Ledarkrönika: Vår bästa tid är nu

Ledarkrönika: Vår bästa tid är nu


– Har de rökt på därborta?

Chefredaktör Danielsson och jag stirrar på varandra när inbjudan dimper ner på redaktionen. Vi är mitt uppe i årets Giro d’Italia, samtidigt som vi planerar för Cykelvasan och sorterar bilder från MTB-EM.

Att åka och testa ett nytt spinningkoncept inomhus i mitten på maj känns minst sagt avlägset. Men när det tredje mejlet från Urban Ride Cycling Studio trillar in unnar jag mig en längre lunchrast och åker dit. På cykel.

Det luktar frisersalong i den nersläckta spinninglokalen. Typ hårblekningsmedel. Jag ställer in den stationära cykeln efter bästa förmåga, men hade gärna suttit sju millimeter högre. Steget till nästa hål på sadelstolpen är minst det dubbla, så jag blir kvar i min grodlika position. Q-faktorn är inget vidare. Jag ser i spegeln framför mig att mina knän förtvivlat tiltar inåt för att hamna i linje med höftkulorna där de hör hemma.

”Det är inte som vanlig spinning, och det är absolut inte som landsvägscykling” sa de. ”Det är kul!” sa de. Därför går jag in på passet med ett öppet sinne. I alla fall tills vi efter några minuter gör vår första frysning. Jag har inte fryst på en spinningcykel sedan millennie­skiftet, och för dig som inte vet vad jag talar om så handlar det om att stående på cykeln låsa fast höften så att bara benen rör sig när man trampar. En slags onaturlig jägarvila i rörelse.

Plötsligt väller allt över mig igen. I detta nygamla spinningkoncept som uppenbarligen har återinvandrat från USA kör vi breda och smala armhävningar på styret, följt av några skitsnabba jumps. Sedan släpper vi händerna från styret och försöker balansera, för att därefter i stående position flytta bak rumpan ovanför sadeln i olika serier. Det sistnämnda känns ändå lite MTB-artat, hinner jag tänka, innan nittiotalet ringer och kräver att få tillbaka sin aerobicsspinning.

Sen är det dags för hantlarna. Lätta vikter med många repetitioner. Ska man trampa under tiden? Förvirringen bromsar mig från att ta i, och istället blir det någon slags blaskig lättmjölksträning av alltihop. Jag blir varken flåsig eller trött i musklerna av övningarna. Så är det å andra sidan med allt som är nytt – för att kunna maxa krävs alltid teknik, vana och kontroll.

Sen trampar vi jättejättefort i både sittande och stående. ”Lägg på motstånd så att ni inte studsar i sadeln!” säger instruktören. Alla studsar ändå. Hon också.

De 45 minuterna är över på nolltid – mest för att vi är sysselsatta med ny koreografi hela tiden. Kanske är det ett perfekt pass för den som saknar landsvägscyklistens guldfisk­mentalitet och förmåga att nöta. Men cykling är det förstås inte. Och inte styrketräning heller. Möjligen godkänd core-träning, om man gör rätt.

Efteråt undrar jag vad det egentligen var som hände. Är det här nutid? Framtid? Dåtid? När jag kommer ut på gatan sticker maj­solens varma strålar på min näsa och jag fäller ner mina cykelglasögon.

Jag klickar på mig min cykel och sju minuter senare är jag ute ur innerstans trängsel, trafik och stress. En citronfjäril’n vingad fladdrar upp framför styret i höjd med Haga och en doft av hägg slår emot mig, så stark att jag nästan börjar nysa. Skön musik i högerörat och fågelkvitter i det vänstra. Jag möter ett ystert hunddagis på promenad med två människor i koppel. Medvinden blåser upp bakom mig och mina bara pigga ben trampar fort och lätt hemåt. Sadelhöjden är perfekt. Q-faktorn är perfekt. Och jag tänker att måtte det vara långt kvar till spinningsäsongen.


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 3

Jens Gustavsson

Hej Åsa
Det låter rent ut sagt hemskt! Jag är en cyklist som är spininstruktör på Friskis. Mina pass ligger så nära cykel relaterad träning som det går utan att lämna Friskis-konceptet. Den dagen man får för sig att ta in något liknade i Friskis då sluta jag.


Maria

Jag tycker att det är superkul! Bra träning och tiden flyger fram. Något HELT annat än ”riktig” cykling men det var på tiden att detta koncept kom till Sverige också tycker jag 🙂


Åsa

Gött Maria, kör hårt! 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

Fler intressanta artiklar

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer
I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara cykeldelar utan också korkskruvar...

Läs mer