Historien bakom Shimano XT

Historien bakom Shimano XT


För snart 40 år sedan såg Shimano XT, världens första riktiga komponentgrupp för mountainbike, dagens ljus. Resten är historia.

Berättelserna, eller myterna om man så vill, kring hur allt startade är flera. Egentligen har ju det vi i dag kallar mountainbike varit en del av cyklingen sedan cykelsportens begynnelse. Men på 1970-talet var det ett gäng pionjärer som började ta sig an backarna kring Mount Tamalpais i Kalifornien på ombyggda cyklar som gick under namnet ”Klunkers”. De flesta är nog överens om att det var där och då det vi i dag kallar mountainbike ändå föddes. Profiler som Joe Breeze, Gary Fisher och Tom Ritchey skrevs in i de dammigare delarna av cyklingens historieböcker.

I denna första veva var Shimano inte det märke dessa cyklister vände sig till, det här var en tid då nu bortglömda märken som Suntour, Dia-Compe och Huret var det som gällde. Men Shimano såg sin chans och blev en av de första tillverkarna att faktiskt satsa på just mountainbikes. Efter några misslyckade försök, där man bara använt den egna designpersonalen hemma i Japan, skickade man helt sonika en viss John Ute på en researchresa till Kalifornien, där ovan nämnda cyklister gav sin input.  

Några år senare, 1982 (-83), släpptes Deore XT – den första komponentgruppen som var designad och byggd för de behov mountainbikes och dessa nya typer av cyklister hade: fler växlar, växelspakar som var lättare att komma åt och kraftigare bromsar.

Shimano Deore XT 1982

Deore betyder förresten Deer – denna första grupp gick även under namnet Deerhead och hade ett litet hjorthuvud som prydde bakväxeln.

Uppföljaren från 1987, med de nu ikoniska växelreglagen

Namnet Deerhead hängde inte med i versionen som släpptes fyra år senare. Men nu hade det hänt så mycket annat att namnet spelade mindre roll. För 1987 kom XT-gruppen med SIS, Shimano Indexed Shifting, en revolution i sig. I stället för friktion i växelspakarna var nu ett klick samma sak som en växling. Med dessa kom även de nu ikoniska styrmonterade växelspakarna, för att inte nämna SPD-pedalerna. Teknologiska framsteg som får månlandningen att likna ett Legobygge. 

Klunker 2.0

Den 8-delade premiummodellen XTR M900 lanserades 1991, framtagen för professionella crosscountry-cyklister. XTR blev snabbt alla mountainbikecyklisters gråvåta drömgrupp, och var det ända fram till att Sram släppte sin 12-delade Eagle-grupp för några år sedan. Men innan dess var alltså XT tillsammans med XTR tveklöst en av grundpelarna i mountainbikevärlden.  

XTR i den första upplagan

Även XTR växte till slut till sig och blev 12-delad 2018, en teknologi som nu även finns på grupperna XT och SLX och Deore.

XT anno 2019

En av dem som har en särskild relation till Shimanos komponenter, inte minst genom att vara en av få teståkare som produktutvecklarna i Japan förlitar sig på när det gäller erfarenhet och input, är mountainbikeproffset och regerande svenska mästaren Emil Lindgren i Team Serneke-Allebike.

­– Jag har agerat testpilot åt Shimano i flera år och testat massor. Gruppen XTR M9100 var jag varit väldigt involverad i. Utvecklingen av XTR är väldigt ingående och genomarbetad. Vi testar och försöker leverera en produkt som gör din cykling till det bättre, utan att du egentligen vet vad som händer på din cykel. Men vi är många som jobbar med utvecklingen hos Shimano, allt ifrån ingenjörer till teståkare, säger Emil.

När blev komponenter en viktig grej för dig?
– Jag har alltid haft ett sjukt stort intresse för materialet. När jag var liten hade vi inte ekonomi för de värsta produkterna, men som tur var fanns det en massa kataloger och reklam med de största idolerna. En av dem var Roger Persson och han körde ju så klart på grymma XTR-grejer. Men det tog många år innan jag fick någon komponent med det namnet, säger Emil.

