Jag: en talanglös ätare

Jag: en talanglös ätare


Jag har till exempel extremt dåligt bollsinne. Min tennisforehand är som ett kallt ösregn på midsommarafton precis när alla satt sig till bords ute i bersån. Jag kan med mesta möjliga tur jonglera till tre med en badboll. Och jag vann inte en enda boll mot J-O Waldner när jag fick möta honom i pingis i och med en intervju. Detta trots att jag tvingade honom att spela med en racket med en träffyta lika liten som en pingisboll.

Jag är dessutom av naturen lat och tränar därför otillräckligt året runt. Speciellt på vintern då jag helst sitter still och bara fryser. Blir det lite längdskidåkning så har jag sett på video att jag åker klassisk stil ungefär med rörelsemönstret hos en ren som nyligen skadats allvarligt i en bilolycka.

När det kommer till cykling har jag fler tillkortakommanden än de som skulle få plats i hela den tidning du nu håller i handen. Och läser du detta på nätet så skulle all min brist på cykeltalang blockera norra hemisfärens alla servrar. Men jag vill i alla fall lyfta fram den största bristen. Och då pratar jag inte om träning, kroppskonstitution, VO2-max eller watt per kilo. Min absolut största brist på talang är något så märkligt som matassocierad. Jag gillar mat. Jag gillar att både laga och äta god mat. Men jag fullkomligt hatar att fortsätta att äta när jag är mätt. Och det måste man förr eller senare göra som cyklist.

Jag har trampat runt en stor sjö i Sverige, jag cyklat uppför vulkaner på Hawaii och jag har gnetat mig uppför ett 40-tal väldigt berömda bergspass som brukar frekventeras i världens viktigaste etapplopp. Det har smakat blod i munnen och det brunnit majbrasor i benen. Jag har krampat, jag har kräkts och jag har lidit av vätskebrist. Och jag har fått massage så smärtsam att det varit i paritet med att släppa lös Chelseas mest amfetaminstinna fotbollshuliganer med basebollträn på mina lår. Jag förfrusit fingrar och tår. Jag har kraschat mig till spektakulära köttsår och komprimerade diskar i nacken. Jag förstört prostatan och blivit impotent till följd av cykling. Men jag gnäller inte på det, för det hör landsvägscykling till.

Jag kan faktiskt också ganska glatt konstatera att jag genomfört flera ganska sträva uppgifter i sadeln. Detta som sagt utan någon som helst fallenhet eller talang för cykling förutom det att min spinkiga kropp gett mig någon liten fördel uppför. Det svåraste av allt har inte varit kölden, utmattningen, smärtan eller den mentala utmaningen. Det svåraste har alltid varit att äta. Att energiladda inför och att fylla på med energi efteråt.

På till exempel en sjudagarssportive som Haute Route* handlar mycket om att försöka fylla på så mycket energi som möjligt. Först tvångsmatar du dig inför tävlingen. Och sen våldsäter du i en vecka. Varje frukost sitter jag där och idisslar müsli, mackor, torkad frukt, smoothies, ägg och ost. Förbannade müsli – som att äta sågspån. En gång i timmen under dagens etapp försöker jag sen trycka i mig något att äta. Direkt efter målgång serveras nån enkel pasta, det brukar vara tidig eftermiddag. Efter massagen är det dags för middag. Jag har givetvis inte hunnit bli hungrig, så jag sitter där och tuggar utan aptit. Mitt vanliga dagsintag på ett par tusen kilokalorier måste tredubblas. Något som bjuder mig grymt emot. Detta skriver jag med tanke på alla ni därute som de facto har aptit. Njut av det och inse att det kan vara er största cykeltalang.

Niclas Sjögren är Bicyclings allra mest proppmätta medarbetare. När han cyklade Vätternrundan lyckades han bara äta en halv barnportion extra pasta kvällen före start.

*Haute Route är en sjudagars cyclosportive som korsar bland annat Pyrenéerna, Alperna och Dolomiterna. Ungefär 90 mil och drygt 20 000 höjdmeter på sju dagar. Mer info finns  på hauteroute.org.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer

Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple...

Läs mer

I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara...

Läs mer

Vintercykla med hela världen!

12 februari är det dags igen för Vintercyklingens dag. Nu kanske du redan cyklar året...

Läs mer
Trafikverket kastar in handduken och struntar i cykling

Svenska Cykelstäder, Svensk Cykling och Cykelfrämjandet sparar inte på krutet när de nu gemensamt yttrar sig om Trafikverkets förslag. De...

Läs mer
Det ser mörkt ut för cyklar på SJs tåg

EUs nya och så gott som klara resenärsdirektiv kommer innebära ökade möjligheter till att ta med cykeln på tåg i...

Läs mer