Jönköping lockar med förtrollande cykling

Jönköping lockar med förtrollande cykling


Första delen om cykling i Jönköping publicerade vi här

Glöm inte cykeln 

Om krafterna inte har sinat fullständigt vid det här laget så följer ni med uppför den långa backen som för oss vidare på leden. Vi lovar att en belöning väntar. Som så många gånger tidigare är det en magnifik utsikt som tar emot den tappre. Denna gång breder staden ut sig, sedd från sydost, med Vättern som rogivande fond.

Passa på att vila benen, ta en klunk från flaskan och kanske en liten tugga energi. Med utsikten i färskt minne och innan benen stelnar till är det dags att dra vidare. Genom åkrar med några snabba lyft över stängsel, snirklande vattendrag, porlande bäckar och genom tät skog med risk för närkontakt av tredje graden med diverse nötkreatur närmar vi oss JOK-stugan.

Här huserar Jönköpings orienteringsklubb. Här är underlaget ganska sandigt, vilket gör att stigfinnarna får finna sig i att leta kontroller i barrskog. Vi som inte använder karta och kompass i vår framfart kan dra några varv på slingorna som är utmärkta. Och just gran och tall får vi lov att samsas med en bit framöver, för nu har vi börjat närma oss västra sidan av Vätterns strand.

En av Sveriges värsta backar ramas in av denna vägskylt som cyklisterna i det forna etapploppet Postgirot Open möttes av fyra gånger… 

Den torra sandjorden dränerar effektivt marken och ger torr och snabb åkning och gör dessutom områdena i väster lämpliga för vinterturerna. Vi fortsätter ytterligare lite söderut, passerar några småsamhällen, stigarna byts ut mot asfalt på sina ställen och vips står vi inför nästa kraftprov: Taberg.

Taberg är 343 meter högt och bilvägen upp är duktigt brant. Men har vi kommit så här långt så ska vi upp också. Med mjölksyredränkta ben och torr strupe pustar vi ut vid toppstugan. Glass eller kaffe? Bara att välja. Snart drar vi vidare. Jo, just det ja. Om utsikten tidigare varit magnifik så är den nu milsvid. Vi är nu ungefär två mil från Jönkö- ping.

Att säga att vi befinner oss i periferin är kanske att ta i. Men vi har ändå nått utkanterna och faktum är att längre än så här behöver man inte ta sig för att uppleva förstklassig cykling. Vi har under Södra Vätterledens värdskap, som i sig är en trevlig cykeltur, passerat och njutit av flera områden. Alla med sin personliga charm, alla värda både ett och två besök. Och vi har blivit bjudna på flera mils bra cykling.

En av Sveriges mest ökända backar Klevaliden. 1500 meter lång och en snittlutning på 10%. I bakgrunden Jönköping vid Vätterns sydligaste spets. 
 

Landsväg också

Här i Taberg gör vår värd Södra Vätterleden en helomvändning för att återigen styra kosan norrut. På cykellängds avstånd slingrar sig leden förbi Jönköping, nu på västra sidan, följer den tre mil (av)långa sjön Stråken, gör ett snabb-stopp i Mullsjö och drar vidare in i Hökens-åsområdet. Inte för att cyklingen här uppe skäms för sig, men nu börjar resan nå sitt slut. Vi kommer nu allt längre bort från vår utgångspunkt – Jönköping.

Men fortfarande finns det två områden kvar att upptäcka, som båda ligger betydligt mera centralt. Det ena är Hallbystugan – knutpunkten för ett antal löp- och skidspår som håller hög klass. Varning utfärdas för mil-spåret som troligtvis är stans tuffaste. Det andra är Vattenreningsparken som ligger mitt inne i stan och är ett populärt promenadstråk. Här finns gott om stigar som kan komponeras ihop till en längre runda.

Även de som föredrar släta och fina vägar före rötter och sten har en närmast obegränsad tillgång på alternativ kring Jönköping. Variation likaså. Vill man njuta av ett landskap med en pannkakas höjdskillnader beger man sig med fördel söderut. Där sträcker landskapet ut sig och ger sina cyklande besökare tillfälle att göra likaså. Och detta ofta i total avsaknad av övrig trafik.

Timslånga turer kan förlöpa utan att man möter en enda bil. Om det är platt i söder så är det något helt annat lite längre norrut. Området mellan Huskvarna och Gränna, med av- stickare inåt landet mot Tranås, är en betydligt tuffare utmaning. Men motigheterna vägs upp av den otroligt vackra, stundtals milsvida utsikten över Vättern och hela dalen. Extra vacker är nog den gamla turistvägen. Klättringen upp mot Brahe Hus är väl värd mödan. Passa på och njut av utsikten. Och det finns mer.

De flesta landsvägscyklister förknippar nog Jönköping med samma sak – Klevaliden.

Under många år var detta förrädiska motlut en av de absoluta höjdpunkterna under det veckolånga etapploppet Postgirot Open. Inte mindre än fyra gånger tvingades deltagarna kämpa sig upp för en av Sveriges brantaste allmänna vägar. Klevaliden är tuff. Den är 1500 meter lång med en stigning på i snitt 10 procent, 15-16 där det är som brantast. För en duktig cyklist tar det ungefär fem minuter att ta sig upp.

Efter allt detta orerande om all förträfflig cykling, finns det då inget negativt? Är allt bara så bra? Ja, faktiskt. Det är svårt att i text göra cyklingen rättvisa, den måste upplevas. Vi håller med Emil Lindgren när han hävdar att detta kan vara Sveriges bästa cykling. Vårt tips är att du tar med dig cykeln nästa gång du besöker Jönköping. Det är för bra för att missas.

Alla foton David Elmfeldt


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Simon

Det är bara att hålla med. Men det finns mycket negativt också. T ex avsaknaden av cykelbanor i centrala staden. Visst, det finns en del. Men de kan plötsligt försvinna i tomma intet eller byta sida av vägen och tvinga ut cyklisterna bland bilarna. Där kan framförallt Jönköpings kommun göra väldigt mycket för att underlätta cyklingen i Jönköping.


Jakob

Min minnesbild är att det var sju varv uppför Kleva första året med Postgirot, men att det ändrades till fyra, pga för tufft med sju.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

Fler intressanta artiklar

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer
I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara cykeldelar utan också korkskruvar...

Läs mer