Livet blir ju lite annorlunda när man är föräldraledig, många promenader och cykelturer, många ensamma stunder med bara barnen. Jag går och tänker en hel del under dessa stunder och observerar en hel del som jag kanske inte lika ofta lägger märke till under andra förhållanden. Här ett liten betraktelse och fundering från min nya tillvaro:
Här gräver vi i gatan! På väg mot världsklass…
När jag och dottern var ute på en runda kom vi fram till ett större ledningsarbete i söderort här i Stockholm. Stora delar av gatan var uppgrävd, gångbanan uppgrävd på ena sidan och biltrafiken förflyttad i ett körfält upp på den andra gångbana som finns kvar och biltrafiken regleras med skyttelsignal. Inga större problem egentligen om det inte vore för att den tillfälliga gångbanan som skapats består av en lång sträcka med grov gruskross som är mycket ojämn, både i höjd- och sidled. Man har alltså medvetet valt att inte asfaltera den tillfälliga gångbanan. Jag stötte på en dam i permobil som försiktigt kom åkande i det kvarvarande körfältet, hon fick möte och tvingades in till sidan innan hon kunde fortsätta. Jag frågade henne om hon normalt använde körbanan och hon svarade självklart inte men som gångbanan nu var kunde hon inte ta sig fram på annat sätt.
Tvingas använda körbanan då den tillfälliga gångbanan inte går att använda med permobil. Observera att utspetsningen av kantstenen på körbanan är tämligen jämn och utförd med asfalt, den tillfälliga gångbanan till vänster i bilden är grusad.
Dåligt och ojämt underlag, ibland smalt, ibland bredare, ingen bärighet i kanterna, byggmaterial där man ska gå…
Inte heller här vid det tillfälliga övergångsstället/cykelöverfarten används asfalt utan utspetsningen för gående, funktionshindrade och cyklister görs med grus
Hela situationen fick mig att tänka efter. Under 12 år har Stockholms stad arbetat med att tillgänglighetsanpassa den fysiska utemiljön så att människor med funktionshinder enklare och tryggare skulle kunna förflytta sig i staden. Målet med arbetet var att bli världens mest tillgängliga huvudstad (hur man nu mäter det?). Arbetet pågick fram till år 2010 och årligen investerades runt 100 miljoner kronor. Tillgänglighetsarbetet ska nu genomsyra och vara en del av den vardagliga verksamheten. Detta får mig osökt att tänka på stadens cykelarbete, där man sedan något år tillbaka går ut och säger att man ska bli en cykelstad i världsklass, att man på sikt ska konkurrera med Amsterdam och Köpenhamn.
Så om det då ser ut så här efter 12-års arbete med att tillgänglighetsanpassa staden för funktionshindrade och bli världens bästa på det, hur lång tid kommer det att ta att bli en cykelstad i världsklass? Är det motsvarande nivå vi kan förvänta oss om 12 år vad gäller cykel? Förhållandena för gående på denna arbetsplats är urusla, har man en funktionsnedsättning blir det ännu värre. Och detta arbete är stadens eget, här kan man inte skylla ifrån sig på någon annan utan här har man full insyn och rådighet i hur arbetet drivs och platsen ser ut. Se på bilderna, självklart har man använt asfalt och inte gruskross när man spetsat ut kantstenen för biltrafiken. Men där man ska gå, där människor med handikapp, rullator, synskador, barnvagnar osv. ska röra sig är förhållandena urusla. Detta trots omfattande interna och externa utbildningsinsatser, handböcker, politiska beslut och uttalade mål om världsklass. Till saken hör också att staden har sedan 2010 en ny översiktsplan med rubriken Promenadstaden.
Och sen börjar det helt plötslig dyka upp cyklister på den tillfälliga gångbanan. Ve o fasa, såna där framfusiga cyklister som struntar i trafikreglerna och cyklar på den sk gångbanan, fy skäms på er! Hoppas att det inte ligger en motorman eller polis i buskarna och spanar!
En liten cyklist
En lite större cyklist på en smal spång som inte kan hantera en permobil
Så ytterligare en cyklist…
Och här är förklaringen till varför det cyklas på den tillfälliga gångbanan: Cyklisterna är instängda av vägarbetet! Så för att ta sig till/från denna cykelbana måste man cykla på gångbanan. Visst, man kan ju kliva av och leda cykeln eller så går det ju alltid att lyfta cykeln över betonghindret och hoppa över i cykelcrosstil. Men för oss vanliga cyklister frestar det på att vara en laglydig cyklist när man återkommande behandlas som en leksakstrafikant.
