Cannondale 2012
Scalpel Ultimate
Pris: 7999
Scalpel HM 3
Pris: 3299
Flash Carbon Team
Pris: 7499
Scalpel 29’ER Carbon 2
Pris: 3999
Supersix Evo Team
Supersix Evo Dura Ace
Scalpel Ultimate
Pris: 7999
Scalpel HM 3
Pris: 3299
Flash Carbon Team
Pris: 7499
Scalpel 29’ER Carbon 2
Pris: 3999
Supersix Evo Team
Supersix Evo Dura Ace
Garmin Varia RTL516 är namnet på Garmins senaste uppdatering på Varia, baklampan som hjälper till att hålla dig säker på vägarna.
Förutom att vara en väldigt kraftfull baklampa, med synlighet på upp till 1,6km i dagsljus, innehåller den nya Varia en radarfunktion som håller koll på upphinnande trafik. Garmin Varia kan därför varna dig, via din cykeldator, när du är på väg att bli omkörd av en bil eller lastbil. På så vis hinner du förbereda dig och slipper bli överraskad eller i värsta fall vingla ut i vägen vilket kan leda till en olycka.
Varia fungerar givetvis med Garmins cykeldatorer, men för att inkludera alla cyklister är den även kompatibel med andra vanliga varumärken som Wahoos datorer. Den går dessutom att koppla upp mot en app i telefonen för dig som inte använder en cykeldator utan har din lur monterad på styret.
Redan på 150m kan varia känna av en upphinnande bil och varnar då både med ljud och visuell information om att ett fordon är på gång. När Varia plockar upp bilen kommer skärmen ramas in av en färg samtidigt som en prick dyker upp längs skärmens kant. Pricken representerar alltså bilen och rör sig längs kanten ju närmare den kommer, vid flera bilar dyker flera prickar upp. Varia känner dessutom av hur snabbt bilen närmar sig och anpassar färgen på skärmen efter hastighet en lägre fart representeras av gult som sedan närmar sig orange och rött ju snabbare det går.
När Cykloteket testade produkten tillsammans med ambassadören och proffscyklisten Sara Penton, kunde vi konstatera att den plockade upp 100% av alla bilar och motorcyklar som dök upp och den gemensamma slutsatsen var att det är en pryl som skapar ett extra lugn när man är ute på vägarna. Man slipper bli överraskad av upphinnande trafik och man kan utan större ansträngning förbereda sig varje gång man bli omkörd – speciellt vid cykling i motvind då vindens sus gör det ännu svårare att höra bilar som kommer bakifrån!
Spana in filmen för att se hur produkten faktiskt fungerar i verkligheten!
Året är 1989 och cykelentusiasten Michael Edison ska köra tävlingen ”Hotter’N Hell 100”: en 16 mil lång landsvägstävling som äger rum i Wichita Falls, Texas, mitt under den stekheta sommarvärmen.
Då möjligheterna att fylla på vattenflaskorna under loppet är minimala får Edison, som är medicintekniker till vardags, idén att fylla en medicinsk dropp-påse med vatten och stoppa ner den i en stor socka. Sedan stoppar han sockan i cykeltröjan och drar slangen över axeln som han fäster med en klädnypa. Det såg kanske inte så snyggt ut och han drog nog åt sig några skratt. Men där och då föddes vätskesystemet som kom att kallas Camelbak och som nu finns i en uppsjö olika versioner och varianter.
Året var 1885. Som 21-åring grundade Edoardo Bianchi en verkstad på via Nirone 7 i centrala Milano. I verkstaden tillverkade och lagade han medicinska verktyg, hjul till skottkärror, köksutrustning och massa annat. En dag tog han emot en cykel som en kund ville ha lagad. Från den dagen väcktes Edoardos cykelintresse. Han ville utveckla cykeln, göra den säkrare. Som den innovatör han var så kom han redan i ett tidigt skede att bli omskriven för sina celesteblå hojar. (Det finns lite olika rykten kring att det råkade bli just färgen celeste. Ett av dem handlar om slumpen. För när det inte fanns tillräckligt med blåfärg blandade de färgerna som fanns och så blev det celeste. En annan version är att man använde sig av färg från militären. Sen finns en tredje betydligt mer romantisk version) Hur det än ligger till med den historiska sanningen är färgen för evigt förknippad med Bianchi som, om vi har vår historia i ordning, är världens äldsta tillverkare av cyklar som fortfarande är igång.
