Cykelns kilopris är viktigast av allt

Cykelns kilopris är viktigast av allt


Det är på ett sätt smickrande och på ett annat sätt lite frustrerande. Smickrande eftersom all den energi jag lagt ner på att odla varumärke som cyklist och cykelexpert äntligen bär frukt. Det är givetvis en stor ära att bli tillfrågad som sakkunnig. Frustrerande eftersom ämnet är så komplext att jag aldrig riktigt vet var jag ska börja. Frustrerande också eftersom ett av mina råd till den som inte har så bra koll är att köpa nytt. Det skaver givetvis lite med tanke på den klimatångest jag antar att fler än jag emellanåt drabbas åt.

När jag kommit så långt som att ringa in huruvida frågeställaren ska ha en landsvägscykel, mountainbike, cykelcross, hybrid eller standardcykel hamnar man givetvis i budgetfrågan. Och det är nu den intressanta frågan infinner sig. Vad kostar en cykel? Detta är så klart en helt omöjlig fråga att besvara. Man kunde lika gärna frågat: Hur långt är ett snöre? Vad väger en tanke? Vilken smak har vatten? Eller varför inte: Hur stort är universum?

Budgetfrågan blir än mer komplex i och med att det ofta, men absolut inte alltid, finns en korrelation mellan pris och kvalitet. Hade världen varit logisk så hade man glatt kunnat ringa in den cykelmodell man var ute efter och sedan fastställt det belopp som kunde undvaras och sedan kollat in vad som fanns till salu. Så funkar det inte. Olika varumärken ger olika värden på ungefär samma kvalitet. Någon prioriterar ditt och någon prioriterar datt.

Hur hållbart ett nav är är så gott som omöjligt att avgöra för lekmannen. Är cykeln aerodynamiskt bättre än en konkurrents modell? Well, det kan nog inte ens säljaren svara på. Kort sagt, den tydligaste skillnaden mellan cyklar är prislappen. Och den enda egentliga kvalitetsbedömning du själv kan göra är mycket begränsad eftersom du inte äger någon vindtunnel och inte kan mäta styvheten i vevpartiet. När du fingrar på cykeln hos cykelhandlaren eller glor på en cykel på någon näthandel för att avgöra kvaliteten är det ungefär lika relevant som om du vid ett bilköp går runt och sparkar på däcken och därmed skapar dig en uppfattning om öket är värt priset.

Här kommer dock mitt allra finaste tips in. Det finns en fingervisning när det gäller kvalitet som är giltig för nästan alla cyklar, utom möjligtvis den allra råaste tävlingsformen av downhillcyklar och cyklar som byggs för att vara ”världens lättaste” och kostar en miljard: vikten. Låg vikt är nämligen den allra bästa indikationen på att en cykeltillverkare valt den allra finaste ramen och de allra finaste komponenterna. Det är nämligen så att de bästa cykelprylarna alltid är de lättare i sina respektive segment. Tar du en bakväxel så är den lättaste, om det gäller kvalitetsmärken, alltid den bästa om man ser till tillförlitlighet, hållbarhet och funktion. Dessutom är den ju som sagt lätt också, vilket så gott som alltid är en fördel när du cyklar. Samma sak med bromshandtag, ramar, pedaler och styren. Låg vikt är inte bara en fördel i sig. Låg vikt indikerar också att detta är en produkt i premiumsegmentet. Nu vet jag att det finns cyklister som hävdar att styvhet och aero är minst lika viktiga egenskaper för cykeln som vikten och då säger jag: Visst, visa mig din vindtunnel och ditt labb. Nej, det enda du med säkerhet kan bedöma är vikten och priset.

Alltså blir mitt svar till den som frågar om cykeltips ganska enkelt. Det handlar om en fyrstegsraket.

