Jag har stånd!

Jag har stånd!


Jag är uppväxt på 1970-talet då Sverige faktiskt stannade när det sändes alpina världscupens slalom och storslalom på den ena av de två (!) existerande teve-kanalerna. Och jag trodde ganska länge på den tidens störste ikon, Ingemar Stenmark, och hans påstående “det lönar sig inte att förklara för den som inte begriper”.

Sen träffade jag min fru. En människa som på fullt allvar inte bryr sig ett tusendels gram om varken Roberto Vacchi, cyklar eller cykling. Hennes intresse för Tour de France är ungefär lika stort som en kackerlackas intresse för att räkna tredjegradsekvationer. Hennes förmåga att sätta sig in i Team Skys taktik uppför Mont Ventoux är, som ni nu kanske förstår, ungefär lika raffinerad som när en abborre försöker analysera Nietzsches syn på dogmatisk kristendom. Att förklara mitt cykelintresse för denna kvinna har således varit fyllt av svårigheter.

Jag har vid ett 50-tal tillfällen försökt förklara för min fru det geniala och smått nödvändiga i att ha åtminstone tre cyklar inomhus, gärna i blickfånget i stora rummet. För att uttrycka mig milt har hon inte fullt ut förstått mig här. Lika oförstående är min fru när jag försöker förklara storheten i att ha keramiska lager i de där nya kolfiberhjulen.

Här anar ni kanske att det finns ett litet glapp i entusiasm. Så är det. Jag har även ägnat timmar åt att förklara känslan när man efter en lång, blöt, kall, illasinnad vinter åter cyklar i kortbrallor. Utan någon som helst känslomässig reaktion från frun. Jag har därför inte ens gjort ansatsen till ett försök att förklara att en cykel kan kosta 50 000 kronor, men ändå vara prisvärd. Givetvis är en av mina värsta mardrömmar att jag dör och min fru säljer mina cyklar för de priser jag uppgivit.

Inget konstigt med det egentligen. Jag hade gett upp. Jag är cyklist. Punkt. Frugan är icke-cyklist. Punkt. Livet rullar på. Jag gör visserligen fortfarande emellanåt tafatta försök att förklara hur fint det är att cykla istället för att sola på Mallorca. Jag når inte fram. Jag lägger ut texten om hur svårslaget storslaget det är att cykla uppför till exempelvis Stelviopasset, istället för att köra bil. Det är som att hälla vatten bredvid en gås. Ett par meter ifrån liksom.

Men plötsligt händer det. Det var den första riktiga sommardagen denna säsong. Jag var tillbaka efter ett fostrande långpass i kortbralla. Formen var på uppåtgående och en envis knäskada började ge vika för stygg styrketräning och trista rehab-övningar. En snabbmarinerad styckad kyckling fräste på grillen.

I mina byxor fröjdades nyduschade, nytränade, nyrakade ben. Jag hade smort in med snabbabsorberande after shave-kräm från dyrt engelsk snobbcykelklädesmärke, jeansen var så där styvt nytvättade och kommunicerade intimt med låren. Jag släckte törsten med kolsyrat iskallt vatten. Energiunderskottshungern rev i kroppen. Solen lyste från försommarblå himmel. Barnen var glada. Och en koltrast satt och sjöng, på ett tak nånstans. Familjen harmonisk. Vinet gnistrade rött i glasen. Purpurfärgade reflexer över det dukade bordet. Ni vet den där euforiska känslan.

Blodet pulserar tydligt, hårt, stötvis. Det liksom spritter lite. Svullet. Det spänner under skinnet. Och det är när jag försöker förmedla detta, hur mina ben känns, till min hustru som hon ger mig ett svar som gör att jag kan skrota Stenmarks devis “det lönar sig inte att förklara för den som inte begriper”. Det visar sig nämligen, ganska överraskande, att min fru förstår. Och de facto lyckas sätta ord på något jag inte själv kunnat beskriva tidigare.

–  Jaha, du har typ stånd i benen?

Japp. Så var det med den klicktörstande rubriken. Jag har benstånd. Och alla ni som cyklar vet förmodligen ganska exakt vad min fru menar. 


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Hedi Wakili

Jag heter Hedi och varje gång jag ser killar frå jag ståndd!!!!!!11



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Göran Kropp och expeditionen vi aldrig glömmer

Det är 25 år sedan Sveriges saltaste äventyrare i modern tid genomförde sin allra mest...

Läs mer

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer
När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor. Det hävdade i alla fall...

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer