Calle Friberg: tredje etappen i Bike 4 Peaks
I skrivande stund är det mesta fortfarande oklart med min framtida karriär som yrkescyklist. Men en sak är åtminstone klart och det är att jag ska ge mig itu med åtminstone ett par etapplopp i mountainbike tillsammans med Calle Friberg nu på vårkanten i Spanien. Närmare bestämt Andalucia Bike Race!

Calle Friberg: tredje etappen i Bike 4 Peaks


Bike 4 Peaks
Etapp 3
82 kilometer och 2 500 höjdmeter

”Även om det har gått bra i de två första etapperna så har jag haft lite krampkänningar och känt att det kostat en hel del krut. Samtidigt finns det inte så mycket annat än att köra på sin tröskel och ta sig uppför bergen här. Det är då de saker man gör, eller måste göra mellan etapperna, spelar in för återhämtningen till dagen efter.
Även om vi har hjälp med langning så är det fullt upp efter målgång fram till sovdags. Så det är lite mer att göra än för mina konkurrenter i topp-20 som har sina team och hjälpredor här som langar, masserar, meckar, lagar mat, servar och så vidare.
Vi klagar absolut inte här – vi har det kanon här – men jag konstaterar och jämför med när jag kört lopp som dessa med bra support.

Kungaetappen som den kallades gick mellan Kirchberg och Kaprun. Det började lugnt och fint med en kort masterstart och sedan en kontrollerad och lugn fart. Det brukar alltid lugna ner sig efter den första lite hetsiga etappen när alla ska vinna.
Jag kände direkt att benen var riktiga betongklumpar, men hoppades att det skulle släppa och att jag skulle komma igång.
Det var riktigt brant i första klättring på nästan 1000 höjdmeter idag igen. Först gick et på grusväg och sedan på kostigar för att sedan återigen bli grusväg som sedan gick över till snö. Riktigt mycket snö.
Vi sprang i knädjup ibland bendjup (för mig) snö under långa passager. Jag hade då först halkat ner till 15-20:e plats typ, men hade sedan knappat in och kunde i snölöpningen återansluta till tätgruppen på toppen av den första klättringen.
Efter en riktigt cool utförsåkning på småstigar började jag känna att framdäcken hade tappat luft. H-vete!!
Nästan nere i botten stannade jag och fyllde på med en patron men fick inte i tillräckligt med luft. Det var nåt strul med ventilen. Så jag slängde i en slang och väntade och hoppades att någon jag kände skulle se mig och bjuda på en patron. Det tog ett par minuter till, men sydafrikanen Reney Groustra var snäll nog och ge mig en.
Sedan väntade ett 2,5 mil långt platt parti där jag gärna suttit med tätgruppen istället för att försöka jaga solo med kassa ben. Jag låg säkert som 25-30:e man nu.
Jag blev ikappkörd efter någon mil och fick hjälp av fyra, fem stycken. Även om jag ”strugglade” rejält även på platten. Riktigt seg.
Framme vid sista klättringen hittade jag faktiskt ett skapligt tempo och kunde ta mig upp utan större problem under denna 30 minuters stigning som inte var så brant. I alla fall med alpmått mätt.
Jag plockade till och med ett par stycken där. Sedan följde en brant downhill ner till Kaprun på en supersmal kostig. Jag avancerade i vanlig ordning ett par placeringar och blev 17:e man. Jag tappade dock cirka 16 minuter mot vinnande Jochen Käss, och 13 minuter mot totalledaren Sauser, vilket gör att jag nu är 9:a totalt med två minuter till både 8:an och 10:an. Colin körde skapligt och ligger 46:a totalt.

Vi hoppas nu att massagen från cykelcross-stjärnan Bart Wellens soigneur Gerry ska göra susen för sista dagen. Bart kör här med sin bror och har sin husbil och support med sig. Grymt trevlig och rolig kille som jag träffade för tio år sedan när vi båda körde Ringerike GP på landsväg i Norge. Han tyckte detta var som semester jämfört med den stressiga cross-säsongen.

