Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Marika Wagner


”För att maxa helgen startas den upp redan på fredag eftermiddag. Vi bränner iväg till Falun med bilen fullastad med cyklar på höjden och bredden. Märkligt val för en maxad cykelhelg tänker du kanske, men i Falun finns inte bara cykling i alla discipliner utan även sällskapet du behöver för att på söndagen kunna samla ihop resterna av det som en gång var din starka pigga kropp.

 Framme i Falun rullar vi in på en parkering utanför en enorm gammal industribyggnad, ni vet en sån där i vackert rött tegel. Där inne ryms en träoval och nu ska här svängas vänster. Det är velodromcykling jag pratar om – en härlig mix av kraft, fart, kittlande adrenalin och brännande mjölksyra. Uppifrån ser banan mäktig, brant och inbjudande ut. Jag hämtar en bancykel i förrådet och går ner till banan, skruvar lite på inställningarna och pumpar däcken. Sedan rullar jag ut på banan för att värma upp. Trampar igång genom kurvan och trycker sen på vid  bortre rakan för att få upp den fart som krävs för att ta mig upp i ovalen. Sedan är det bara att spinna på runt, runt, runt, blicken högt och ben som snurrar. En timme senare är benen trötta och själen bubbligt lycklig. Det är en speciell känsla att svänga vänster.

 Lördag morgon och helgen har knappt ens börjat. Det sägs att ”Cross is Boss” så varför missa chansen till mjölksyrafest och lerparty när det är cykelcrosstävling i stan? Jag råkar nämligen även ha en stor förkärlek till att cykla runt, uppför och nerför på en stor gräsmatta mellan färgglada plastband, gärna med mördande motstånd som tycks kunna göra exakt hur många igångdrag som helst utan märkbar uttröttning.

 Efter morgonens rivstart blir det högläge på benen och energi i mängder in, samt ett ohälsosamt antal koppar kaffe.

 Framåt eftermiddagen samlar vi ihop oss och packar ryggsäckarna. Det finns stigar att upptäcka och upplevelser att hämta. Recept på äventyret är; energi, vatten, jacka, handskar och så pannlampan. Ut på snabba skogsvägar. Uppför och utför. Jag har som vanligt ingen aning om vart vi är på väg, men för mig är det halva tjusningen. Ganska snart skymmer det och pannlamporna åker upp på hjälmarna. Farten ökar, eller det gör den nog inte, men när vi nu förvandlas till ljuskäglor i skogen är känslan att det går fortare.

 Under månskenet svänger vi många timmar och mil senare tillbaka in i Falun, mot kudden och en välförtjänt sovmorgon.

 Efter lång och god brunch känner vi efter – finns det några krafter kvar i kroppen? Jo, några droppar energi ska vi nog kunna skaka fram och lederna vid Lugnet har vi ännu inte rört. Rullar upp mot Lugnet och in i skogen, börjar bestämt trampa uppför. För upp betyder att vi strax får åka ner. Men det blir inte vilken nedförsbacke som helst. Här betyder nedför att vi flyger fram på flowiga fantastiska stigar, handbyggda av eldsjälar som älskar cykling lika mycket som jag. Med endorfinet rusande genom kroppen är helgen inget annat än total.”


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Om Trump kunde cykla

Om Trump kunde cykla


Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.” Sedan dess har nästan alla amerikanska presidenter synts på en cykel – förutom Donald Trump* (jag kan i alla fall inte dra mig till minnes att jag någonsin sett en bild på honom på en cykel).

Även om han för drygt 30 år sedan hade sitt namn på ett amerikanskt etapplopp med – det något narcissistiska – namnet Tour de Trump är han till och med känd för att upprepade gånger ha hånat John Kerry som var med i en cykeltävling när han var 73. Trump har själv svurit på att han aldrig någonsin ska vara med i en cykeltävling.

När denna tidning går i tryck hänger mycket i luften efter att USAs kongress blivit stormad av inhemska terrorister. Att Trump inte har alla kuggar på rätt plats i den demokratiska drivlinan är väl ganska uppenbart vid det här laget. Men hur hade det varit om Trump hade varit cyklist? Kanske hade motionen hjälpt honom att hålla de där tankarna i schack i stället för att låta dem fara som en flipperkula? Han verkar ju dessutom vara en man med enorma aggressionsproblem. Nog fasiken hade en cykeltur haft en lugnande effekt?

