Kim Magnusson och Nathalie Eklund  – Svenska mästare i Landsväg 2020

Kim Magnusson och Nathalie Eklund – Svenska mästare i Landsväg 2020


Under helgen har alltså Skandisloppet Linje-SM äntligen avgjorts och Sverige har fått nya svenska mästare och mästarinnor.

Herrarna körde 190 km på den 7,6 km långa varvbanan vid Tierp Arena. Fem cyklister attackerade på det 16:e av 25 varv och med endast 3 varv kvar satte proffscyklisten Kim Magnusson in en attack och fick med sig proffset Jacob Eriksson som till vardags kör för norska Team Coop.

– Banan var lättåkt trots allt och vi kom iväg i en perfekt utbrytning. Vi kände att vi hade marginalerna på vår sida. Då varken jag eller Jakob är några spurtare satte vi in en attack mot slutet och gav allt vi hade. Trots att vi var trötta hade jag väl mest ben kvar, säger Kim Magnusson som blev Svensk mästare även 2017. 

Banan var totalt 190 kilometer långt och Kim Magnusson korsade mållinjen på tiden 4:39:20.

Resultat Herr Senior (190 km)

1. Kim Magnusson, CK HVR16, 4:39:20

2. Jacob Eriksson, Gånghester CK, 4:39:21

3. Lucas Eriksson, Gånhester CK, 4:39:25

På damernas tävling stod Clara Lundmark från Norberg CK för en rejäl insats med solokörning hon drog igång princip från start och som sedan höll närmare 100 av banans totalt 114 km. Förväntningarna var höga på proffscyklisten Emilia Fahlin som inför dagen tagit bort gipset från en nyopererad handskada. Emilia körde offensivt under dagen och i slutspurten var Emilia i ledning. De sista 50 meterna tryckte Nathalie Eklund sina sista krafter och passerade Emilia någon meter före mållinjen. Nathalie Eklund från Stockholm Cykelklubb började tävlingscykla för bara två år sedan och har ett förflutet som professionell yrkesdansare från Kungliga Svenska Balettskolan.

Resultat Dam Senior (114 km)

1 Nathalie Eklund, Stockholm CK, 3:04:50

2. Emilia Fahlin, Örebrocyklisterna, 3:04:50

3. Matilda Frantzich, CK Ringen, 3:04:52

Junior SM

Edvin Lovidius från Södertälje cykelklubb stod för en mycket offensiv körning och vann en soloseger i juniorklassen, Edvin vann även kortdistans-SM som Upsala CK arrangerade i mitten av augusti på Arlanda Test Track och helt nyligen tog han en fin 6:e plats vid Europamästerskapen, sannerligen ett namn att lägga på minnet för framtiden.

CK Bure tog hem silver och bronsmedaljerna genom David Larsson och Leo Jacobsson.

I damernas juniorklass vann Tuva Richter före lagkompisen Jennie Olsson. På tredje plats kom Kajsa Eneroth från HiQ Sports Club.

Upsala Cykelklubb har tagit ett stort ansvar under säsongen och med kort varsel på Svenska Cykelförbundets uppdrag arrangerat SM i disciplinerna Master, Ungdom, Para och Kortdistans SM i augusti.

Resultat SM Landsväg Linje

Dam Junior (60,8 km)

1. Tuva Richter, Staffanstorps CK, 1:42:38

2. Jennie Olsson, Staffantorps CK, 1:42:38

3. Kajsa Eneroth, Hiq Sportsclub, 1:43:00

Herr Junior (114 km)

1. Edvin Lovidius, Södertälje CK, 2:48:29

2. David Larsson, CK Bure, 2:49:33

3. Leo Jacobsson, CK Bure, 2:49:33

Resultatlistor finns att hämta här

 Repris från TV-sändningen går att hitta här


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ernesto Colnago för arvet vidare

Ernesto Colnago för arvet vidare


I dag, 140 år efter att den första kedje- och pedaldrivna tvåhjulingen såg dagens ljus, är cykelns form och funktion i grunden oförändrad. Det här fantastiska arvet berikar, upplyser och inspirerar oss. Och en av de sista levande länkarna till denna rika historia är fortfarande Ernesto Colnago.

