Vi gör fel – det blir ingen cykelrevolution


Är smarta GPS-funktioner, trafik-appar, reseplanerare eller gratis luft och vatten på bensinstationerna anledningen till att människor kör bil?

Nä. Allt det där är extra service för alla bilister, men det är inte själva grundorsaken till att de väljer bilen. De väljer bilen för att det är enkelt, snabbt, bekvämt, framkomligt och tillgängligt.

Så varför lägger vi fortfarande så mycket tid och energi på kringdetaljerna när det gäller cykel? Det fokuseras på cykelstrategier, cykelpumpar, cykelkartor, cykelappar, cykelräknare, cykelkampanjer, cykelhjälmar, reflexvästar och cykelreseplanerare. Men det är ju inte det som kommer att få människor att börja cykla. Istället måste vi börja med cykeltrafikens basbehov.

Idag duckar vi för basbehoven, det absolut mest grundläggande. Alltså, det vi inte duckar för när det gäller biltrafiken.

Vi måste börja med:

  • Att separera cyklister och fotgängare
  • Att separera cyklister och bilister
  • Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar
  • Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
  • Att bygga gena cykelbanor
  • Att cykelanpassa alla trafiksignaler
  • Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
  • Att belysa cykelbanorna
  • Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B – ett sammanhängande och finmaskigt cykelvägnät över stor geografisk yta
  • Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver
  • Att förbättra vid vägarbeten
  • Funktionella och säkra cykelparkeringar

Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven.

För att människor ska välja cykeln måste det bli:

  • Enkelt
  • Snabbt
  • Bekvämt
  • Tillgängligt
  • Framkomligt

Vi är logiska, rationella och bekväma, och just därför väljer många idag bilen, för bilen har vi skapat allt detta…

Framgångsrika cykelstäder på kontinenten har fattat detta sen länge. Det har inte handlat om Mobility management, om att påverka attityder, eller cykelkampanjer, eller testcyklister, cykelappar, reflexvästar och så vidare. Det har nästan uteslutande handlat om att uppfylla cykeltrafikens basbehov.

Bilismen har länge dominerat stad och land. Det är rakt, gent, och inga hinder är stora nog för bilen. Drift, underhåll och service har utformats för att främja en effektiv och bekväm bilism.

Vi provar att byta ut ett ord.

Cyklismen har fått dominera stad och land. Det är rakt, gent, och inga hinder är stora nog för cykeln. Drift, underhåll och service har utformats för att främja effektiv och bekväm cyklism.

Nå, ser verkligheten ut så?

 

Stort tack till Christina & Camilla!

 

Antal kommentarer: 40

felix reychman

Word.
Igen.


Krister Isaksson

Stort tack Felix!


Carl

Hoppas det här är framtiden för stockholm och andra städer. Hoppas jag kan cykla med mina framtida barn i ett säkert och enkelt cykelnät till skola…


Gustaf

Underbart, när jag bodde i Sundsvall sysslade cykelansvariga med en hel del annat än att arbeta för att det skulle vara enkelt snabbt och säkert att cykla. Det var rosa cyklar som ställdes ut runt om i stan så man kunde åka på cykelsafari, det var typ månadens cykel-”homie” och mer i den stilen. Kan det inte bero på att det är politiskt okänsligt att hålla på med såna kampanjer och upprätta planer istället för att faktiskt göra något åt fysisk utformning. Dessutom roligt driva projekt om appar/rosa cyklar och gå på möten.


skrotfot

Bra konkluderat!



Snöröjning, var god dröj


I Stockholm röjs bara gångbanan på ena sidan av gatan i det som kallas ytterstaden, till skillnad från innerstaden där bägge gångbanorna röjs. Det som avgör vilken sida av gatans gångbana som ska röjas i ytterstaden är – biltrafiken. Man utgår helt enkelt från de parkeringsregler som gäller på gatan. Inte eventuella analyser av gångströmmar, anslutande gång- och cykelvägar, eller var fastigheter ligger och så vidare. Vilken gångbana som röjs avgörs av biltrafikens parkeringsreglering. Detta får många gånger helt absurda konsekvenser för de som går, och ibland för de som cyklar. 