Det är förvisso långsökt drömmande, men visst är cykling en stundtals högst väl fungerande och perpektivstimulerande ventil. Att cykla har för mig alltid fyllt en djupare funktion än bara själva rörelsen, något som dessutom fått en ännu viktigare roll under det gånga och mycket udda året. Cykling som ett första hjälpen-kit i en smått galen värld, där allt bara är vad det är i stunden.

(*Ledare publicerad i Bicycling #1 2021, när Trump fortfarande var president i USA)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD


Det finns plats för alla i skogen men med ett ökat intresse för friluftsliv är vi fler som ska dela på kakan och då behöver vi cyklister göra vår rätta del i ekvationen.

Internationellt finns det lite olika informella regler kring hur cyklister ska uppföra sig i skogen, bland annat har IMBA (international mountainbike association) sin rules of the trail. Men de rimmar inte helt med svensk allemansrätt och den öppna stigkultur vi har här. Så här är vårt förslag till en samling regler eller snarare ett kodex för oss svenska stigcyklister att leva efter.

#sharethetrail

1.Cykla bara där du vet att du faktiskt får.

2. Respektera andra på stigen. Lämna företräde för vandrare och ryttare och var inte främmande för att du ibland kan behöva stanna helt. Använd gärna en stiganpassad ringklocka även i skogen.

3. Lär dig allemansrätten och hur den påverkar dig. Värna om det du vill njuta av, vår gemensamma natur.

4. Sladda inte, att låsa hjulen i onödan bidrar mest med slitage och ger oss cyklister dåligt rykte.

5.Undvik att cykla över känsliga marker och på de allra våtaste dagarna.

6.Ta med ditt, och även andras, skräp hem.

7. Hälsa! Var den trevligaste personen i skogen. Ett leende kostar ingenting 🙂


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike


Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig med sitt mest ambitiösa bygge hittills. En framtidsvision om hur cyklar kan komma att se ut om ett decennium.

Foto: Andreas Timfält

”Det är enkelt ett koncept/vision av vad mountainbikes kanske ser ut som om 5-10. Förutom att den inte är byggd för mässor utan 100% till att köra på” Säger Gustav om det imponerande bygget

Vad var tanken med projektet?

”Redan från första början fanns det två huvudsakliga mål Hyper Spark-bygget: att försöka bygga den snabbaste och bästa XC/Långlopps-cykeln och samtidigt göra den till den stilrenaste med helt intern kabeldragning. Mycket av inspirationen kommer från landsvägscyklar där det numera är mer eller mindre standard med dolda kablar på toppmodellerna. Men jag ville även att det skulle vara lite av cykelvärldens svar på så kallade hypersportbilar, och därav namnet. Den skulle helt enkelt höja ribban för både prestanda och utseende, och samtidigt kännas väldigt exklusiv. Det var därmed viktigt att inte tumma på något, utan landsvägsstuket till trots så skulle den bibehålla alla funktioner hos en modern mountainbike. Så inga genvägar som att inte ha dropper-sadelstolpe eller stötdämpning med lockout som var bra nog att tävla på”

Hur löste du det?

”Tack vare ny teknik som SRAM’s trådlösa AXS-komponenter och FOX elektroniska automatiska stötdämpningssystem LiveValve så underlättades jobbet, men det krävdes fortfarande mycket uppfinningsrikedom och modifikationer för att göra idéen till verklighet”

Vilka var utmaningarna?

”Först behövde ett styrstopp tillverkas, för att förhindra att de internt dragna kablarna skulle skadas om man vred styret för mycket. Så ett system för det specialtillverkades och laminerades fast på ramen med kolfiber. Även styret och framgaffeln behövde modifieras ordentligt, för att sen även förstärkas så att cykeln är säker för användning. Därefter följde ett enormt antal timmar för att snygga till allt och få till ett så perfekt utseende som möjligt. Det sistnämnda var särskilt viktigt eftersom jag verkligen inte ville att det skulle se ut som ett hafsigt hemmabygge, utan som något som kom direkt från fabrik eller någon utvecklingsavdelning med resurser jag bara kan drömma om. Den pärlvita färgen passar bra in med trenderna 2021, men i övrigt är konceptet menat som en försmak av vad mountainbikes kanske kommer se ut som om 5 år eller mer. Men koncept till trots, den är inte byggd för cykelmässor utan verkligen för att köras på. Med en smått otrolig speclista kommer den förhoppningsvis vara minst lika snabb som den ser ut!”