Näst efter Eddy Merckx är Fausto Coppi en av cyklingens riktigt stora legender. Men till skillnad från Merckx, som fortfarande lever, så gick Coppi bort redan 1960. Så det är få som lever som träffat honom i verkligheten, men Ernesto Colnago är en av dem.

Han sitter mitt emot mig och lutar sig framåt.

– Så, Fausto Coppi. Det här var Il Giro 1956. Jag var mekaniker hos min vän Magni, förstås. Jag jobbade för honom. Men Coppi var min idol. En dag hade Fausto problem med sin cykel. Jag hjälpte honom. Och Coppi betalade mig 1 000 lire. De pengarna hade jag i min ficka i 20 år, säger Ernesto Colnago.

I dag är han 88 år och en levande legend. Han har varit en del av den professionella cykelsporten längre än någon annan nu levande person. Han har sett allt och gjort allt, och hans cyklar är ett av sportens mest kända varumärken.

– Tänker du på cyklar så tänker du Colnago. Jag blev Colnago eftersom jag tänker utanför ramarna. Alltid. Jag var först med custombyggda ramar, säger han.

Ernesto Colnago på fabriken utanför Milano

Colnagocyklar har det cyklats på i över sex decennier. Företaget firade sitt 60-årsjubileum 2014. Som mekaniker och senare teamsponsor har Ernesto arbetat på 25 Tour de France och 25 Giro d’Italia och på alla de andra loppen som står i tävlingskalendern. Med andra ord: om det har hänt så är chansen stor att han var där när det hände. Colnagocyklar har vunnit 62 världsmästerskap, 38 klassikerlopp, 21 grand tours och 18 olympiska medaljer.

Här sitter han nu, i sitt enorma kontor, och ser ut exakt som Ernesto Colnago. Som många kända människor är han mindre än man tror. Men han utstrålar den där sortens starka karisma som man varken kan lära sig eller köpa eller stjäla. I årtionden har människor förstått att vara tysta och lyssna när han talar, och det är det han fyller rummet med – känslan av pondus. Hans blotta närvaro betyder att någonting av vikt är på väg att ske, eftersom ingen släpper in en man med en sådan status i ringen utan anledning.

Ernesto Colnago omnämns ibland som Maestro eller Capo
– bossen. Men det är bara fånerier. Colnago jobbar åt oss – för cyklingen. Det kan vi se. När vi tittar på hans senaste modell i en cykeltidning eller känner på den i en cykelaffär. Du kanske till och med kan köpa en – eller om du har tur, träffa honom i verkligheten.

Från kontoret på Colnagofabriken ser man hans privata hem på andra sidan gatan. Det är ett enormt gods. På gallergrinden framför infarten sitter Colnago-loggan. Den kom till en kväll när en journalist på La Gazzetta dello Sport, Bruno Raschi, drog klöveress ur en kortlek och uppmanade Colnago att registrera det som ett varumärke.

C60 som byggdes i fabriken direkt under Ernestos hus

Vi känner till historien. Faktum är att det inte finns så mycket kvar att berätta om en man som Ernesto Colnago. Hans liv i cyklingens tjänst är väldokumenterat. I hans kontor finns så många minnesföremål att det gott och väl skulle räcka för att fylla ett medelstort museum. I korridorerna hänger foton från cykelsportens färgrika historia de senaste sju eller åtta decennierna.

Signor Colnago, har du blivit den man du trodde att du skulle bli när du var ung?

– Jag besökte Enzo Ferrari 1984. Jag var så oerhört nervös att det nästan inte går att beskriva. Och där var han. En gammal man, 87 år då – precis som jag är i dag. Ferrari bar mörka solglasögon i sitt mörka kontor. Jag satte mig. Han frågade hur gammal jag var. Jag svarade att jag redan var en gammal man, jag var 54 då. Enzo Ferrari var tyst. Sedan sa han: ”Du borde skämmas. Jag började bygga fantastiska bilar när jag var 54!”

Ha! Det var ett bra svar!