Det första stora uppsvinget kom när vännen Giovanni Tommaselli gick med på att köra Grand Prix de la Ville de Paris 1899 på en Bianchi, en tävling som fick lika stor medial uppmärksamhet då som Tour de France får i dag. Det var racet att vinna på den tiden och Tommaselli, ett par gånger italiensk mästare i sprint på bana, gjorde det man hoppades på. Han vann och berättade för den stora och samlade pressen att det var hans fina och eleganta cykels förtjänst. Framgångarna för Bianchi fortsatte med fransmannen Lucien Petit-Breton (två segrar i Tour de France) och italienaren Costante Girardengo (två segrar i Giro d’Italia) under den första kvarten av 1900-talet.
Den som förde upp Bianchi till en sanslös popularitet var emellertid Fausto Coppi. ”Il Campionissimo” eller ”Il Airone”, som han kallades, åkte större delen av sin karriär för Bianchi-teamet. Fausto Coppi var den första i historien att vinna Giro d’Italia och Tour de France samma år. En prestation han lyckades med både 1949 och 1952. Ytterligare en har lyckats med prestationen på en Bianchi, nämligen Marco Pantani 1998. Även svenskarna Tommy Prim (två gånger tvåa på Giro d’Italia) och Alf Segersäll gjorde stora resultat med Bianchi under 1980-talet.
Sedan 1997 ingår Bianchi i svenska Cycleurope som ägs av Salvatore Grimaldi. Men allt började på en liten allt-i-allo-verkstad i centrala Milano för 135 år sedan
Häromdagen var jag på väg nedför en helt vanlig gata i stan när det helt plötsligt svänger det ut en bil från en sidogata och prejar mig åt sidan. Vi båda stannar och jag frågar ”Vad gör du?”, bilföraren säger något chockad men lugnt att ”Jag såg dig inte” Som vanligt blir man lite lätt irriterad och tänker tanken, nä, för du tittade inte. Nu var jag ganska mörkklädd men min cykel är lysande gul och det det var fortfarande ljust ute.
Visst hamnar man nästan alltid där, att vi ofta får skulden för att vi inte syns, även i de fall då vi blir påkörda. Frågan om vem som har rätt och fel kommer dock inte rädda några liv och då det faller inom fysikens lagar är det ofrånkomligt att vi cyklister drar det kortaste strået vid en kollision. Så hur man än vrider och vänder på det kan det vara värt att ställa sig frågan om hur vi ska göra för att bilister ska se oss. Kanske finns svaret i hur vi hanterar visuella intryck?
Allt handlar om uppmärksamhet.
Reaktionstiden hos en bilförare kan variera en hel del, men flera studier har visat att det tar mellan 1.25 till 2 sekunder för en förare att uppmärksamma ett oväntat objekt och sen reagera(styra undan eller bromsa) När allt är stilla kan det låta som en evighet men en bil som kör i 50 km/h hinner färdas nästan 30 meter på de två sekunderna. Nu har vi inte ens vägt in faktorn av en förare som sitter och fipplar med sin telefon medans hen kör
Bilister tittar inte efter cyklister
När vi kör bearbetar vi hela tiden en massa olika typer av information och intryck. Mycket sker omedvetet men vårt främsta fokus är på där vi tror det kan uppkomma faror. En studie på förares beteenden vid korsningar har visat att bilister främst kollar efter andra bilister. Men oftare än man kan tro blir cyklister påkörda på spikraka vägar. Cyklisten skyller ofta på att föraren inte har varit uppmärksam och bilisterna ofta på att jag såg hen inte Vem som än har rätt så finns det studier som visar att cyklister överskattar sin egen synlighet, främst på natten, men även på dagen.
Människor ser människor
Något av det första vi lär oss redan som spädbarn är att särskilja människor från andra objekt och vi har alla en ganska hög förmåga att identifiera människor som människor baserat på biologiska rörelsemönster. Men det handlar ändå om synlighet och här finns det två saker vi cyklister kan jobba med för att snabbare få uppmärksamhet: kontraster och synligare rörelser. Vår överkropp är relativt stilla, annat ät det med våra konstant roterande fötter och knän. Genom att markera dessa är det lättare för bilförare att få syn på oss och identifiera oss som just människor.