Ram: Alla öppningar i ramen för kablar täcktes för så att den fick ett renare utseende. Den pärlvita färgen heter Oryx White och kommer faktiskt från Volkswagens färgkarta.

Styrstopp: En av de absolut största utmaningarna med bygget. En platta i aluminium tillverkades för hand och laminerades fast med kolfiber alldeles bakom styrröret. Längst fram på denna sitter en pigg som är utbytbar i händelse av en krasch. Allt förstärkningsjobb i kolfiber är gjort av Mattias Hellöre i Insjön, som till vardags reparerar trasiga kolfiberramar. Under den handgjorda kåpan sitter resten av hårdvaran till stoppet, som skruvas fast på styrröret ungefär så som man skruvar fast en styrstam.

Styre: För att bromsslangarna skulle kunna gå inuti styret behövde hål göras. Det är självklart aldrig en bra idé att bara borra hål i ett styre, så det förstärktes därefter externt. Det gjordes även ett hål där styrstammen ligger an mot styrröret, för att låt slangarna passera vidare.
Framgaffel: Det gjordes hål i baksidan av styrröret för att slangen till bakbromsen samt kablarna från LiveValve-systemet skulle kunna passera vidare ut i ramen. Även det en generellt dålig idé, så styrröret förstärktes sedan kraftigt. Längst upp i styrröret sitter det en solid gängad ”starnut”. Denna tar klämkrafterna från styrröret och kompenserar för spåret/hålet där uppe för bromsslangarna.
Stötdämpning: Fox LiveValve är elektroniskt och helt automatisk, så det ersätter en traditionell remote för att låsa dämpningen. Det sitter en sensor vid vardera hjul, och så fort de känner av en stöt så öppnar de framgaffeln eller bakdämparen på bara 3 millisekunder, vilket är ungefär 100 gånger snabbare än vad ögat blinkar. Systemet känner även av fritt fall, så om man åker utför ett drop så öppnas dämpningen redan i luften. Det finns fem olika lägen som styr hur lite det krävs för att dämparna ska öppna samt hur länge de ska vara öppna efter smällen. Om batteriet tar slut så förblir dämparna öppna och allt fungerar precis som på en vanlig cykel.
Hjul: Syncros Silverton SL är tillverkade helt i kolfiber. Fälgen, ekrarna och navflänsarna är gjorda i ett enda stycke, vilket betyder att istället för separata ekrar så går det kolfibertrådar hela vägen från ena sidan av hjulet till den andra. Innerbredden på fälgarna är 26mm och frihjulsmekanismen är det beprövade systemet från DT Swiss. CushCore XC däck-inserts används för bättre åkegenskaper och visst skydd.

Reglage: Både AXS droppern och växeln styrs med hjälp av Zirbel Twister WE01 reglage. Man kan säga att dessa är lite av en hybrid mellan triggers och gripshift. En ring med en spak på roterar runt styret, och fjädermekanismen sköts av magneter. Så för att växla till en lättare växel trycker man nedåt och till tyngre trycker man uppåt med baksidan av tummen. Det går även att hålla in för att växla flera steg. Normalt sett drar man kablarna från reglagen till en SRAM AXS BlipBox, men här är de istället fastlödda direkt på kretskorten från de traditionella reglagen. All elektronik är sedan gömd inuti styret.
Bromsar: Trickstuff Piccola Carbon är de lättaste bromsarna för mtb på marknaden, men samtidigt extremt kraftfulla (och med pris därefter). I det här fallet har de en speciell slangkoppling vid handtagen, som är framtagen just för intern dragning av slangarna.
Drivlina: Utväxlingen är helt klart åt det tyngre hållet med en specialtillverkad 40T Garbaruk framklinga och matchande 10-50T kassett. Bakväxeln har ett CeramicSpeed OSPW system där extra stora växeltrissor ger lägre friktion för kedjan. Denna är i sin tur en CeramicSpeed UFO som har en speciell behandling för lägre friktion, därav den vita färgen. Behandlingen är tänkt för torra förhållanden och håller i upp till 60 mil innan den åter blir en ”vanlig” kedja, så den är tänkt som en race day-komponent. Alla kullager (hjul, vevlager, styrlager) är även de från CeramicSpeed.
Sadelkombos: Den huvudsakliga kombon är en RockShox Reverb AXS 170mm dropper-stolpe med en Syncros Belcarra R SL sadel där railsen och stommen i kolfiber är gjutna i ett enda steg och stycke. Tekniken kallas resin transfer molding, där man lägger upp kolfibern torr i en speciell gjutform. Resinet sprutas sedan in under mycket högt tryck och allt härdas sen i ett enda steg.
I tillägg till kombon ovan finns även två otroligt mycket lättare fasta sadelkombos. Båda är gjorda av Berk i Slovenien, varav den vita har själva röret tillverkat av Schmolke Carbon i Tyskland. Den vita har ”traditionella” rails vilket gör att stommen kan flexa som vanligt för mer komfort, medan den svarta helt saknar rails och väger endast 133g men ger avkall på lite komfort.

