Elektroniska Campagnolo är här!



Redan 1992 började Campagnolo att arbeta på
en elektronisk grupp. Under dessa nästan 20
år av utveckling har man stött på en mängd
problem och utmaningar som man varit tvungen att lösa innan man kunnat gå ut på marknaden med en färdig produkt (Läs mer i faktarutan om
Campagnolos elektroniska resa).

Under tiden har deras
huvudkonkurrent Shimano redan hunnit lansera både
Dura Ace och Ultegra som elektroniska grupper. Därför
har pressen nog varit hård på ingenjörerna i Vicenza.
Samtidigt kan man nu dra nytta av att deras japanska
konkurrenter redan har banat väg för elväxlar på marknaden.

Campagnolo lanserar nu två elektroniska grupper:
Record EPS (Electronic Power Shift) och Super Record
EPS. Det som skiljer dessa grupper åt är materialvalet
i vissa komponenter, 86 gram och framförallt priset. Vi
testade Super Record EPS, men skillnaden i prestanda
jämfört med Record EPS är troligen försumbar. Något
pris är ännu inte fastställt för den svenska marknaden,
men på Campagnolo säger man att Record EPS kommer
att ligga på en prisnivå som gör att den kan konkurrera
med Shimano Dura Ace Di2. Det betyder antagligen att
Super Record EPS kommer att göra själ för namnet och
vara superduperdyr.

Likeheter och olikheter
Precis som hos Shimano får de elektroniska växlarna
sin kraft från ett ett batteri som sitter monterat på det
undre ramröret. Däremot kan man inte ta loss batteriet
från cykeln när det ska laddas. Hela cykeln måste alltså
baxas till en elkontakt. Eftersom en cykel utrustad med
EPS kommer att ha en prislapp som gör att den knappast någonsin kommer att stå i något källarförråd när
man inte använder den, så kanske det i praktiken inte
spelar så stor roll. Batteriet uppges räcka till 1 500–2 000
km,beroende på hur mycket man kör,innan det behöver
laddas. Det är också i batteriet som systemets ”hjärna” sitter.

Mellan växelreglagen och batteriet sitter en liten dosa kallad DTI (Digital Tech Intelli-
gence) som kan placeras på styrstammen eller på
bromsvajerhöljena. Den omvandlar impulserna
från växelreglagen till digitala signaler och kommunicerar med ”hjärnan”. På den sitter också en
LED-lampa som visar batterinivån. Alla elektroniska
komponenter är vattentäta och ska fungera även efter 30 minuter i vatten på en meters djup.

Till skillnad från Shimano så har Campagnolo valt att behålla samma typ av växelreglage som på de mekaniska växlarna. Det betyder att varje funktion har en egen spak. Däremot har man förändrat ergonomin en del. På de mekaniska växelreglagen står den lilla spaken på insidan av styret rakt ut, detta för att ge tillräcklig hävstångseffekt för att kunna dra vajern.

Eftersom det inte är nödvändigt med elektroniska växlar är det nya reglaget mer nedåriktad och mjukare i sin
form. Men vad som kanske är viktigare är att man flyttat
ner placeringen av den, så att det nu är betydligt lättare att
växla när man har händerna i bocken. Campagnolo har också
jobbat hårt för att man ska känna ett distinkt ”klick” när man
växlar. Många av teståkarna upplevde det som en markant förbättring jämfört med Shimanos system, där det ibland
kan vara svårt att avgöra om man trycker på rätt knapp,
eller att man växlar av misstag för att man råkar komma åt någon av knapparna.

Vi misstänker att den skillnaden är något man framförallt kommer att uppskatta i kallare
väder när man cyklar med långfingervantar.

Innanför det inre reglaget sitter en liten ”modeknapp”. Den används när man ställer in grundinställningarna för växlarna med cykeln monterad i ett mekställ. Campagnolo kallar det för Zero Setting. När man
väl har gjort det ska man normalt sett inte behöva bry
sig om inställningarna på växeln något mer. Men vid
till exempel ett hjulbyte (en inte helt ovanlig situation
i tävlingssammanhang) kan man använda knappen för
att finjustera växlarna medan man cyklar (Riding Setting).

”Multishifting”
Kedja, vevparti, kassett och bromsar är samma som för
de mekaniska grupperna och de fungerar förstås lika
bra här som där. Klokt nog har man formgivit gruppen
så att den kommer att passa med Di2-dedikerade ramar.

