Calle Friberg: seger i Roc des Alpes!

Calle Friberg: seger i Roc des Alpes!


Roc des Alpes Maraton, La Clusaz, Frankrike
82 kilometer och 3200 höjdmeter

De här tidiga starterna som det ofta är på maratons här nere, är väl inte någon favorit hos mig kan jag väl erkänna. Det är svårt att få sig bra frulle och vara uppvärmd så att man kan mata i princip fullt direkt efter starten, då det oftast startar med en klättring.
Men idag gick det skapligt att komma ur sängen – speciellt när det bjöds på 20 grader och en uppgående sol klockan 06.30, och hotellet hade cafe au lait, croissanter och chokladmüsli. Race high redan från frukosten alltså ☺

Start klockan 08.00 för alla som skulle köra maratondistansen, drygt 500 stycken var antalet hörde jag någonstans. Detta är alltså premiärupplagan av Roc des Alpes och arrangeras av samma organisation som arrangerar det gigantiska Roc D´Azur i slutet av säsongen nere på rivieran. Medarrangör är även ASO som blanda annat arrangerar Tour de France, så de kan det här! Detta race är också med i UCI Marathon World Series.

Vi hade hyfsad koll på var min polare Colin skulle langa flaska, men det var osäkert om det skulle räcka. Från start la jag mig i spets direkt och anförde tätgrupp på sju, åtta åkare under några kilometer i första klättringen. Benen ångrade sig och blev sura när det brantade till tyvärr, så jag släppte och körde mitt tempo ett tag innan jag kunde ansluta igen väl uppe på toppen av Col des Aravis.

Sedan ner ett par kilometer för att därefter börja en kortare klättring på ungefär fyra kilometer, där vi rätt snabbt blev tre stycken i täten bara: jag, österrikaren Daniel Geismayr  och schweizaren Xavier Dafflon.

Sedan utför på kostigar och därefter leriga småstigar där jag får en lucka och blir visad fel väg av ledarmotorcykeln! Bara vända om och klättra upp en bit och försöka gasa ikapp. Kommer ikapp precis innan den andra klättringen där vi nu från botten av andra sidan av Col des Aravis ska upp till toppen igen. Cirka 800 höjdmeter och 30 minuters klättrande. Här får jag en liten lucka som växer meter för meter innan vi når toppen, där Colin står med en flaska Enervit och gel.

Lite tidigt att åka själv efter bara två timmar kanske, men jag tänkte ”jag kör på”. Sedan åker vi utför Aravis på asfalt en bit, ner på en del coola stigar, väg igen, sedan direkt upp på en fin MTB-stig som snabbt blir en onödigt brant vandringsled. Så med hojjen på ryggen var det vandring i tio minuter minst. Brant satan! Helt ny sport. Ajajaaj..

Jag ser ingen bakom och fortsätter mata på, men börjar inse att jag har en liten gel kvar och jag dricker som aldrig förr. Detta tillsammans med min stöddiga öppning kanske inte blir någon lyckad kombo, börjar jag tänka. De branta klättringarna fortsätter och jag börjar bli riktigt tom och tänker att det här aldrig kommer att hålla.

Banan skiftar mellan grusväg, kostigar, leriga tekniska stigar i skogen samt även lite snö här och var. Upp och ner hela tiden. Jag passerar sedan Le Grand Bornand-passet (även detta en Tour-klättring) och vet då att Colin som ska langa nere i byn Le Grand Bornand, inte borde vara långt borta. Jag har nu åkt med tomma fickor och tom flaska alltför länge.

Men det blir ytterligare än klättring. På den neutrala vätskestationen, där alla står som frågetecken när jag försöker skrika till mig nåt att dricka utan att stanna, tar jag en flaska Evian och får i mig några deciliter vatten. Jag får faktiskt även vatten från ledarmotorcyklisten, som verkar har lite dåligt samvete över att visat mig fel väg.

Efter en grymt fin teknisk utförslöpa ner till platsen där Colin står har jag kört tomt i 1,5 timme. Jag får en flaska cola och en gel och fortsätter. Har inte hört några avstånd bakåt, men jag ser ingen under de längre backarna. Jag får tillbaka lite energi men det hjälper marginellt – är riktigt krispig och fin den sista oändligt långa biten mot mål. Men det håller och jag vinner solo på tiden 4:36. Helt otrolig känsla att göra segertecken över mållinjen i La Clusaz med massa fotografer och media i målområdet! Tvåa blir schweizaren Dafflon och trea Daniel Geismayr.

Väldigt hård dag i sadeln men vad fränt att vinna! Motståndet var inte riktigt som Bike 4 Peaks, men ändå några skapliga namn med så det känns bra. Sedan känns det bra att ha kört ett sådant här tufft maraton som uppladdning inför VM. Nu är det återhämning omladdning som gäller.

// Calle Friberg

Tidigare inlägg:
Calle Friberg: inför Roc des Alpes 


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Jenny Rissveds klar för OS

Sveriges regerande mästare i mountainbike Jenny Rissveds är sedan en tid tillbaka kvalificerad till OS....

Läs mer

Svenska Cykelförbundet lanserar ny SWE Cup i fartfylld disciplin

Som en korsning mellan störtlopp och svenska rallyt. Där har ni MTB Enduro – disciplinen...

Läs mer

Sverige kan få världscupstävlingar i XCO 2023 och 2024

Svenska Cykelförbundet har skrivit under en avsiktsförklaring med Internationella Cykelunionen (UCI) med målet att få...

Läs mer

Trek släpper nya E-caliber

En utjämnare, ett mellanting, ingen vanlig el-mtb men knappast en vanlig mtb heller – säg...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

STIGCYKLISTENS 7 BUDORD

Det finns plats för alla i skogen men med ett ökat intresse för friluftsliv är...

Läs mer
Dangerholms Scott Hyper Spark - Världens kanske mest avancerade mountainbike

Det tog över två år, men nu är Gustav Gullholm, även känd som Dangerholm, färdig med sitt mest ambitiösa bygge...

Läs mer
Finsk jägare skulle jaga fågel - dödade cyklist

En 30-årig man har dött i Urho Kekkonens nationalpark i Savukoski i Lappland efter att ha blivit träffad av en...

Läs mer