Den instängda cykelbanan. Trafikslag på undantag…
Inte helt lätt att forcera betonghindret, får bli cykling på gångbanan
Det är uppenbarligen inte lätt att åstadkomma större förändringar i kommunala förvaltningar. Arbetet med att försöka förändra och förbättra för cykel i Stockholm är inte något nytt. I slutet av 90- och början av 2000-talet drev Stockholmspartiet hårt och framgångsrikt arbetet med att förbättra för cykeltrafik i staden, detta arbete togs sedan till viss del över av Miljöpartiet för att nu främst drivas av Centern. Trots detta så ser vi i grunden mycket små framsteg och förändringar. För att citera forskaren Martin Emanuel: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.” Martin Emanuel fortsätter nu sin forskning om cykelplanering och dess roll i Stockholms trafiksystem och denna gång handlar det om tidsperioden 1980 till nutid. Det ska bli mycket spännande att se vad hans arbete kommer fram till.
Så vad tror ni, blir det en cykelstad i världsklass eller kommer den förbli världskass?
Relaterade inlägg:
Ni kan också följa mig på Twitter
Antal kommentarer: 12
Bruse Persson
Jag har blivit påkörd bakifrån några gånger av arga motorister när jag stannat för rött eller väjningsplikt.
Skulle vara intressant och se statistik på hur många cyklister som dödas eller skadas som cyklar mot rött -kontra de som följer reglerna.
Min spontana känsla att det är noll som skadas som cyklar mot rött. Krister, går det att få fram sån statistik? Skulle vara oerhört intressant.
Krister Isaksson
Bruse, ett forskningsprojekt för tex VTI. Bara för Trafikverket att öppna plånboken!
Tor Sandqvist
Störst-går-först-attityden är inte ovanlig, men just vad gäller om högerregeln är jag ofta med om ett omvänt problem. En överdrivet hänsynsfull bilist, som kommer från höger, stannar för mig för att jag sitter på en cykel. Så står vi i tio sekunder och väntar på varandra, tills båda bestämmer sig — samtidigt — för att ”OK, OK, då kör jag väl då!”
Krister Isaksson
Tor, underbara o oförargliga missförstånd!
Johannes Westlund
Missförstånd är inte helt ovanliga. Det är väl dock att föredra att två stannar framför att två smäller. Då är det bara att vara tydlig med vad man menar. Vinka lite, le lite. Brukar fungera ganska bra 🙂
Dmitri F
jag tycker att man ofta får företräde på cykeln i mindre korsningar faktiskt, ibland motvilligt dock. Oftast märker jag just det som artikeln pratar om att störst väg har företräde framför mindre vägar, oavsett högerregeln. Det gäller dock sällan stora fordon som lastbikar och bussar.
Nils Calmsund
Korsningar med högerreglen är för mig (som cyklist) samma sak som att alltid räkna med att inte bli framsläppt av ett fordon till vänster. Bilister ”ser” en helt enkelt inte och andra cyklister har tänker sällan att ”här gäller nog högerregeln” när de cyklar (t.ex. gäller detta på alla cykelbanor, eller hur?)
På många gator med högerregeln gäller dessutom ändå någon lokal, outtalad ”det här är nästan en huvudled”-regel istället vilket naturligtvis, för den oinvigde, innebär ökar risken för en krock. Och är man då inte omfamnad av plåt så sticker man inte gärna ut nosen och provar…
Omvänt är det förvånansvärt ofta som bilister, av någon outgrundlig anledning, stannar (ja nästan tvärnitar) för att släppa fram mig som cyklist in i en rondell eller ut på en huvudled fastän det är jag som har väjningsplikt (och tydligt visar genom att bromsa in att jag tänker följa den).
Jocke von Scheele
Det där med högerregeln är ett vanskligt kapitel. På min väg till jobbet passerar jag korsningen Döbelnsgatan/Frejgatan. Det är ganska många bilar som undviker Roslagstull genom att istället ta Sveavägen/Frejgatan. Dessutom, är min teori, kommer de just från en stor infart och ska inte till någon adress i närheten utan bara passera, vilket gör att de håller en högre fart än bilar annars gör på innerstadsgator. De upplever att de befinner sig på en genomfartsled.