  1. Bestäm cykelmodell.
  2. Bestäm en budget och multiplicera med 1,5 eftersom du får roligare med en bättre cykel.
  3. Läs alla tester du kommer över, inte minst i den tidning du nu håller i handen.
  4. Kolla lägsta vikt du har råd med och välj därefter den cykel som har lägsta kilopris.

Niclas Sjögren är redaktionens kanske mest generaliserande skribent. Han utmanar härmed alla läsare att komma med exempel där tyngre ramar och tyngre komponenter är styvare, hållbarare och allmänt bättre än lätta.

Antal kommentarer: 1

Leonid Kuzmin

En tyngre kassett med alla drev av stål kommer fungera längre än en lättare kassett med stor antal drev av aluminium och titan. Priset på sådana kassetter kan skilja upp till 2000 kr, och vikten ca 170 g.



Nya Garmin Varia – test

Nya Garmin Varia – test


Garmin Varia RTL516 är namnet på Garmins senaste uppdatering på Varia, baklampan som hjälper till att hålla dig säker på vägarna.

Förutom att vara en väldigt kraftfull baklampa, med synlighet på upp till 1,6km i dagsljus, innehåller den nya Varia en radarfunktion som håller koll på upphinnande trafik. Garmin Varia kan därför varna dig, via din cykeldator, när du är på väg att bli omkörd av en bil eller lastbil. På så vis hinner du förbereda dig och slipper bli överraskad eller i värsta fall vingla ut i vägen vilket kan leda till en olycka.

Varia fungerar givetvis med Garmins cykeldatorer, men för att inkludera alla cyklister är den även kompatibel med andra vanliga varumärken som Wahoos datorer. Den går dessutom att koppla upp mot en app i telefonen för dig som inte använder en cykeldator utan har din lur monterad på styret.

Varia Radar 2020

Redan på 150m kan varia känna av en upphinnande bil och varnar då både med ljud och visuell information om att ett fordon är på gång. När Varia plockar upp bilen kommer skärmen ramas in av en färg samtidigt som en prick dyker upp längs skärmens kant. Pricken representerar alltså bilen och rör sig längs kanten ju närmare den kommer, vid flera bilar dyker flera prickar upp. Varia känner dessutom av hur snabbt bilen närmar sig och anpassar färgen på skärmen efter hastighet en lägre fart representeras av gult som sedan närmar sig orange och rött ju snabbare det går.

När Cykloteket testade produkten tillsammans med ambassadören och proffscyklisten Sara Penton, kunde vi konstatera att den plockade upp 100% av alla bilar och motorcyklar som dök upp och den gemensamma slutsatsen var att det är en pryl som skapar ett extra lugn när man är ute på vägarna. Man slipper bli överraskad av upphinnande trafik och man kan utan större ansträngning förbereda sig varje gång man bli omkörd – speciellt vid cykling i motvind då vindens sus gör det ännu svårare att höra bilar som kommer bakifrån!

Spana in filmen för att se hur produkten faktiskt fungerar i verkligheten!


Köp Garmin Varia RTL516 här


Camelbak – abrovinken som blev en världssuccé

Camelbak – abrovinken som blev en världssuccé


Året är 1989 och cykelentusiasten Michael Edison ska köra tävlingen ”Hotter’N Hell 100”: en 16 mil lång landsvägstävling som äger rum i Wichita Falls, Texas, mitt under den stekheta sommarvärmen.

Då möjligheterna att fylla på vattenflaskorna under loppet är minimala får Edison, som är medicintekniker till vardags, idén att fylla en medicinsk dropp-påse med vatten och stoppa ner den i en stor socka. Sedan stoppar han sockan i cykeltröjan och drar slangen över axeln som han fäster med en klädnypa. Det såg kanske inte så snyggt ut och han drog nog åt sig några skratt. Men där och då föddes vätskesystemet som kom att kallas Camelbak och som nu finns i en uppsjö olika versioner och varianter.


