några som helst egna förslag. Då blir det bara tomma ord som inte förpliktigar till att ta några som helst obekväma beslut. Och det är inte bara jag som känner viss frustration här.

– När det gäller just 1,5-metersförslaget är det frustrerande att inget händer. Mycket, eller i varje fall något, skulle behöva göras. Regeringen vill jobba med ”säkra omkörningar”. Men det tycker inte jag räcker. Lagen säger redan just det – och det funkar ju inte. Jag tänker snarare att om andra länder kan så borde Sverige också kunna, säger Klas Elm på Svensk Cykling.

På ett plan har jag väldigt svårt att förstå det enorma motståndet i frågan. För just 1,5 meter är en marginal som vi är ganska vana vid i synnerhet nu i dessa coronatider men även i övrigt i trafiken. Våra motorvägar är till exempel byggda så att två vanliga bilar som kör parallellt ska ha exakt 1,5 meters marginal mellan sig om de kör i mitten av sina respektive filer. En kan ju fundera lite på hur det hade sett ut om marginalerna var reducerade till några ynka decimeter.

Jag tror att vägen framåt här delvis är att skapa mer uppmärksamhet i frågan för att på sikt skapa en större politisk enighet. För att skapa opinion och större förståelse för svenska cyklisters situation behöver vi nog tyvärr i större utsträckning både filma och sprida de farliga omkörningar vi är med om, och polisanmäla när det är befogat. Då polisanmälningar med högsta sannolikhet inte kommer leda till något tydliggörs det nämligen att existerande lagstiftning är helt verkningslös.

Tycker du detta är en viktig fråga? Dela gärna artikeln i dina sociala kanaler.