Se detta exemplet.

Fastigheter på en sida av gatan med ett antal portar (start- och målpunkter). Vidare så ansluter en gång- och cykelväg till gångbanan. Men det är andra sidans gångbana som snö- och halkbekämpas, alltså den som saknar fastigheter, start- och målpunkter, och anslutande gång- och cykelvägar.


När det är så kallad städdag på gatan (onsdagar 8-16) då röjs körbanan fri från snö och is. Men gångbanan röjs inte, på gångbanan läggs skiten från körbanan upp…



En gång- och cykelväg ansluter till den oröjda och isiga gångbanan

Alla som ska till eller från fastigheterna och gång- och cykelvägen ska alltså över på andra sidan, till den röjda gångbanan. Hur det ska gå till är inte lika självklart, eftersom du tvingas forcera både snö- och isvallar samt parkerade bilar på sträckan.

Och detta kan många gånger vara svårt för människor att göra. Till exempel de med barnvagn, de med lastcykel, de med rullator, de med rullstol, barn och så vidare. Istället tvingas de att försöka ta sig fram på en flod av is.



En flod av is. Full av spår från människor som gått här. Men staden menar att du ska gå på andra sidan. Oklart dock hur du ska ta dig dit och därifrån.

Staden slår sig för bröstet. Att man nu bygger bostäder i en aldrig tidigare omfattning; man förtätar och bygger innerstad utåt. Stockholm ska bli en ”promenadstad”. Dessa ord klingar tomma när man överallt i ytterstaden tvingas uppleva detta – en snöröjning för gående på biltrafikens villkor. Är det verkligen 2017?

Menar staden verkligen allvar med sin framkomlighetsstrategi som säger sig prioritera gående och cyklister högst och sitt ”promenadstadssnack” så måste ju gångbanorna på bägge sidor röjas. Om det går att göra i innerstaden går det självklart att göra även i ytterstaden. Det handlar bara om vilja och prioritering. Och att man inte utgår från biltrafiken när man ska snöröja för gångtrafiken.

 

Antal kommentarer: 6

Erik Stigell

Mitt i prick Krister. Mina barns skolväg läggs om helt tack vara systemet med att lägga snön på gångbanorna för att få kantstensparkering snöfri. Från att behöva passera över ett obevakat övergångsställer så blir det på vintern att de ska smita ut mellan bilar på fyra ställen för att nå den plogade gångbanan som ju växlar sida. Säkra skolvägar fungera hjälpligt på sommaren men på vintern är det vuxna med bil som prioriteras. Hur tänkte dom egentligen?


Mia

Jag verkligen avskyr detta! Flera månader om året ska vi i ytterstaden halka omkring på dessa gångbanor. Vi tvingas till omvägar genom att vi ständigt ska byta sida av gatan till den röjda gångbanan, många gånger på uselt röjda övergångsställen. Det är så uselt som det kan bli. Och varför? För att bilar ska kunna stå parkerade längs gatan.


Krister Isaksson

Erik, tack! Bilprioriteringen lyser kraftfullt genom denna uppläggning av snöröjningen . Bilen först – så tänkte dom. Allt annat är underordnat och blir lite som det blir. Oftast uselt och på intet sätt något för de små, svaga och mer utsatta i samhället.


banivani

Åhå. Detta förklarar väldigt mycket. Misstänker att det inte bara är Stockholm som har det så här.


Krister Isaksson

banivani, åh nej. Det är många kommuner som utgår från biltrafiken när det gäller snöröjningen. Gående får ta det som blir över efter att biltrafiken fått sitt.



Det bästa jag gjort


På en konferens i januari blev jag intervjuad angående ett cykelprojekt. I slutet av intervjun frågade journalisten vilket som är det bästa jag gjort. Jag blev lite paff av frågan och bad att få tänka efter. Han frågade då om cykelbanan på Norr Mälarstrand kanske är det bästa?

