Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Marika Wagner


”För att maxa helgen startas den upp redan på fredag eftermiddag. Vi bränner iväg till Falun med bilen fullastad med cyklar på höjden och bredden. Märkligt val för en maxad cykelhelg tänker du kanske, men i Falun finns inte bara cykling i alla discipliner utan även sällskapet du behöver för att på söndagen kunna samla ihop resterna av det som en gång var din starka pigga kropp.

 Framme i Falun rullar vi in på en parkering utanför en enorm gammal industribyggnad, ni vet en sån där i vackert rött tegel. Där inne ryms en träoval och nu ska här svängas vänster. Det är velodromcykling jag pratar om – en härlig mix av kraft, fart, kittlande adrenalin och brännande mjölksyra. Uppifrån ser banan mäktig, brant och inbjudande ut. Jag hämtar en bancykel i förrådet och går ner till banan, skruvar lite på inställningarna och pumpar däcken. Sedan rullar jag ut på banan för att värma upp. Trampar igång genom kurvan och trycker sen på vid  bortre rakan för att få upp den fart som krävs för att ta mig upp i ovalen. Sedan är det bara att spinna på runt, runt, runt, blicken högt och ben som snurrar. En timme senare är benen trötta och själen bubbligt lycklig. Det är en speciell känsla att svänga vänster.

 Lördag morgon och helgen har knappt ens börjat. Det sägs att ”Cross is Boss” så varför missa chansen till mjölksyrafest och lerparty när det är cykelcrosstävling i stan? Jag råkar nämligen även ha en stor förkärlek till att cykla runt, uppför och nerför på en stor gräsmatta mellan färgglada plastband, gärna med mördande motstånd som tycks kunna göra exakt hur många igångdrag som helst utan märkbar uttröttning.

 Efter morgonens rivstart blir det högläge på benen och energi i mängder in, samt ett ohälsosamt antal koppar kaffe.

 Framåt eftermiddagen samlar vi ihop oss och packar ryggsäckarna. Det finns stigar att upptäcka och upplevelser att hämta. Recept på äventyret är; energi, vatten, jacka, handskar och så pannlampan. Ut på snabba skogsvägar. Uppför och utför. Jag har som vanligt ingen aning om vart vi är på väg, men för mig är det halva tjusningen. Ganska snart skymmer det och pannlamporna åker upp på hjälmarna. Farten ökar, eller det gör den nog inte, men när vi nu förvandlas till ljuskäglor i skogen är känslan att det går fortare.

 Under månskenet svänger vi många timmar och mil senare tillbaka in i Falun, mot kudden och en välförtjänt sovmorgon.

 Efter lång och god brunch känner vi efter – finns det några krafter kvar i kroppen? Jo, några droppar energi ska vi nog kunna skaka fram och lederna vid Lugnet har vi ännu inte rört. Rullar upp mot Lugnet och in i skogen, börjar bestämt trampa uppför. För upp betyder att vi strax får åka ner. Men det blir inte vilken nedförsbacke som helst. Här betyder nedför att vi flyger fram på flowiga fantastiska stigar, handbyggda av eldsjälar som älskar cykling lika mycket som jag. Med endorfinet rusande genom kroppen är helgen inget annat än total.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Att överleva Vätternrundan

Ledarkrönika: Det slår nästan aldrig fel, varenda gång man berättar för en främling eller nyfunnen...

Läs mer

Transportstyrelsen struntar i forskning och studier – killgissar hellre

Nyligen presenterade Transportstyrelsen en första delrapport som svar på regeringsuppdraget att ”analysera regelfrågor så att...

Läs mer

En sorgens dag för svensk cykling

”Cykelreglerna i sig är bra som de är. Därför behövs det inga nya regler för...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Krönika: Cykling är bättre

Bland den uppsjö av sumpade chanser, fiaskon och uppenbar brist på talang har jag några...

Läs mer
Av detta knark blir man stark

Ledare: Det har gått några veckor och jag får skylla på allmän tidsbrist, men cykeln har fått stå till förmån...

Läs mer