Blogg

Världens bästa cykelland – Nederländerna


Har varit på cykelkonferens i Nederländerna, närmare bestämt i Nijmegen/Arnhem och Velo-City 2017. Det är inte första gången jag cyklar i detta härliga cykelland men varje gång jag är där blir jag lika upprymd över hur bra det är. Hur enkelt det är att cykla, hur systemet hela tiden finns där, tar hand om dig, hur tydligt det är och vägleder dig. Samt att cykelsystemet hela tiden utvecklas, det står så att säga inte still, de är inte nöjda, utan hela tiden sker det förbättringar för cykeltrafiken – stora som små.

Jag tänker dela med mig av intrycken och erfarenheterna från mitt besök i en serie inlägg framöver.

Så följ med på en cykeltur i världens bästa cykelland!

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pengarna i sjön?


Varför bredda cykelbanan för massor av miljoner och sedan skita i att träd och buskar växer ut över cykelbanan? Det är ju som att kasta stålarna i Riddarfjärden! Här lägger alltså Stockholms stad ner massor av pengar, det handlar om över 30 miljoner för att bredda Norr Mälarstrands cykelbana. För att göra den till en modern, funktionell och säker cykelbana. Den kanske bästa i hela Stockholm, kanske i hela landet, enligt trafikborgarrådet. En modell för framtida cykelbanor skriver DN.

Men det gick inte särskilt många månader efter invigningen och nu ser att cykelbanan ut så här:

Staden låter buskar och sly växa som de vill. Så mycket nytta var det med den breddningen av cykelbanan… Foto: Magnus Ström

De förvaltningar som är satt att sköta och hålla efter växtligheten utmed många av stadens cykelbanor skiter högaktningsfullt i detta och djungeln breder ut sig. Till fara och förtret för cyklister (och gående).

En orsak till dessa förhållanden är att i Stockholm finns det 15 stycken olika väghållare av stadens cykelvägnät. Det är nämligen som så att utöver Trafikkontoret så är det 14 stycken stadsdelsförvaltningar som sköter om (eller missköter) många av stadens cykelvägar.


Stockholms 14 stadsdelar

Ambitionsnivån och kompetensen varierar i allra högsta grad bland de olika stadsdelsförvaltningarna. Kungsholmens stadsdelsförvaltning, som ansvarar för växtligheten utmed Norr Mälarstrands cykelbana, är till och med av den uppfattningen att cykling normalt inte ska vara tillåtet i parkmiljö/parkmark. Den uppfattningen visar ju sig tydligt när det gäller ambitionsnivå att sköta om denna sträcka. Och inte bara när löven är grenar och buskar. Så här ser det ut när löven ramlat av grenarna och ska samlas upp:

Då är cykelbanan en utmärkt förvaringsplats enligt Kungsholmens stadsdelsförvaltning. Denna förvaltning är alltså satt att sköta en av stadens absolut viktigaste och mest trafikerade cykelstråk. Kan det gå annat än åt helvete undrar jag?

Nej är svaret. Vi ser hur förvaltningen ständigt missköter sin uppgift. Som här, lite längre ut på detta stråk, på Drottningholmsvägen vid Tranebergsbron. Ständiga felanmälningar från cyklister hjälper inte. Så nu har en cyklist tröttnat på handlingsförlamningen och klipper bort sly och grenar själv. 


När måttet är rågat! Foto: Jon Jogensjö

Motsvarande lösning med flera olika väghållare för biltrafiken vore otänkbart. Att det skulle sitta x-antal småpåvar runt om i kommunen och göra lite som de vill med stadens gatunät. Och vi vet detta, för det gjordes försök med att decentralisera snöröjningen av gator till stadsdelarna i början av 2000-talet. Det gick käpprätt åt helvete och omgående återgick ansvaret till en väghållare – Trafikkontoret.

Det vore önskvärt att det fanns en och samma väghållare för cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk i Stockholms stad. Det vi ser nu är en kvarleva från en tid när cykeln betraktades som något man gör lokalt och som ett lekredskap. Något du gjorde på din gård och i närområdet. Det stadiet har vi sedan länge passerat. Cykling är ett transportmedel och drift och underhåll av cykelvägnätet i stadens måste fungera oavsett stadsdel, gränser och individer.

Så mitt råd till staden och ansvarigt trafikborgarråd: lyft bort ansvaret från stadsdelsförvaltningarna när det gäller cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk. De visar gång på gång att de inte klara uppgiften. De har varken kompetensen eller resurserna att utföra ett funktionell arbete som gagnar en ökad och säker cykling. Lägg ansvaret istället på Trafikkontoret och ta omgående fram en drift och underhållsplan – så vi slipper denna djungel på stadens cykelbanor framöver.