Han lutar sig framåt och fortsätter sin berättelse:

– Kolfiber är ett speciellt material. Vi började vårt samarbete med Ferrari eftersom kolfiber var nästa steg i utvecklingen och eftersom jag trodde att Ferrari var den bästa partnern när vi skulle ta steget från stål till titan och vidare till nästa nivå. Cykelindustrin utvecklas. Men folk var skeptiska och litade inte på att cyklarna skulle klara belastningen rent mekaniskt. Med det gjorde de. Vi vann Paris-Roubaix fem år i rad. Titta. Det här är kolfiber, och det här med.

För Colnago har det ofta handlat om just detaljerna

Han tar två till synes identiska rör i kolfiber och slänger det ena mot golvet. Det skräller plågsamt högt. Sedan slänger han det andra röret. Det avger bara ett litet mjukt ljud när det landar på golvet. Han tittar på mig. Jag nickar. Det han menar är: Det första röret är värdelöst. Och jag gjorde det andra.

Han sätter sig ner, tar fram sitt anteckningsblock och visar massor med anteckningar, nedskrivna på allt från kuvert och tidningar till flygbiljetter.

– Titta. Det här är från en resa till Hong Kong. Jag jobbade på en ny design på flyget. Du ser de olika skisserna? Och det här är från Mexico tror jag. Japp. Jag ritar på en ny ram här. Du ser hur jag har ändrat den.

Att se honom visa sina anteckningar och lyfta på saker ger mig gåshud, eftersom allt det här kommer att visas upp för eftervärlden en dag, iordningställt och presenterat av Colna- goarvets framtida förvaltare – iförda vita handskar. Men just nu är det bara anteckningar. Han slänger dem på skrivbordet.

C64 en modern klassiker som byggs i Italien

Vi pratar lite mer, om småsaker. Han besvarar sällan en fråga rakt upp och ner, hans tankar verkar vandra fritt. Det är som att Colnago som person samtidigt övervakar geniet Colnago som råkar vara han själv. Det syns i sättet han tittar på en eller tittar bort, som om han hela tiden överväger sitt nästa drag. Att samtala med honom känns som att kliva ner i hans inre monolog.

Plötsligt reser han sig.
– Du förstår, kreativitet föder sig självt. Du kan inte köpa det. Min hemlighet? Res mycket. Sov lite. Flyg jorden runt. Vid ett tillfälle tar han upp en bok: ”De 1 000 bästa cyklarna”. På omslaget: en Colnago. Sedan tar han upp en cykeltidning. Han pryder omslaget. Rubriken lyder: ”Legenden”. Sedan visar han mig en bok om Colnago, därefter några bilder på hans vinnarcyklar mellan benen på världens mest kända cyklister.

Det känns nästan som att Ernesto är anställd på Colnagos egna museum, med uppgiften att vårda och stärka sitt eget eftermäle. Museet är givetvis också en fullt fungerande cykelfabrik med kontorsmänniskor och fabriksarbetare. Men allt i den här byggnaden hör på något sätt också hemma på ett museum. Allt här har ett historiskt värde i den professionella cykelvärlden – prylarna, cyklarna, mannen … allt.

Det senaste tilskottet V3rS

I visningsrummet några timmar senare. Här är de. Cyklarna. Han har antingen fått dem personligen från cyklisterna eller tagit dem efter mållinjen eftersom han instinktivt förstått värdet i en vinnares cykel. Colnagos presschef, Alessandro Turci, berättar med låg röst:

– Signor Colnago är outtröttlig. Han säger att jag alltid måste tänka på företaget, på cyklarna. Han säger: ”Vad är ett bra namn på en ny cykel?” eller ”Hur ska vi utveckla ditten och datten?” eller ”Tänk på det här, glöm inte det där!” Jag lyssnar och försöker lära mig, men det är lite stressande att vara i närheten av honom. Han arbetar hela tiden. Titta. Det där är hans hus, rakt över vägen. Så du förstår hans inställning. Han säger till mig: ”När du är på toaletten så vill jag att du tänker på cyklarna!”

