Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Marika Wagner


”För att maxa helgen startas den upp redan på fredag eftermiddag. Vi bränner iväg till Falun med bilen fullastad med cyklar på höjden och bredden. Märkligt val för en maxad cykelhelg tänker du kanske, men i Falun finns inte bara cykling i alla discipliner utan även sällskapet du behöver för att på söndagen kunna samla ihop resterna av det som en gång var din starka pigga kropp.

 Framme i Falun rullar vi in på en parkering utanför en enorm gammal industribyggnad, ni vet en sån där i vackert rött tegel. Där inne ryms en träoval och nu ska här svängas vänster. Det är velodromcykling jag pratar om – en härlig mix av kraft, fart, kittlande adrenalin och brännande mjölksyra. Uppifrån ser banan mäktig, brant och inbjudande ut. Jag hämtar en bancykel i förrådet och går ner till banan, skruvar lite på inställningarna och pumpar däcken. Sedan rullar jag ut på banan för att värma upp. Trampar igång genom kurvan och trycker sen på vid  bortre rakan för att få upp den fart som krävs för att ta mig upp i ovalen. Sedan är det bara att spinna på runt, runt, runt, blicken högt och ben som snurrar. En timme senare är benen trötta och själen bubbligt lycklig. Det är en speciell känsla att svänga vänster.

 Lördag morgon och helgen har knappt ens börjat. Det sägs att ”Cross is Boss” så varför missa chansen till mjölksyrafest och lerparty när det är cykelcrosstävling i stan? Jag råkar nämligen även ha en stor förkärlek till att cykla runt, uppför och nerför på en stor gräsmatta mellan färgglada plastband, gärna med mördande motstånd som tycks kunna göra exakt hur många igångdrag som helst utan märkbar uttröttning.

 Efter morgonens rivstart blir det högläge på benen och energi i mängder in, samt ett ohälsosamt antal koppar kaffe.

 Framåt eftermiddagen samlar vi ihop oss och packar ryggsäckarna. Det finns stigar att upptäcka och upplevelser att hämta. Recept på äventyret är; energi, vatten, jacka, handskar och så pannlampan. Ut på snabba skogsvägar. Uppför och utför. Jag har som vanligt ingen aning om vart vi är på väg, men för mig är det halva tjusningen. Ganska snart skymmer det och pannlamporna åker upp på hjälmarna. Farten ökar, eller det gör den nog inte, men när vi nu förvandlas till ljuskäglor i skogen är känslan att det går fortare.

 Under månskenet svänger vi många timmar och mil senare tillbaka in i Falun, mot kudden och en välförtjänt sovmorgon.

 Efter lång och god brunch känner vi efter – finns det några krafter kvar i kroppen? Jo, några droppar energi ska vi nog kunna skaka fram och lederna vid Lugnet har vi ännu inte rört. Rullar upp mot Lugnet och in i skogen, börjar bestämt trampa uppför. För upp betyder att vi strax får åka ner. Men det blir inte vilken nedförsbacke som helst. Här betyder nedför att vi flyger fram på flowiga fantastiska stigar, handbyggda av eldsjälar som älskar cykling lika mycket som jag. Med endorfinet rusande genom kroppen är helgen inget annat än total.”


Öppet brev till Sveriges cyklister

Öppet brev till Sveriges cyklister


JO, JAG VET, och jag håller med. Vi cyklister drar nästan jämt det kortaste strået. Det spelar mindre stor roll var vi rullar, om det så är på stigen, på landsvägen eller på cykelbanan. Alltid är det någon som ska ha en åsikt som vad vi gör och inte gör. Sommarmyggor i Norrland ter sig ibland av vissa som mer älskvärda än cyklister i Sverige. Vi får till och med skäll för vårt gnäll, vi ska ju helt bara hålla käft och veta vår plats. Att jag nu gnäller på att någon skäller på vårt gnäll kommer tveklöst locka till sig någon form av gnäll. ”Men cyklisterna själva då” verkar vara ett stående försök till argument som kan dyka upp även mitt i en diskussion om det orimliga i att yrkeschaufförer uttryckligen vill ta livet av en på vägen.

Men hur det än ligger till med vårt existensberättigande finns det nog trots allt några saker vi kanske borde tänka lite mer på. Vi är sällan ensamma därute och som det är just nu så leder beteendet hos vissa individer till kollektiv bestraffning av hela cykelsläktet – en liten felande kugge drabbar hela drivlinan för att använda cykelspråk.

