Blogg

Velonavia? Vem är det?


Har ju förmånen att tillhöra denna mycket namnkunniga och inspirerande ska cykelbloggare här på Bicycling. Duktiga cyklister, hängivna motionärer och skickliga yrkesmän. Och så jag då! Som ”gömmer mig” bakom signaturen Velonavia.

Tänkte att ni skulle få chansen, om ni så vill, att lära känna mig lite bättre med hjälp av ett par ljudklipp. De tre första från utmärkta Cykelradion, med Anders Adamsson och Tomas Jennebo. Det andra gjord av studenter vid Linköpings Universitet.

 Cykelradion #17 från ca 33:00 (klicka på bilden)

Cykelradion #19 från ca 26:45 (klicka på bilden)

Cykelradion #47 från ca 54:00 (klicka på bilden)

På ett lite mer privat plan:

Btw! Vi syns väl på Svenska Cykelmässan i mars? Jag är där och snackar bikepacking under dagarna två.

Väl mött!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Premiären avklarad! Nu är jag på G!


Ja, jag erkänner, definitionen av premiär är väl tveksam då jag gjort det många gånger förut, men det inte desto mindre den första turen för året…

Målet för årets första övernattningstur var Holmsjön. Den ligger på en tänkt linje mitt emellan Åby och Sörsjön (startplatsen för Kolmårdsbiken) och nås lätt med cykel. Det är också en av få övernattningsplatser i närområdet där vi har lyxen att välja på både vindskydd och en kåta-liknande koja för övernattning.

Eftersom temperaturen skulle skjunka ner mot -6°C så valde jag det senare.

Så här i början av januari är det många som avslöjar sina nyårslöften, eller som den kloka Elna sa; nyårsintentioner, och jag ska göra detsamma. Då 2016 blev ett mellan-år på många sätt, är mina intentioner eller avsikter för 2017 att:

  • fortsätta uppleva naturen på, med hjälp av och med cykel
  • sova utomhus varannan vecka, i vindskydd runt om och när det blir varmare i hängmattan
  • få med familjen på några av mina turer
Men även att:
  • komma tillbaka till någon sorts fysisk form, och då inte den Stay Puft-marsmallow kopia jag är i nu.
Det har luftats planer på traillöpning i Norge och vännen L pratade om att upptäcka Bergslagsleden på cykel, men kanske inte förrän 2018. Måste dock säga att det och den kortare turen till Stora Mosse nationalpark söder om Jönköping lockar mig rejält.
God fortsättning cykelvänner!


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bokslut 2016!


Nu när 2016 går mot är det läge att titta tillbaka på året. Ett år som för de flesta av oss kommer minnas som året då Bowie, Lemmy, Carrie Fischer, George Michael, Greg Lake, Leonard Cohen, Prince, Muhammad Ali, Gene Wilder, Paul Kantner, Greg Lake, Glenn Frey och Alan Rickman, för att nämna några, lämnade oss och vi i gengäld fick se en xenofobisk chauvinist vinna presidentvalet i Usa och Storbrittanien rösta för att lämna EU…

På ett personligt plan har mycket hänt med sjuka familjemedlemmar och släkt och några som lämnat oss.

För mig själv har det blivit mycket mindre cykel än jag hoppats, även om jag fortfarande nästan dagligen cyklar. Det är tydligt hur mycket jag behöver en morot, eller snarare piska, för att hålla igång träning, till fots eller på cykel. Vad jag dock fortsatt gjort är att ta mig tid för övernattningsturer:

Låt oss hoppas att 2017 blir på alla sätt ett bättre år. Ett år med mer cykling. Mindre hat och separatism.

Gott Nytt År på Er alla!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

God Jul och Gott Nytt År!


Jag hade egentligen hoppats på rikligt med snö. Eller i alla fall ett frostskimrande landskap. Tanken var att jag skulle önska Er alla en smålustig God (H)Jul. Tanken var, vid sidan av en härlig kväll framför elden i skogen, att jag skulle kunna ta en riktigt härlig vinterbild och posta som en julhälsning till Er alla. Nu ville vädret inte vara på min sida och jag vaknade upp till dimma och lite småregn…

Hemkommen så möts jag sedan av nyheten om det som utspelat sig i Berlin, Zürich och Ankara och det slår mig att sällan har jag upplevt kontrasten mellan en kväll i naturens famn och det vardagliga livet så stor som jag nu gör. Men också att det trots, eller kanske på grund av, det som nu sker, är viktigare än någonsin att ta hand om de sina, men också varandra. Att det oavsett högtid, midvinterblot eller jul, hannukah eller ramadan, är fler saker som som förenar oss än det är som skiljer oss åt.

Så därför vill jag, med bildredigeringsprogrammets hjälp, önska Er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kan man älska en Biltema-cykel?


Biltemacykel. Fultema. Kärt (eller hatat?) barn har många namn! Biltemacykel, en oxymoron, en självmotsägelse eller ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga. Så brukar det låta. Är det en riktig cykel eller en Biltemacykel? Jag har säkert under åren rört mig med liknande nedlåtande generaliseringar.

Jag spenderade en dryg vecka i Spanien häromsisten.* Med mig resan var en vikcykel av märket Yosemite från tidigare nämnda Biltema. En vikcykel inköpt begagnad för under tusenlappen. Visst den ska kanske inte jämföras med min Brompton. Jag sitter lite för lågt. Växlarna rasslar och är svårjusterade. Jag ”trampar ur” den väldigt lätt på platten och den är hopplöst svårklättad. Den blir inte heller speciellt liten ihopfälld. Men dra på trissor hur trevligt det var att utforska trakterna kring Torrevieja på den. På samma tid som jag går kommer jag nu tre – fyra gånger så långt. Ner till Cabo Roig. Till Guardamar. Runt saltsjöarna. Jag såg nya områden på ett nytt sätt. Jag såg, luktade och smakade på nya upplevelser.

