Min bästa helg: Patrik Alm

Min bästa helg: Patrik Alm


Patrik Alms (aka Voidmannen) drömhelg på cykeln: Dansk späkning med festivalyra

”Jag älskar verkligen att späka mig, att ta ut mig fullständigt. Det kan låta konstigt och jag inser att få eller inga andra förstår eller gillar det. Men för mig är det något jag mår bra av. När jag kommer hem, då vill jag vara trött. Jag vill inte komma hem och känna att jag vill cykla mer samma dag, hellre tvärtom. Bäst görs ju detta med några goda cykelvänner som har samma läggning och ihop med någon form av upplevelse.

Min drömhelg blev faktiskt av förra sommaren. Jag bor ju i Göteborg så tidigt en fredag morgon rullade jag och mina vänner Jonas och Linus ner till Stenabåten som skulle ta oss till Fredrikshamn. På båten käkade vi osunda mänger frukost, för vi visste att vi inte skulle stanna och käka förrän vi kom fram till vårt mål för dagen, Århus. Alla tre fattade att det på sin höjd skulle bli en fika, men ingen lunch. När jag cyklar, då cyklar jag. Sen, när jag slutat cykla, då käkar jag och dricker öl.

Väl framme i Fredrikshamn så rullade vi av båten och ner på de fantastiska cykelbanorna de har i Danmark, hela vägen ner till Århus. Cyklarna för dagen var våra gravelbikes med lätt packning på. Eftersom vi hotelluffade så räckte det med sadelväska och ramväska eller styrväska. Med oss hade vi bara lite extra cykelkläder, ombyte och extra skor. Vi hade ju även badkläder och handduk med oss, men det blev inget med det. För så fort vi såg en fin strand sa vi bara, ja men vi tar nästa, och nästa, och nästa osv, och till slut var vi framme.

Vi hade inte satt nått tempo men vi hamnade runt 30 km/h, det var liksom det tempot som fanns i benen. Förutom att späka mig så tycker jag det är tråkigt att cykla för långsamt, jag har jättesvårt att cykla distans långsamt, det blir trist. Så för mig får det gärna gå ganska fort.

Det blåste ganska mycket, så snart låg vi på ett led i en form av halvvinge och dunkade de 20 milen hela vägen ner. Väl framme i Århus blev det direkt en snabb uppdelning, Jonas checkade in oss, Linus vaktade cyklarna och jag fixade öl och chips. Efter middag blev det sen en tidig kväll för dels var vi trötta och vi skulle ju vidare nästa dag.

Precis som på båten satsade vi morgonen därpå alla kort på frukosten, för vi visste att även dag två var det allt vi skulle ha med oss i magen fram till nästa mål, Odense. Det var på den nivån att vi alla mådde illa på frukosten och under första milen på cyklarna var det mer eller mindre spyläge.

Som det sig bör i Danmark blev det motvind även denna dag, och en konstant sådan.

Dessutom kunde vi ganska tydligt konstatera att Danmark inte är så platt som man kan tro. På de 16 milen ner till Odense fick vi ihop 1500 höjdmeter, vilken ändå får sägas vara en del.

Väl framme i Odense körde vi samma upplägg med incheckning, cykelvakt och öl- och chipsinköp innan vi drog på festivalen Tinderbox. Det var målet med hela resan, att kolla på Neil Young på kvällen där. När han hade spelat klart tog Swedish House Maffia över på scenen mitt emot. Så vi gick från ösig gubbrock till till ösig ungdomshouse och jo, det går att dansa hjälpligt på trötta cykelben.

Dagen därpå kapitulerade Linus för tåget hem medan jag och Jonas öste på de 20 milen upp till Grenå för att ta färjan till Varberg. Båten gick först halv tolv på natten så vi kunde unna oss en lite senare start men trots att vi vände håll hade vi fasiken motvind även denna dag. Efter en natt på båten rullade vi sen de sista 10 milen hem från Varberg till Göteborg.

När man väl kom hem såg man kanske inte allt för stark ut, vi körde ju bara på frukost och middag så alla energidepåer var helt tömda vid det laget. Varken jag eller Jonas är sådana som käkar så värst mycket gels eller liknande, så det blev nästan en sport att inte käka något. Men just det är hela grejen för mig, så min drömhelg innehåller ingredienserna att cykla långt, hårt och med så lite energi att man verkligen går på ångorna, umgås med polarna och att gå på konsert. Det kan inte bli mycket bättre”.