Vi hörs snart igen!”
//Calle Friberg

Tidigare inlägg:
Calle Friberg: inför Bike 4 Peaks 
Calle Friberg: första etappen i Bike 4 Peaks
Calle Friberg: andra etappen i Bike 4 Peaks 

Bike 4 Peaks 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Svenska Cykelförbundet lanserar ny SWE Cup i fartfylld disciplin

Svenska Cykelförbundet lanserar ny SWE Cup i fartfylld disciplin


Som en korsning mellan störtlopp och svenska rallyt. Där har ni MTB Enduro – disciplinen som just nu växer rekordartat. Nu får disciplinen en egen Sverige Cup

– Vi är jätteglada att vi kunnat bygga upp detta och förhoppningen är att det ska utveckla våra cykeldiscipliner både i nationell bredd och internationell elit. Nyheter för i år blir att vi kommer ha en Swe Cup i Enduro som riktar sig både till motionärer och elitsatsande cyklister, samt både nya och återkommande arrangörer av Svenska Mästerskapen i våra olika discipliner. Så nu håller vi tummarna att pandemin går åt rätt håll så att vi kan komma igång med tävlingsverksamheten, säger Adrian Hörnqvist, förbundskapten för SWE MTB GRAVITY

SWE Cup i Enduro kommer bestå av sex deltävlingar inklusive Svenska mästerskapen. Tävlingarna kommer vara utspridda i landet och målsättningen är att alla arrangemang ska hålla hög kvalitet och bjuda på rolig och utmanande cykling för våra cyklister. Det är intressant att vi också får in flera nya arrangörer som inte tidigare har genomfört arrangemang. Här är vi extra glada att Ulricehamn och Arvika vill arrangera tävlingar.
Utöver SWE Cup och Svenska mästerskapen i Enduro är målet att minst två till mästerskap ska genomföras, SM i Downhill och i Pumptrack.

– Utöver nationell tävlingsverksamhet står även landslagsverksamheten inför ett spännande år. Om världsläget tillåter kommer vi såklart finnas på plats på internationella tävlingar och mästerskap med våra duktiga cyklister, men det finns även planer för ett par träningsläger utomlands och ett antal träningsträffar hemmavid, säger Adrian Hörnqvist.

Preliminärt tävlingsschema för 2021

5-6 juni: Arvika – SWE CUP Enduro
7-8 juli: Åre – SWE CUP Enduro
15-16 juli: Järvsö – SWE CUP Enduro SM
17 juli: Järvsö – Pumptrack SM

21-22 aug: Åre – SM i Downhill
28-29 aug: Ulricehamn – SWE CUP Enduro
18-19 sep: Falun – SWE CUP Enduro
9-10 okt: Isaberg – SWE CUP Enduro

För mer information
www.swemtbgravity.se


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sverige kan få världscupstävlingar i XCO 2023 och 2024

Sverige kan få världscupstävlingar i XCO 2023 och 2024


Svenska Cykelförbundet har skrivit under en avsiktsförklaring med Internationella Cykelunionen (UCI) med målet att få arrangera två världscups-deltävlingar i UCI Mountainbike Crosscountry (MTB XCO) i Jönköping 2023 och Falun 2024.

Målet om att återkommande få arrangera UCI MTB XCO världscuper i Sverige har varit i planeringsfasen i flera år och en projektgrupp är sedan länge tillsatt. Avsiktsförklaringen är ett första steg i planen om att förhoppningsvis välkomna världscuptävlingar i Sverige framöver.

Överenskommelsen mellan UCI och Svenska Cykelförbundet har nu tagit projektet ett stort steg framåt mot att bli verklighet. Från mars 2021 kommer Henrik Rydelius leda projektet mot att vinna budgivningen om att stå värd för världscupstävlingarna i Sverige – och tillsammans med projektets samarbetspartners i Falun och Jönköping – förhoppningsvis sätta Jönköping och Falun på den internationella MTB-kartan.

– Det här är ett första steg mot att få arrangera världscupstävlingar i MTB XCO i Jönköping och Falun. UCI har godkänt att vi ska skicka in buden och min känsla efter dialog med UCI är att det ser lovande ut för svensk MTB. Nästa steg i ansökningsprocessen blir att konkretisera datum, banprofiler med mera, säger Henrik Rydelius.