Och vikten då?
Med dropper seatpost: 10,50kg
Med den vita sadelkombon 9,82kg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

I backspegeln: legendariska Campagnolo

I backspegeln: legendariska Campagnolo


Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. En historia som bjuder på både korkskruvar och en mindre lyckad mtb-satsning. 

Jodå, jag har hela den klassiska verktygslådan i garaget. Den stora, med brotschar och styrlagerpress. Och jag har korkskruven. I brons. Jag har varit i fabriken i Vicenza och jag har druckit kaffe på Croce D ́Aune, platsen där allting började.

Campagnolos grundare Tullio Campagnolo i mitten, till höger flankerad av Fausto Coppi. Vilka de andra i bilden är har vi ingen aning om. 

Den 11:e november 1927 när Tullio Campagnolo cyklade över bergspasset i dolomiterna under tävlingen Gran Premio della Vittoria fick han nog. Det var på den tiden cyklisterna fick vända bakhjulet för att byta utväxling. På det snötäckta berget hade Tullio förfrusit sina händer så mycket att han inte klarade av att skruva upp de stora vingmuttrarna på bakhjulet. I stor frustration tvingades han lämna ifrån sig segern i det prestigefyllda loppet.

Det var då idén om en snabbkoppling föddes, som senare blev starten av hela företaget Campagnolo.

Campagonolos första grupp för mountainbikes, lanserad 1989: Euclid.

Min egen relation till Campagnolo har inte bara handlat om fascinationen för det vackra, för precisionen och hur överlägsna de länge var. Jag har också tyckt lite synd om Campagnolo när de genom åren gjort en del märkliga och mindre lyckade satsningar.

Jag tänker framförallt på deras komponenter för skogscykling. Fortfarande dyker ryktet upp med jämna mellanrum. Senast på Eurobike 2012 fick jag ett tvivelaktigt skruvande till svar på min raka fråga ”what about woodbiking?”.

Jag hade faktiskt en av de första Campagnolo-grupperna för mountainbike som lanserades 1989. Euclid var namnet med design och ytfinish av finaste sort. Till skillnad från landsvägs-cykling har mountainbike helt andra funktionskrav ställda på sig och Campagnolo Euclid fungerade inte särskilt bra i jämförelse med Shimano Deore XT och Suntour XC Pro. Dessutom var delarna tyngre än motsvarande från Shimano och dåtidens SunTour.

Snabbkopplingen på sadelstolpen som skulle tilta spelbrädet till Campagnolos favör. Var det tänkt. 

Och de stackars italienarna trodde på nytt att en snabbkoppling skulle revolutionera hela industrin. Infästningen av sadeln i sadelstolpen bestod nämligen av just en snabbkoppling… Det är nog en av de mest onödiga och sämsta ”uppfinningar” som kan tillskrivas mountainbike-historien.

Det är synd för jag hade gärna sett att Campagnolo var representerade i skogen. Men jag kan också blunda för de mindre lyckade satsningarna som Campagnolo gjort. Jag nöjer mig med när Tullio Campagnolo vrålade ”bisogno cambiá qual-cosa de drio” på Croce D ́Aune och därefter drog igång ett av cykelsportens mest välstädade varumärken.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vintercykla med hela världen!

Vintercykla med hela världen!


12 februari är det dags igen för Vintercyklingens dag. Nu kanske du redan cyklar året runt men syftet med dagen är att visa att cykling är ett hälsosamt och miljövänligt sätt att ta sig fram på under hela året. Nu under covid-19-pandemin är det dessutom särskilt viktigt att cykla eftersom det minskar smittspridning. 