Foto: Valentin Baat

Andra drömhelger på cykeln

Min bästa helg: Emil Lindgren

Min bästa helg: Tove Langseth

Min bästa helg: Corina Bermudez Casas

Min Bästa helg: Lasse strand

Jennie Stenerhags drömcykelhelg – Utför i Åre

Min bästa helg: Bernt Johansson

Min bästa helg: Emma Johansson

Min bästa helg: Roberto Vacchi

Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Jon Bokrantz

Min bästa helg – Johan Mölleborn

Katja ”Cykelkatten” Fedorovas drömhelg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Inget VM för Emilia Fahlin

Inget VM för Emilia Fahlin


Det blir inget cykel-VM för Emilia Fahlin. I tisdagens Giro Rosa-etapp råkade hon ut för en oturlig handskada som nu måste opereras.
– Enligt läkarna handlar det om en spiralfraktur och jag ska opereras under fredagen. Det är tyvärr ingen möjlighet att det hinner läka innan VM, säger Emilia Fahlin till vargardacycling.se
Det var i samband med langning av vätska som VM-fyran från 2018 fick en rejäl smäll på handen.
– Det är ett otroligt oflyt. Nu hoppas jag åtminstone komma igång och träna om några veckor. Kanske hinner jag köra några tävlingar till innan säsongen är över, säger Emilia Fahlin.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Låt barnen cykla

Låt barnen cykla


Coronapandemin och trängseln i kollektivtrafiken ger elever fler skäl att cykla till skolan

– Cykla eller gå till skolan! Då undviker vi att coronaviruset sprids för att det blir trångt i kollektivtrafiken.  

Den uppmaningen riktar nu organisationen Svenska Cykelstäder till landets elever på grund- och gymnasieskolor inför skolstarten. Nu startar organisationen kampanjen “Låt barnen styra” som handlar om att få fler elever att ta cykeln till skolan.

– Barn och ungdomar som rör på sig har lättare att koncentrera sig i skolan. Det gör att de lär sig mer och förbättrar sin hälsa. När skolorna nu börjar för höstterminen är uppmaningen om att cykla eller gå viktigare än tidigare. Det kan vara ett sätt för landets elever att bidra till att stoppa coronaviruset, säger Moa Rasmusson, ordförande för Svenska Cykelstäder och kommunalråd i Sollentuna kommun. 

Folkhälsomyndigheten har kommit med starka varningar om trängsel i kollektivtrafiken nu när skolor och arbeten drar igång igen efter sommarlov och semestrar, men Moa Rasmusson förvånas över att Folkhälsomyndigheten inte har riktat en tydligare uppmaning om att cykla till skolor och till jobb. 

– Kollektivtrafikresor till skolan får inte ersättas av att ännu fler föräldrar kör sina barn till skolan. I dag kommer omkring var fjärde elev till skolan med bil. Dessa föräldrar som kör sina barn utgör redan den största trafikfaran runt skolorna, enligt landets rektorer, och gör trafiksituationen sämre för de som cyklar eller går, säger Moa Rasmusson. 

Svenska Cykelstäder samlar svenska kommuner och regioner med höga ambitioner kring cykling. 

För några decennier sedan var det en självklarhet att så gott som samtliga elever cyklade eller gick till skolan. I dag är det bara omkring hälften av eleverna som cyklar eller går. Så en del av kampanjen är en film som vill förmedla det lugn och den självständighet som det innebär för barn att cykla till skolan.

 För att fler elever ska kunna cykla säkert till skolan har Svenska Cykelstäder följande förslag:

  • Låt säker cykling, precis som simning, ingå i läroplanen för skolämnet idrott och hälsa.
  • Sänk bashastigheten för bilar i tätorter till 30 km/h.
  • Utgå från barns förutsättningar när nya cykelvägar byggs och befintliga sköts om. 
  • Påskynda införandet av Intelligent hastighetsanpassning, ISA, och geo-fencing för att minska fortkörningarna och reglera framkomligheten vid skolor och andra platser där barn rör sig.

Svenska Cykelstäders sammanställning av fakta kring barns cykling hittar ni här och hela Svenska Cykelstäders politiska program hittar ni här .

Svenska Cykelstäder består av 31 kommuner, fyra regioner och nio stödjande organisationer som arbetar för ökad och säker cykling. Målet för Svenska Cykelstäder är att hälften av alla resor som är kortare än fem kilometer ska göras med cykel för att öka framkomligheten i trafiken, förbättra folkhälsan och minska utsläppen som skadar klimat och miljö. Svenska Cykelstäder bildades 2015. 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Göteborgsgirot 2020 ställs in

Göteborgsgirot 2020 ställs in


På grund av den nuvarande situationen med Covid-19 har organisationen bakom loppet beslutat att ställa in samtliga lopp under Göteborgsgirot 29-30/8 2020.

”Ett nytt lagförtydligande gällande evenemang och folksamlingar gjort det omöjligt för oss att genomföra evenemanget så som planerat, trots spridning av startgrupper. Vi förstår att Göteborgsgirot har varit ett mål för många, men ibland får man kämpa lite extra, precis som vi också gör just nu”, heter det i ett pressmeddelande.

Samtliga startplatser gäller istället till evenemanget 2021. Så tills dess är det bara att fortsätta hålla hjulen rullande och sikta framåt.