SÅ VAR EN VETTIG stigcyklist som visar hänsyn i skogen, väj för andra, sakta ner och var trevlig vid möten. Nu i coronatider är det mer folk än vanligt ute i naturen, vilket är underbart, men inte ska vår njutning behöva bli någon annans huvudvärk.

Inte heller tycker jag att det är det minsta problematiskt att cykla två i bredd på våra landsvägar, det finns en hel uppsjö med skäl till varför det är både bra och trevligt. Men att cykla tre eller fyra i bredd skapar bara onödig, om än inte helt rationell, irritation. Köer bakom klungor uppstår då bilister visar cyklister respekt, men då gäller det också att stanna till och släppa förbi så fort det går. Vi kan inte själva argumentera för att folk inte förlorar någon tid genom att vänta lite om vi själva inte vid lämpligt tillfälle kan offra dessa extra sekunder.

EN NÅGOT besvärligare punkt är cykelbanan, den svenska cyklistens akilleshäl. Ja, de är feldimensionerade och allt det där, men hur det än är med det så behöver vi även här samsas med andra. Nu har jag inte sett dem själv, utan bara hört talas om dem: fullt kittade män på monsteråk som verkar köra dragracing mellan rödljusen i Stockholms rusningstrafik. Nej, nej inte han i Porschen utan han i den något för avslöjande aerodräkten som likt ett bowlingklot på speed bränner fram på en sprillans ny Madone i jakt på nästa KOM och passerar övriga medtrafikanter som portarna i ett super-g.

Men lika lite som bilister äger vägen för att de är störst äger du med den vassaste cykeln cykelbanan. Receptet på vad som funkar är enkelt: gasa där det går, chilla där du måste och samsas med andra. För tänk så här, ju mer folk gillar cyklister – desto bättre kommer vi, och du, få det.


Tänndalen, Ramundberget och Funäsdalen skapar Sveriges största cykelarena

Tänndalen, Ramundberget och Funäsdalen skapar Sveriges största cykelarena


De tre byarna är sedan länge populära destinationer för cykling i högfjällsmiljö. Led- och stigsystemet är vidsträckt och här finns något för hela familjen. Nu storsatsar byarna tillsammans på liftburen cykling med ett gemensamt liftkort och ytterligare utbyggnad av leder.

Byarna Tänndalen, Ramundberget och Funäsdalen är kanske mest kända som vinterdestinationer. Med det nya gemensamma liftkortet även sommartid satsar området på att bli en komplett cykelarena och unikt i sitt slag. Hela området Funäsfjällen har sedan länge haft ett gemensamt liftkort på vintern och där nu cykeldestinationerna erbjuder samma unika lösning för besökarna sommartid.

Sedan några år tillbaka har det även varit en febril aktivitet med en utbyggnad av de liftburna cykellederna såväl som uppdateringar av det naturliga stignätet. En populär kombiprodukt med hela 42 mil cykelleder och stigar, där det nu tas fram ett nytt skyltsystem som ska göra det ännu enklare att hitta i området.

Sommaren 2020 står en ny uppdaterad cykelarena färdig och mer ska byggas. Sett till leder och den geografiska storleken på cykelområdet kommer de tre byarna i området Funäsfjällen att bli Sveriges största cykelarena för fjällcykling.

I Tänndalen byggs det fem nya leder i sommar. Bland annat en ny signaturled kallad ”Guldgruvan”. En grön led för hela familjen som går igenom en underjordisk gruvgång. På högfjället har det byggts en ny single track som passar den mer rutinerade cyklisten. Leden har fått namnet Fjällräven och dess högsta punkt ligger 1000 meter över havet.

I Ramundberget blir Tusenslingan ett nytt crosscountryområde med familjevänlig stigcykling ovanför trädgränsen. De mer rutinerade åkarna erbjuds tre nya blå leder i cykelparken med namnen Tusenfallet, Axhögen och Skarfjället som knyter an till fjällvärlden omkring. I dalen får Ramundbergets minsta gäster en ny bana med maskoten Mickelinas nya maskingrävda kortbana i anslutning till liften Fjällgårdsbanan.

