Marche, Italien – En komplex kustpärla

Marche, Italien – En komplex kustpärla


Det finns en sak som alla resetörstande cyklister är helt överens om: är inte cyklingen tillräckligt bra spelar det ingen roll hur resmålet ser ut i övrigt. Vad bra cykling betyder är självklart en fråga om smak, tycke och syfte, men oavsett rubrik är alla landsvägscyklister helt överens om att minskad trafik betyder ökad trivsel. Och vice versa. Tyvärr är det många destinationer som spricker på grund av detta. Särskilt cykellandet i Italien som emellanåt bjuder på en trafiksituation som är allt annat än sympatiskt för cyklister. Men Italien är också landet som lika ofta serverar cykling när den är som bäst. Och mest. Därför har Italien blivit landet som vi både älskar att hata. Och hatar att älska.  

Jag har tillbringat mycket tid i Italien genom åren – både som aktiv, som coach och som turist. Dessutom bodde jag permanent där i ett år. Men av någon anledning har jag alltid lyckats missa regionen Marche, som ligger mitt i landet, längs östkusten. Kanske är det medvetet eftersom ”havsnära cykling vid turistorter” aldrig har lockat mig. Det är ju turisterna man helst slipper när man själv är turist. Eller cyklist. Och om cyklingen är det primära bör man hålla sig ifrån kuststäder eftersom 180 grader av möjlig cykling försvinner på grund av havet. Åtminstone brukar träningsbenägna cyklister resonera så. Genom att placera sig där det går att cykla i alla riktningar får du dubbelt så många möjligheter. Om vädret är dåligt österut letar man sig västerut. Regnar det i norr kanske det är sol i söder.

Jodå, det finns berg i Marche. Bergskedjan Apenniernas högsta delar kallas Abruzzerna, med toppar på 2 900 meter över havet. Här kan du bli trött utan problem. 

Den optimala semesterkompromissen för cyklisten med familj
Om vi tillfälligt släpper kraven som prestationsintresserade cyklister har och istället tänker oss in i situationen att en cykelresa ska vara njutning för både benen och ögonen. Och själen. Och magen. Sen adderar vi en familjesituation ovanpå det. Då börjar vi närma oss den typiska snittläsaren av Bicycling. Och då har vi ringat in en annan kravspec där havsbad kan bli avgörande för att resan överhuvudtaget ska bli av. Och där aktiviteter för barnen måste finnas, liksom ett glas gott vin och shopping för den köpsugne.

Mot den bakgrunden packar vi väskorna och flyger till Bologna där en hyrbil väntar. Efter en timme och en kopp kaffe landar vi på Alexander Bike Hotel. Fem minuter senare ligger barnen i poolen. Jag lastar in cykeln i hotellets eget cykelgarage. Vid incheckningen får jag, i egenskap av cyklist, en särskild tvättpåse. I den hänger jag senare mina smutsiga cykelkläder på dörren till rummet och får tillbaka dem rena och torra morgonen därpå. Precis som ett proffs.

Jag träffar hotellets ägare Roberto Colombari – han är en sån där italienare som är lätt att tycka om. Okomplicerat auktoritär och glad med hjärtat på rätt ställe, och med full koll på allt som är relevant för cyklister. Och havsbadare. Och fiskare. Och vinälskare. Och shoppare. Och världsmedborgare. Och kaffe. Och vad barn blir glada av. Lite senare är det genomgång av Chris Conte, hotellets egen cykelminister. Han är guide, mekaniker och en överdrivet hängiven cyklist som alltid finns till hands när det dyker upp tvåhjulsrelaterade frågor.

Roberto Colombari

Såsom i himmelen
Morgonen efter ankomst ger jag mig av utan att ansluta till hotellets arrangerade cykelgrupp. Jag gillar att upptäcka själv. Och i sedvanlig ordning är jag lite lagom grundskeptisk, ungefär så där som jag brukar vara när jag testar cyklar eller destinationer på uppdrag av våra läsare.