Historien om Bianchi

Historien om Bianchi


Året var 1885. Som 21-åring grundade Edoardo Bianchi en verkstad på via Nirone 7 i centrala Milano. I verkstaden tillverkade och lagade han medicinska verktyg, hjul till skottkärror, köksutrustning och massa annat. En dag tog han emot en cykel som en kund ville ha lagad. Från den dagen väcktes Edoardos cykelintresse. Han ville utveckla cykeln, göra den säkrare. Som den innovatör han var så kom han redan i ett tidigt skede att bli omskriven för sina celesteblå hojar. (Det finns lite olika rykten kring att det råkade bli just färgen celeste. Ett av dem handlar om slumpen. För när det inte fanns tillräckligt med blåfärg blandade de färgerna som fanns och så blev det celeste. En annan version är att man använde sig av färg från militären. Sen finns en tredje betydligt mer romantisk version) Hur det än ligger till med den historiska sanningen är färgen för evigt förknippad med Bianchi som, om vi har vår historia i ordning, är världens äldsta tillverkare av cyklar som fortfarande är igång.

Det första stora uppsvinget kom när vännen Giovanni Tommaselli gick med på att köra Grand Prix de la Ville de Paris 1899 på en Bianchi, en tävling som fick lika stor medial uppmärksamhet då som Tour de France får i dag. Det var racet att vinna på den tiden och Tommaselli, ett par gånger italiensk mästare i sprint på bana, gjorde det man hoppades på. Han vann och berättade för den stora och samlade pressen att det var hans fina och eleganta cykels förtjänst. Framgångarna för Bianchi fortsatte med fransmannen Lucien Petit-Breton (två segrar i Tour de France) och italienaren Costante Girardengo (två segrar i Giro d’Italia) under den första kvarten av 1900-talet.

Den som förde upp Bianchi till en sanslös popularitet var emellertid Fausto Coppi. ”Il Campionissimo” eller ”Il Airone”, som han kallades, åkte större delen av sin karriär för Bianchi-teamet. Fausto Coppi var den första i historien att vinna Giro d’Italia och Tour de France samma år. En prestation han lyckades med både 1949 och 1952. Ytterligare en har lyckats med prestationen på en Bianchi, nämligen Marco Pantani 1998. Även svenskarna Tommy Prim (två gånger tvåa på Giro d’Italia) och Alf Segersäll gjorde stora resultat med Bianchi under 1980-talet.

Sedan 1997 ingår Bianchi i svenska Cycleurope som ägs av Salvatore Grimaldi. Men allt började på en liten allt-i-allo-verkstad i centrala Milano för 135 år sedan


QOM – Queen of the Monday

QOM – Queen of the Monday


Ni vet vilken mörk kraft som bor i dem? Måndagsmorgnarna alltså. Ett litet och tillsynes fristående beslut kan utlösa en 12-delad kedja av vardagskatastrofer.

Med knagglig nattsömn i kroppen står jag i hallen och knölar ner de sista pinalerna inför kvällens intervaller i min något underdimensionerade ryggsäck. Mitt vanliga bygellås har använts under helgen och befinner sig i en annan väska. Framför mig, slängt på hallmattan, ligger ett vajerlås av modell stöldfrämjande. Det lockar på mig såsom de underjordiska lockar Ronja Rövardotter in i dimman. Så lätt. Så smidigt. BARA i dag.

Arbetsdagen fortlöper utan större katastrofer. Att jag går vilse på lunchen och nästan blir inlåst över natten till följd av passerkortshaveri (Hanna var vid denna tidpunkt ny på jobbet, reds. anm.) är inte värt att nämna i sammanhanget. När karuselldörren spottar ut mig i sommarvärmen vid femsnåret känner jag omedelbart vittringen av stöld. Jag kastar en blick nedåt gatan, där min cykel står. Eller stod. Det ser olustigt glest ut på cykelparkeringen. Men när jag inser vad som skett blir jag varken rasande eller förvånad. Bara likgiltig och tom. Jag går i äkta svenskt manér fram och hämtar låset lite diskret, som om det vore en världsnaturlig grej att hänga sitt lås där över dagen. Sedan vandrar jag med tunga steg mot tunnelbanan, med cykelhjälmen kvar på huvudet.