Ernesto Colnago är ett av cykelsportens landmärken. Han är lika känd bland cykelfansen som Poggio eller Oude Kware- mont. Han är vår sports historia, och han hyllas för att han har lyckats. Men han hyllas inte bara för vad han har gjort och för vad han gör än i dag, utan även för sin ålder. Inga hyllar sina gamla som italienarna gör. Vart Colnago än går så får han uppskattning, för att han är en av de sista mästarna. I Italien är Ernesto Colnago en nationalklenod.

Master 10, en klassiker i stål som fortfarande går att köpa

Vägen som skiljer fabriken från hans gods är smal. Där finns ett övergångsställe. Det går från grinden till hans hem där han tillbringar sin fritid med att tänka på cyklar till porten till hans fabrik där han tillbringar arbetsdagarna med att tänka på cyklar. Det tar ungefär fyra sekunder att gå över det.

Ernesto säger att allt handlar om cyklarna. Men det gör det förstås inte. Självklart inte, funderar jag. För på skriv- bordet har han bilder på sina barn och på sin framlidna fru. Så givetvis måste han tänka på något annat än cyklar. Men var gör han det? När gör han det?

Kanske på det där övergångsstället. Den där stunden då signor Colnago är mellan sitt jobb och sitt hem. Jag tror att det är där och då det händer, i det där ingenmanslandet. Den korta vägsnutten är rimligtvis den enda platsen där han kan ägna sig åt vardagligheter mellan cykelfunderingarna. ”Mjölk. Har vi mjölk?” Om han nu ens gör det. Kanske är det i stället just det faktum att gränsen mellan arbete och fritid knappt existerar för Ernesto Colnago som är förklaringen till att han uppnått så mycket under sin livstid. Kanske är det just för att allt, precis allt, handlar om cyklarna.

Den 4 maj kom nyheten att Ernesto Colnago sålt majoriteten av sina aktier till Chimera Investments ett investmentbolag baserat i Abu Dhabi. Ernesto själv menade att detta kommer kunna garantera Colnagos framtid. Fabriken och enheten som nämns i denna text kommer fortsatt vara basen för Colnago. Men exakt hur delaktig Ernesto själv kommer vara i framtiden är dock lite oklart, men nog har denna 88 åriga legend vid det här laget gjort sig förtjänt av pension.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Min bästa helg: Patrik Alm

Min bästa helg: Patrik Alm


Patrik Alms (aka Voidmannen) drömhelg på cykeln: Dansk späkning med festivalyra

”Jag älskar verkligen att späka mig, att ta ut mig fullständigt. Det kan låta konstigt och jag inser att få eller inga andra förstår eller gillar det. Men för mig är det något jag mår bra av. När jag kommer hem, då vill jag vara trött. Jag vill inte komma hem och känna att jag vill cykla mer samma dag, hellre tvärtom. Bäst görs ju detta med några goda cykelvänner som har samma läggning och ihop med någon form av upplevelse.

Min drömhelg blev faktiskt av förra sommaren. Jag bor ju i Göteborg så tidigt en fredag morgon rullade jag och mina vänner Jonas och Linus ner till Stenabåten som skulle ta oss till Fredrikshamn. På båten käkade vi osunda mänger frukost, för vi visste att vi inte skulle stanna och käka förrän vi kom fram till vårt mål för dagen, Århus. Alla tre fattade att det på sin höjd skulle bli en fika, men ingen lunch. När jag cyklar, då cyklar jag. Sen, när jag slutat cykla, då käkar jag och dricker öl.

Väl framme i Fredrikshamn så rullade vi av båten och ner på de fantastiska cykelbanorna de har i Danmark, hela vägen ner till Århus. Cyklarna för dagen var våra gravelbikes med lätt packning på. Eftersom vi hotelluffade så räckte det med sadelväska och ramväska eller styrväska. Med oss hade vi bara lite extra cykelkläder, ombyte och extra skor. Vi hade ju även badkläder och handduk med oss, men det blev inget med det. För så fort vi såg en fin strand sa vi bara, ja men vi tar nästa, och nästa, och nästa osv, och till slut var vi framme.