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 6

Jens

Håller verkligen med om att underhåll och skötselinsatser är gravt eftersatta för det sk cykelnätet. Gäller tyvärr i de flesta kommuner. Jag undrar dock om du inte missat ytterligare en väghållare. Trafikverket? Men de å sin sida kanske helt har lagt ned skötseln av GC-vägarna utmed sina vägar.. Vintervöghpllningen vet vi ju sedan tidigare är nedlagd i alla fall.


Krister Isaksson

Jens, inte har jag glömt Trafikverket, gjort massor av inlägg om deras ambitionsnivå vad gäller cykel. Nu handlar just detta inlägg om förhållanden och ansvar i Stockholms stad, därför nämns inte Trv eller några andra kommuner.


Andreas

Bra Krister. Det är med bedrövelse man ser detta eftersatta underhåll. Det visar också på Stadens ineffektiva kommunikationskanaler eftersom det i princip aldrig ges svar på informationsgivning till Staden om tydliga problem. Ytterligare problematiskt är detta när vi också har entreprenörer som ansvarar för exekvera underhållet – jag önskar se underlag på de vitesförelägganden som Staden lämnat till de entreprenörer som berörs… just det, det finns ju inga för det sker aldrig och Staden fortsätter bli blåst på skattepengar.
1. Fixa ett ansvar som är tydligt och går att följa upp
2. Skapa en underhållsstrategi som också den följs upp
3. Åtgärda Stadens kommunikationsstrategier för kommunikation med trafikanter.
4. Byt förmodligen ut personal på TK
5. Politiker: Utkräv ansvar. Detta är ingen svår fråga. TK ansvarar – de gör inte jobbet.


Jens

Ok, sorry den lite bittra kommentaren som ju inte alls var riktad till dig alltså! 😀 Men är det ändå inte så att Trafikverket ansvarar för delar av GC-nätet även inom Sthlms stad? Tänker tex GC-vägen över Årstabron, utmed Essingeleden mellan Gröndal-Stora Essingen mm. Som cyklist borde det ju ändå vara sammma synsätt för även dessa sträckor, varför inte en och samma aktör även här.


Krister Isaksson

Jens, inget att be om ursäkt för. Ja Trv ansvar för GC på Essingeleden. Men inte drift GC på Årstabron, det är Stockholm (via avtal).


Lars

Vi får väl sponsorera privata initiativ och klippare, ungefär som vi sponsrar föreningar och liknande. Lite kostnadstäckning borde de /han ju få, lämpligtvis från staden.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag är aldrig ensam


Det spelar ingen roll vilket klockslag på dygnet. Det spelar ingen roll vilken tid på året. Jag är aldrig ensam på mina cykelturer längre. Annat var det för 20 år sedan. Cyklade jag tidigt på morgonen eller mitt i natten var jag ofta ensam ut på min cykel och såg sällan någon annan som cyklade. Ännu tydligare blev det på vintern, man fick leta efter hjulspåren i snön.

Men något har hänt i min stad. En utveckling jag inte kunde drömma om för 20 år sedan. Vi är massor av människor som cyklar nu. Året runt, dygnet runt, överallt, på alla möjliga cyklar.

Massor av människor har sett till att Stockholm tagit klivet och blivit en cyklande stad. Och nu finns ingen återvändo. Nu kommer gator byggas om, nu kommer nya broar byggas – nu kommer cykeltrafiken få ta plats och Stockholm kommer cykelanpassas – på riktig.

Och jag älskar det!

Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 4

felix reychman

Din optimism är underbar
HEJA!!!


Krister Isaksson

Stort tack Felix!


Erik Johansson

Faktiskt, det bästa just nu i Stockholm är att vi blir fler, skönt att cykla just här. Tack för påminnelsen!


Mårten Wahlström

Vid polishögskolan i Sollentuna har dom en cykelräknare. Nu på sommaren brukar den visa ca 400 på morgonen när jag cyklar förbi. I vintras visade den runt 100. Alltså 1/4 som också cyklar på vintern. Jag upplever att vintercyklandet ökade kraftigt denna vinter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför cyklar du på gatan?
Blogg

Varför cyklar du på gatan?


Och inte på den fina cykelbanan intill?

Det är en fråga som dyker upp titt som tätt. Ja varför cyklar jag till och från på gatan och inte på den ”fina” cykelbanan bredvid?

Här är några anledningar till att jag då och då väljer att cykla på gatan istället för på cykelbanan.