Det är helt klart att växlingen med Record/Super
Record EPS är i absolut toppklass. Det är snabbt och
precist, även när man står upp med full kraft på pedalerna. Och även om bakväxeln imponerar mest på oss
som ingenjörskonst, så är det kanske i framväxeln man
upplever den största skillnaden jämfört med ett mekaniskt system. Motorn som driver växeln växlar med
större kraft jämfört med när man spänner eller lättar på en vajer. Det sker också en liten ”överväxling”
varje gång, det vill säga att framväxeln rör sig
lite extra i sidled, för att sedan återgå till rätt
position, allt för att underlätta växlingen.

Framväxeln tar också hänsyn till vilken position kedjan
har på kassetten där bak. Det gör att man själv inte behöver justera framväxeln för att undvika kedjeskrap.
Shimanos elektroniska grupper kräver en knapptryckning för varje växling, vilket ju är en liten försämring jämfört med deras motsvarande mekaniska grupper.

På Campagnolos mekaniska grupper kan man växla
ner fem steg i taget och upp tre. Men med Record/Super
Record EPS kan man nu, genom att hålla inne reglaget,
växla elva steg i båda riktningarna, man kan alltså vandra över hela den 11-delade kassetten med en enda knapptryckning. Enligt Campagnolo tar hela operationen 1,5
sekunder (utan att ha försökt mäta så tyckte vi att det
verkade stämma när vi provade själva).

Det här är kanske
inte något man alltid har nytta av, men i en tävlingssituation i mycket kuperad terräng kan vi se att funktionen
kan komma väl till pass, både när man passerat ett krön
och när en nerförsbacke följs av en brant uppförsbacke.
Det finns ingen indikator som visar hur många steg man
växlar, så det är upp till cyklistens fingertoppskänsla
att avgöra hur länge man ska hålla inne knappen för ett
givet antal steg. Vi förmodar att det är något man blir
bättre och bättre på att avgöra ju längre man använder växlarna.

Även om Campagnolos nya elektroniska växlar är lätta att tycka om och imponeras av, så känner vi givetvis samma tveksamhet som vi känner inför Shimanos elektroniska system. Är elektroniska växlar
verkligen lösningen, och i så fall på vilket
problem? För även om växlingen förbättras jämfört med de mekaniska systemen, så är det tveksamt om det är tillräckligt för motivera prisskillnaden.De mekaniska växlarna fungerar så pass bra att det är svårt att känna något riktigt sug efter elektronik. Personligen tycker jag också att ett mekaniskt system har ett visst värde i sig: Man behöver inte vara ingenjör för att förstå någorlunda hur det hela fungerar och själv serva de olika delarna.

Med mer elektronik
i cyklarna hamnar vi farligt nära där vi är med våra bilar
idag: de är nästintill omöjliga att laga själva och skulle vi
ändå försöka så ryker antagligen alla garantier all världens väg. Men vi vill ju inte framstå som allt för teknikfientliga!

Elektroniska växlar levererar prestanda i absolut toppklass, och för de som inte har några ekonomiska
bekymmer och alltid vill ha det senaste och det bästa
är de ett givet val. Faktum är att vi rekommenderar alla
med mycket ekonomiska muskler att köpa dem. På så vis
kommer de med tiden att bli allt billigare att införskaffa
för alla oss andra.

Bra och dåligt

+ Utmärkt växlings-
funktion. ”Multi-
shifting”. Lättare än
Shimanos elektroniska växlar.

− Utan att veta det
slutgiltiga priset
vågar vi nog sätta
det på minussidan.
Fortfarande tyngre
än motsvarande
mekanisk grupp.


Campagnolos elektroniska historia

Campagnolo började sitt arbete med ett elektroniskt
växelsystem redan 1992, för nästan 20 år sedan. Det var
på den tiden när kassetterna var 8-delade som mest! På
resans gång har man gjort versioner också för 9-, 10- och
slutligen 11-delade kassetter. Många av dessa versioner
har också testats av olika proffslag, nu senast Movistar.

I början fanns helt enkelt inte tekniken för att kunna
göra ett tillräckligt lätt och smidigt system. Dessutom
har elektronikens fiende nummer ett – vatten – ständigt
varit ett problem. År 2005 var man nära en introduktion
av en tiodelad elektronisk grupp. Gruppen fungerade bra
och hade framgångsrikt testats av bland annat Saeco
och Caisse d’Epargne. Den hade också visat sig stå emot
vädrets makter utan problem – så länge man cyklade, vill
säga. Under det årets Giro d’Italia var det flera cyklars
växlar som slutade att fungera efter en åktur i hällregn på
ett biltak i 150 kilometer i timmen. Så Campas ingenjörer
fick återvända till ritbordet. Arbetet försenades också av
att man valde att prioritera arbetet med att utveckla den
11-delade kassetten.

