Tisdagsmys: Mountainbikes vi minns

Tisdagsmys: Mountainbikes vi minns


Cykelsvetsaren Chris Chance tillverkade traditionella landsvägsramar när mountainbike började bli stort i USA på 1980-talet. Som många rambyggare tog han chansen att bredda sitt modellprogram och inkludera mountainbikes. Snabbt blev mountainbikeramarna från Fat City Cycles storsäljare och namnet Fat City Cycles byttes ut mot Fat Chance.

                 FatChance-maskoten och Chris Kings styrlagerklassiker pryder styrröret. 

Chris Chance var enligt många ett geni som skapade fantastiskt snygga och sköna cyklar. Ramarna konstruerades för den amerikanska östkusten, terräng som påminner om den svenska. I Sverige såldes också ett fåtal cyklar till kräsna cykelkonnässörer. Stål från True Temper var det vanligaste rammaterial som Fat Cityramar byggdes i, men även titanium användes till de lite dyrare ramarna. Chris Chance har idag slutat med ramsvetsandet, men det fi nns fortfarande ett gäng cyklister som anser att ramarna som byggdes i Massachusetts är det bästa som byggts.

                  Vart Yo Eddy! tillverkades framgår av denna ormbeprydda ramdekal…

Detta är en svenskägd och ovanligt välbehållen Yo Eddy. Notera de för märket typiska avsluten på sadel- och kedjestagen. ”Bullet Stays” kallades den snygga rundningen av röret. Alla smådetaljer är genomarbetade till perfektion, vilket säkert var en av anledningarna till legendstatusen.

                       FatChance grundare Chris Chance signatur på kedjestaget. 

Men kanske också en anledning till att det var svårt att få företaget att bli lönsamt. Chris sålde företaget till Serotta i mitten av nittiotalet. Den sista cykeln som byggdes av Fat Chance svetsades ihop tidigt år 2000. Under ett par år hade beställningarna minskat och till slut var det dags att lägga ner tillverkningen av Fat Chance-ramar.

                             En hög med Fat-goodies från när det begav sig…



Antal kommentarer: 1

Pelle

Mycket vacker cykel. Saknade min egen Miyata Terrarunner så pass mycket att jag köpte mig en Surly Ogre bara för att få känna på känsla igen. Och det är något visst med odämpat, inte snabbast men roligt. Desutom minskar servicebehoven.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer

Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple...

Läs mer

I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara...

Läs mer

Vintercykla med hela världen!

12 februari är det dags igen för Vintercyklingens dag. Nu kanske du redan cyklar året...

Läs mer
Trafikverket kastar in handduken och struntar i cykling

Svenska Cykelstäder, Svensk Cykling och Cykelfrämjandet sparar inte på krutet när de nu gemensamt yttrar sig om Trafikverkets förslag. De...

Läs mer
Det ser mörkt ut för cyklar på SJs tåg

EUs nya och så gott som klara resenärsdirektiv kommer innebära ökade möjligheter till att ta med cykeln på tåg i...

Läs mer