I grunden handlar det om att jag vill komma fram och slippa hinderbanan.


Foto: Roberto Vacchi





Foto: Ulrika Persson


Foto: Mattias Bengtsson Byström



Foto: Hans Andersson


Foto: Thomas Ekström




Foto: Martin Larsson


Foto: Fredrik Karlsson

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 17

Björn

”Cykelbanorna är jättefina! Jag borde veta, jag parkerar där varje dag!”


Mia

Haha, underbart och klockrent!
Fullt av motormännens fordon PÅ cykelbanorna. Kanske samma motormän som undrar varför det cyklas på gatan istället för cykelbanan?


Anders Andersson

Blandtrafik i sin prydno… 🙂
Undrar om samma sak gäller fotgängarna, som ju verkar ha en förkärlek för 2 m tråkig asfalt med cykelmyror på. De verkar föredra att gå nära biltrafiken och suga i sig avgaser istället för att gå 3 meter bort på de vackra strandnära vägarna med utsikt över vatten, öar och båtar. Strandvägen, Skeppsbron, Djurgårdsbrunnsvägen, Strömgatan etc.


Anonym

Annars är ju en klasisker att det är lyktstolpar mitt i cykelfilen.


Anonym

Annars är ju en klasisker att det är lyktstolpar mitt i cykelfilen.


Krister Spolander

Måste vara från något laglöst land i total upplösning. Exempelvis Venezuela, Mali, Libyen. Absolut inte Sverige.


Pelle

Bra inlägg. Det sorgliga är att jag skulle kunna ta minst fyra bilder om dagen på sträckan Roslagstull – Kungsgatan tur och retur.


Krister Isaksson

Pelle, Tack! Ja överraskningen är ju de få dagar när detta inte förekommer!


Sacke

Fast hinderbana är ju inget ovanligt även för bilister, så det är en dålig ursäkt. I synnerhet när cyklister är så rörliga som de är.
Ursäktar inte folk som parkerar som idioter, men de andra tillfällen är folk som faktiskt måste göra ett arbete. Funkar likadant för bilister.


Krister Isaksson

Sacke, ””folk som faktiskt måste göra ett arbete”. Ja visst är det så. Och det är också så att det finns ett regelverk för hur sådana arbeten ska utföras när de sker på allmän plats. Bland annat för att säkerställa allmänhetens framkomlighet och säkerhet. I nästan samtliga fall ovan saknades tillstånd för dessa arbeten. Och så är det som så att de som skadas mest vid vägarbeten är just gående och cyklister. Många gånger pga undermåliga förhållanden vid vägarbetena. Så det finns ett större allvar än min framkomlighet vid dessa platser.
Och vad gäller hinderbana för bilister så upplever jag i varje fall aldrig motsvarande när jag kör bil. Och i samma omfattning som på cykelbanan. Men du får gärna mig maila mig alla de fall du uppenbarligen råkar ut för.


luttrad cyklist

Sacke:
Vägarbeten för biltrafik brukar vara ordentligt upplysta, vara skyltade i förväg, och trafiken ser till att omdirigeras. Inte sällan informerar även trafikrapporteringar om dem, och detta sammantaget gör det lätt att planera och ta sig fram.
De flesta av hinder som jag stöter på är heller sällan vägarbeten i den benämningen. Det är hantverkare som vill ställa sig någonstans, taxibilar som tar en paus, privatbilister som parkerar, varutransporter som speciellt under morgonrusningen ofta står rätt tätt.
Samtliga av dessa vill inte hindra biltrafiken, utan svänger därför upp på den intilliggande cykelbanan.
En annan anledning till att jag ibland tar bilvägen istället för cykelbanan är bland annat också för att den är mer sammanhängande. Att få röra sig på en väg som har ett logiskt vägnät där man kan ta sig fram är värt oerhört mycket. Att cykla på vägar som börjar och tar slut lika plötsligt, som bara leder i ett väderstreck, som ibland smalnar av till intet etc. gör att resan tar mycket längre tid. Man får stanna, leta, tänka, korsa gator ett flertal gånger fram och tillbaka etc.
Dessutom är det inte lika många fotgängare som förvillar sig in på bilbanan, utan bilvägar är oftast fria från hundar, barn, barnvagnar i bredd och skärmtittande vuxna med lurar i öronen. Ett stort plus att de även är fria från de där snörena i halshöjd som har skadat cyklister på en del ställen i Sverige, och som är uppsatta just med ändamålet att skada.
Ett annat plus är att vägen ofta är i bättre skick. Asfalten är rakare och slätare, underhållet är bättre och grus, snö, is och löv är betydligt sällsyntare.
Jag gillar även att skyltningen på bilvägar är tydliga. Där vet man vad som gäller. Skyltning på cykelvägar är rätt slarviga och ger inte sällan motstridiga signaler.


