Tolv vältränade cyklister körde ett ”bergstempo” – en 2,7 kilometer lång backe med en snittlutning på 7,4 procent, två gånger. Ena gången utan draghjälp och den andra med en simulerad hjälpryttare. Resultatet var tydligt: Med hjälpryttare sjönk tiden med 4,2 procent jämfört med tiden utan hjälpryttare och graden av upplevd glädje (”pleasure”) var 41,1 procent högre.

Minskat luftmotstånd stod för 58 procent av tidsförbättringen enligt forskarna, liksom att cyklisterna även hade en markant snabbare spurt – hela 9,1 procent bättre effektutveckling de sista tio procenten av backen. Samtidigt skiljde sig inte pulsen under bergstempot eller nivåerna av mjölksyra i blodet åt särskilt mycket mellan de två bergstempona!

Läs mer här