– Vi vet att våra gäster under vintern uppskattar variationen och friheten i hela området Funäsfjällen. Med ett gemensamt liftkort även på sommaren kan våra gäster nu enklare röra sig fritt i våra byar och det stora fjällmassivet som binder ihop oss, säger Philip Flacké, vd och ägare för Ramundberget.

Mittemellan dalgångarna, i Funäsdalen, tar gondolen dig enkelt upp för familjevänlig all-mountaincykling nedför berget med start högst uppe på Funäsdalsberget. Här byggs under sommaren två nya leder med start från toppen av berget.

– Att cykla ovan trädgränsen i Funäsfjällen är något alldeles extra och måste upplevas på plats. Vi är oerhört glada och stolta över att nu kunna presentera ett gemensamt Bikepass med tillträde till tre fjäll, säger Rasmus Bent, anläggningschef i Tänndalen.

– Med det här utbudet och den variationen av liftburen cykling vi gemensamt nu erbjuder hoppas vi få välkomna ännu fler cyklister att njuta av våra fjäll, säger Ted Wengler, anläggningschef på Funäsdalsberget.

Liftarna öppnar i början av juli och det nya gemensamma Bikepasset är bokningsbart från vecka 26.


Specialized släpper ny Epic och Epic Evo

Specialized släpper ny Epic och Epic Evo


Med nästan 20 år på nacken och över 100 världscupsvinster är Specializeds Epic och dämparsystemet Brain en rejäl klassiker på XC scenen, och nu har cykeln gått igenom en ordentlig modernisering.

Ska vi vara noggranna gäller det egentligen två cyklar, som är lite lika men ändå inte. För nya Epic och Epic EVO är två XC plattformar som har dedikerad dämpardesign och geometri med fokus på dels race, och dels lite mer lekfull cykling på fjället eller i skogen.

Moderniseringen hittar vi främst i en geometri som nu anpassas för stökigare cykling och en gaffelvinkel på ”vanliga” Epic som nu hamnar på 67.5, Evo är en grad flackare. Båda siffror gäller i alla storlekar.

Ramen har designats om och uppges nu även vara styvare och lättare, baktriangeln ska vara 15% styvare än sin föregångare. Framtriangelns styvhet är densamma som föregångaren.

Den stora nyheten hittar vi även i en omdesignad Braindämpare – Specializeds dämparsystem som kan sägas ha en så kallad automatiskt lock out.

Braindämparen identifierar skillnaderna mellan kraften från cyklisten och energi genererad av underlaget. Nyckeln är en Inertia-ventil som öppnas och stängs snabbare än en blinkning. Man får alltså en styv plattform när det behövs och en följsam, mer kapabel dämpning när det stökar på, helt utan några distraktioner av lockout-reglage på styret.

Nya Brain är mer integrerad än tidigare och är nu designad i symbios med Epic’s ram. Genom att Brain och ram arbetar som ett system, finns nu en ny position för bakbromsmontering och mer vertikal följsamhet i kedjestaget. Tack vare placeringen bakom och nära bakaxeln ökar nu också känsligheten hos Brain’s Inertia-ventil.

Den nya designen ska resultera i mindre turbulent oljeflöde, mer konsekvent prestanda, varje gång, och samtidigt som den ökar hållbarheten, race efter race. Systemet ska nu även vara mer robust och man har därför nu nu helt andra och förlängda serviceintervall på dämparen. 125 timmar airspring service (tidigare 50) och 250 timmar för stora dämparservicen (tidigare 200), den senare står Spezialized dessutom för.

Slaglängden på Epic är fortfarande 100 mm fram och bak. På Epic Evo är det nu 120 fram och 110 bak. På Epic får man plats med 2.3″ däck fram och bak och Epic EVO kan montera 2.3″ bak och 2.4″ fram.

Epic Evo, ett bra svar på ekvationen i det ökande gapet mellan mellan stigcyklar och cross country race cyklar, för här får man kanske det bästa av två världar?

Den nya Epic EVO tillåter justering via ett flipchip som påverkar gaffelvinkeln och höjden på vevhuset. Epic EVO levereras med den låga inställningen, 66.5 graders gaffelvinkel, men flippar du på chippet så får du en brantare gaffelvinkel på 67 grader och ett 6mm höjt vevhus. Epic Evo kommer dock inte med Braindämparen.