Lena M

Har aldrig fattat varför det är så populärt att gå, eller rasta hunden, mitt i cykelbanan med tanke på att det är såå otäckt att bli förbi cyklad av dessa lycraklädda livsfarliga, regelvidriga fartdårar som bara ska fram till varje pris och inte tänker på något annat.


Anders Andersson

@luttrad cyklist. Om förslaget att man ska få cykla i blandtrafik även om det finns cykelbana så löser det mycket.
Men det du tar upp gäller ju bara första gången man cyklar på ett ställe. Nästa gång vet du ju. Bilisterna har ju samma situation om de rör sig utanför det stora vägnätet (åk lite skogsbilvägar i inre Norrland, eller småvägar i Småland så vet du vad jag talar om).
Å andra sidan finns det en frihet i cyklistens vardag som gör det omöjligt att trafikplanera. För en cyklist finns ju inte samma strikta uppdelning i transportled och gator med målpunkter. För en cyklist finns alltid många alternativa vägar tillgängliga. Du kan ta den stora trafikleden och cykla bland avgaser – snabbt, rakt och slät asfalt – men en kortare och snabbare väg kan lika gärna vara att cykla genom ett villakvarter och gena genom en skogsdunge, en möjlighet som inga bilar har.
Ändrar du målpunkt bara någon km, så blir en helt annan väg den mest optimala, tar du med dig barnen vill du ta en annan väg än när du cyklar fort till jobbet, vill du ha fågelsång tar du en tredje väg, vill du cykla i bredd en fjärde etc etc. Detta är en frihet jag under inga omständigheter vill förlora och bli hänvisad till en enda förutbestämd väg, så som bilarna har det. Det gör det dock omöjligt att skylta – antingen får du sätta upp en skog av skyltar vid varje korsning, eller så måste du – som för bilarna – starkt inskränka antalet hänvisade vägar.
Se det gärna som ett sätt att lära dig geografin. En cyklist har betydligt bättre bild av sin hembygd än en bilist som är hänvisad till ett fåtal gator och inte vet hur olika områden sitter ihop och därför är helt bortkommen så fort han rör sig utanför sin normala rutt.


en annan cyklist

@anders andersson
Den anarkistiske cykelromantikern slår till igen ser jag:
(1) Det är rätt ofta jag cyklar någonstans första gången, och jag har bättre saker för mig än att ägna en hel dag åt att försöka hitta vägen från där jag är till dit jag ska som borde ta en timma att cykla: hellre en lättnavigerad tydlig väg än en som kanske är fem tio minuter snabbare.
(2) (a) Finns inte alltid en uppsjö alternativa vägar. (b) Gena genom en skogsdunge med lastcykel, handikappcykel, och en del andra cykeltyper går inte så bra …; med en cykel med små hjul (Brompton, Moulton, mfl) är dålig grusväg med potthål & tjälskott något man med fördel undviker. (c) För egen del undviker jag att gena genom villaområden och lekplatser av säkerhetsskäl: barn vill jag helst undvika att cykla på – men du kanske har andra prioriteringar.
(3) På vilket sätt skulle en välutvecklad och välsaltad cykelinfrastruktur hindra dig från att gena genom lekplatser, skogsdungar, industriområden, grustag, bakgator, whatever – annat än i ditt eget huvud?
(4) En gång för många år sedan hade jag tänkt att vara helt laglig och ta gc-vägen i st f vägen: en kvart och två lekplatser senare var jag tillbaka där jag började … Gc-väger är ibland inte så logiska: ska man till höger ska man svänga till vänster, ska man till höger cyklar man rakt fram, osv. Men det ökar uppenbarligen DIN känsla av frihet. Mig gör det mest förvirrad och benägen att välja en annan väg eller att inte cykla där ö h t.


