Häng med oss till Portugal i vår och upplev cykelpärlan Algarve

Häng med oss till Portugal i vår och upplev cykelpärlan Algarve


Även om strandremsan längs Algarvekusten på flera håll är riktigt fin är det även en plats beströdd med ganska stora hotell och relativt mycket trafik. Men om man tar sig bortom detta, norr om den motorväg som kopplar ihop Portugal och Spanien, öppnar sig ett helt annat landskap upp sig. Ett vackert, grönt och böljande landskap. Kikar man på en karta är det ett område sprängfyllt av vägar. Vägar som visar sig vara i väldigt gott skick och så gott som helt bilfria. De slingrar sig fram genom sömniga och utdöende byar, apelsinodlingar som står i blom och fyller de vackra dalarna med sin doft. De slingrar sig även upp och ner, för det här är en backig historia. Inte på det långa, segdragna alplika eller dolomitiska sättet utan på en lägre skala. Höjdmässigt rör det sig om några hundra höjdmeter upp och ner, men det är relativt brant och sällan är det platt, så det är en prövning.

A

Att det är så rikt på vägar gör att man från vår utgångspunkt i Monte Gordo lätt kan skapa en mängd olika rutter anpassade efter hur långt man vill köra just den dagen. En av favoriterna var att följa de små vägarna förbi Alta Mora upp till byn Alcoutim, där på flodens strandkant kan man njuta av en liten lunch eller fika medans man tittar ut mot Spanien på andra sidan, för att sedan rulla hem till Monte Gordo och havet längs med floden. Och vill man inte begränsa sig till Monte Gordo är hela Algarvekusten strösslad med hundratals mil med vägar, redo att utforskas.

Nu i vår har vi två träningsresor til Monte Gordo i Portugal

Den 28 mars – 4 April för lite mer erfarna cyklister 

Samt 11-18 april då vi riktar in oss mot er som är lite mer nybörjare.  
Just nu kan vi dessutom erbjuda 3000 kronor i rabatt på denna resa. (Obs, rabatt gäller endast hotellen Yellow och Prime)


Den förnedrande konsten att packa en cykelväska

Den förnedrande konsten att packa en cykelväska


Det verkade som en bra idé. Jag hade lånat en sofistikerad cykelväska till träningslägret, en sådan där i hårdplast, med vaddering och fästen som håller tvåhjulingen ordentligt på plats.

En uppgradering från min multisportlåda, den trotjänare i wellpapp som byggts av mina före detta lagkompisar medelst blod, svett och tårar. Ingen skugga över den, men den lämnade mycket åt fantasin för en med lättja i blodet. Min packningsprocedur brukade se ut som följer: 1. Vrid styret. 2. Avlägsna sadelstolpen. 3. Ta av hjulen. 4. Släng ner allt i lådan. 5. Fyll på med paddel, flytväst, våtdräkt, skor och övrig träsksportutrustning som kan hindra kolfiber i fritt fall. För visst hade jag sett hur cykellådor behandlas (läs: jongleras med) av flygplanslastare. Men jag höll liksom alltid tummarna.

Som finjusterad tidsoptimist såg jag även denna gång till att påbörja packningsproceduren med minimal marginal till avfärd. Taxin skulle hämta mig klockan 05, så vid 22-snåret tog jag mig an den nya cykelboxen, vars komplexitetsnivå skulle visa sig motsvara en rymdfarkost. Men först skulle pedalerna av. Den enda insexnyckeln i passande storlek råkade dock vara den cirka två millimeter korta pryl som likt ett skämt inkluderats i mitt cykelverktyg. Hävkraften uppmättes till minus 50, och trots att jag avlägsnat pedaler ett helt gäng gånger började jag givetvis ifrågasätta om jag drog åt rätt håll. Jag googlade för att få minnesregeln bekräftad, men de vidriga små klumparna satt som berget. Med svansen mellan benen åkte jag till cykelboxens hjälpsamme ägare Frej, som löste problemet på två sekunder med hjälp av ett mer rimligt verktyg. Stoltheten var körd i botten, men hoppet om cykellägret levde igen.