Jag förväntar mig att det ska kännas ungefär som Italien brukar göra på många platser där det är mycket folk. Trångt. Vägen jag inleder på passerar i princip rakt utanför hotellet. Den heter Panoramic road och leder till kuststaden Pesaro några mil söder om Gabicce Mare. Här cyklar man i snällt kuperad terräng med uppsikt över havet åt ena hållet och vinodlingarna åt andra hållet.

Längs Panoramic road hittar du alla typer av cyklister – gemensamt är att alla trivs, oavsett hastighet.

Det är uppenbart att den här vägen tilltalar cyklister, för här möter jag allt från klassiskt stål till modernt kol. I spandex och i ylle. Cyklister med färgglad sportdricka och cyklister med paninis och marmelad inlindade i folie. Unga cyklister och gamla cyklister. Med och utan skägg. Med övervikt och med undervikt. För första gången i mitt liv möter jag också det där schablonparet som många e-cykelvarumärken numera pratar om. Den supersportiga mannen på värstingcykel tillsammans med sin lagom intresserade sambo. På e-cykel. Innan jag når Ancona möter jag ytterligare en mix-duo, fast med den motsatta fördelningen av cyklar. Hon är uppenbart tävlingsinriktad med tilltagen benmuskulatur, medan mannen istället har satsat på en lika tilltagen bukmuskulatur. Och e-cykel. 

Gott vin är en självklarhet i hela Italien. Och i Marche finns många sköna vingårdar att besöka. 

Det enda jag inte möter är bilar. Nästan. Och det har nog sin enkla förklaring i att den kritiska massan cyklister helt enkelt har tvingat undan bilarna som istället håller sig en bit därifrån på den motorvägen.

Castello di Gradara heter den stora och gamla fästningen en knapp mil från kusten. Det är ett måste få historiska matälskare med mysintresse. Mysigast är det på kvällen. 

När jag dricker mitt kaffe i Pesaro vid havet är jag på mitt bästa humör. Än så länge har denna del av Italien gett mig exakt det jag vill ha. Jag firar med några droppar grappa och cyklar vidare, nu i riktning inåt landet. Efter en stund passerar jag den lokala Moto GP legenden Valentino Rossis sommarstuga. Den ligger snyggt inklämd mellan havet och bergen. Och är man bäst i världen på roadracing är det självklart att man bygger sig en egen liten roadracingbana. Men vet ju aldrig – även på en semesterdag kanske man får ett infall och behöver okynnes-knäskrapa lite i 300 kilometer i timmen.

Stranden ligger bara några trappor från hotellet och vill du inte trängas med turister kan du leta dig en bit söderut. Där kan du vara för dig själv.

Lite senare börjar jag närma mig området som övergår till bergskedjan Apenninerna vars högsta delar kallas Abruzzerna och når 2 900 meter över havet. Jag tar min påtår i en liten by där en äldre man fyller på sin flaska i fontän på torget. Han bär slitna Mercatone Uno-kläder och cyklar på en Bianchi från 90-talet. Han själv ser också sliten ut. Jag tänker att han kanske är ett gammalt fan av Marco Pantani och som vägrar inse att Il Pirata inte längre finns. Och att hans saktmod finns i osäkerheten om vad som verkligen petade bort Pantani från livet. Sannolikt hade jag helt fel. Eller inte. Det var i den här terrängen som Pantani fostrade sig själv. Många av hans mest hängivna fans finns i Marche. Och det var i Rimini han tog sitt sista andetag. Det är många italienare som vägar acceptera det.

Marco Pantani finns inte längre, men spåren och minnena av honom är väldigt tydliga.

En bra guide
Som testande gäst hänger jag med på en guidad tur med hotellets cykelansvarige Chris. Han har ett förflutet som elitaktiv och tävlar fortfarande med jämna mellanrum. Den typen av guider kan ofta vara lite tvivelaktiga, eftersom de brukar vara mer intresserade av att visa upp sig själva framför att hjälpa andra. 