Anders Andersson

Det går oerhört lätt att ta fundera ut hur man ska cykla. I 99,5 % av fallen är det faktiskt inga som helst problem. I de resterande 0,5 % kan man ta hjälp av kartan. Jag talar av egen erfarenhet – det finns oerhört få vägar jag inte har cyklat på i Stockholm.
Jo – det finns alltid en uppsjö av alternativa vägar – även om man ska så kort sträcka som 20 min-en halvtimme. Antalet målpunkter inom en timmes cykelväg är snudd på oändligt och antalet skyltar blir därför totalt ohanterligt Du måste i så fall inskränka vägvalet extremt och ta långa omvägar – så som biltrafiken måste göra för att få förmånen att kunna köra 70 och 90.
Problemet med skyltning är att det inte hjälper dig ett dugg om det står t.ex. Skärholmen på skylten och du ska till Vårby gård. Ska du från Nälsta till Olovslund är det ett 50-tal korsningar som alla ska ha skyltar till inte bara Olovslund, utan till alla andra målpunkter längs samma väg: t.ex. Abrahamsberg, Bromma, Kristineberg, Lilla Essingen, Stora Essingen, Liljeholmen, Gröndal, Aspudden, Midsommarkransen, Hägerstensåsen, Älvsjö, Årsta, etc etc
Glöm det! Använd pengarna till släta, breda cykelbanor istället.
Och ingen har sagt något om att vi INTE ska ha en bra cykelstandard – den åsikten har du själv hittat på. Jag undanber mig alla larviga halmdockor.
Och ja – jag föredrar villagator med fågelsång, blommande fruktträd och mänsklig skala på vägarna framför avgaser, buller och trafikkaruseller. Det gör även mina vänner som cyklar på handikappscykel, det gör mina barn, det gör min gamla mamma – men du har tydligen som högsta prioritering att bestämma vilken väg andra ska välja och att alla samhälletys resurser ska satsas på just DIN väg. Släpp på din egoism och inse att vi människor är olika, har olika behov och inte är stöpta i en och samma mall.


en annan cyklist

Halmgubbar var ordet … Och om det är någon som verkar ha djävligt svårt att acceptera att folk är olika så det du. Jag bryr mig inte ett skit om hur du vill cykla och hur du vill välja väg, men jag gillar inte de vägar du verkar älska. Till skillnad från dig vill jag inte tvinga nån att cykla på mitt sätt, på mina vägar. (Var det någon som sa nåt om halmgubbar?) Eller tänka på mitt sätt. Jag föredrar tydliga, lättnavigerade, logiska, sammanhängande vägar med god sikt där jag inte behöver slösa kognitiv kapacitet på att fundera ut hur i h-vete det är tänkt att jag ska cykla här.
Villagator är kul (obs! sarkasm): smala, höga häckar och man ser ingenting förrän korsande trafik klippt framhjulet (speciellt om man som jag har en cykel med styret en meter bakom framhjulet). ”Jamen cykla långsammare!” Går det att cykla långsammare än stillastående?
Jag talar också av egen erfarenhet: när de vägar jag brukar ta är uppgrävda blir det nästan alltid problem att hitta en alternativ väg – speciellt de som inte är en halvmil längre och kräver grusvägscykling. Till skillnad från dig som likt en taxiförare från London känner till varande stig i Storstockholm, behöver jag karta i 99% av fallen (och kartor brukar vara pinsamt missledande vad gäller cykelvägar/-banor). Men det behöver inte du, så jag gills inte. Get it: alla är inte som du. Andra tänker, prioriterar, och navigerar annorlunda. Jag är inte stöpt i din form – vilket jag är djävligt glad för. Jag förstår fortfarande inte hur en logisk, tydlig, sammanhängande, hjälpligt skyltad cykelinfrastruktur tvingar dig att göra något (eller hindrar dig från att göra något) över huvud taget.
Sen när vill jag att alla samhällsresurser ska satsas på min väg? Halmgubbe! Ok, det får gärna ta mindre än fyra år innan man lagar hål i gatan, men …
Börjar uppenbarligen vara dags att sälja cyklarna och skaffa bill i stället.


Anders Andersson

OK, då missförstod jag att du ville att samhället skulle satsa resurser på skyltning av cykelvägarna och på att bygga, raka, tråkiga cykelvägar med långa omvägar, utan fågelkvitter, ängsblommor och vackra häckar.
Om det är vad du menar, så skriver du lite otydligt… 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag – en cykelentusiast?
Blogg

Jag – en cykelentusiast?


I mitt arbete får jag till och från höra kommentarer som:

  • att jag är en ”cykelentusiast”
  • att jag representerar ett ”särintresse”
  • jag har till och med blivit kallad för ”cykelfundamentalist”

Nu senast på den nationella cykelkonferensen så inledde infrastrukturministern med:

”…roligt att presentera den nationella cykelstrategin för ett gäng cykelentusiaster.”

Där satt alltså runt 260 yrkespersoner från hela landet. Några av landets ledande experter och forskare på området. Och de blir kallade ”entusiaster”. Jag har varit på många trafikkonferenser genom åren. Jag har aldrig hör någon minister eller annan inledda en konferens med ”bilentusiaster”, ”tågentusiaster” eller ”kollektivtrafikentusiaster”.