Väl tillbaka hade klockan slagit 23.30, och väskan var ofördelaktigt o-packad. Lojal mot ägarens instruktioner plockade jag nu isär cykeln till oigenkännlighet. Däck avlägsnades från fälgar, styret rykte, plastskivor hindrade bromsbelägg från att ingå äktenskap och växelörat fick nya perspektiv. Jag slog in samtliga cykelmolekyler i prydliga små paket av skumplast, likt en butiksmedarbetare på partydroger. En halv rulle gulsvart tejp gick åt på kuppen, även om det väl egentligen inte fanns någon att varna inuti lådan. Och söndag övergick ljudlöst till måndag medan jag metodiskt pysslade vidare i tomteverkstaden.

Med en strid ström föredömligt tysta svordomar, av hänsyn till grannarna i den sena timmen, stirrade jag nu maniskt ner på den liggande cykelboxen. Att just min cykelram skulle vara för stor för väskan kändes oväntat, men jag hade vridit och vänt på den hundra gånger utan framgång. Etthundra! Trots att det i teorin bara fanns fyra möjliga positioner. En rosaskimrande bild av multisportlådan dök plötsligt upp på näthinnan, och jag slog motvilligt bort den. Med en lagom dos våld kom ramen på plats på försök 101, och jag fäste samtliga cykeldelar med forcerade rörelser. Jags ställde mig upp och betraktade mästerverket. Och då såg jag den. Pinnjäveln. Väskans motsvarighet till bärande väggar. En metallstång som ”med lite trixande” ska träs tvärs igenom ekrar och övrig djungel för att stabilisera ekipaget. Nu låg ramen fastspänd som betong över pinnens fästpunkt. Jag lossade, och började om.

Efter ett tyst krig med väskans lock, om huruvida det var större eller mindre än underdelen, lyckades jag med våld stänga väskan. Seger! Klockan var 00.45, och nu skulle jag bara packa resten. Sedan skulle det dröja en hel vecka tills samma procedur skulle upprepas igen. Men ska man vara fin får man lida pin, sa hon som aldrig någonsin kommer göra sig av med multisportlådan.


Valfrihet i Crans-Montana och Nendaz

Valfrihet i Crans-Montana och Nendaz


I Crans-Montana finns hela 177 markerade mountainbike-, cross country- och enduroleder med en total höjdskillnad på 2 350 meter. Här hittar man även två downhillspår, där det ena avslutas med en zon i sann northshoreanda.

Är man mer sugen på asfalt har Steve Morabito, Tobias Ludvigssons stallkamrat i Groupama-FDJ, designat tio landsvägsrutter i området. Vägar som tar en från dalar och upp över bergspass genom ett landskap med vingårdar, gamla byar, platåer, sjöar och berg. Med sitt läge är Crans-Montana en perfekt bas för att utforska området. Skulle du någon dag inte orka cykla upp på berget igen går det en Funiculare från dalen hela vägen upp till byn, och den ingår i kollektivtrafiken.

Är du sugen på en utmaning utöver det vanliga passerar här ultrafondot Tour des Stations. Ett endagarslopp med 22 mil och 7 400 höjdmeter.

200 kilometer stig och lite mer familjevänlig cykling hittar man i Nendaz, för med tolv leder och rutter finns även här något för alla. Två av dem är specifikt byggda för familjer. För den som vill smaka lite på att cykla i bergen men inte känner sig helt trygg och säker är The Printse tour ett bra val. Turen mellan skidorterna Nendaz och Veysonnaz tacklas då med hjälp av flera olika liftar i systemet.


Zermatt – ett ikoniskt stigparadis

Zermatt – ett ikoniskt stigparadis


Alla tre berg binds samman via liftsystemet* och från centrum i byn kan man ta det berömda Gornergrattåget hela vägen upp till Gornergrattoppen på 3 089 meter över havet. På vintern fylls tåget upp av skidåkare och på sommaren av stigcyklister som vill njuta av stigarna som slingrar sig ner från berget. Utsikten från toppen är inte bara spektakulära Matterhorn – man ser dessutom Monterosamassivet. Det är enkelt och lätt att rulla in cykeln på tåget eller någon av liftarna och väl uppe finns otaliga vägar ner. Sammanlagt 220 kilometer med allt från högalpin och teknisk singletrack till bredare grusvägar som slingrar sig fram genom alpina betesmarker.