Tack och lov har jag fel. Istället visar sig Chris ha utmärkta guideegenskaper. Han håller ihop gruppen trots att spridningen är stor. Han ser alla, och pratar med alla. Han varnar när det behöver varnas. Inte mer. Inte mindre. I en lite längre stigning är två i sällskapet sugna på att gasa och Chris hänger på för att ge dem en match. Så fort vi når den medeltida fästningen Castello di Gradara som är målet vänder Chris och cyklar ned för att hjälpa de som behöver hjälp. Och när alla är samlade på torget berättar han om den tragiska kärlekshistorien mellan Paolo och Francesca som utspelade sig i den medeltida fästningen för ungefär 800 år sedan. Samtidigt justerar han en bakväxel åt en dansk cyklist och fyller flaskan åt en trött tysk man från München. Jag trivs och har upptäckt en ny del av Italien som jag vill återkomma till.

Om du får lite tid över och är ett fan av vintageprylar måste du åka till Italian Legend Bicycles i Pesaro. Här trängs cyklar från tiden när själen var som störst och mest. 

Nå, vad tycker vi då?
Efter en vecka i sadeln summerar jag cyklingen i Marche som bra. Till och med mycket bra. Varierad cykling och stort vägnät, dessutom många vägar med behagligt trafikläge. Cykelhotellet Alexander ger en personlig och engagerad support, oavsett om man behöver hjälp att hitta bra cykling, bra bad eller gott vin. Marche fungerar bra för både nybörjare och motionärer till elit och proffs. Om ditt intresse däremot finns bredvid vägen bör du hitta en annan destination. Det finns bra mountainbike men utbudet är inte så stort. Särskilt inte när man är van landet Sverige, som dräller av fina stigar. Och besitter du en familj som är lagom roade av dina tvåhjuliga fetischer kan du vara lugn – det finns att göra för människor med kroniskt ointresse av cykelsport!

Hur och när?
Den här delen av Italien är generellt väldigt varm under sommaren. Därför är våren och hösten bäst om du nöjer dig med en temperatur motsvarande svensk högsommar. Du flyger enklast till Bologna. Där hyr du antingen en bil eller blir upphämtad av hotellet som frekvent hämtar gäster där. Avståndet till Gabicce Mare är strax över timmen. Inom kort ser flygplatserna i Rimini och Ancona ut att fånga långväga gäster. Det betyder att avståndet till Alexander Bike Hotel i bästa fall kan bli under en halvtimme.

På hotellet finns ett säkert cykelgarage med verkstad och engelskspråkig personal. Även cykelguiderna pratar bra engelska om du känner dig lite svajig i att kommunicera på latinska.

http://www.alexanderbikehotel.com

Längtan till Italien?

Här hittar du cyklistvänliga hotell i hela landet.
http://www.italybikehotels.com



Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Emilia Fahlin klar för OS!

Den svenska OS-truppen växer och nu är Emilia Fahlin med på listan! Med 100 dagar...

Läs mer

Vätternrundan flyttar till den 2-5 september

På torsdagen beslutade Vätternrundan att flytta hela Cykelveckan till reservdatumen i september.– Vi måste agera...

Läs mer

Emilia Fahlin spurtade till sig en OS-plats

Emilia Fahlin spurtade med stor sannolikhet till sig en OS-plats i Tokyo genom sjätteplatsen i...

Läs mer

Tre svenskor till start i World Tour-premiären på Strade Bianche

Tre svenska cyklister finns på startlinjen när damernas World Tour inled idag, lördag. Veteranerna Emilia...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Massiv uppslutning för mer jämställda prispengar

Crowdfundingkampanj försöker lyfta frågan om den bisarra skillanden i prispengar mellan dam-och herr eliten. Efter...

Läs mer
Dubbel omstart för Emilia Fahlin

Efter fjolårets Coronastympade säsong är det dags för Emilia Fahlin att starta om i dubbel bemärkelse. Till helgen är det...

Läs mer
Mathieu van der Poel har äntligen lärt sig att njuta

Stålmannen. Allätaren. Ett mirakel på hjul. Superlativen haglar över den mångsidiga nederländaren Mathieu van der Poel. Men det är först...

Läs mer