Väl hemma packar jag upp ryggsäcken, och konstaterar att jag ändå hade glömt bibsen. Hade ju varit snyggt att köra solo-spinning Kalle Anka-style på Sats. Det får bli ute istället. Ut och upp, upp! Backintervaller hos min goda granne Hammarbybacken är en effektiv medicin mot alla typer av mentala krämpor. Jag cyklar demonstrativt jätte-jätte-långsamt förbi diverse kvällsflanörer och hundrastare, men öser däremellan på för allt vad jag är värd, och låter frustrationen rinna av mig längs den snåriga stigen runt backen. Snart står jag i solnedgången och tar halsbloss av endorfiner. Men nu är jag rejält sen med middagen, och det är liksom min tur att laga.

När jag med stressade rörelser trycker nyckelbrickan mot porten händer ingenting. Inte heller gång nr 42 lyser knapparna upp. Jag vet att min sambo är hemma, men porttelefonen är kopplad till min mobil och den ligger i tryggt förvar på köksbänken – i ljudlöst läge. TOPPEN. Jag börjar okynnesringa till grannarna, två gånger vardera – men ingen svarar. Vem vill vara skyldig till att ha släppt in en ”främling” klockan 21, räck upp en hand! Jag orkar liksom inte vara kreativ, utan sätter mig på bron i väntan på att någon ska komma. Tårarna är nära, och tack vare pms:ens härliga närvaro känns det som att hela världssamfundet nu håller på att falla samman.

Tjugo minuter senare står jag innanför dörren. Nyckelbrickan funkade den 43:e gången, och min pojkvän är på väg till närmaste thaikiosk för att rädda det som återstår av dagen. Plötsligt ser jag mobilen lysa upp, när cykeldatorn synkat klart. Jag står en bit bort, men den omisskännliga formen av en guldkrona tar jag inte miste på. QOM på ”Hammarbybacken hela” och ”Hammarbybacken halva”. Allt är förlåtet.

*Queen of the Mountain, ett Strava-begrepp för innehavare av snabbaste tid på en viss sträcka, alt. en mätare på hur skevt du prioriterar din familj och din privatekonomi.


Så syns du bättre i trafiken som cyklist

Så syns du bättre i trafiken som cyklist


Häromdagen var jag på väg nedför en helt vanlig gata i stan när det helt plötsligt svänger det ut en bil från en sidogata och prejar mig åt sidan. Vi båda stannar och jag frågar ”Vad gör du?”, bilföraren säger något chockad men lugnt att ”Jag såg dig inte” Som vanligt blir man lite lätt irriterad och tänker tanken, nä, för du tittade inte. Nu var jag ganska mörkklädd men min cykel är lysande gul och det det var fortfarande ljust ute.      

Visst hamnar man nästan alltid där, att vi ofta får skulden för att vi inte syns, även i de fall då vi blir påkörda. Frågan om vem som har rätt och fel kommer dock inte rädda några liv och då det faller inom fysikens lagar är det ofrånkomligt att vi cyklister drar det kortaste strået vid en kollision. Så hur man än vrider och vänder på det kan det vara värt att ställa sig frågan om hur vi ska göra för att bilister ska se oss. Kanske finns svaret i hur vi hanterar visuella intryck?