En av de roligaste och finaste stigarna ner är den helt nybyggda flowtrailen Sunnegga trail. Från starten precis nedanför Sunneggas liftstation är det sen sex kilometer och 500 höjdmeter av flowtrail byggd med schweizisk precision.

En favorit bland alla locals är deras ”after-work-ride” Då tar man ett av de sista tågen upp för att sen njuta av utförskörning medans solen sänker sig bakom Matterhorn, garanterat ett minne för livet.

När hungern börjar göra sig påmind mot slutet av turen eller efter en lång dag på berget är ett stopp på någon av restaurangerna i solgrytan Findeln – som är en liten by strax innan man kommer ner till Zermatt – närmat obligatoriskt. Här finns flera olika restauranger att välja på. Matterhorn är den givna utsikten och menyn består av schweiziska specialiteter med allt från Raclette du Valais till fondue och kallskuret.

I september i år blir Zermatt även platsen där världsmästaren i enduro kommer utses. För första gången någonsin avgörs nämligen Enduro World Series någon annanstans än i Finale Ligure, nämligen i Zermatt – en perfekt plats för detta historiska race. I samma veva är det dags för cykelfestivalen Traillove Festival. Mer Information: zermatt.ch/bike.

*Rothornbanan i Zermatt är stängd nu i sommar. Detta på grund av ombyggnationer.


Valais – Ett  storslaget cykelparadis

Valais – Ett storslaget cykelparadis


Det är mötet mellan berg och himmel, som ofta speglar sig i bergssjöar, som ger cyklisten en sådan magisk inramning och hundraprocentig upplevelse.

Just Valais präglas av hela 27 berg som är högre än 4 000 meter, små och gamla bergsbyar och storslagen natur. Som cyklist upplever man allt detta från första parkett.

Mellan bergspassen och dalarna i Valais ligger flera av etapperna som körts i Tour de Suisse och Tour de France. De finaste etapperna kan du som amatör enkelt få uppleva genom Valais Cycling Tour. En tour genom Valais som är uppdelad i tio etapper som totalt blir 740 kilometer och 18 500 höjdmeter med 25 tunga klätt- ringar. Det är Tobias Ludvigssons stallkamrat i Groupama-FDJ, Steve Morabito – som vuxit upp och bor i Valais – som har varit med och tagit fram turerna. Enligt han är fördelningen av dessa tio etapper det absolut bästa sättet att uppleva Valaisregionen på, så var beredd på att bli både överraskad och hänförd av omgivningen – det blir definitivt en cykelupplevelse som slår det mesta!

 Foto: Valais Promotion – Tamara Berger

Intresset för mountainbike har i Sverige ökat ganska markant den senaste tiden, men i Schweiz har intresset länge varit starkt och här finns en kultur som skapat flera av världens absolut bästa mountainbikecyklister. Det som gör re- gionen extra bra är all infrastruktur som finns för cyklister. Att få med cykeln på både tåg och bussar är i Schweiz inga konstigheter, det blir inte sämre av att många liftsystem ingår som en naturlig del i transportsystemet. Destinationerna Zermatt, Crans-Montana och Nendaz är utmärkta för stigcykling, har bra lift- system och går att boka här

Valais kan helt enkelt liknas vid en stor lekplats för mountainbikefantaster. Här har du chansen att smaka på lite av den utmaning som finns i etapploppet Swiss Epic. Loppet har nämligen passerat genom Valais de senaste fem åren. Sugna cyklister kan boka in sig för fem dagars cykling med eller utan guide. Läs mer på www.valais-epic.ch.

