Nu börjar man blir rätt sugen på vår och bar asfalt. Igår blev suget så stort att jag och Toni körde ett varv runt Mälaren. Korta varvet alltså. Samma runda som Tour de Ötzi. Det långa varvet sparar vi tills dubbdäcken tas av. Himlen var klarblå redan vid sextiden när vi rullade ut från Barkarby. Cykelvägarna var som vanligt isiga och söndergrusade. Tur att vi körde dubbdäcken. Vanliga räserdäck hade totalhavererat i DÖDSGRUSET. Ute på de större vägarna var det snö och isfritt. Vägen från Alby till Södertälje sviker aldrig, där är det alltid motvind.
Vi kom till Södertälje strax efter åtta och lyxade till med en mumiebulle och lite dricka. Just dricka är lite bökigt när man cyklar på vintern. Om man har flaskorna i flaskhållarna så fryser de på någon timme och om man har de i ryggfickan, som vi hade, så är det omöjligt att fa tag på de med tjocka vantar. Man kan förstås köra med Camelbak, men hur lökigt ser inte det ut?
När vi kom till Strängnäs var vi ganska mätta på motvind och dubbdäckssmatter så där fikade vi igen. Benen var rätt crispiga av vätskebrist så jag hällde i mig en Cola och två såna där kemiskt blåa sportdrickor och en korv. Utanför blåste det fortfarande kallt. Det var 12 minus när vi startade och den kylan höll i sig ganska länge. Framåt lunch började solen värma lite men i skuggan var det lika svinkallt som tidigare.
När man cyklar i kyla ska man se till att inte klä sig för varmt. Då blir man bara svettig och fryser ännu mer. Eftersom jag inte lever som jag lär så klädde jag mig för varmt och blev således svettig och kall och vätsketömd. Men smart som jag är så hade jag med mig en tunn underställströja och bytte min tjocktröja mot den tunna halvvägs. Och vips så var jag varm igen. Jag passade samtidigt på att byta mina tjocka vantar mot ett par tunna längdskidshanskar. På huvudet hade jag en ullmössa med skärm. Under jackan hade jag först en nät-undertröja, sen en Prima cykeltröja i ull och coolmax (grymt mullig) och över det en tunn underställströja som kröntes av en blå KBCK-jacka.
Undertill då? Äntligen tänker ni nu. Nä inget sånt, bara cykelbyxor med ett par långtights över. Fötterna stoppades ner i ett par ull/coolmax-strumpor, Shimano vinterskor och tjocka skoöverdrag.
Resten av rundan rasslade på i bra fart. Toni är stark så när man blir trött så kan man lita på att han mosar vidare i motvinden. Det är nåt speciellt med den här rundan. När man kommer till Enköping så känns det som att man är framme. Då är det bara transport till Bålsta där vi alltid fikar på vinterrundorna, men aldrig på sommarrundorna. Sen är det bara några backar kvar innan man ska trängas med IKEA-zombies som sitter i sina bilar med skrikande barn och uppgivna blickar bara ett andetag från total härdsmälta.
Efter 20 härliga mil sladdade vi in på vår klubblokal Lilla Barkarby och besällde varsin Belpils samtidigt som vi stolpade förbi baren på väg ner till klubb-båset. Vilken härlig dag. Om några veckor slipper vi dubbdäcken. Då jävlar!