 

Antal kommentarer: 1

Göran Pihl

👍🏽



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Speedplay gör comeback

Speedplay gör comeback


Sen Wahoo köpte upp Speedplay hösten 2019 har det varit tyst som i graven från detta udda men ikoniska varumärke. Men nu släpper Wahoo den första, stora uppdateringen av pedalerna.

För den som inte är bekant med Speedplay kan man säga att det är en form av inverterat pedal+kloss-system, där själva mekanismen sitter i klossen istället för i pedalen.


Uppdateringarna som gjorts inkluderar justerbar float på alla klossar (0-15 grader), tätade lager för minimalt underhåll och ökad hållbarhet genom en uppdaterad pedalkropp. Istället för skiftnyckel används nu insexnyckel vid installation. Modellen ZERO kommer även finnas tillgänglig i fyra axellängder för att tillgodose alla typer av cyklister.

Senare i sommar kommer den egentliga riktigt stora nyheten, då planerar man att släppa POWRLINK ZERO som blir världens första pedalbaserade kraftmätare med dubbelsidig infästning.

Den nya Wahoo Speedplay-serien inkluderar Speedplay COMP, Speedplay ZERO, Speedplay NANO, Speedplay AERO och Wahoo POWRLINK ZERO.

Speedplay-serien inkluderar två olika typer av klossar: Standard Tension (inkluderad med ZERO, NANO, AERO och POWRLINK) och Easy Tension (inkluderad med COMP). Båda klossarna är kompatibla med alla pedaler i den nya Speedplay-serien samt kompatibla med tidigare Speedplay ZERO-pedaler. COMP, ZERO, NANO och AERO är tillgängliga idag och POWRLINK ZERO kommer enligt Wahoo att finnas tillgänglig sommaren 2021.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ny luftigare Prevail från Specialized

Ny luftigare Prevail från Specialized


Specialized kallar sin nya S-Works Prevail II Vent för den mest ventilerade hjälm de någonsin tillverkat och det är lätt att förstå varför.

För att skapa en ny luftigare konstruktion skalade man bort totalt sju ”broar” från centern och sidorna, resultatet blev föga överraskande mer effektiva ventilationskanaler. För att samtidigt behålla en stabil struktur så har hjälmen fått broar av Aramid (som är en form av kevlar)

Konstruktionen ger en 20 procentig ökning av ventilerade områden och luften kan alltså flöda mer effektivt genom hela hjälmen. I klippet nedan ser man skillnaden mellan nya och ”gamla” Prevail II

De stora luftkanalerna genom S-Works Prevail II Vent gör att luften rör sig 18% snabbare över ditt huvud än Prevail II, du blir alltså svalare, slipper kanske en del svett i ögonen och vem vet, kanske blir du även snabbare.

S-Works Prevail II Vent har fått MIPS SL’s minimalistiska fästsystem, ett system som ska ge 10 till 15 millimeter av rotation i varje riktning och samtidigt erbjuda samma skydd som andra versioner av MIPS.

Svalaste hjälmen för XC och landsväg? Ja kanske det

Prislappen landar på ca 3900 kr


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite

POC släpper nya ultralätta Ventral Lite


Svenska POC ligger knappast på latsidan. Förra veckan släppte de Omne Eternal – världens första självförsörjande cykelhjälm (på el). Bakom trollerikonsten står företaget Exeger och ett material som kallas Powerfoyle som kan omvandla allt ljus till elektricitet. Hjälmen har sedan en inbyggd lampa som helt enkelt laddas då hjälmen utsätts för ljus. Lampan behöver alltså aldrig laddas via någon extern kabel. Pris 2500

Omne Eternal

Nu släpper man en ny version av Ventral som fått tillägget Lite. Det är kort och gott en bantad Ventral, där man reducerat andelen plast i skalet och sytt i remmarna istället för att använda spännen. I storlek medium väger den så lite som 190 gram. Nackdelen är att hjälmen får mer exponerad och stötkänslig EPS samt att hakbandet inte kan justeras mer än i längd. Men är man viktjägare så är man. Prislappen landar på runt 2600 kronor

Nya Ventral Lite i tvådelad färgsättning

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Specialized S-Works Ares är här!