Dansa i neon
Jo, jo, svart är kanske snyggt och stiligt men värdelöst för synligheten. Men vad vi än tycker om neon/flourocerande färger, syns vi bäst i det. Flourocerande färger gör nämligen icke synligt UV-ljus synligt, effekten blir att dessa färger ser upp till 200 gånger ljusare ut i dagsljus än vanliga färger. Det är inte för inte orange används så flitigt som varningsfärg i trafiken, så det är ett bra val även för cyklister, dessutom är orange väldigt ovanligt i naturen. Neonfärger är dock beroende av just UV-ljuset från solen för att ha nån effekt och funkar inte i sig på natten.
Ungersk frimärke som uppmanar cyklister att ha lyse
Reflexer!
Detta är ju en nobrainer men det är viktigt att välja reflexer med omsorg. Synligheten ökar markant om reflexerna sitter på fötter eller knän. Igen, det som rör sig mest. Det är lite hårddraget men en jacka som inte rör sig kan av en bilist lika gärna liknas vid en vägskylt. Dessutom kan reflexer som sitter längre ner lättare fånga strålkastarnas ljus.
Storleken har betydelse.
Små trådar av reflexmaterial kommer inte göra mycket nytta, så se till att ha lite större reflexer. Cykeldäck med reflexsidor har visat sig vara enormt effektiva då de sticker ut så mycket.
Lampor även på dagen.
Jo, även på dagen så gör faktiskt lampor nytta då de skapar både synlighet och rörelse. Sen kommer du behöva starkare lampor på dagen än på natten.
Någon gång i framtiden kanske autonoma bilar skickar neonfärgerna tillbaka till loppismarknaden. Men till dess är nog vårt säkraste kort som cyklister att försöka dra åt oss så mycket uppmärksamhet vi kan, så tidigt vi kan.
Mycket bra artikel. Vi är ett gubbar som cyklar året runt och nu kör vi skogen. Skönt att slippa bilar !!
Ja jätteviktigt med bra belysning, jag har på hela familjens cyklar B&M IQ X av olika varianter, elcykel och dynamo samt för batterilamporna LED Sigma Lightster. Tillsammans med riktigt starka baklampor får det bilar reagera tidigt. Annan sak tänka på vid cykling i mörker är att våga ta plats i trafiken, åtminstone i städerna, och inte gömma sig långt åt sidan och riskera krocka med en bildörr eller fast föremål som någon trafikplanerare eller annan placerat där.
Många barncyklar är oftast bara nedbantade versioner av vuxencyklar, alla delar är liksom bara mindre. Förvånansvärt nog kan barncyklar trots det väga lika mycket, eller mer än de fullvuxna versionerna. Ett skäl är att många delar, i synnerhet ramarna, görs i tungt stål. Effekten blir att många barns cyklar väger nästan hälften så mycket som barnen själva väger, något som knappast är optimalt – eller så värst roligt.
BMC, som annars mest är synonymt med att tillverka några av världens snabbaste cyklar på proffsnivå, har nu skapat barncykeln Blast. För att banta vikten är ramen i aluminium. Ett annat sätt för BMC att hålla nere vikten var att skippa framdämpare. I stället har cyklarna fått feta och dämpande 2,4”-däck. Även geometri och vinklar är anpassade för barn. Blast kommer som 20” för barn mellan 5–8 år eller 24” för de mellan 6–11 år. Den förstnämnda väger in på 8,6 kilo och den senare på 9,6 kilo. Cyklarna har även fått ett lågt insteg, ett lågt placerat vevlager och en smal q-faktor (bredden mellan vevarmarna), vilket under- lättar ett mer naturligt tramptag. Vi kan inte lova – men vi gissar att cyklar som dessa gör det bra mycket roligare för barnen att ta sig ut på stigarna och vi gläds åt att allt fler leverantörer hoppar på tåget.
Läs mer: Bloggaren Krister Isaksson om att cykla med barn