Jag ser mig inte alls som någon ”entusiast”. Jag ser mig som en professionell och kompetent yrkesutövare. För mig är detta inget annat än ett maktspråk, en förminskning av dessa yrkesmänniskor och deras arbete, av trafikslaget cykel och en tydlig spegling av rådande maktstruktur och normer i transportsystemet.

Så det är kanske inte så konstigt att cykeltrafiken har mindre än 1 procent av medlen i den nationella transportplanen – till entusiaster kan man slänga smulorna från bordet.


Antal kommentarer: 15

Jocke von Scheele

Jag värjer mig också från den beskrivningen, även om mitt engagemang är betydligt mer amatörmässigt och grunt än ditt. Jag brukar försöka kontra med ”Inte mer entusiast än att jag är skoentusiast de gånger jag går till affären” och försöka le, för att det inte ska bli för pekpinneaktigt.


Erik Sandblom

Det kanske inte är du som är cykelentusiast utan de andra som är cykelanalfabeter?


felix reychman

Eller som Krister själv säger:
”Jag är en cykelentusiast på samma sätt som du är en bilentusiast” kan sägas till alla som äger en bil


Björn Myrén

Låter som ganska typisk härskarteknik för att förminsk en person eller en grupp och nedvärdera dom.


Arne B

Ett tecken i tiden; skilj ut människor och gör en grupp av dem så att dessa kan särbehandlas.
Jag får ibland frågor från människor runt mig som visar total brist på inlevelse och är snarast en förebråelse. Jag ska dessutom stå till svars för alla cyklisters alla tveksamma beteenden. Bara för att jag cyklar mycket. Frågor som inte kommer sig av nyfikenhet som i andra frågor där jag är entusiast, utan mest liknar ”vafan håller ni på med?!!!”
Görs cyklister till en homogen grupp kan alla klara sig med exakt samma lösningar. Helst utan att störa biltrafiken – och utan att det kostar något.
Maktspråk, härskarteknik, klapp på huvudet. Jag är glad att du står ut i din profession.


Entusiasten

Härskarteknik eller bara en inkompetent talskrivare som tänkt fel? Underskatta aldrig folks förmåga att göra fel. Det som uppfattas som en förolämpning kan vara tänkt som en komplimang. (Eller så vad det en förolämpning. Sometimes a cigar is just a cigar – whatever Freud says.)
”Cykelfundamentalist” å andra sidan. Och var det inte en minister i en tidigare regering som betraktade försvaret som ett särintresse? Känn dig hedrad 🙂
F ö, nåt fel på att vara entusiast? Man kan ju vara både professionell och entusiast. För egen del är jag bl.a. cykel-, järnvägs-, katt-, och grafiskdesignentusiast. (Jobbar med endast en av dessa.) Har träffat på en del cykelentusiaster i cykelbranchen, modeljärnvägsentusiaster i hobbybranchen, osv.


Johan

Viktiga tankar du lyfter fram! Det är svårt att jämföra bilism med cykling men det är nog sällan en person som äger en eller två bilar och lägger ned mycket tid på att tvätta och meka med dem får typ frågan ”och vilka bilvägar gillar du bäst att åka”. Det förutsätts att man har bilarna till att förflytta sig till olika aktiviteter. Vår familj äger ingen bil utan åker cykel och lastcykel, vissa blir chockade när vi ibland hyr bil, vi är ju bilhatare tror de! Man hamnar liksom lätt i ett fack av ”cykelentusiast och miljötaliban” fast men egentligen bara är intresserad av att slippa bilkrångel och tycker cykel är snabbt och smidigt. Sedan är ju jag ingen expert alls utan bara vanlig användare men mekanismerna liknar varandra när vi ska hålla på och socialiseras in i olika fack. En bra sak är nog att alla vi som använder cykel mycket till vardags jobbar för att visa mångfald bland cyklister, vi är ju ingen homogen grupp, det finns höger-cyklister, mp-cyklister, ateist-cyklister, sd-cyklister, lantis-cyklister, vänster-cyklister, skitsammajagbaracyklar-cyklister etc. Viktigt lyfta fram i debatten, vi är bara en massa människor som först och främst tycker cykel är ett bra sätt att transportera oss på.