Roger Persson – Emil Lindgrens barndomsidol – var som mest elitaktiv på nittiotalet, med flera framgångar på bland annat SM och NM. Han var också den första svenska mountainbikecyklisten att köra OS när disciplinen gjorde debut i de olympiska spelen i Atlanta 1996. Idag jobbar han med teknisk support på Cycleurope.

Roger blir också nostalgisk när han tänker tillbaka på den här tiden.
– Jag använde tidigt Shimano XT och minns de där överliggande tumreglagen med 7-växlat runt 1991. Sedan glömmer jag aldrig känslan när jag fick hålla i de silvriga XTR-askarna 1993. Precisionen i dessa komponenter var 100 procent, säger Roger.

Har du någon favoritdel från den tiden
– Shimano var ju tidiga med innovativa lösningar. Vissa var bra, vissa var lite mer speciella. Jag tänker främst på dubbelreglagen ST-M961 och remote-reglagen SL-SS95 för barends, säger Roger.

Emil, du som har kontakt med utvecklarna – vad kommer vi att få se mer av i framtiden?
– Det kommer att hända mycket roligt och än så länge är vi långt ifrån färdiga med de cyklar som används i dag. Tyvärr sker mitt jobb i det tysta och jag har inte befogenheter att berätta något. Men framtiden är galet spännande, säger Emil.

Floppen – Dubbelreglagen ST-M961
Inspirerade av utvecklingen på landsväg, där man ganska tidigt byggde in växelreglagen i bromsreglagen fick Shimano i mitten på 00-talet för sig att skapa samma sak för mountainbikes. Resultat blev ett dubbelreglage där man växlade genom att trycka ner själva bromshandtaget. Men bara för att äpplen är gott i paj behöver det inte vara lika gott på pizza. Så precis som det låter var det en riktigt dålig, och dessutom ganska dyr idé som funkade uruselt på mountainbikes. Som tur var blev dessa dubbelreglage en kortlivad historia. De försvann ut sortimentet innan svärmen av svordomar helt stjälpt alla träd i skogen.  


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hjälp oss skapa Sveriges bästa cykeldestination – Camp Järvsö!

Hjälp oss skapa Sveriges bästa cykeldestination – Camp Järvsö!


I sommar slår vi upp portarna till vår nya storsatsning Camp Järvsö – platsen för dig som vill ha en naturnära och aktiv upplevelse. Nu vill vi ha din hjälp med att skapa Camp Järvsö och de bästa förutsättningarna för cykling!

Järvsö är knappast en främmande plats för dig som gillar cykel, i synnerhet inte om det ska gå utför. Orten är redan hem åt nordens kanske bästa cykelpark: Järvsö Bergscykel Park. Och strax utanför byn snickrar vi i skrivande stund på vad som kommer bli Sveriges bästa träningsanläggning.  På sikt kommer ni här kunna hitta ett unikt cykelmecka där alla cykeldicipliner kan samlas! 

Men vi vill ha din hjälp, för dina  åsikter och synpunkter är viktiga för att vi ska kunna göra din upplevelse så bra som möjligt och vi vill därför ta del av dina förväntningar, önskemål och behov kring uppbyggnaden av Camp Järvsö.

Delta i vår enkätundersökningen så har du chansen att vinna tre nätter för två personer inklusive frukost, lunch och middag inklusive träning och aktiviteter enligt program på Camp Järvsö! (Gäller ej temaveckor)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD


Det finns plats för alla i skogen men med ett ökat intresse för friluftsliv är vi fler som ska dela på kakan och då behöver vi cyklister göra vår rätta del i ekvationen.

Internationellt finns det lite olika informella regler kring hur cyklister ska uppföra sig i skogen, bland annat har IMBA (international mountainbike association) sin rules of the trail. Men de rimmar inte helt med svensk allemansrätt och den öppna stigkultur vi har här. Så här är vårt förslag till en samling regler eller snarare ett kodex för oss svenska stigcyklister att leva efter.