Tävlingarna skulle onekligen sätta dessa två svenska städer på världskartan.

Det här är en fantastisk möjlighet för hela kommunen då cykel och mountainbike är en tydlig inriktning för oss. Sen MTB europamästerskapen 2016 har vi på Destination Jönköping arbetat tillsammans med våra dedikerade cykelföreningar mot att välkomna en världscup. Vi ser fram emot att förhoppningsvis få välkomna världseliten, cykellagen, åskådare, tv-tittare och så klart att få skapa en cykelfest i Jönköping 2023, säger Charlotte Guldstrand, tillförordnad VD på Destination Jönköping.

Så om allt går vägen ser vi kanske Jenny Rissveds mfl cykla för guld mot världseliten här på hemmaplan.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Trek släpper nya E-caliber

Trek släpper nya E-caliber


En utjämnare, ett mellanting, ingen vanlig el-mtb men knappast en vanlig mtb heller – säg hej till Treks nya E-caliber. Grunden här är Treks senaste monster till XC-hoj Supercaliber som man bakat ihop med det beprövade Fazua-systemet.

Det som skiljer det från mer traditionella elcykelsystem är att batteriet och motorn sitter i samma löstagbara enhet. Konstruktionen har visserligen lägre prestanda, men även en avsevärt lägre vikt. I sin lättaste utformning väger E-caliber så lite som 15,77 kilo – och den tyngsta, enklaste och billigaste versionen väger bara 18,5 kilo. Plockar man ut Fazua-enheten bantar man cykeln med 2,75 kilo och får då något som är relativt nära en vanlig crosscountry-cykel. 

Motorn levererar tre olika former av assistans: Breeze som motsvarar cirka 100 watt, River 210 watt och Rocket som trycker ut 250 i maxwatt. Räckvidden på den lägsta effekten ligger på ungefär 70 kilometer med 1 200 höjdmeter klättring.

El-XC specifik
E-Calibers geometri har anpassats för en elcykel för XC. Den är 1,5° flackare jämfört med Supercaliber, styrhuvudets vinkel är på 67,5° och reachen är längre för att ge extra stabilitet i de högre hastigheterna. E-Caliber-modellerna har också en gaffel på 120 mm.

Precis som Supercaliber, har E-Caliber Treks exklusiva IsoStrut-dämpare – en strukturell dämpningskonstruktion med 60 mm inställbar slaglängd kombinerat med ett unikt pivotlöst bakstag som kompenserar för underlaget.

Den billigaste versionen av E-caliber kostar 76 000 kronor – den dyraste nästan det dubbla.

E-Caliber kommer i dessa modeller
E-Caliber 9.9 XX1 AXS
E-Caliber 9.9 XTR
E-Caliber 9.8 XT
E-Caliber 9.8 GX
E-Caliber 9.6


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD


Det finns plats för alla i skogen men med ett ökat intresse för friluftsliv är vi fler som ska dela på kakan och då behöver vi cyklister göra vår rätta del i ekvationen.

Internationellt finns det lite olika informella regler kring hur cyklister ska uppföra sig i skogen, bland annat har IMBA (international mountainbike association) sin rules of the trail. Men de rimmar inte helt med svensk allemansrätt och den öppna stigkultur vi har här. Så här är vårt förslag till en samling regler eller snarare ett kodex för oss svenska stigcyklister att leva efter.

#sharethetrail

1.Cykla bara där du vet att du faktiskt får.

2. Respektera andra på stigen. Lämna företräde för vandrare och ryttare och var inte främmande för att du ibland kan behöva stanna helt. Använd gärna en stiganpassad ringklocka även i skogen.

3. Lär dig allemansrätten och hur den påverkar dig. Värna om det du vill njuta av, vår gemensamma natur.

4. Sladda inte, att låsa hjulen i onödan bidrar mest med slitage och ger oss cyklister dåligt rykte.

5.Undvik att cykla över känsliga marker och på de allra våtaste dagarna.