Allt handlar om uppmärksamhet.
Reaktionstiden hos en bilförare kan variera en hel del, men flera studier har visat att det tar mellan 1.25 till 2 sekunder för en förare att uppmärksamma ett oväntat objekt och sen reagera(styra undan eller bromsa) När allt är stilla kan det låta som en evighet men en bil som kör i 50 km/h hinner färdas nästan 30 meter på de två sekunderna. Nu har vi inte ens vägt in faktorn av en förare som sitter och fipplar med sin telefon medans hen kör…

453376679

Bilister tittar inte efter cyklister
När vi kör bearbetar vi hela tiden en massa olika typer av information och intryck. Mycket sker omedvetet men vårt främsta fokus är på där vi tror det kan uppkomma faror. En studie på förares beteenden vid korsningar har visat att bilister främst kollar efter andra bilister. Men oftare än man kan tro blir cyklister påkörda på spikraka vägar. Cyklisten skyller ofta på att föraren inte har varit uppmärksam och bilisterna ofta på att ”jag såg hen inte” Vem som än har rätt så finns det studier som visar att cyklister överskattar sin egen synlighet, främst på natten, men även på dagen.

Människor ser människor
Något av det första vi lär oss redan som spädbarn är att särskilja människor från andra objekt och vi har alla en ganska hög förmåga att identifiera människor som människor baserat på biologiska rörelsemönster. Men det handlar ändå om synlighet och här finns det två saker vi cyklister kan jobba med för att snabbare få uppmärksamhet: kontraster och synligare rörelser. Vår överkropp är relativt stilla, annat ät det med våra konstant roterande fötter och knän. Genom att markera dessa är det lättare för bilförare att få syn på oss och identifiera oss som just människor.

Dansa i neon
Jo, jo, svart är kanske snyggt och stiligt men värdelöst för synligheten. Men vad vi än tycker om neon/flourocerande färger, syns vi bäst i det. Flourocerande färger gör nämligen icke synligt UV-ljus synligt, effekten blir att dessa färger ser upp till 200 gånger ljusare ut i dagsljus än vanliga färger. Det är inte för inte orange används så flitigt som varningsfärg i trafiken, så det är ett bra val även för cyklister, dessutom är orange väldigt ovanligt i naturen. Neonfärger är dock beroende av just UV-ljuset från solen för att ha nån effekt och funkar inte i sig på natten.

458949891

Ungersk frimärke som uppmanar cyklister att ha lyse

Reflexer!
Detta är ju en nobrainer men det är viktigt att välja reflexer med omsorg. Synligheten ökar markant om reflexerna sitter på fötter eller knän. Igen, det som rör sig mest. Det är lite hårddraget men en jacka som inte rör sig kan av en bilist lika gärna liknas vid en vägskylt. Dessutom kan reflexer som sitter längre ner lättare fånga strålkastarnas ljus.

Storleken har betydelse.
Små trådar av reflexmaterial kommer inte göra mycket nytta, så se till att ha lite större reflexer. Cykeldäck med reflexsidor har visat sig vara enormt effektiva då de sticker ut så mycket.

Lampor även på dagen.
Jo, även på dagen så gör faktiskt lampor nytta då de skapar både synlighet och rörelse. Sen kommer du behöva starkare lampor på dagen än på natten.

Någon gång i framtiden kanske autonoma bilar skickar neonfärgerna tillbaka till loppismarknaden. Men till dess är nog vårt säkraste kort som cyklister att försöka dra åt oss så mycket uppmärksamhet vi kan, så tidigt vi kan.

Antal kommentarer: 2

Stig Andersson

Mycket bra artikel. Vi är ett gubbar som cyklar året runt och nu kör vi skogen. Skönt att slippa bilar !!


Johan

Ja jätteviktigt med bra belysning, jag har på hela familjens cyklar B&M IQ X av olika varianter, elcykel och dynamo samt för batterilamporna LED Sigma Lightster. Tillsammans med riktigt starka baklampor får det bilar reagera tidigt. Annan sak tänka på vid cykling i mörker är att våga ta plats i trafiken, åtminstone i städerna, och inte gömma sig långt åt sidan och riskera krocka med en bildörr eller fast föremål som någon trafikplanerare eller annan placerat där.