#sharethetrail

1.Cykla bara där du vet att du faktiskt får.

2. Respektera andra på stigen. Lämna företräde för vandrare och ryttare och var inte främmande för att du ibland kan behöva stanna helt. Använd gärna en stiganpassad ringklocka även i skogen.

3. Lär dig allemansrätten och hur den påverkar dig. Värna om det du vill njuta av, vår gemensamma natur.

4. Sladda inte, att låsa hjulen i onödan bidrar mest med slitage och ger oss cyklister dåligt rykte.

5.Undvik att cykla över känsliga marker och på de allra våtaste dagarna.

6.Ta med ditt, och även andras, skräp hem.

7. Hälsa! Var den trevligaste personen i skogen. Ett leende kostar ingenting 🙂


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite


Svenska POC ligger knappast på latsidan. Förra veckan släppte de Omne Eternal – världens första självförsörjande cykelhjälm (på el). Bakom trollerikonsten står företaget Exeger och ett material som kallas Powerfoyle som kan omvandla allt ljus till elektricitet. Hjälmen har sedan en inbyggd lampa som helt enkelt laddas då hjälmen utsätts för ljus. Lampan behöver alltså aldrig laddas via någon extern kabel. Pris 2500

Omne Eternal

Nu släpper man en ny version av Ventral som fått tillägget Lite. Det är kort och gott en bantad Ventral, där man reducerat andelen plast i skalet och sytt i remmarna istället för att använda spännen. I storlek medium väger den så lite som 190 gram. Nackdelen är att hjälmen får mer exponerad och stötkänslig EPS samt att hakbandet inte kan justeras mer än i längd. Men är man viktjägare så är man. Prislappen landar på runt 2600 kronor

Nya Ventral Lite i tvådelad färgsättning

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike


Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig med sitt mest ambitiösa bygge hittills. En framtidsvision om hur cyklar kan komma att se ut om ett decennium.

Foto: Andreas Timfält

”Det är enkelt ett koncept/vision av vad mountainbikes kanske ser ut som om 5-10. Förutom att den inte är byggd för mässor utan 100% till att köra på” Säger Gustav om det imponerande bygget

Vad var tanken med projektet?

”Redan från första början fanns det två huvudsakliga mål Hyper Spark-bygget: att försöka bygga den snabbaste och bästa XC/Långlopps-cykeln och samtidigt göra den till den stilrenaste med helt intern kabeldragning. Mycket av inspirationen kommer från landsvägscyklar där det numera är mer eller mindre standard med dolda kablar på toppmodellerna. Men jag ville även att det skulle vara lite av cykelvärldens svar på så kallade hypersportbilar, och därav namnet. Den skulle helt enkelt höja ribban för både prestanda och utseende, och samtidigt kännas väldigt exklusiv. Det var därmed viktigt att inte tumma på något, utan landsvägsstuket till trots så skulle den bibehålla alla funktioner hos en modern mountainbike. Så inga genvägar som att inte ha dropper-sadelstolpe eller stötdämpning med lockout som var bra nog att tävla på”

Hur löste du det?

”Tack vare ny teknik som SRAM’s trådlösa AXS-komponenter och FOX elektroniska automatiska stötdämpningssystem LiveValve så underlättades jobbet, men det krävdes fortfarande mycket uppfinningsrikedom och modifikationer för att göra idéen till verklighet”

Vilka var utmaningarna?

”Först behövde ett styrstopp tillverkas, för att förhindra att de internt dragna kablarna skulle skadas om man vred styret för mycket. Så ett system för det specialtillverkades och laminerades fast på ramen med kolfiber. Även styret och framgaffeln behövde modifieras ordentligt, för att sen även förstärkas så att cykeln är säker för användning. Därefter följde ett enormt antal timmar för att snygga till allt och få till ett så perfekt utseende som möjligt. Det sistnämnda var särskilt viktigt eftersom jag verkligen inte ville att det skulle se ut som ett hafsigt hemmabygge, utan som något som kom direkt från fabrik eller någon utvecklingsavdelning med resurser jag bara kan drömma om. Den pärlvita färgen passar bra in med trenderna 2021, men i övrigt är konceptet menat som en försmak av vad mountainbikes kanske kommer se ut som om 5 år eller mer. Men koncept till trots, den är inte byggd för cykelmässor utan verkligen för att köras på. Med en smått otrolig speclista kommer den förhoppningsvis vara minst lika snabb som den ser ut!”