Nej, svarade jag, efter att ha tänkt efter en stund till.

Det bästa jag gjort är införandet av cykelboxar i Stockholm.

I början av 2000-talet byggdes cykelinfrastrukturen ut i Stockholm. Och antalet cyklister ökade. Tyvärr började också en viss typ av dödsolycka blir allt vanligare: högersvängande lastbilsförare som körde över cyklister. I början av 2000-talet skedde 1 – 3 sådana dödsolyckor per år i Stockholm.

Vi började studera och analysera dessa olyckor. Det fanns en gemensam nämnare – de skedde framförallt i signalreglerade korsningar. Däremot kunde korsningarna skilja sig mycket åt, alltifrån små korsningar till väldigt stora. En annan gemensam nämnare var att det framförallt handlade om sträckor eller gator där man cyklade i blandtrafik; det fanns ingen cykelbana eller cykelfält på den gatan.

Vi skiftade då fokus och studerade de signalreglerade korsningarna som fanns på gator med cykelbanor och cykelfält. Skilde de sig åt på flera sätt än de andra? Och hur agerade trafikanterna, fanns det skillnader? Vi hittade snart en tydlig skillnad: cykelboxen.

Här blev vi lite överraskade. Cykelboxen hade främst utvecklats för att underlätta cyklisters vänstersvängar. Teorin var att cyklisterna vid rött ljus skulle ha möjlighet att ställa sig framför bilarna till vänster, och på så sätt enklare kunna korsa gatan. Men nu såg vi en annan effekt av cykelboxen och interaktionen mellan trafikanterna – här fanns inga högersvängsolyckor.

Ett sätt att minska antalet högersvängsolyckor verkade alltså vara att använda sig av cykelboxen i större utsträckning. Sagt och gjort, en genomgång och utredning gjordes av samtliga trafiksignaler i Stockholm (tack Henrik!), och där cykling var tillåten målades cykelboxar. Det blev hundratals cykelboxar runt om i Stockholm.

Och vad jag känner till har ingen dödsolycka med högersvängande tungt fordon och cykel skett i en korsning med cykelbox sedan dess.

Det är utan tvekan det bästa jag gjort.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 15

Per T Eriksson

Det är ganska vanligt i Stockholm att bilister struntar i cykelboxen och kör ända fram till rödljuset, antingen av okunnighet eller av egoism. I vilket fall skulle en informationskampanj behövas.


Mic Hussey

Vilket lyckade och enkelt förändring! Har du möjligtvis skrivet om det har på engelska någonstans? Jag vill dela med min syster som jobber med trafikfrågor i Dublin.


Krister Isaksson

Mic Hussey, nej det har jag inte. Men sök på Advanced Stop Lines for cyclists så kommer det många träffar.


Pelle

Kul att läsa att denna enkla åtgärd har varit så effektiv. Men som Per T Eriksson skriver är det inte ovanligt med bilar i cykelboxen. Många av cykelboxarna är mycket slitna i färgen och skulle må bra av en ommålning, det skulle nog minska mängden bilar i dem. Varför inte måla dem röda också likt en del cykelbanor i vägkorsningar?


Emil Törnsten

Mic Hussey, I Dublin är cykelboxar praxis 🙂 Finns tusen andra problem med cykelinfran, men cykelboxar finns iaf!



Trött på att bli nerstänkt


 

Vi blir fler och fler på cykelbanorna i staden där jag lever. Ofta är det stora klungor av cyklister i rusningstiden och det är sällan man är ensam. Och det blir mer och mer tydligt: skärmarna på många av dagens cyklar är nästan alltid för korta, både bak och fram. Fram får jag in en massa sörja i vevpartiet och blir dyngsur om fötter och ben. Bak stänker jag ner eller blir nerstänkt av cyklisten framför mig.