6.Ta med ditt, och även andras, skräp hem.

7. Hälsa! Var den trevligaste personen i skogen. Ett leende kostar ingenting 🙂


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike

Dangerholms Scott Hyper Spark – Världens kanske mest avancerade mountainbike


Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig med sitt mest ambitiösa bygge hittills. En framtidsvision om hur cyklar kan komma att se ut om ett decennium.

Foto: Andreas Timfält

”Det är enkelt ett koncept/vision av vad mountainbikes kanske ser ut som om 5-10. Förutom att den inte är byggd för mässor utan 100% till att köra på” Säger Gustav om det imponerande bygget

Vad var tanken med projektet?

”Redan från första början fanns det två huvudsakliga mål Hyper Spark-bygget: att försöka bygga den snabbaste och bästa XC/Långlopps-cykeln och samtidigt göra den till den stilrenaste med helt intern kabeldragning. Mycket av inspirationen kommer från landsvägscyklar där det numera är mer eller mindre standard med dolda kablar på toppmodellerna. Men jag ville även att det skulle vara lite av cykelvärldens svar på så kallade hypersportbilar, och därav namnet. Den skulle helt enkelt höja ribban för både prestanda och utseende, och samtidigt kännas väldigt exklusiv. Det var därmed viktigt att inte tumma på något, utan landsvägsstuket till trots så skulle den bibehålla alla funktioner hos en modern mountainbike. Så inga genvägar som att inte ha dropper-sadelstolpe eller stötdämpning med lockout som var bra nog att tävla på”

Hur löste du det?

”Tack vare ny teknik som SRAM’s trådlösa AXS-komponenter och FOX elektroniska automatiska stötdämpningssystem LiveValve så underlättades jobbet, men det krävdes fortfarande mycket uppfinningsrikedom och modifikationer för att göra idéen till verklighet”

Vilka var utmaningarna?

”Först behövde ett styrstopp tillverkas, för att förhindra att de internt dragna kablarna skulle skadas om man vred styret för mycket. Så ett system för det specialtillverkades och laminerades fast på ramen med kolfiber. Även styret och framgaffeln behövde modifieras ordentligt, för att sen även förstärkas så att cykeln är säker för användning. Därefter följde ett enormt antal timmar för att snygga till allt och få till ett så perfekt utseende som möjligt. Det sistnämnda var särskilt viktigt eftersom jag verkligen inte ville att det skulle se ut som ett hafsigt hemmabygge, utan som något som kom direkt från fabrik eller någon utvecklingsavdelning med resurser jag bara kan drömma om. Den pärlvita färgen passar bra in med trenderna 2021, men i övrigt är konceptet menat som en försmak av vad mountainbikes kanske kommer se ut som om 5 år eller mer. Men koncept till trots, den är inte byggd för cykelmässor utan verkligen för att köras på. Med en smått otrolig speclista kommer den förhoppningsvis vara minst lika snabb som den ser ut!”

Ram: Alla öppningar i ramen för kablar täcktes för så att den fick ett renare utseende. Den pärlvita färgen heter Oryx White och kommer faktiskt från Volkswagens färgkarta.

Styrstopp: En av de absolut största utmaningarna med bygget. En platta i aluminium tillverkades för hand och laminerades fast med kolfiber alldeles bakom styrröret. Längst fram på denna sitter en pigg som är utbytbar i händelse av en krasch. Allt förstärkningsjobb i kolfiber är gjort av Mattias Hellöre i Insjön, som till vardags reparerar trasiga kolfiberramar. Under den handgjorda kåpan sitter resten av hårdvaran till stoppet, som skruvas fast på styrröret ungefär så som man skruvar fast en styrstam.