Ram: Alla öppningar i ramen för kablar täcktes för så att den fick ett renare utseende. Den pärlvita färgen heter Oryx White och kommer faktiskt från Volkswagens färgkarta.

Styrstopp: En av de absolut största utmaningarna med bygget. En platta i aluminium tillverkades för hand och laminerades fast med kolfiber alldeles bakom styrröret. Längst fram på denna sitter en pigg som är utbytbar i händelse av en krasch. Allt förstärkningsjobb i kolfiber är gjort av Mattias Hellöre i Insjön, som till vardags reparerar trasiga kolfiberramar. Under den handgjorda kåpan sitter resten av hårdvaran till stoppet, som skruvas fast på styrröret ungefär så som man skruvar fast en styrstam.

Styre: För att bromsslangarna skulle kunna gå inuti styret behövde hål göras. Det är självklart aldrig en bra idé att bara borra hål i ett styre, så det förstärktes därefter externt. Det gjordes även ett hål där styrstammen ligger an mot styrröret, för att låt slangarna passera vidare.
Framgaffel: Det gjordes hål i baksidan av styrröret för att slangen till bakbromsen samt kablarna från LiveValve-systemet skulle kunna passera vidare ut i ramen. Även det en generellt dålig idé, så styrröret förstärktes sedan kraftigt. Längst upp i styrröret sitter det en solid gängad ”starnut”. Denna tar klämkrafterna från styrröret och kompenserar för spåret/hålet där uppe för bromsslangarna.
Stötdämpning: Fox LiveValve är elektroniskt och helt automatisk, så det ersätter en traditionell remote för att låsa dämpningen. Det sitter en sensor vid vardera hjul, och så fort de känner av en stöt så öppnar de framgaffeln eller bakdämparen på bara 3 millisekunder, vilket är ungefär 100 gånger snabbare än vad ögat blinkar. Systemet känner även av fritt fall, så om man åker utför ett drop så öppnas dämpningen redan i luften. Det finns fem olika lägen som styr hur lite det krävs för att dämparna ska öppna samt hur länge de ska vara öppna efter smällen. Om batteriet tar slut så förblir dämparna öppna och allt fungerar precis som på en vanlig cykel.
Hjul: Syncros Silverton SL är tillverkade helt i kolfiber. Fälgen, ekrarna och navflänsarna är gjorda i ett enda stycke, vilket betyder att istället för separata ekrar så går det kolfibertrådar hela vägen från ena sidan av hjulet till den andra. Innerbredden på fälgarna är 26mm och frihjulsmekanismen är det beprövade systemet från DT Swiss. CushCore XC däck-inserts används för bättre åkegenskaper och visst skydd.