Minitestad av oss

Även om det var en mycket kort romans så fick vi testat nya Epic på Fiskartopets nya Flowtrail. En perfekt arena för en cykel som denna. En snabb och lagom stökig bana, både uppför och utför.

Vi spenderande blott en halvtimme på denna nya maskin, så utifrån det kan vi inte leverera ett fullgott och seriöst test. MEN vår spontana reaktion var kort och gott WOW!

Varför då? Vi blev nästan direkt väldigt bekväma på cykeln och på både tekniska utförskörningar och mer än väl tekniska uppförspartier skötte sig cykeln galant. Braindämparen levererade verkligen som tänkt. Nu var det i och för sig en helt ny cykel där allt var i sin ordning, men vi drog direkt paralleller till en hoj som påminde mycket om en hardtail uppför och på platten. Men som samtidigt var betydligt mer förlåtande utför, den nya flackare gaffelvinkeln gör här sitt för åkprestandan. Att ventilen i Brainsystemet fortfarande låter, klonkar och slår är dock en mindre charmig egenskap som fortfarande finns kvar.

I övrigt föll vi för cykelns nya avskalade design. Bara en sån sak som ett styre utsmyckat med blott två bromshandtag och ett växelreglage gör sitt för intrycket. Väljer man här en version med trådlöst växelreglage skulle man verkligen vara nere på minimalism.

Med nya Epic har väl så gott som alla större cykelmärken ändrat sin geometri på sina XC hojar och anpassat dem för hur de nya banorna ser ut. Det är en förändring vi välkomnar, för det ger mer kapabla cyklar som är roligare på fler arenor. Om detta nu gör att banorna blir ännu mer aggressiva ska bli spännande att se, men om det kan vi blott bara spekulera.

Det finns fyra Epic-modeller (Comp, Expert, Pro, S-Works). Det finns fem Epic EVO modeller (Base, Comp, Expert, Pro, S-Works). Det finns även S-Works ramset i Epic och Epic Evo utförande. Med Epic EVO Base stannar vågen en bit under 13.5 kg och S-Works Epic modellen väger in på 9.3kg (storlek Large, snittvikt av alla olika färger). Prisspannet ligger på mellan 40- 135 000 kronor.

Snygg va?

QOM – Queen of the Monday

QOM – Queen of the Monday


Ni vet vilken mörk kraft som bor i dem? Måndagsmorgnarna alltså. Ett litet och tillsynes fristående beslut kan utlösa en 12-delad kedja av vardagskatastrofer.

Med knagglig nattsömn i kroppen står jag i hallen och knölar ner de sista pinalerna inför kvällens intervaller i min något underdimensionerade ryggsäck. Mitt vanliga bygellås har använts under helgen och befinner sig i en annan väska. Framför mig, slängt på hallmattan, ligger ett vajerlås av modell stöldfrämjande. Det lockar på mig såsom de underjordiska lockar Ronja Rövardotter in i dimman. Så lätt. Så smidigt. BARA i dag.

Arbetsdagen fortlöper utan större katastrofer. Att jag går vilse på lunchen och nästan blir inlåst över natten till följd av passerkortshaveri (Hanna var vid denna tidpunkt ny på jobbet, reds. anm.) är inte värt att nämna i sammanhanget. När karuselldörren spottar ut mig i sommarvärmen vid femsnåret känner jag omedelbart vittringen av stöld. Jag kastar en blick nedåt gatan, där min cykel står. Eller stod. Det ser olustigt glest ut på cykelparkeringen. Men när jag inser vad som skett blir jag varken rasande eller förvånad. Bara likgiltig och tom. Jag går i äkta svenskt manér fram och hämtar låset lite diskret, som om det vore en världsnaturlig grej att hänga sitt lås där över dagen. Sedan vandrar jag med tunga steg mot tunnelbanan, med cykelhjälmen kvar på huvudet.

Väl hemma packar jag upp ryggsäcken, och konstaterar att jag ändå hade glömt bibsen. Hade ju varit snyggt att köra solo-spinning Kalle Anka-style på Sats. Det får bli ute istället. Ut och upp, upp! Backintervaller hos min goda granne Hammarbybacken är en effektiv medicin mot alla typer av mentala krämpor. Jag cyklar demonstrativt jätte-jätte-långsamt förbi diverse kvällsflanörer och hundrastare, men öser däremellan på för allt vad jag är värd, och låter frustrationen rinna av mig längs den snåriga stigen runt backen. Snart står jag i solnedgången och tar halsbloss av endorfiner. Men nu är jag rejält sen med middagen, och det är liksom min tur att laga.