Foto: Valais Promotion - Pascal Gertschen

 Foto: Valais Promotion – Pascal Gertschen

En annan unik och utmanande rutt som hade premiär i fjol är ”Stoneman Glaciara” som är skapad av Roland Stauder. Turen är 127 kilometer lång med 4 700 höjdmeter. Den passerar bland annat den UNESCO-skyddade Aletschglaciären som består av 27 miljarder ton is.

Rutten svänger av från kända vägar och går genom mystiska byar och följer bland annat en gammal militärstig som leder upp mot Breithornpasset som ligger 2 451 meter över havet. Om du gör allt i ett svep eller delar upp turen är helt upp till dig.

Världens längsta mountainbike- tävling, ”Grand Raid”, löper från Verbier till Grimentz genom Nendaz och Veysonnaz och bjuder med sina 125 ki- lometer och 5 000 höjdmeter på en rejäl utmaning. Vill du testa banan men inte köra hela går det även att starta i Nendaz, då är det 93 kilometer till Grimentz. Läs mer på grand-raid-bcvs.ch.

Antal kommentarer: 3

Leonidas

Det låter som en fantastisk upplevelse. Måste uppleva det innan jag dör.


Leonidas

Det låter som en fantastisk upplevelse. Måste uppleva det innan jag dör.


Leonidas

Det låter som en fantastisk upplevelse. Måste uppleva det innan jag dör.



Häng med och gör "Dubbeln i New York"!

Häng med och gör "Dubbeln i New York"!


Vi börjar med att springa 21,1 kilometer på Brooklyn Half Marathon, lördag 19 maj. Dagen efter, söndagen den 20 maj, är det dags för det 160 kilometer långa cykelloppet New York Gran Fondo. Tillsammans utgör dessa båda lopp en tuff och unik utmaning – i en av världens mest dynamiska storstäder. Missa inte det!

Vi behöver säkert inte förklara varför man ska åka till New York – vi pratar ju ändå om städernas stad här. Att dessutom kunna köra ”Dubbeln” med Johan Olsson, Daniel Breece och Anders Szalkai gör det här till en utmaning du inte vill missa.

LÄS MER OCH BOKA HÄR!

Brooklyn Half Marathon och New York Gran Fondo är två mycket populära och välarrangerade lopp. Halvmaran i Brooklyn är USAs största halvmaraton (27 410 anmälda löpare 2017), och den har vuxit för varje år sedan premiären 1981. Starten går i Prospect Park och den platta banan går sedan igenom hela Brooklyn ned till målgången vid nöjesfältet på legendariska Coney Island. Du får alltså se det mesta av det bästa av denna levande och klassiska stadsdel i New York. Givetvis firar vi det med att hänga kvar i målområdet på  after-run partyt.

De av oss som ska genomföra ”Dubbeln” är kanske inte kvar till sist däremot. För redan klockan 07.00 morgonen därpå är det dags för det 160 kilometer långa New York Gran Fondo. Starten går på den avstängda George Washington Bridge – en av världens mest trafikerade broar i vanliga fall – och fortsätter sedan i det kuperade landskapet längs Hudson River, innan man kommer till målet i New Jersey. Totalt klättrar vi 2 800 höjdmeter, och utöver din sluttid registreras även din tid i fyra utvalda backar – kanske är det du som utses till King eller Queen of the mountain efter målgång?

Är du prenumerant? Ange ”Bicycling” som bokningskod och få 1000 kr rabatt på resan!

Är 160 kilometer för långt för dig? Kör halva sträckan, 80 kilometer, istället. Är du inte sugen på att både springa och cykla under en och samma helg? Du väljer själv om du bara vill delta i det ena eller det andra loppet – eller om du hellre bara hänger med som publik och njuter av New Yorks utbud och miljöer.

Vill du däremot veta hur din sammanlagda tid från båda loppen står sig mot den som Johan Olsson, Daniel Breece och Anders Szalkai får, eller som Petter och Michaela Askergren noterade 2013 (på den sammanlagda tiden 8.48.40)? Då finns det bara ett sätt att få reda på det …

Antar du utmaningen?

Resedatum: 17-21 maj 2018

LÄS MER OCH BOKA HÄR!