Anders Andersson

Vad är problemet?
En nationell cykelkonferens ska väl i första hand besökas av cykelentusiaster. Inte av bilentusiaster. Jag går emellanåt på bilkonferenser och samtliga deltagare betecknar sig glatt som bilentusiaster. Några gånger har jag varit på kollektivtrafikmässan – och där betraktar sig alla som kollektivtrafikentusiaster, om de inte rentav är ännu smalare: spårvagnsentusiaster, podcarentusiaster etc.
Konferenser är till för entusiaster och särintressen – det är så de samlar sina krafter. Sen är vissa entusiaster duktigare än andra på att få t.ex. offentlig finansiering. Men man ska inte glömma att den mesta bilinfrastrukturen behöver finnas där i vilket fall – vi behöver transporter, vi behöver buss, taxi, polis, ambulanser, sopbilar, färdtjänst, skolskjutsar etc).


Anders Norén

Jag tror att du blandar ihop hobbyistträffar med sådana konferenser som anordnas av myndigheter. Trafik- och gatudagarna är inte en träff för ”trafikplaneringsentusiaster” eller ”väghållningsentusiaster”, PBL-dagen är inte en träff för ”planentusiaster” eller ”bygglovsentusiaster”.


Anders Andersson

@Anders Norén
Nej, jag blandar inte ihop det.
Elmia Lastbil är definitivt en mässa för professionella lastbilsentusiaster. Naturvårdsverkets klimatdagar är ett möte för professionella klimatentusiaster. Frankfurt är definitivt en mässa för både professionella och privata bilentusiaster. Folk och Försvar är ett möte för professionella försvarsentusiaster.


Programmerande cyklist

@Anders Andersson
WTF?! Jag har varit på professionella konferenser, inte för att jag var X-entusiast utan därför att jag med eller mot min vilja arbetat med det mässan handlar om.


Anders Norén

Man deltar i konferenser för att chefen anser att det ingår i ens arbetsuppgifter och väl där så har man samma professionella attityd som på ens ordinarie arbetsplats.


Anders Andersson

Så ”landets ledande experter och forskare” (Kristers text) var dit-tvingade av sina chefer?
Är man inte entusiast över sitt område, så blir man knappast landets ledande expert eller forskare. Jag träffar endast entusiaster på de konferenser och mässor jag går på/håller föredrag på.
Det är ju tråkigt för er om ni inte träffar entusiaster på era konferenser. ett gott råd är nog att inte gå på dessa – eller byta jobb till ett där ni träffar entusiaster. Livet blir så mycket mer inspirerande och energirikt då.


Nofun

To quote Ritchie Blackmore: “I try not to have fun. I work very hard at not having fun. … Well, I like to think that music is very serious, and it’s not fun.” (I do think he is slightly more well-known and respected than AA.)
I’ve listen to enthusiastic people give uninteresting talks, and to people simply trying to solve problems give very interesting ones. Probably something wrong with me, eh?
Some of us prefer having an incoming to not having one: life is much more inspiring and enjoyable with one (from personal experience).


Anders Andersson

Vill du ha tråkigt och bara umgås med oentusiastiska människor, så tänker inte jag hindra dig. Hoppas bara att jag slipper möta dig på mina konferenser.
Men minns också att den som handlar i kärlek är alltid starkare än den som handlar av plikt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag är rädd


Rädd när jag ger mig ut på en cykelrunda.
Rädd när jag hör bilen närma sig bakifrån.
Är det nu det händer?
Är det nu jag blir prejad av föraren?
Är det nu någon i bilen kastar saker på mig?
Duschar föraren ner mig med spolarvätska nu?
Kör föraren om mig för att sedan tvärbromsa framför mig?

Detta är tillståndet på landets vägar nu för tiden.

I ett så kallat civiliserat land.

Allt för att jag förflyttar mig på en cykel.

Det är så sorgligt och tragiskt.

Jag som älskar att cykla.

På våra gemensamma vägar.


Antal kommentarer: 12

Anne-Li Lidman

Jag är rädd när jag läser vad människor skriver om cyklister. Än värre vad de gör.


Sören

Så sant, så tragiskt.


Stefan

Det är bedrövligt att man ska behöva vara rädd när man är ute på vägarna.


Landsvägscyklingsentusiasten

Fin dikt. Fin dikt.


Fotgängaren

Tyvärr så är cyklisterna inte bättre mot fotgängarna på gång- och cykelbanorna.
De susar fram i höga hastigheter trots obefintlig sikt och fotgängarna får ibland kasta sig undan för att inte bli överkörda.
Cyklister som skriker och spottar på fotgängare.
Dikten hade nog kunnat skrivas om men handla om rädda fotgängare istället.
Tyvärr är en del cyklister inte mycket bättre än vissa bilister.