När jag med stressade rörelser trycker nyckelbrickan mot porten händer ingenting. Inte heller gång nr 42 lyser knapparna upp. Jag vet att min sambo är hemma, men porttelefonen är kopplad till min mobil och den ligger i tryggt förvar på köksbänken – i ljudlöst läge. TOPPEN. Jag börjar okynnesringa till grannarna, två gånger vardera – men ingen svarar. Vem vill vara skyldig till att ha släppt in en ”främling” klockan 21, räck upp en hand! Jag orkar liksom inte vara kreativ, utan sätter mig på bron i väntan på att någon ska komma. Tårarna är nära, och tack vare pms:ens härliga närvaro känns det som att hela världssamfundet nu håller på att falla samman.

Tjugo minuter senare står jag innanför dörren. Nyckelbrickan funkade den 43:e gången, och min pojkvän är på väg till närmaste thaikiosk för att rädda det som återstår av dagen. Plötsligt ser jag mobilen lysa upp, när cykeldatorn synkat klart. Jag står en bit bort, men den omisskännliga formen av en guldkrona tar jag inte miste på. QOM på ”Hammarbybacken hela” och ”Hammarbybacken halva”. Allt är förlåtet.

*Queen of the Mountain, ett Strava-begrepp för innehavare av snabbaste tid på en viss sträcka, alt. en mätare på hur skevt du prioriterar din familj och din privatekonomi.


MTB-SM i Göteborg skjuts upp till helgen 17-18 oktober

MTB-SM i Göteborg skjuts upp till helgen 17-18 oktober


Göteborgsklubben CK Master har beslutat att skjuta upp Mountainbike SM (XCO) som skulle gått i Skatåsområdet, Göteborg under fem dagar vecka 32. Klubben menar att ett nationellt mästerskap som MTB-SM inte skall genomföras med tanke på rådande pandemi. Nu tar man i stället sikte på ett komprimerat SM den helgen den 17-18 oktober. 

– Vi ställer faktiskt in för att skydda oss mot ett virus. Pandemin påverkar oss alla och faktum kvarstår att sjukvården fortsatt är hårt belastad och att många drabbats svårt. Vi som arrangörer måste göra vad vi kan för att avhjälpa situationen. Vi tror även enskilda individer kan göra skillnad i kampen mot covid och kommer därför dela ut ett hjältepris i samarbete med stiftelsen ”We fight covid” när SM bli av, säger Daniel Lägersten i arrangörsgruppen.

I veckan gick man först ut med datumet den 3-4 oktober men med kort varsel har SCF kommit överens med CK Master om att flytta MTB-SM till helgen den 17-18 oktober i stället för den 3-4 oktober.
Helgen den 3-4 oktober har varit reservdatum för samtliga SM-tävlingar i den svenska tävlingskalendern. I och med att CK Master nu ställer sig bakom beslutet att flytta sitt SM till helgen den 17-18 oktober, kan eventuella krockar i kalendern undvikas. Utöver detta planerar UCI även en världscup i MTB den 3-4 oktober i Nove Mesto, Tjeckien.

Även Fredrik Kessiakoff, som fört dialogen med CK Master är nöjd med lösningen.

– Positivt är att MTB har tävlingar hela vägen fram till SM, vilket gör att MTB-cyklisterna kommer kunna förbereda sig och tävla hela vägen fram till SM-helgen. MTB är inte heller lika väderberoende som landsväg är. Datumflytten innebär även att de cyklister som planerar att köra UCI-loppet i Tjeckien kan göra det, utan att missa SM, säger Fredrik Kessiakoff, övergripande förbundskapten för MTB.

SM i landsväg/linje för seniorer och juniorer är planerat till helgen den 22–23 augusti och SM i tempo till helgen den 25-26/7 – förutsatt att regelverket som just nu förhandlas mellan SCF och tillståndsgivande myndigheter, medger att SM-tävlingar på landsväg kan genomföras. Reservdatum för dessa evenemang är alltså 3-4 oktober.