Specialized S-Works Ares är här!


Det har förekommit en del rykten om denna sprillans nya sko ett tag nu. Bland annat syntes Daniel Oss i Bora Hansgrohe snurra runt på dem i höstas. Något som fick många att tro att det handlade om en ny S-Works 8 sko. Men så är inte fallet, utan Specialized släpper nu en helt ny sko som fått namnet Ares.


Visst har den ärvt en del från S-works 7, främst sulan och styvheten (som hamnar på 15, högst upp på skalan) Resten av skon är dock något annat. Boaspännena är ett par Li2 (till skillnad från de specialdesignade som sitter på S-Works) och kring dessa har man byggt en helt ny spännkonstruktion. Skon har en sockliknade plösfri konstruktion som ger en omslutande passform. Tanken är att spänningen dras triangulärt över mellanfoten och sprider trycket över en större yta, något som eliminerar foten från att rulla i skon, enligt Specialized alltså, som även menar att skon därför blir 1% snabbare.


Tryckkartor av samma cyklist, vid samma kraft, i en sko med traditionell, dubbelt spännsystem jämfört mot vårt nya S-Works Ares spännsystem, under patentansökan, där kontaktytan ökar med 20%. 

Vi har redan hunnit testa den lite, av förklarliga skäl dock bara inne på trainern och passformen är minst sagt unik. För ännu mer precis passform har hälkappan fått en ordentlig stoppning. Nackdelen som följer med den sockliknande konstruktionen och tajta hälkappan är att de blir lite svåra att komma i och kräver nästan ett skohorn. När de väl sitter på är de dock sanslöst sköna med en otrolig balans mellan komfort och kraftöverföring. Trogna sin historia är skorna av de lite smalare slaget, men då de inte är allt för styva runt själva tåboxen gissar vi att de kommer forma sig lite efter foten med tiden. Att det är en sko som kan leverera är det inga större frågetecken kring och när vädret passar sig bättre för vita och luftiga skor lovar vi att återkomma med ett lite djupare test.

Vikt: 255 gram per sko (storlek 43)

Pris: 5000


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Minitest: Giro Aether Mips

Minitest: Giro Aether Mips


Mips 2.0

Vad Mips är behöver nog ingen djupare beskrivning vid det här laget. Sannolikheten att du själv kör i en hjälm som har det svenska rotationsskyddet Mips är nog ganska hög (vi killgissar att den är runt 50 procent).

I hjälmen Aether har Giro tagit användandet av Mips ett steg längre. Man har här placerat det gula glidskiktet mellan två hjälmdelar, vilket alltså innebär att även hjälmen i sig kan rotera. Fördelen är dels att man får ett mer aktivt rotationsskydd, och dels att man slipper ha det gula Mips-skyddet direkt mot huvudet – något som i vissa fall kan påverka saker som ventilation och komfort.

När det kommer till ventilation är Aether en minst sagt sval historia – ventilationshålen är väl tilltagna. Hjälmen har dessutom luftkanaler på insidan, något som hade varit omöjligt med en mer konventionell Mips-lösning.  Konstruktionen ger en av marknadens kanske mest välventilerade hjälmar, i synnerhet i en hjälm med Mips.

Giro Aether sitter väldigt jämt på huvudet, utan några tryckpunkter. Men om du har ett lite koniskt format huvud kan du kanske uppleva hjälmen som lite grund. Designen är även den åt det lite breda hållet, så har du ett smalt ansikte är svamplooken nog inte allt för långt bort. Men den passar samtidigt väldigt bra ihop med ett par feta, breda glasögon. Glasögon som förövrigt har väldigt bra gummikuddar att ligga och vila på i hjälmens frontkanaler när de inte används.

För att Mips-skyddet ska funka optimalt, och för att det ser bättre ut, gäller det dock att ha koll så att hjälmens två halvor ligger i fas – för de kan lätt flyttas runt och hamna i fel läge. Det är även bra att se till att det inte samlas massa smuts och jord mellan hjälmhalvorna som kan ligga och skava (kör du bara landsväg är det däremot ett icke-problem).

Ur ett rent analogt perspektiv är nog Aether en av de mer avancerade standardhjälmarna som finns på marknaden just nu. Att den kostar därefter säger en del i sig.   

Vikt: 250 gram

Pris: 3 500 kronor


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in