Styre: För att bromsslangarna skulle kunna gå inuti styret behövde hål göras. Det är självklart aldrig en bra idé att bara borra hål i ett styre, så det förstärktes därefter externt. Det gjordes även ett hål där styrstammen ligger an mot styrröret, för att låt slangarna passera vidare.
Framgaffel: Det gjordes hål i baksidan av styrröret för att slangen till bakbromsen samt kablarna från LiveValve-systemet skulle kunna passera vidare ut i ramen. Även det en generellt dålig idé, så styrröret förstärktes sedan kraftigt. Längst upp i styrröret sitter det en solid gängad ”starnut”. Denna tar klämkrafterna från styrröret och kompenserar för spåret/hålet där uppe för bromsslangarna.
Stötdämpning: Fox LiveValve är elektroniskt och helt automatisk, så det ersätter en traditionell remote för att låsa dämpningen. Det sitter en sensor vid vardera hjul, och så fort de känner av en stöt så öppnar de framgaffeln eller bakdämparen på bara 3 millisekunder, vilket är ungefär 100 gånger snabbare än vad ögat blinkar. Systemet känner även av fritt fall, så om man åker utför ett drop så öppnas dämpningen redan i luften. Det finns fem olika lägen som styr hur lite det krävs för att dämparna ska öppna samt hur länge de ska vara öppna efter smällen. Om batteriet tar slut så förblir dämparna öppna och allt fungerar precis som på en vanlig cykel.
Hjul: Syncros Silverton SL är tillverkade helt i kolfiber. Fälgen, ekrarna och navflänsarna är gjorda i ett enda stycke, vilket betyder att istället för separata ekrar så går det kolfibertrådar hela vägen från ena sidan av hjulet till den andra. Innerbredden på fälgarna är 26mm och frihjulsmekanismen är det beprövade systemet från DT Swiss. CushCore XC däck-inserts används för bättre åkegenskaper och visst skydd.

Reglage: Både AXS droppern och växeln styrs med hjälp av Zirbel Twister WE01 reglage. Man kan säga att dessa är lite av en hybrid mellan triggers och gripshift. En ring med en spak på roterar runt styret, och fjädermekanismen sköts av magneter. Så för att växla till en lättare växel trycker man nedåt och till tyngre trycker man uppåt med baksidan av tummen. Det går även att hålla in för att växla flera steg. Normalt sett drar man kablarna från reglagen till en SRAM AXS BlipBox, men här är de istället fastlödda direkt på kretskorten från de traditionella reglagen. All elektronik är sedan gömd inuti styret.
Bromsar: Trickstuff Piccola Carbon är de lättaste bromsarna för mtb på marknaden, men samtidigt extremt kraftfulla (och med pris därefter). I det här fallet har de en speciell slangkoppling vid handtagen, som är framtagen just för intern dragning av slangarna.
Drivlina: Utväxlingen är helt klart åt det tyngre hållet med en specialtillverkad 40T Garbaruk framklinga och matchande 10-50T kassett. Bakväxeln har ett CeramicSpeed OSPW system där extra stora växeltrissor ger lägre friktion för kedjan. Denna är i sin tur en CeramicSpeed UFO som har en speciell behandling för lägre friktion, därav den vita färgen. Behandlingen är tänkt för torra förhållanden och håller i upp till 60 mil innan den åter blir en ”vanlig” kedja, så den är tänkt som en race day-komponent. Alla kullager (hjul, vevlager, styrlager) är även de från CeramicSpeed.
Sadelkombos: Den huvudsakliga kombon är en RockShox Reverb AXS 170mm dropper-stolpe med en Syncros Belcarra R SL sadel där railsen och stommen i kolfiber är gjutna i ett enda steg och stycke. Tekniken kallas resin transfer molding, där man lägger upp kolfibern torr i en speciell gjutform. Resinet sprutas sedan in under mycket högt tryck och allt härdas sen i ett enda steg.
I tillägg till kombon ovan finns även två otroligt mycket lättare fasta sadelkombos. Båda är gjorda av Berk i Slovenien, varav den vita har själva röret tillverkat av Schmolke Carbon i Tyskland. Den vita har ”traditionella” rails vilket gör att stommen kan flexa som vanligt för mer komfort, medan den svarta helt saknar rails och väger endast 133g men ger avkall på lite komfort.

Och vikten då?
Med dropper seatpost: 10,50kg
Med den vita sadelkombon 9,82kg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in