Vinst i GP Hans Mård!
Det har varit en episk helg för cykelfantaster i Stockholm. Jag har mycket att berätta om men jag tänker börja med att berätta om det som var roligast och jobbigast: GP Hans Mård – vilket är en CX-tävling i Hellas. Start på CX-cuppen i Stockholm. Jag kom (trumvirvel) på pallen (jag kunde inte hålla mej från att skriva det i ingressen – sorry – men då fattar ni hur jag sitter och ler framför datorn när detta författas).

Jag drog en spontanare ner till Hellasgården i Nacka och blev imponerad över det pådrag som var där och den fina CX-bana som var dragen. Banan var inte teknisk , det mest knixiga var några meter som gick på en MTB-slinga, ett hopphinder och X antal 180-grads svängar. Torrt och fint och egentligen inte alls några CX-förutsättningar (det ska ju vara blött och geggigt och sladdigt). MEN banan räckte gott och väl för mej, som har kört noll meter off-track med min nya CX.

Antal damer till start = tre = alldeles för få. Men vi fick starta tillsammans med ett gäng kids och motionärer, så när startskottet gick var det stökigt och bökigt och slirigt på en grusväg. Jag hade underskattat hur jobbigt det är att köra cross. Sorry landsvägsåkare, men ni vet inte hur blod egentligen smakar (ironi). Eller så är det jag som är extremt o-syratålig eller inte kan ta i på asfalt (även det troligt)?!
Efter ett varv fattade jag inte hur jag skulle palla sex varv till (vi skulle köra sju varv). Speciellt eftersom det tog tvärstopp för mej vid hopphindret – jag har en hel del teknik kvar att nöta. Även alla igångdrag grillade mina ben + det faktum att jag och crossens växlar inte riktigt blivit polare än. Kedjan hoppade en gång – när jag tagit mig om och förbi Camilla Lundberg, som var tjejen jag låg närmast. Det kostade mig minst ett varv av jagande för att komma ikapp igen, speciellt eftersom att Camilla är riktigt start och bra tekniskt.
Väntade hela tiden på att speakersen skulle ropa att damerna skulle få köra något varv kortare = drömtänkande. Efter sex varv ville jag verkligen trilla av pinn, både jag och Camilla trodde och hoppades att loppet var över. Vi hade räknat fel och ett varv återstod. På det varvet gick jag på energin av glädjen att loppet snart var över. Och det var en fin tanke som höll mig ända in först i mål – jag vann!

Och där höll inte mina ben mycket längre – jag var precis lika trött och glad som det ser ut på bilden ovan (med Camilla L och Maria Österlund).

Det här var en bra start på ”Stockholms-helgen” för mej, samt en bra början på CX-säsongen. Jag har längtat efter att få köra CX ett bra tag nu, asfalt i all ära men… inget går upp emot att slira runt i gegga med maxpuls upp till öronen.
Jag kommer att cykla CX med/för Cykelklubben Barriär, som i mina ögon är Sveriges gladaste CX-klubb (kolla deras fina instagram här med!). Tänker försöka köra cuppen i Stockholm och en del tävlingar ute i Sverige med. De har ju förlängt säsongen ända in i januari! SM ska jag absolut köra, det är nästan hemma för mej (Eksjö) och Emma Johansson ska komma och köra (läs:varva mej)!
Snart kommer jag skriva mer om helgen – om Velothon GP och Velothon Stockholm – helgen som går till min minnesbank som en av de bästa på cykel i år. Stay tuned!
(Foto-kudos: Patrik Berggren).
Antal kommentarer: 1
Klas
CKB! CKB! CKB!