Nu är ju det ingen nyhet, att man i cykelsadeln upplever mer än till exempel i bakom ratten på en bil. Det borde inte heller vara en nyhet att man i en billig cykelsadel gör detsamma. Jag är till och med övertygad att denna cykelglädje inte står i relation til prislappen. En tio gånger så dyr cykel behöver inte innebära tio gånger mer upplevelser, tio gånger mer cykelglädje. Kanske till och med tvärtom? Att den glädje jag fann i att långsamt rulla runt på den spanska kusten kommer ur de låga förväntningarna jag hade?

Så jag föreslår därför att vi slutar upp med Fultema-kategoriseringen och jag lovar Er och mig själv att hädanefter inte längre rynka på näsan åt ens den billigaste av cyklar. Alternativet är kunde ju vara mycket värre. Det kunnde vara en bil…

Hasta luego España! Me amo mi bici barato!


*Kalla mig hycklare. Jag pratar ofta om miljö och klimat. Samtidigt sätter jag mig på flyget till Spanien. För att göra saken värre köper jag mig fri från det dåliga samvetet och klimatkompenserar på Swedavias hemsida. Hyperpriviligerad som har råd med flyg och att köpa mig nattsömn samtidigt som jordens fattigaste ej har de möjligheterna och samtidigt är de som drabbas först och hårdast. Jag är medveten om detta och försöker i möjligaste mån göra klimatvänliga val. Men min kropp behöver efter olyckan värme…


Antal kommentarer: 4

Katja

Jag älskar alla mina (genom åren stulna) biltema-singlespeed-trallor.


Pärsan

Varför säljs alla Biltemacyklar UTAN lås? Likadant med cyklar över ca tiotusen kronor. Man kan väl inte utgå från att alla ISR-märker sina cyklar?
Kanske skulle man i samband med cykelköpet få en rabattcheck på ett par hundralappar, så man själv får välja hur man vill skydda sin cykel.
För skyddas på något vis är ett måste idag – hur tråkigt det än kan låta


Peter

”Varför säljs alla Biltemacyklar UTAN lås? ”
För att de aldrig stjäls!!
Kunde inte låta bli:-)


Ralf Sjaunja

Skitcykel. Klarade ca 30 mil, innan bakhjulet sprack med en smäll. Första gången på 60 års cyklande detta händer. Efter garantireparation säljer jag den. Och köper nåt hållbarare. Troligen Dahon eller Tern.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Eremitcykling – så långt ifrån social cykling man kan komma?


Cykling är kanske den ultimata blandningen mellan lagidrott och individuell sådan. Jag tror att en av de största anledningarna till att cykling som sport har vuxit stort de senaste tio – femton åren är den sociala. Vi trivs i varandras närvaro, vi tränar och tävlar, fikar och snackar skit med varandra, men samtidigt är det väldigt individuellt, du och din cykel, dina prestationer i ett socialt sammanhang. Vi människor är sociala varelser. Vi behöver varandra för att må bra. Men det sagt så tror jag också att vi behöver ensamhet ibland. Jag vet att det är så för mig, speciellt sedan olyckan sex år sedan så behöver jag få komma ut, komma ifrån, komma bort. Om än bara för några timmar. Några timmar för att rensa tankar och ladda batterierna. Det är har nog alltid varit så, om än då allt viktigare efter min skada, att jag gillar ensamheten på cykeln. Ensam, men inte ensammen. Lite eremitcykling så att säga

Eremit (grekiska eremos, ensam) eller anakoret (grekiska anachorein, draga sig tillbaka) är en person som frivilligt isolerar sig, vanligtvis av religiösa skäl.(*)

Det har sedan gammalt funnits sådana personer som dragit sig undan från världen, ofta till grottor i vildmarken eller öknen, för att i ostörd ensamhet tillbringa ett liv som helgades och renades genom försakelser och späkningar och som ägnades enbart åt bön och fromma betraktelser. Redan de i Gamla testamentet omtalade profeterna Elias och Elisa och i Nya testamentet Johannes döparenkan anses som ett slags anakoreter. Under kristenhetens första århundraden ökades högst väsentligt anakoreternas antal. Egyptens, Syriens och Palestinas öknar blev tillhåll för tusentals av dem, bland vilka de mest kända är den helige Simeon (kallad ”pelarhelgonet”, därför att han tillbringade 48 år i ensamhet på en hög pelare) och Antonios Eremiten. (WIKIPEDIA)

Bara några kilometer hemifrån, vid den bland klättrare rikskända Ågelsjön, finns ett stort klippöverhäng. En plats jag ofta passerat på träningsrundor till fots eller på cykeln. Men som också var en plats vid använde en termin då jag var ledare i Friluftsfrämjandet. Under den stora klippan finns mindre skrevor och en stor eldstad. Dit cyklade jag i måndags eftermiddag med förhoppningen att vid sidan av lugnet även få uppleva ”supermånen”. Det senaste lyste med sin frånvaro då det regnade hela natten. Men jag höll mig torrskodd där jag låg längst in mot klippväggen och lyssnade på skogens ljud.

P.S Om allt löser sig kan du träffa mig på Cykelmässan i Göteborg till våren. Då är jag där och pratar mikroäventyr och bikepacking

*Nja…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*