Vätternrundan i april
Jag har pratat om att köra runt Vättern alternativt flera gånger. Det vill säga – cykla och minimera stress och maximera fikastopp för en gångs skull. Men det har aldrig blivit av då jag till vardags är en (lite för) seriös cyklist som antingen 1 – vill ha bra snittfart när jag kör runt Vättern, 2 – inte får in en 12 h dag på cykeln på mitt träningsschema pga ”hinner inte med att vara sliten efteråt och inte kunna köra mina intervaller”.
Som bekant är det mesta upp och ner just nu – därför fick jag äntligen det perfekta tillfället att cykla runt Vättern alternativt. Initiativtagare till rundan var Henrik ”Basen” Johansson, som redan rundat sjön ett par gånger i år. Så fort jag svarade ja till att hänga med älskade jag att falla in i rollen som ”Vättern-cyklist”.
Mös hela veckan av att ha en tydlig uppgift – la orimligt mycket tid på att fundera över val av utrustning, energiupplägg och allmänt nojande över ”hur jobbigt kan det bli”. Retade gallfeber på min sambo som till sist sa åt mig att sluta kolla SMHI appen stup i kvarten och istället ”klä på dig något och trampa bara”.
På långfredagen var vi ett lagom stort gäng som styrde kosan norrut från Jönköping. Temperaturen var precis över nollan när vi klickade i pedalerna klockan 07. Det var kallt att sitta på en tanig racercykel (årets tredje tur på smala däck för undertecknad), men det gick att uthärda kylan då graderna snabbt steg uppåt och när solen emellanåt tittade fram värmde det gott.

I gruppen fanns förutom Basen, Daniel Johansson & David Gunnars (Skoda Team 2019) även mina vänner Sara Öberg, Albin Andersson och Martin Ahlberger – vilka till vardags är seriösa idrottare som inte ägnar sig åt sådana här ”motionärsevent”. En fördel med att tiderna är ur balans är att de kan släppa lite på sina träningsscheman och att jag lyckades lura med mig dem på turen!
Jag tycker att sträckan Jönköping – Karlsborg alltid känns kortare än 100 kilometer, samtidigt som den är väldigt enformig. Men som oftast alltid vid en längre utmaning försvinner de första timmarna iväg snabbt. Man stämmer av med alla i gruppen hur de mår, har lite adrenalin i blodet och njuter av att känna sig pigg (då man vet att detta kommer ändra på sig successivt under dagen).

Plötsligt hade tre timmar och nästan 100 km passerat och vi stannade för första ”depån” / fikan i Karlsborg. Där hade jag lyxigt nog även ett följeteam – mina kompisar Britta-Stina och Håkan med familj.
Vi fortsatte vidare mot Askersund och jag saknade prästen som brukar stå och be för alla som sliter uppför de backar som kommer längs vägen där. Idag var vi ju (för ovanlighetens skull) pigga när vi passerade där samt körde i lagom fart uppförs. Strax innan Askersund börjar den nya delen av Vätternrundans sträckning – då man tar av igenom Askersund och kör via Åmmeberg – Zinkgruvan och Godegård istället för via Hammarsundet till Motala. Den nya sträckan förlänger varvet runt sjön med ca 17 kilometer.

Innan vi tog oss an den nya delen av banan tog vi ännu ett glass/fikastopp i Askersund. Det skulle visa sig vara ett strategiskt smart val – den här delen är något helt annat jämfört med de ”motorvägen” påsträckan Jönköping – Askersund. Vägen är smalare, snirkligare och mer kuperad. Den längsta backen är enligt Strava 2,5 km lång och 3 % i snittlutning. Låter kanske inte så skrämmande – men under Vätternrundan har man cyklat redan 300 km när man kommer dit. Det tror jag kommer bli utmanande för de som ska runt sjön kommande år. Men! Det ska tilläggas att sträckan är himla fin och skiljer sig mycket från resten av vägarna runt sjön.
Jag var tacksam över att inte ha mer än 160 km i benen när vi kom till Zinkgruvan – där och då började jag känna att energin började tryta. Tryckte i mig två koffeingels och längtade till det längre stopp vi skulle ta i Vadstena när. Där började även vinden motarbeta oss, för första och faktiskt enda gången denna dag.

När vi stannade i Vadstena gick jag rakt in på en bensinmack, med hjälmen kvar på huvudet, och beställde den största smörgåsen som fanns i sortimentet och en Cola. Jisses vad det var fint att bli trött (såhär i efterhand i alla fall) – även om man sällan är snygg och stilren när det inträffar. Fick gräva rätt djupt (och trycka i mig mat) för att komma upp ur den svacka jag befann mig i. Det hjälpte mycket att vi hade knappa 100 kilometer kvar att cykla av dagens totala 320.
Sträckan Vadstena – Jönköping känner jag till väl, precis som jag känner till vindarna som alltid drar över dess slätter. Vi hade en oskön sidvind ner till Ödeshög och jag var inte så kaxig (läs: låg på hjul). Väl framme i Ödeshög började dock vinden vända till vår fördel (sådant händer aldrig ?!) och när vi började närma oss Gränna var det en fröjd att cykla. Vi kunde hålla bra marschfart och solen speglade sig i Vättern bredvid oss – en fin utsikt jag aldrig hunnit njuta av under Vätternrundan.

Det blev ett sista glasstopp i Gränna innan vi körde de sista avslutande milen hem till Jönköping. Vid det laget var flera av oss rätt mosiga i huvudet efter 8-9 h cyklande. Ännu en glass satt fint. När jag rullade in på gatan hemma hade jag 322 kilometer på klockan och en cykeltid på strax under 10 h. Varvet runt sjön mäter ca 315 km och där hade vi en rullfart på 32,6 km/h och ca 2 h stopp / fikatid. Fina siffror med tanke på dagens uppgift – no stress!

Det är spännande med Vättern – för den väcker så många känslor hos så många människor. Min telefon gick varm med hejarop hela dagen jag var ute och cyklade och många var inne och skrev till mig också på Strava när jag var hemma.
Här finns min Strava-fil för den nyfikne.
Vättern väcker känslor även hos mig. Det har tagit två-tre dagar att återhämta sig från cykelturen (väl värt) och under tiden dyker minnen upp i skallen titt som tätt. Det var en fin dag och det är möjligt att det blir fler sådana här rundor framöver.
Tack alla inblandade för en fin dag i sadeln! Tack för pepp och stabila ryggar när jag var trött.
Hoppas för övrigt att fler personer tar tillfället i akt att runda sjön trots inställd Vätternrunda. Det går väl att säga att jag och de jag cyklade med har banrekordet på ca 12 h just nu – och rekord är till för att slås! Här finns GPX- fil till rundan.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in