Jag, som kommer på Döbelnskgatan, har företräde framför dessa bilar, men dels håller de som sagt hög fart, dels kör de på en något större gata, som dessutom är ”genomfartsled”, och dels är jag cykel. Det finns alltså inte på kartan att de skulle stanna frivilligt. Enda sättet att inte bli stående där, trots företräde, är att inte titta åt vänster. Visar man att man sett dem, tar de det som ett tecken på att man tänker stanna. Om man istället har huvudet riktat rakt fram, eller aningen åt höger, men sneglar åt vänster, så att det ser ut om om man inte ser dem, kan man få dem att stanna. Det är dock inte att lita på, det är därför man måste snegla väldigt noga, och inte köra ut i korsningen, utan bara så långt fram att det ser ut som om man ska göra det. Det får dem (oftast) att tvärbromsa, och, nästan utan undantag, gestikulera argt.
Jag funderar ibland på hur många av ”De där jävla cyklisterna har ju ingen utbildning i trafikregler utan kör bara som galningar” som mitt hävdande av högerregeln resulterar i. Ibland håller jag upp höger hand och mimar ”HÖGER” till dem, men jag tror det är få som fattar vinken.
Mats Nilson
En kommentar om ”döda vinkeln” Har vid flera tillfällen sett andra cyklister som cyklar om lastbilar i rörelse/sväng mm med högerblinker som väntar in gående. Detta beteende är så jävla korkat eftersom chauffören har full uppmärksamhet på de gående. Att då ändå köra om på insidan (förbjudet) och tro att det skall gå vägen är tyvärr alltför vanligt.
Så till ämnet trafiksäkerhet och Tingvall – med måttot ”ju farligare desto säkrare”?
Herr ”Tingsvammels” litanor visar med all önskvärd tydlighet att människan saknar förmåga till helhetssyn såväl som vetanskaplighet. Att han kan titulera sig professor (adjungerad) i trafiksäkerhet är underbart. Ta alla landsvägar som på hans inrådan fått avbärarräcken på båda sidor, alldeles för tätt inpå för att cyklister och fotgängare inte skall riskera livet!
Hr. Tingsvammel tyckar att man ”inte borde cykla på sådana vägar” – jaså…
…och när det inte finns andra vägar då?
Om trafikosäkerhetsverket för en gångs skull använder fotgängarperspektivet blir det livsfarligt för alla andra. Om någon cyklat eller åkt bil på Vaxholmsvägen förbi korsningen vid Svinningevägen har man kanske noterat de helt livsfarliga refuger som tvingar ut cyklister ut i vägbanan! Hur fan tänker man. Visserligen är det ”bara” 70, men det går ofta 90. Inga skyltar som varnar för avsmalnande vägbana!
Man löser ett problem och skapar många nya…
Krister Isaksson
Mats, har du läst detta? http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/mer-om-cyklingsutredningen.htm
Mats Nilson
Tack för länken.
Artikeln är bra, och jag håller fullständigt med dig. Dilemmat är hur lyfter man frågan? Problemet är kanse inte bara i planeringsstadiet, utan även i utförarledet, dvs de entrprenörer som utför alla s.k. säkerhetshöjande åtgärder. Jag har försökt få gehör för någon form av samsyn och f.f.a klara regler för hur man t.ex bygger trafiksäkra vägräcken m.m. på Folksams trafiksäkerhetsblogg, men det verkar vara fel forum. Dagens vägbyggare verkar lida av någon form av bokstavskombination dör man gödslar med skyltar och stolpar utan någon förståelse för synlighet och säkerhet i samband med flera trafikslag. (exempelvis siktlinjer till signaler där fri sikt enbart finns från en lastbilshytt!) Hoppas att ni har satt någonting i rörelse som kan leda till synliga resultat..
Lycka till
Krister Isaksson
Mats, tack!. Det som är mycket sorgligt är att det finns bra och tydliga riktlinjer för detta i utformningshandböckerna Vägar och Gators utformning (VGU) och GCM-Handboken. Handböcker framtagna av Trafikverket och SKL, råd och riktlinjer som man på alla stadier väljer att INTE följa. Priset för detta får vi trafikanter betala…