Reglage: Både AXS droppern och växeln styrs med hjälp av Zirbel Twister WE01 reglage. Man kan säga att dessa är lite av en hybrid mellan triggers och gripshift. En ring med en spak på roterar runt styret, och fjädermekanismen sköts av magneter. Så för att växla till en lättare växel trycker man nedåt och till tyngre trycker man uppåt med baksidan av tummen. Det går även att hålla in för att växla flera steg. Normalt sett drar man kablarna från reglagen till en SRAM AXS BlipBox, men här är de istället fastlödda direkt på kretskorten från de traditionella reglagen. All elektronik är sedan gömd inuti styret.
Bromsar: Trickstuff Piccola Carbon är de lättaste bromsarna för mtb på marknaden, men samtidigt extremt kraftfulla (och med pris därefter). I det här fallet har de en speciell slangkoppling vid handtagen, som är framtagen just för intern dragning av slangarna.
Drivlina: Utväxlingen är helt klart åt det tyngre hållet med en specialtillverkad 40T Garbaruk framklinga och matchande 10-50T kassett. Bakväxeln har ett CeramicSpeed OSPW system där extra stora växeltrissor ger lägre friktion för kedjan. Denna är i sin tur en CeramicSpeed UFO som har en speciell behandling för lägre friktion, därav den vita färgen. Behandlingen är tänkt för torra förhållanden och håller i upp till 60 mil innan den åter blir en ”vanlig” kedja, så den är tänkt som en race day-komponent. Alla kullager (hjul, vevlager, styrlager) är även de från CeramicSpeed.
Sadelkombos: Den huvudsakliga kombon är en RockShox Reverb AXS 170mm dropper-stolpe med en Syncros Belcarra R SL sadel där railsen och stommen i kolfiber är gjutna i ett enda steg och stycke. Tekniken kallas resin transfer molding, där man lägger upp kolfibern torr i en speciell gjutform. Resinet sprutas sedan in under mycket högt tryck och allt härdas sen i ett enda steg.
I tillägg till kombon ovan finns även två otroligt mycket lättare fasta sadelkombos. Båda är gjorda av Berk i Slovenien, varav den vita har själva röret tillverkat av Schmolke Carbon i Tyskland. Den vita har ”traditionella” rails vilket gör att stommen kan flexa som vanligt för mer komfort, medan den svarta helt saknar rails och väger endast 133g men ger avkall på lite komfort.

Och vikten då?
Med dropper seatpost: 10,50kg
Med den vita sadelkombon 9,82kg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Skotest: Shimano XC3

Skotest: Shimano XC3


Även billigare skor kan vara riktigt bra

Lätta, styva och dyra skor har absolut sin plats, särskilt när man är ute efter prestanda och pallplatser. Men det är inte alltid just de egenskaper man vill ha i en sko – eller vill betala för. Denna nya modellen från Shimano är en budgetsko där just styvheten hamnar på 5 av 12. Så XC3 är en mjuk sko som passar bra för nybörjare eller för långa dagar i sadeln. Eller när man helt enkelt inte vill ha en allt för styv sko, exempelvis på grusäventyret, eller när man vet att man kommer behöva gå mycket. 

XC3 är gummiförstärkt i tå och häldel och är utrustad med ett beprövat Boa L6-spänne. Det är en typ av spänne vi tycker ger den absolut bästa och långsiktigt mest hållbara fästanordning på en sko. Däremot går det inte att haka loss det tunna snöret från fästena i skon (något som annars underlättar när man ska sätta på sig skor som har Boa-spännen) Här sitter den fixerad i sydda öglor. 

Passformen påminner om den man hittar i premiumskon S-phyre. Precis som den skon har inte heller XC3 någon traditionell plös/tunga utan har en inre del som omsluter foten. Vilket alltså betyder att den sitter riktigt bra med ett jämnt fördelat tryck. Hälgreppet är även det kanon. 

Vi är däremot inte helt glada över det lilla lufthålet vid tårna. Visst, det ger mer ventilation men är det blött ute släpper det även lätt in en del onödigt vatten. Är det riktigt lerig och söligt ute kan det även samlas en del skit under den flik som själva spännet sitter på.

Hela sulan är i ett stycke gummi som har riktigt bra grepp på stenar och i skogen. Att den inte är superstyv gör den väsentligt enklare att gå i jämfört med en mer tävlingsinriktad sko som S-phyre. Det går dock inte att byta ut någon del av sulan och det går inte heller att ha skruvdobbar fram.

Innan du rusar iväg för att förse dig med ett par XC3 ska det för ordningens skull sägas att det här med skor är fasligt individuellt. Den sko som är bäst för dig är den som passar just din fot bäst (tänk Askungen). Men om Shimano XC3 råkar passa just dig, dina behov och din plånbok – då kan vi lova att du får väldigt mycket cykelsko för pengarna.
Ca pris: 1 100 kronor
Vikt: 310 gram i storlek 43 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in