Vi hade inte satt nått tempo men vi hamnade runt 30 km/h, det var liksom det tempot som fanns i benen. Förutom att späka mig så tycker jag det är tråkigt att cykla för långsamt, jag har jättesvårt att cykla distans långsamt, det blir trist. Så för mig får det gärna gå ganska fort.

Det blåste ganska mycket, så snart låg vi på ett led i en form av halvvinge och dunkade de 20 milen hela vägen ner. Väl framme i Århus blev det direkt en snabb uppdelning, Jonas checkade in oss, Linus vaktade cyklarna och jag fixade öl och chips. Efter middag blev det sen en tidig kväll för dels var vi trötta och vi skulle ju vidare nästa dag.

Precis som på båten satsade vi morgonen därpå alla kort på frukosten, för vi visste att även dag två var det allt vi skulle ha med oss i magen fram till nästa mål, Odense. Det var på den nivån att vi alla mådde illa på frukosten och under första milen på cyklarna var det mer eller mindre spyläge.

Som det sig bör i Danmark blev det motvind även denna dag, och en konstant sådan.

Dessutom kunde vi ganska tydligt konstatera att Danmark inte är så platt som man kan tro. På de 16 milen ner till Odense fick vi ihop 1500 höjdmeter, vilken ändå får sägas vara en del.

Väl framme i Odense körde vi samma upplägg med incheckning, cykelvakt och öl- och chipsinköp innan vi drog på festivalen Tinderbox. Det var målet med hela resan, att kolla på Neil Young på kvällen där. När han hade spelat klart tog Swedish House Maffia över på scenen mitt emot. Så vi gick från ösig gubbrock till till ösig ungdomshouse och jo, det går att dansa hjälpligt på trötta cykelben.

Dagen därpå kapitulerade Linus för tåget hem medan jag och Jonas öste på de 20 milen upp till Grenå för att ta färjan till Varberg. Båten gick först halv tolv på natten så vi kunde unna oss en lite senare start men trots att vi vände håll hade vi fasiken motvind även denna dag. Efter en natt på båten rullade vi sen de sista 10 milen hem från Varberg till Göteborg.

När man väl kom hem såg man kanske inte allt för stark ut, vi körde ju bara på frukost och middag så alla energidepåer var helt tömda vid det laget. Varken jag eller Jonas är sådana som käkar så värst mycket gels eller liknande, så det blev nästan en sport att inte käka något. Men just det är hela grejen för mig, så min drömhelg innehåller ingredienserna att cykla långt, hårt och med så lite energi att man verkligen går på ångorna, umgås med polarna och att gå på konsert. Det kan inte bli mycket bättre”.

Foto: Valentin Baat

Andra drömhelger på cykeln

Min bästa helg: Emil Lindgren

Min bästa helg: Tove Langseth

Min bästa helg: Corina Bermudez Casas

Min Bästa helg: Lasse strand

Jennie Stenerhags drömcykelhelg – Utför i Åre

Min bästa helg: Bernt Johansson

Min bästa helg: Emma Johansson

Min bästa helg: Roberto Vacchi

Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Jon Bokrantz

Min bästa helg – Johan Mölleborn

Katja ”Cykelkatten” Fedorovas drömhelg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ludvigsson och Nordén redo för VM

Ludvigsson och Nordén redo för VM


En trupp på sex cyklister representerar Sverige vid UCI Road Championship 2020 i Imola, Italien nästa vecka.

Förbundskapten Lucas Persson hoppades in i det sista på att nyss skadade Emilia Fahlin skulle kunna delta, men nu blir det en trupp utan henne som representerar Sverige på Landsvägs-VM i form av Hanna Nilsson, Wilma Olausson, Julia Borgström, Lisa Nordén, Tobias Ludvigsson och Lucas Eriksson. Lucas Persson kommenterar uttagningarna såhär i ett pressmeddelande

Tempo Damer den 24 september
”VM börjar med Damernas tempolopp den 24 september. Här ställer vi till start med Lisa Nordén som körde in på en fin 14:e placering förra året. Vi hoppas ju såklart att hon kan förbättra det resultatet något.”

