Ledarkrönika: Utan framtid, inga drömmar

Ledarkrönika: Utan framtid, inga drömmar


Jag läser Marocko-artikeln som vårt nyförvärv, tillika omslagspojke, Daniel Breece, skrivit i vårt senaste nummer. Jag drömmer mig tillbaka till en liknande resa som hela redaktionen gjorde för snart tio år sedan. Vi startade i Höga Atlas och cyklade oss hela vägen ner till Sahara.

Med oss hade vi följebil med personal som byggde tältläger och kokade mat på kvällarna. Och kaffe på dagarna. Primitiv lyx till ett överkomligt pris. Och några av de starkaste intryck jag upplevt från en cykelsadel, från fattigdom och elände till fest och extremt långa sladdar utför de sandtäckta bergen. Idag skrattar vi åt den magsjuka vi unnade oss sista dagen, i Saharas sandiga öken. Det gjorde vi inte då. Eller att jag lånade ut min cykel till en nyfiken och till synes schysst snubbe. Jag väntar fortfarande på att han ska komma tillbaka.

Drömfabriken maler igång. Jag längtar efter fler äventyrliga flerdagarsutflykter på cykel, någonstans långt bort. Strax därefter lyssnar jag på ett av miljöprofessorn Johan Rockströms läskiga anföranden om hur världen mår och hur bråttom det är om den ska räddas. Det är sällan jag är skraj för framtiden, men Rockström gör mig stundtals knäsvag med sina obekväma sanningar. Och jag börjar fundera på vad vi på Bicycling kan göra, för att minska belastningen på planeten. Med tidningen som inspiration för ett ökat cyklande tycker vi oss bidra till en god sak, för både mänskligheten och planeten. Men det räcker ju inte, det förstår ju till och med vi. Det räcker inte på långa vägar. Alla måste göra mer – vi också.

Bicycling har i år fått ett nytt klimatsmart papper. Ingen stor sak, men mindre dåligt. En mycket större sak är att en del av vårt arbete handlar om att resa runt i världen för att träffa tillverkare, cyklister, prova destinationer, testa lopp, prylar och annat som ligger i läsarnas intresse. Det kommer vi att fortsätta med, eftersom det hör ihop med trovärdigheten i det du vill ha av oss. Men följdfrågan blir såklart: vad ska vi med trovärdighet till om planeten dör? Att vi måste resa motoriserat mer sällan är uppenbart – därför drar vi nu ner på det så mycket vi kan, utan att helt tappa kontakten med verkligheten. 

Vi har fått några synpunkter från läsare som undrar varför vi uppmuntrar till avlägsna resor i tidningen, med tanke på miljöpåverkan. I sak kan vi inte ge annat än rätt för den kritiken. Ingen annan än oss vore gladare om vi odelat kunde hänvisa till svensk cykling. För den finns ju. Fast det som också finns är den svenska vintern, med tillhörande väder. Då vet vi att många, däribland vi, med cykelintresse längtar till något mysigare. Och överhuvudtaget finns det en allmän nyfikenhet att placera hjulen i ny terräng, bland mytomspunna berg och välkrattade parker. Och det är nu jag inte får ihop det. Hur ska vi, och du, kunna tillgodose våra önskemål och drömmar utan att vara delaktiga i att ha ihjäl vår planet? Det går ju inte.

Just nu hänger jag upp mitt hopp på Hyperloop. En genialisk teknik, som blandar den 200 år gamla rörposten med överljudsplan. Alltså rör med lågt lufttryck och magnetskenor som transporterar människor och prylar i nästan 1 500 kilometer i timmen, med minsta möjliga luftmotstånd och friktion. Tänk bredband för transport. Utan att jag egentligen vet något om rimligheten i Hyperloop, så känns det självklart att det snart kommer att slå ut alla nuvarande tekniker för transport. Och då kanske vi kan fortsätta att drömma om avlägsen cykling. Och Norge kan fortsätta skicka fiskpinnar till Kina för panering och paketering, och sedan tillbaka, för konsumering. Och vi kan transportera oss till Kalifornien för att kolla på ett nytt styre utan att få dåligt samvete. Eller kanske jag kan byta en hamburgare mot en veckas cykling i Whakarewarewa. Köttproduktionen står tydligen för exakt samma andel av utsläppen som alla transporter tillsammans. SJUKT!

Snälla Elon Musk – sjösätt nu din moderna rörpost i ett mysigt nät som knyter ihop alla i världen som vill höra samman, för att dela både människor och prylar. I väntan på det köper jag inga aktier i vare sig frakt- eller flygbolag.  


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Ny luftigare Prevail från Specialized

Specialized kallar sin nya S-Works Prevail II Vent för den mest ventilerade hjälm de någonsin...

Läs mer

Dangerholms Scott Hyper Spark - Världens kanske mest avancerade mountainbike

Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig...

Läs mer

"Cykling är framtiden"

Det här kommer ju inte som en nyhet för oss cyklister, för vi vet ju...

Läs mer

Få cyklister är nöjda med läget i kommunerna

Cykelfrämjandets nya nöjdhetsundersökning Cyklistvelometern visar att Örebro, Karlstad och Finspång är Sveriges bästa kommuner att...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Ernesto Colnago för arvet vidare

I dag, 140 år efter att den första kedje- och pedaldrivna tvåhjulingen såg dagens ljus,...

Läs mer
Bicycling #5 - ute nu!

En liten tjuvtitt på årets femte nummer av Bicycling Inte prenumerant? Just nu under Coronatider behöver vi ert stöd lite...

Läs mer
Låt barnen cykla

Coronapandemin och trängseln i kollektivtrafiken ger elever fler skäl att cykla till skolan – Cykla eller gå till skolan! Då...

Läs mer