Foto: Federico

Jag undrar, vad tänker designers och cykeltillverkare på? Är det bara form och minimal funktion? Jag kan ju förvisso själv snickra ihop en så kallad kompis- och en egolapp eller försöka byta ut mot längre skärmar men varför ska jag behöva det? Varför kan inte cykel- och skärmtillverkare leverera cyklar med snygga och funktionella skärmar? Cykeltillverkarna och handlarna gör ju ofta reklam om den perfekta pendlarcykeln, att nu har de tagit fram en perfekt kombination av komfort och cykelglädje. Men vari ligger komforten och glädjen att på grund av bristfällig utformning och design bli nerstänkt av sig själv och andra?

Så här kan dagens cyklar se ut som tillverkarna och handlarna marknadsför som pendlare med komfort och cykelglädje – de tar dig fort och effektivt till/från jobbet – och fullständigt nerstänkt:





Skärmarna skull ju kunna se ut lite mer så här, göra mer nytta och vara stänkskärmar:

Så jag vill uppmana designers och cykeltillverkare: Se för sjutton till att framskärmen är så lång att jag slipper få in en massa sörja i vevpartiet samt bli dyngsur om fötter och ben. Se till att bakskärmen är så lång att jag inte stänker ner cyklister bakom mig eller själv blir nerstänkt av cyklisten framför mig. Det är komfort och cykelglädje!

 

Antal kommentarer: 6

Jocke von Scheele

Hear hear! Det där störs jag av så fort det blir blött. Själv har jag meckat och byggt om och förlängt diverse egna stänkskärmar med hjälp av gamla skrotdelar, men är man sådan att man vill ha en fin cykel är det nog inget alternativ. Plus att det aldrig blir lika hållbart som om skärmen varit tillräckligt lång från början.


Christer Hydén

Jag trodde det handlade om det problem jag upplever i Bergen i Norge. När det regnar mycket – vilket inte är ovanligt – så riskerar man att bli helt nedskvätt av (30000) bilar som passerar mindre än en meter vid sidan av det största cykelflödet. Har försökt att få kommunen bygga ett helt skydd, inklusive en övre del i plexiglas. Då slår man flera flugor i en smäll, buller, nedskvättning, smuts mmm


Krister Isaksson

Jocke, nä man får inte ha för stora estetiska krav om man vill få det att funka bra i efterhand. Undra vad som skulle hända om cykeltillverkarna frågade brukarna? Vill du bli nerstänkt, ja el nej?


Krister Isaksson

Hej Christer, vad roligt att du hittat min blogg och skriver här! Du anar inte vad du betytt för min cykelkompetens. Ja det du tar upp kräver nog flera blogginlägg. Till det kommer ju också att sådana skydd skulle förhindra att snö från körbanan plogades upp på cykelbanan.


Anders Norén

Apropå bilstänk: jag blir inte förvånad om det någonstans i de detaljerade danska bestämmelserna för cykelbaneutformning finns en finess som har med stänk från körbanan att göra.



Antal kommentarer: 15

Krazze

Men det är inte jättehärligt med kopplade hundar på G/C banor alla gånger.
Tänk på alla de tillfällen hundföraren går på ena sidan medan hunden går på andra sidan med ett spänt koppel mellan.
Eller som hände mig får någon vecka sedan. Jag mötte två personer med fyra hundar mellan sig. De tog upp all plats. Trots att de såg mig komma med alla mina lysen på cykeln drog de sig inte åt sidan. När jag hojtade ”håll in hundarna” blev hundförarna väldigt aggressiva, jag jag blev rädd att de skulle misshandla mig, Fick lyfta cykeln över plogkanten och rädda mig via körbanan.


Pelle

Säger bara jo-jo-koppel, djävulens gåva till gång- och cykelbanorna!


Kalle

10 meter koppel, tanten på vänster sida och hunden på höger. Det var lite äckligt att sedan tvätta bort blod från högerskon… undrar om hunden klarade sig?
Tur för hundägare att jag kör MYCKET sällan på cykelbanor och väljer vägen för det mesta.
Inte heller kul att få viftande skidstavar runt ansikte…


Ingrid

Ett litet tips till cyklister: Försök inte pressa er förbi på min vänstra sida där jag har hunden bara för att ni anser att gående ska hålla höger vid möte med cyklister. Snälla?
Jag går mkt hellre mellan mötande och min hund.


