Krönika: Dags att plugga ur?
I samband med nästa års 50 års jubileum återvänder Vätternrundan till sina rötter och börjar i Jönköping för att sen gå motsols runt Vättern.

Krönika: Dags att plugga ur?


Jag vet inte hur många blogginlägg och statusuppdateringar jag har läst som bara innehåller en uppsättning siffror. 72 kilometer och 32,7 kilometer i timmen. Preciserad information som ändå beskriver så lite. För inte får man veta var personen har varit, om det var roligt eller om vederbörande hade sällskap. Man får inte heller veta om det sved i benen, vem som vann skyltspurten, vad syftet var med träningen eller om det vankades någon form av fika. Och om fika var inblandat – vad var det i så fall på assietterna? Bara några döda siffror – helt utan sammanhang.

Själv har jag blivit en flumcyklist i en subjektiv, förlåtande och snäll liten värld. Efter att ha avvecklat den ena mätaren efter den andra har nu slutligen även den vanliga klockan få ge vika. För vad ska man med alla siffror till? Jag är ju en bokstavskombinerande bokstavskombination ända ut i fingertopparna, och jag har svårt att förstå siffrornas språk. Jag löser korsord men är rädd för Sudoku.

Det tog bara något år in i cykelkarriären innan jag gjorde slut med den lilla enkla cykeldatorn jag fick vid mitt första racerköp. Jag kom till någon slags insikt om att manicken aldrig skulle göra mig varken gladare eller snabbare. Den talade bara om hur långt jag hade kört, och hur långsamt det hade gått. Någon enstaka gång gjorde siffrorna mig glad, men för det mesta var min upplevda känsla av passet betydligt mer positiv än verkligheten kunde leverera.

Jag hade också insett att en mängd olika faktorer spelade in och dikterade resultatet – vilket sällskap, vilken terräng, vilken vind, vilka intervaller, vilket syfte, vilken dagsform och vilket humör. De hårdaste passen visade sig ha ett ruggigt lågt snitt, och jag förstod att tuffa backintervaller med inbakad vila ger mer tillbaka än att bara ligga och mala så fort man kan hela rundan.

Dags att kasta cykeldatorn för gott?

Hur länge och hur hårt blev alltså mycket mer intressanta siffror än just hastighet. Så, jag gick över till att fokusera på puls och tid. Jag varvade långa lugna pass med korta och hårda, och pulsklockan fick mer eller mindre styra över mig och min cykling. Det var inget avancerat system, utan en enkel modell som kunde berätta dagens max, snitt och tid. Men även den relationen blev kortvarig. Man vet att man ruttnat på sin pulsklocka när man ständigt glömmer den hemma.

Det visade sig snart att både ben och lungor talade i tydligt klarspråk bara jag ville lyssna.

Vi för numera en daglig dialog, och de formulerar läget för mig i en femgradig skala: soft, halvlugnt, halvjobbigt, jobbigt och asjobbigt. Mer behöver jag egentligen inte veta. En bra dag kan jag köra på asjobbigt lite längre, och andra dagar tigger ben och lungor: ”Soft, snälla!” För det mesta fungerar samtalet alldeles utmärkt, och väggar gör jag betydligt mer sällan nu än när klockorna fick styra.

För ett halvår sedan skaffade jag – liksom alla andra – appen Strava. En riktigt rolig uppfinning för alla som är snabba och gillar siffror. Kanske lite mer slakt av självförtroendet för alla nybörjare. Under denna period har jag bara kommit ihåg att starta appen två gånger.

Som en flummig motaktion har jag istället börjat glömma vanligt jädra armbandsur på mina cykelpass. Men tänka sig det går att cykla ändå! Det blir mjölksyra, fartkänsla och trötta glada ben även utan uppmätt kadens, tid, puls, watt, höjdmeter och hastighet.

Det är skönt med den där ovissheten faktiskt, för jag behöver aldrig uppleva att jag inte presterar nog. Men visst händer det att jag befinner mig i en grym klunga där det känns som att världen svischar förbi lite fortare än vanligt. – Hur fort går det nu? brukar jag då fråga cyklisten bredvid mig. Åtminstone hälften av gångerna kan vederbörande då inte svara. – Jag kan inte se det just nu, säger personen och knackar lite på sin mätare med tusentals funktioner.

Oftast har mätaren hängt sig, ätit upp sitt batteri, har fel funktionsfönster uppe eller är bara allmänt opålitlig i sina uppgifter. Men den stora frågan återstår – har jag blivit snabbare? Förmodligen inte, men kanske heller inte långsammare. Jag lutar mig mot den behagliga ovissheten om allt som har med resultat att göra.

Dagens uppgift blir alltid att inte bli avhängd om jag kör med någon som är starkare, och att inte hänga av om jag kör med någon som är svagare. Kör jag själv ser jag till att benen bara får sin dos av allt – lite soft, lite halvjobbigt, och lite asjobbigt.

Men om ni någon gång hör mig säga att det gick fort på dagens runda så ska ni ta det med en nypa salt. Det betyder förmodligen bara att jag fick slita hårt. För när det gäller reella siffror så har jag som sagt ingen aning.


Nummer 6 ute nu!

I detta nummer har vi:

  • Hyllat nya Dura-Ace
  • Hängt nere på Tour de France
  • Grävt ner oss i kolfiber
  • Testat massa grushojar

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 5

Bitte

Åh, så klockrent!!


Tempomannen

Nej, stopp här nu.
Jag står just i begrepp att skaffa lite fler mätdon, vilket självklart är rätt väg att gå. En effektmätare, en grej som mäter andningsfrekvensen, kadensmätare, hastighetsmätare, höjdmätare etc etc.
Om det inte är uppmätt och publicerat på internet så har det inte hänt. Glöm aldrig det.


Åsa Eriksson

Vilket har inte hänt, Tempomannen? 😛
Jag har en bekännelse till: jag har till och med låtit bli att sätta på mig tidschipet på motionslopp, och ingen märkte någonting! 😀


Nypan

Tänkvärt i dessa tider när vanliga motionärer ( inget negativt med det ), helt plötsligt verkar behöva effektmätare för 15-20.000:- för att kunna cykla.
Det är nog lätt att glömma bort både känslan och glädjen med sin cykling om man alltid ska mäta den i siffror.


Dan Hjalmarsson

Åsa ”Voeckler” Eriksson



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Äntligen! Nu ses trafikreglerna för cykel över!

Regeringen har nu äntligen gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda en rad trafikregler för cykel,...

Läs mer

På spaning efter den tid som flytt

Ledare: På Värmdöleden, Gullbergsmotet och för att inte tala om Essingeleden. I tusental står de...

Läs mer

Så behåller du cykelglöden i höst

Svenska cyklisters relation till hösten är som en långdistansrelation. Avståndet är ett kännbart problem där...

Läs mer

Din inre van der Poel

Ledare: Två hjul, en ram, ett styre, pedaler och något vettigt att sitta på. Alla...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Hjälten vi alla behöver

Det här är inte sant, ändå har det hänt. Jag minns den som gul. Jag...

Läs mer
Göran Kropp och expeditionen vi aldrig glömmer

Det är 25 år sedan Sveriges saltaste äventyrare i modern tid genomförde sin allra mest uppmärksammade expedition: Att cykla från...

Läs mer
Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor har man i dag fri...

Läs mer