I lördags kunde vi läsa i lokaltidningen
Första bästa cyklist ska jag preja ut
Lite talande att det på hemsidan visas bilreklam innan insändaren? Nåväl, den mordor… förlåt, morgonpigga motionären misstänker som många andra att vi som cyklister lider av någon form av ”kamikaze-komplex”. Att vi som cyklister är föräldrar, syskon, barn, arbetare, tjänstemän och pensionär som alla andra verkar vara svårt att förstå då vi till synes verkar vara ute som några cykel-jihadister redo att spränga oss själva mot en bilfront.
Sedan det där med hörlurar… Redan 2012 visade en australiensisk studie att cyklande med musik i lurarna, på en nivå som inte riskarer hörselskador, faktist hör mer av omgivningens lud än vad en bilist gör. En bilist som inte lyssnar på något! Samtidigt så betyder inte hörlurar i öronen med automatik att det spelas musik eller ljudböcker, eller valsång för den delen heller. Jag är dessutom övertygad att användningen av dylik utrustning är liknande bland alla trafikantgrupper, cyklister, fotgängare och förare av motorfordon.
Men det som verkligen får blodet att koka hos denna motionär är dessa trottoarcyklande hänsynslösa individer! Och jag antar då att hen inte menar barn upp till det år de fyller 8 (3 kap. 12 a §)? Visst var sak har sin plats, men det är inte alltid så lätt att veta var den separerade cykelbanan övergår till en blandad för att sedan bli gångbana. Lite som att bilister först har högertrafik, sedan vänstertrafik och sedan blandtrafik med tåg och spårvagnar utan att det skyltas. Men visst jag ser även jag ibland personer, förlåt igen hänsynslösa individer!!, som felaktigt cyklar på trottoarer och gångbanor. Rätt ska vara rätt!
Detta sammantaget får alltså hen att nu planera att preja första bästa (eller som hen väljer skriva; sämsta) cyklist. Vi tar en liten paus och funderar hur insändarredaktören på Norrköpings Tidningar tänker om insändaren och dess rubrik;

Vilka andra rubriker kan vi acceptera? ”Jag ska knuffa en pensionär”, ”Jag ska sparka ett barn” eller ”Jag ska bränna en bil”? Tydligen är det högt i tak i den fria debatten.
Avslutningsvis frågar insändarskribenten varför Norrköpings cyklister inte är mer som Linköpings? Kanske kan svaret på den fråga vara; varför är inte Norrköpings trafiklösningar för cyklister lite mer som Linköpings? Tilläggas bör att jag cyklar varje vecka i de bägga östgöta städerna och den enda riktigt stora skillnaden är infrastrukturen, inte personerna som nyttjar den.
I kommentatorsfälten fortsätter det, någon tycker att en käpp i hjulet är rätt medicin och någon uppmuntrar prejandet. Sedan blandas rena felaktighet med anektoder och enstaka korrekta citat ur Trafikförordningen.
Vi kan dock läsa hur vi ska sopa rent framför vår egen dörr först och vi gör det hemma. Vi försöker lära vår son god trafikkunskap. Det är dock inte alltid så lätt i ett samhälle där fotgängare och cyklister allt som oftast sätts på undantag till förmån för bilismen.*
*Konspirationsteoretikern i mig undrar om det inte är så att någon, läs bilismen, gynnas av att forgängare och cyklister träter sins emellan, och att det kanske finns en större gemensam fiende att rikta in sig på?
Antal kommentarer: 3
Pelle
Lyssnade på en trafiksäkerhetsforskare som berättade att när man sätter in bättre teknik (abs, antispinn etc) är det en stor grupp förare som använder den till att minska på marginalerna, snarare än att öka säkerheten. Hans rekommendation var, om politikerna menade allvar med nollvisionen, att varje bil borde utrustas med ett spjut i rattnavet.
Magnus Lagher
Pelle> har även för mig att när man i Finland började med vägrensmarkering på smala vägar, typ orangea pinnar, så ökade antalet avåkningar då bilförarna tyckte sig kunna köra fortare
ekstromenator
Mer teknik i bilarna gör trafikmiljön mindre säker. Vill man göra cykling tillsammans med övrig trafik mer säker måste man lagstifta om minst 1,5 meters marginal vid omkörning.