Därför är jag dum i huvudet

Därför är jag dum i huvudet


Det är något jag halvt inser, trots att jag ibland tror mig kunna bygga det mesta. Efter att ha slipat och lackat ett golv och dessutom färdigställt ett par träskidor har mitt gör-det-självförtroende-vuxit oproportionerligt. Kanske borde jag – som jag brukar göra när jag får för mig att vara händig – ha plockat fram min flugbindningsutrustning.

För är det något som kan tillrättavisa min skenande hantverkarhybris så är det att knyta flugor. Oftast slutar mina försök med svordomar och att jag beställer en uppsättning flugor från någon som kan knyta. Det som ska se ut som en nykläckt nattslända brukar, när jag gett upp, se ut som något en blind fyllerist med boxningshandskar knutit av en garnstump.

Men snart ligger en hög med rör i mitt hobbyrum och väntar på att jag ska inse hur svårt det var att bygga en ram. En gassvets har jag redan köpt. Och en massa dyra filar.

Innan jag satte mig för att skriva och tänka igenom mina synder planerade jag att den andra ramen jag bygger ska vara en cykelcross, med kolgaffel och skivbromsar. När det gäller lacken växlar jag mellan Faemas klassiska rödvita och en mer åttiotalsinspirerad lack. Har alltså inte bestämt hur jag ska lacka min obyggda cykel ännu. Någon slags måtta får det ändå vara. Det kan sluta med att jag sprejar en döskalle på soptunnan där jag slänger svetsen och alla förstörda stålrör.

Jag har ägnat ett par sena nätter framför olika dokument som mer eller mindre ingående beskriver hur man löder en stålram. Det finns också en hel del filmer på olika skäggiga män som bygger cyklar, och någonstans där i allt romantiskt skimmer tror jag mig ha sett hur jag ska gå till väga. Det viktigaste verkar vara att det blir rakt och hållbart. Och att man är noggrann. Men det där sista kanske inte är så viktigt. Det borde gå att killgissa ihop en ram. Filmen om mitt rambygge ska filmas på analog film. 16 mm. Mycket filosofiska diskussioner och kort skärpedjup. Tänker mig att jag spelas av Dario Pegoretti.

Vid nyår påbörjade jag min andra föräldraledighet på riktigt. Förra gången promenerade jag otroligt mycket vilket ledde till att jag tappade nära tio kilo, trots att mina primära näringskällor var kanelbullar, semlor och kaffe. Det är enda gången i livet som jag gått ner i vikt; dessutom gjorde jag det utan att försöka. Jag anser mig nu vara något av en expert även på att gå ner i vikt. Men jag ska nog inte försöka sälja böcker med min diet och träningsplan. Nu är jag tio kilo tyngre igen utan ambition att bli lättare.

Ganska ofta får jag frågor om träning av bekanta som vet att jag cyklar ibland, men som inte vet så mycket mer om cykling än just att det är något jag gillar. Sällan vågar jag ge några andra råd än att träna mycket och träna på det du vill bli bra på.

Ibland händer det också i diskussioner om dieter och viktnedgång att jag tar upp mitt framgångsrecept: gå minst två mil om dagen och ät en kanelbulle. Det är få som köper det. Mitt enda andra tips för viktnedgång är att skita mer än man äter, men det kräver så mycket kroppskontroll att väldigt få klarar det. Därför sitter jag oftast tyst när det snackas dieter.

Och där pingar det till i telefonen. DHL berättar att det finns rör från Columbus att hämta i Västberga. Nu är det dags att förnedra mig själv med en fil och en gassvets.

En inspiratör till mina gör-det-själv-projekt är Richard Handl, som med råge bevisade att inget projekt är för litet. Richard Handl är alltså mannen i Ängelholm som 2014 försökte bygga en kärnreaktor i köket. Det gör-det-självet slutade förvisso med att Nationella bombgruppen och Strålskyddsmyndigheten med backning av insatsstyrkan gjorde en husrannsakan hos Richard. Kanske att en annan sorts rannsakan blir slutet på det här projektet. 


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor...

Läs mer

50 år sedan Gösta Fåglums historiska bedrift

För 50 år sedan skrev Gösta ”Fåglum” Pettersson svensk idrottshistoria med sin seger i Giro...

Läs mer

5 varningstecken på att Zwift tagit över ditt liv

Lite sen på bollen kanske, men nu är du inne i värmen. Du har just...

Läs mer

Fem faser av ofrivillig vila

Krönika: Så kom dagen då sannolikhetsläran skulle ta ut sin rätt på de ackumulerade Strava-milen....

Läs mer

Fler intressanta artiklar

När cyklande kvinnor var en provokation

Cykeln är det föremål som mer än något annat påskyndade jämställdheten mellan män och kvinnor....

Läs mer
Om Trump kunde cykla

Ledare: John F. Kennedy sägs ha myntat de bevingade orden ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride.”...

Läs mer
I backspegeln: legendariska Campagnolo

Andreas Danielsson berättar hur det legendariska företaget Campagnolo fick sin start. De tillverkade inte bara cykeldelar utan också korkskruvar...

Läs mer