På deras hemsida finns en sammanställning med svar på några vanliga frågor (FAQ) där läget förklaras ytterligare.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Helt ny Tarmac från Specialized

Helt ny Tarmac från Specialized


Det har ryktats och hintats i månader nu, och nu är den här, den sjunde generationen av Specializeds flerfaldigt medaljbeströdda och prisvinnande Tarmac här, SL7, En cykel som för tankarna direkt till Specializeds aerohoj Venge.

Målet nu är en cykeln där ”Julian Alaphilippes attackerande klätterteknik och Peter Sagans aggressiva kraft” kan få utlopp i en och samma cykel. Efter tre år med SL6 , som kom 2017, menar Specialized nu att det inte lägre finns behov av en separat klätterhoj och aerohoj, nu behövs det bara en cykel, så man slipper välja, så man slipper kompromisser, därför är Tarmac SL7 väldigt, väldigt lik en Venge. Eller mer som en mix av Venge och gamla Tarmac. Venge kommer nu inte längre säljas som komplett cykel, vilket kanske säger något om hur mycket Specialized tror på nya Tarmac.

Aerodynamiskt är den nya Tarmac SL7 45 sekunder snabbare över 40km jämfört med Tarmac SL6. Förbättringen grundar sig i ramdesignen, den integrerad cockpiten (Aerofly och Tarmac styrstam), och de nya Roval Rapide hjulen. Men det räcker inte med att vara snabb, det ska vara lätt med. En S-Works Tarmac SL7 väger in på 6.7 kilo direkt ur kartongen.

Hala och avskalade linjer, som det ska va på en hoj med aeroattribut
Aeroflystyret och den nya Tarmacstyrstammen gör ett kanonjobb med att dölja vajrar, utan att vara ett totalt kaos för mekanikern.
Snyggt integrerat fäste för dator + GoPro
Unik placering för Di2 boxen
Vår testhoj, en Tarmac PRO med Ultegra Di2, mer läser du i kommande nummer av Bicycling (nr 5)

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Öppet brev till Sveriges cyklister

Öppet brev till Sveriges cyklister


JO, JAG VET, och jag håller med. Vi cyklister drar nästan jämt det kortaste strået. Det spelar mindre stor roll var vi rullar, om det så är på stigen, på landsvägen eller på cykelbanan. Alltid är det någon som ska ha en åsikt som vad vi gör och inte gör. Sommarmyggor i Norrland ter sig ibland av vissa som mer älskvärda än cyklister i Sverige. Vi får till och med skäll för vårt gnäll, vi ska ju helt bara hålla käft och veta vår plats. Att jag nu gnäller på att någon skäller på vårt gnäll kommer tveklöst locka till sig någon form av gnäll. ”Men cyklisterna själva då” verkar vara ett stående försök till argument som kan dyka upp även mitt i en diskussion om det orimliga i att yrkeschaufförer uttryckligen vill ta livet av en på vägen.

Men hur det än ligger till med vårt existensberättigande finns det nog trots allt några saker vi kanske borde tänka lite mer på. Vi är sällan ensamma därute och som det är just nu så leder beteendet hos vissa individer till kollektiv bestraffning av hela cykelsläktet – en liten felande kugge drabbar hela drivlinan för att använda cykelspråk.

SÅ VAR EN VETTIG stigcyklist som visar hänsyn i skogen, väj för andra, sakta ner och var trevlig vid möten. Nu i coronatider är det mer folk än vanligt ute i naturen, vilket är underbart, men inte ska vår njutning behöva bli någon annans huvudvärk.

Inte heller tycker jag att det är det minsta problematiskt att cykla två i bredd på våra landsvägar, det finns en hel uppsjö med skäl till varför det är både bra och trevligt. Men att cykla tre eller fyra i bredd skapar bara onödig, om än inte helt rationell, irritation. Köer bakom klungor uppstår då bilister visar cyklister respekt, men då gäller det också att stanna till och släppa förbi så fort det går. Vi kan inte själva argumentera för att folk inte förlorar någon tid genom att vänta lite om vi själva inte vid lämpligt tillfälle kan offra dessa extra sekunder.

EN NÅGOT besvärligare punkt är cykelbanan, den svenska cyklistens akilleshäl. Ja, de är feldimensionerade och allt det där, men hur det än är med det så behöver vi även här samsas med andra. Nu har jag inte sett dem själv, utan bara hört talas om dem: fullt kittade män på monsteråk som verkar köra dragracing mellan rödljusen i Stockholms rusningstrafik. Nej, nej inte han i Porschen utan han i den något för avslöjande aerodräkten som likt ett bowlingklot på speed bränner fram på en sprillans ny Madone i jakt på nästa KOM och passerar övriga medtrafikanter som portarna i ett super-g.

Men lika lite som bilister äger vägen för att de är störst äger du med den vassaste cykeln cykelbanan. Receptet på vad som funkar är enkelt: gasa där det går, chilla där du måste och samsas med andra. För tänk så här, ju mer folk gillar cyklister – desto bättre kommer vi, och du, få det.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in