Ledare: Blommor och bin, eller Ferdinand och jag och kanske lite politik…

Ledare: Blommor och bin, eller Ferdinand och jag och kanske lite politik…


Men så finns det de som stångas, envisas om att vi på något sätt måste bråka i trafiken. Att cyklister och bilister liksom skulle bryta mot någon naturlag för att vi delar samma yta. På nätforum och sociala medier verkar vissa bilister med närmast religiös fanatism likna cyklister vid någon form av lokal falang av IS som hotar hela deras existens. Att cykeln på något sätt är en av apokalypsens fyra ryttare. Och på vägarna, ja där stångas de på riktigt.

Denna verklighet börjar även märkas i statistiken. Nästan alla vi pratar med ser ett dropp i försäljningen av landsvägscyklar. Nu finns det säkert många faktorer bakom, men jag har svårt att tro att den hotfulla situation många upplever på vägarna inte skulle ha något med saken att göra. På många andra håll är detta inget problem, och varför det blivit så infekterat i Sverige har jag lite svårt att förstå, det är nästan som att det bara blivit så här. Och med viss naivitet tänker jag att det med samma lätthet borde gå att vända. Men då krävs det lite vilja, kanske främst politisk vilja.

I väntan på bättre och tydligare lagar borde vi väl se till att de som finns faktiskt följs, att det liksom inte är ok att ramma andra (oskyddade) trafikanter. Eller att någon bara tar frågan på allvar, för ska man nu snacka om en framtid för cykeln i våra städer måste man även komma åt de attityder som drabbar oss ute i trafiken. För just nu är det tyst, väldigt väldigt tyst, och jag tror det är hög tid att våra politiker, oavsett färg och blomma, börjar ta denna fråga – som faktiskt handlar om våra liv – på allvar.   


Antal kommentarer: 1

Niclas Sjögren

Jag är med dig hela vägen i resonemanget Daniel. Mycket märkligt att det blivit så här. Men kanske mognar polariseringen bort? Jag såg iaf embryot till en mycket positiv trend igår när jag var ute och trampade landsväg i vårsolen. Jag och min kompis blev inte mordhotade eller prejade en enda gång. Och det var länge sen det inträffade. Tvärtom, nästan alla bilar som passerade oss gjorde det på respektfullt avstånd. Givetvis tackade vi artigt så ofta vi kom åt. Jag tror det finns hopp. Sverige ligger bara lite efter, bilisterna här är inte så vana vid cyklister men i och med ett ökande antal som trampar så gissar jag att skräcken för tvåhjulingar avtar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer

Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple...

Läs mer

I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara...

Läs mer

Vintercykla med hela världen!

12 februari är det dags igen för Vintercyklingens dag. Nu kanske du redan cyklar året...

Läs mer
Trafikverket kastar in handduken och struntar i cykling

Svenska Cykelstäder, Svensk Cykling och Cykelfrämjandet sparar inte på krutet när de nu gemensamt yttrar sig om Trafikverkets förslag. De...

Läs mer
Det ser mörkt ut för cyklar på SJs tåg

EUs nya och så gott som klara resenärsdirektiv kommer innebära ökade möjligheter till att ta med cykeln på tåg i...

Läs mer