Just i år handlar det också om att återupprepa fjolårets svenska succé i den internationella tävling som arrangeras av Winter Bike To Work Day. 

Covid-19-pandemin har fått allt fler att cykla. Det har gjort att de senaste årens cykeltrend har förstärkts. Men trots detta är det fortfarande många som låter cykeln stå när temperaturen sjunker. 

– Det går utmärkt att cykla året runt. Det som kan behövas är dubbdäck på cykeln och sopsaltade cykelvägar med bra belysning. Det är investeringar som både individen och samhället tjänar på, säger Klas Elm, VD för Svensk Cykling som samlar Sveriges cykelorganisationer. 

Våra tips till en bättre vinter på cykeln

Det är Svensk Cykling som arrangerar Vintercyklingens dag och den kommer att märkas runt om i landet där kommuner kommer att lyfta fram vintercykling och uppmuntra vintercyklister. 

På grund av covid-19-pandemin är rekommendationen från Folkhälsomyndigheten att cykla. Detta för att undvika trängsel i kollektivtrafiken och för att motionera. Till det kommer att samhället tjänar pengar på varje person som cyklar. Närmare bestämt 1,80 kronor för varje cyklad kilometer, medan varje kilometer med bil kostar samhället 1 krona. 

– Det finns därför många skäl för individen att cykla året runt och för kommuner, regioner och Trafikverket att se till att fler ser den möjligheten. Den bästa hälsoeffekten av cykling får man nämligen, enligt svensk forskning, om man inte gör något uppehåll under året. Därför är det viktigt att cykla också när man jobbar hemifrån, säger Klas Elm.

Vintercyklingens dag är en del av den internationella aktivitetsdagen Winter Bike To Work Day. I den dagen ingår en tävling mellan städer runt om i världen som handlar om vem som kan få flest personer att registrera sin cykling under denna dag på Winter Bike To Work Days hemsida. 

Anmäl dig här!

I fjol registrerade drygt 4 000 svenskar sin cykling under denna dag, vilket placerade Uppsala på första plats av världens städer. Linköping, Umeå, Göteborg och Stockholm placerade sig också bland de tio främsta. 

– Det visar att vi i Sverige är ett cyklande folk under hela året. Nu när vi vet att ännu fler svenskar cyklar, jämfört med tidigare år, hoppas vi att ännu fler svenska städer kan visa upp att de ger bland de bästa förutsättningarna i världen för cykling året runt. Och de bästa förutsättningarna har man på sopsaltade cykelvägar, säger Klas Elm.

Fakta Vintercyklingens dag 2021
Vintercyklingens dag arrangeras i år för andra året i rad av Svensk Cykling. I år sker det faktiskt med ekonomiskt stöd från Trafikverket. Svensk Cykling samlar de svenska cykelorganisationerna Cykelfrämjandet, Svenska Cykelstäder, Svenska Cykelförbundet, Cykelbranschen, Vätternrundan och Naturskyddsföreningen. 

Winter Bike To Work Day
Winter Bike To Work Day startades 2013 av kanadensaren Anders Swanson, som är styrelseledamot i Winter Cycling Federation och Velo Canada Bikes. Sedan dess har antalet personer som har registrerat sin cykling ökat för varje år. I fjol anmälde knappt 14 500 personer i över 300 städer sin cykling i Winter Bike To Work Days tävling. Knappt 30 procent av dessa vintercyklister var svenskar. 


Resultatet i Winter Bike To Work Day 2020
(Placering + Antal anmälda vintercyklister)

  1. Uppsala, Sverige 879 
  2. Uleåborg, Finland 773 
  3. Helsingfors, Finland 568 
  4. Linköping, Sverige 475 
  5. Zagreb, Kroatien 470 
  6. Göteborg, Sverige 386 
  7. Umeå, Sverige 331 
  8. Denver, USA 327 
  9. Montreal, Kanada 321 
  10. Stockholm, Sverige 321 

Totalt registrerade 4 116 svenskar i över 170 städer sin cykling 2020. 


Fler svenskar cyklar på vintern
Nio procent av svenskarna cyklade en genomsnittliga dag under vintern 2019. Det var en ökning med 28 procent jämfört med några år tidigare. Det visar att allt fler svenskar ser cykeln som sitt transportmedel under hela året. 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in