Kalle

Ha…ha… cykel/gångbanor funkar för familjecykling där barn lär sig trampa och rullar i 8—15 km/h mot fotgängares 5 km/h. Även där blir det jobbigt när fotgängar går 4 st i bredd och pillar i mobilen samtidigt som dom möter 3 mammor med barnvagnar…
Racer hör till bilvägen där skillnaden i farten mot bilen är odramatisk jämfört med 500% på cykel/gångvägen.


Berth

Hundar som inte är kopplade är också trevligt när man kör på gång/cykelbana, och så skall ju gärna ägaren gå och titta på mobilen med lurar så dom är oblivious, så nej jag undviker dessa vägar om jag nu inte är ute vid 3-5 på morgonen eller 22-x på kvällen när folk är hemma.


Fotgängaren

Som synes, alltid samma ego hos vissa. Det är fel på alla andra än cyklisterna. Grattis ni lyckades att bevisa det snabbt.
Kom dock ihåg att vid färd på väg gäller samma regler som för bilisterna. Men ni har säkert en motivering till varför det är ok att köra mot rött eller att ej stanna vid obevakat övergångsställe. Vet inte hur många gånger som jag sett en bilist stanna för fotgängare vid övergångsställe och en cyklist kör om för att med en hårsmån undvika att köra på fotgängaren.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att samsas i trafiken. Men jag håller med att en del fotgängare är virriga där de går runt på populära GC banor och förstår att det blir jobbigt. Men det är ju trots allt så att det är ditt ansvar att på det snabbare fordonet kunna ha förmågan att utvärdera faran i ditt beteende och handla därefter. I slutändan handlar det ju om att respekteta varandra och välja sina platser för var och hur man framför sitt fordon. Men de platser som jag tänkte på i mitt förra inlägg var andra platser där det inte finns en väg bredvid, t.ex strandpromenader där ”racern” far fram som om han vore ensam i världen.


Kalle

Avstånd mellan omkörande bil & cyklist på 150 cm är väl lämplig?
… då är en tunn kolfiberpinne på 75 cm med diamantspets ofarlig för bilister?
(Placerad bakom sadeln 90° utåt).


B

Det är 500 kr i böter att gå på cykelbana. Undrar om någon någon gång har blivit bötfälld av en polis för detta. Gångtrafikanter på cykelbana är ett otyg. Men det är i första hand en infrastrukturfråga. Ordentlig separation av trafikslagen. Bilväg får ge plats åt cykel.
Cykelpendling måste vara tidsmässigt konkurrenskraftig med bil eller kollektivtrafik för att fler skall välja detta miljö och hälsomässiga bästa alternativ och därför bör man sluta gnälla på ”sportcyklister” som kombinerar träning med pendling. Men det krävs ordentligt breda cykelvägar utan hinder var hundrade meter där två cyklister i varje riktning kan mötas.


Räddhågsen

Hur många cyklister inklusive de som olovligen cyklar på gångbana försöker avsiktligt skrämma eller skada fotgängare? (Med tanke på risken att själv skadas, vore det korkat, men man torde vara rätt korkad för att ens tänka tanken.) En del bilister försöker å andra sidan just skrämma och skada cyklister.
Dessutom, förutom de som avsiktligen försöker skada finns en uppenbarligen mycket vanligare inställning: eftersom det är du som cyklist som riskerar att skadas spelar det ingen roll vad vägtrafikförordningen osv säger: det är du som ska väja; det är du som i alla lägen ska undvika att bli påkörd; det är du som när sikten är begränsad för högersvängar trafik ska anpassa dig till detta (när du har grönt) – inte bilisterna; det är du som ska undvika att bli påkörd av bilister som kommer bakifrån och svänger höger in på infarter framför dig: osv. Cyklister cyklar fort, så det är bra med svängfester och allsköns hinder för att få ner farten på cyklister som cyklar för fort (mer än 15, 20 km/h). Det är inte bara de aggressiva vettvillingarna man måste vara rädd för.


Räddhågswen

En annan skillnad är att en cyklist på väg förväntar sig att där skall finnas bilar och andra fordon medan en fotgängare på en gc-väg ibland verkar uppriktigt överraskade av att det kommer en cyklist. På cykelbanan.
Cyklister hör inte hemma på gångbana (annat än när de stannat), men ibland tvingas man dit: av fotgängare, parkerade bilar, vägarbeten, osv på cykelbanan – eller av föga hänsynsfulla cyklister i bredd som inte är intresserade av att lämna plats åt mötande cyklister på en dubbelriktad cykelbana.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*