Tempo Herrar den 25 september
”På herrarnas tempolopp så ställer vi till start med Tobias Ludvigsson som förra vecka körde in på en fin 5:e plats på avslutande etappen av etapploppet Tirreno-Adriatico.”

Damernas Linjelopp 26 september
”I denna klassen så var tanken att vi skulle satsa allt på Emilia Fahlin som har varit vår bästa åkare dom senaste åren. 2018 då blev Emilia 4:a på en liknande bana i Innsbruck. Tyvärr kommer nu alltså inte Emilia till start efter  olyckan på damernas Giro de Italia. Då väljer vi istället på att satsa på Hanna Nilsson och våra unga cyklister Wilma Olausson och Julia Borgström.”

Herrarnas Linjelopp 27 september
”VM avslutas med herrarna tävling på Söndag. Här ställer vi till start med svenska mästaren Lucas Eriksson. Lucas kör denna vecka etapploppet Skoda-Tour de Luxembourg och räknar med att komma med bra form till VM.”

FAKTA UCI Road Championship 2020

Det blir Italienska Bologna och staden Imola som står värd för UCI Road Championship 2020. VM skulle ursprungligen ha gått i Aigle-Martigny, Schweiz, men landets corona-restriktioner satte stopp för arrangemanget.

Med anledning av Covid-19 har UCI valt att begränsa tävlingarna till elitklasserna, det innebär att varken juniorer eller U23 kommer att delta i årets Landsvägs-VM.

Start och mål kommer att äga rum på klassiska Imola motorbana och herrbanan kommer att vara 259,2 km med nästan 5000 meter klättring. Dameliten kör 144 km och 2750 höjdmeter.

Program UCI Road Championship 2020

Torsdag 24 september: Dam Elit Tempo

Fredag 25 september: Herr Elit Tempo

Lördag 26 september: Dam Elit Linje

Söndag 27 september: Herr Elit Linje


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Inget VM för Emilia Fahlin

Inget VM för Emilia Fahlin


Det blir inget cykel-VM för Emilia Fahlin. I tisdagens Giro Rosa-etapp råkade hon ut för en oturlig handskada som nu måste opereras.
– Enligt läkarna handlar det om en spiralfraktur och jag ska opereras under fredagen. Det är tyvärr ingen möjlighet att det hinner läka innan VM, säger Emilia Fahlin till vargardacycling.se
Det var i samband med langning av vätska som VM-fyran från 2018 fick en rejäl smäll på handen.
– Det är ett otroligt oflyt. Nu hoppas jag åtminstone komma igång och träna om några veckor. Kanske hinner jag köra några tävlingar till innan säsongen är över, säger Emilia Fahlin.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Emilia Fahlin är redo för Girot – och hon räknar med ”skitjobb”

Emilia Fahlin är redo för Girot – och hon räknar med ”skitjobb”


83 mil på nio dagar väntar cykeldamerna i årets ”Giro Rosa” som inleds i italienska Grosseto på fredagen.
– Det kommer att bli rätt tufft. För mig är det sannolikt mycket ”skitjobb” som väntar, säger Emilia Fahlin, enda svenskan på startlinjen, till vargardacycling.se.

Örebrocyklisten kör för franska FDJ Nouvelle och på förhand är planen att teamet i första hand ska jobba för danskan Cecilie Uttrup Ludwig som tillhör favoriterna i årets upplaga.
– Det är vår ambition att slita hårt för henne. Men det är svårt att förutspå vad som ska hända. Kommer det en möjlighet att vara med i toppen under någon av etapperna så är jag beredd så klart.

Giro Rosa är ett av få etapplopp som finns kvar på det covid 19-reviderade tävlingsschemat i damernas World Tour och innehåller bland annat en etapp på drygt 170 km – en mil längre än den max-rekommendation som Internationella Cykelförbundet satt.
– Den etappen kommer också dagen efter att vi kört 14 mil så det kommer säkert att kännas. Eftersom det är så länge sedan jag körde ett etapplopp så vet man inte riktigt hur kroppen svarar, säger Emilia Fahlin.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in