A

Ingrid: Vi har haft högertrafik i Sverige sedan 1967, det är dags att folk inser det och börjar hålla höger på gång/cykel-vägar. Det är inte roligt att hålla på och åka slalom mellan gående som flanerar både till höger och vänster och mitt i. Just hundägare verkar ha en fäbless för att gå till vänster, är det någon samhällsstörtande konspiration bland alla valpskolor i sverige att lära ut det till hundägare?



Att ta från de fattiga och ge till de rika


Det är exakt så Trafikverket resonerar och agerar. När vägen blir dyrare för att det krävs mer omfattande och fördyrande konstaterar Trafikverket:

Mer pengar till vägen behövs, sen kör vi vidare.

Så resonerade och agerade också Trafikverket när förbifarten skulle fram i känslig miljö – då lägger vi den i tunnel för några miljarder kronor mer. Vi ser nu nästa liknande fall: Tvärförbindelse Södertörn där vägen nu läggs i tunnel för några miljarder kronor mer.

När det sedan krävs mer pengar till snabbcykelvägen, för att Trafikverket själva fullständigt missbedömt och felkalkylerat åtgärderna, blir beskedet från Trafikverket:

För dyrt, vi skrotar snabbcykelvägen.

Var kommer förresten pengarna till fördyringen av vägen tas ifrån? Här har Krister Spolander visat att pengarna tas från de mindre projekten – pengarna till vägprojektet kommer att tas från cykelprojekten. Så då kommer vägen och dess fördyring inte bara leda till ökad biltrafik; den kommer också innebära att det kommer byggas ännu mindre cykelinfrastruktur.


Konst får vi säkert se i tunnlarna på Södertörn. Ett av fem konstverk i Norra Länken. Konst för 50 miljoner. Skilda världar för oss trafikanter… Foto: Mikael Ullén 

Det är så här vår statsmakt arbetar för ett hållbart transportsystem och ett ökat och säkert cyklande.

 

Relaterade länkar:

Antal kommentarer: 8

Mia

Jag tror du kommer få rätt Krister. Vi ser hur Förbifarten tar alla pengar från trängselskatten. Där det från början ju var tänkt att det även skulle gå till kollektivtrafiken. Och vi kommer sannolikt se hur fördyringar av vägprojekten stjäl pengar från de få och små cykelprojekten. Vilken härligt obehaglig kontrast du levererar genom jämförelsen med snabbcykelvägen och Trafikverkets agerande i de olika fallen. Mer pengar tack i det ena fallet. I det andra fallet: skrota och sminka grisen. Det blir inte tydligare än så. Tack för att du lägger bitarna på plats.


Arne B

Trafikverket kommer fortsätta bygga vägar som bara leder till mer biltrafik tills det politiska systemet inser att alternativen måste byggas först. De stora trafiklederna kräver enorma resurser och blockerar andra lösningar effektivt, både ekonomiskt och utrymmesmässigt.
Det finns stora industriella intressen i stora vägprojekt.


Krister Isaksson

Mia, jag hoppas jag har fel men historien talar för att jag kommer få rätt. Skjuts inte mer pengar till, alternativt vägen skrotas eller byggs billigare så måste det ju fram mer pengar. Och då börjar man titta på saker som man anser kan skrotas eller skjutas på framtiden – historiskt sätt bland annat cykelprojekt.


Krister Isaksson

Arne B, ja så är det ju. Historiskt har ju investeringar i transportinfrastruktur används som ett sätt att jämna ut konjunktursvängningar. Och visst lobbar de stora konsult- och byggföretagen för mer och större satsningar.


felix reychman

nu vill jag inte veta mer. Jag vill inte lära mig mer. Jag VILL INTE LÄSA DET HÄR EN GÅNG TILL!!!!! Om jag slutar läsa, försvinner problemen då?
Fy fan va trött jag är på dumma människor.
Och då menar jag inte dig, utan dem du skriver om.