Blogg

Varje cyklad timme förlänger livet med 1 timme


 

Den Nederländska cykelkulturen innebär att landets invånare i genomsnitt lever ett halvt längre än medborgare i länder utan motsvarande cykelkultur. Forskare har beräknat att varje cyklad timme förlänger livet med 1 timme.

Forskarna visar vidare att cyklandet innebär 6 500 färre dödsfall varje år.

Detta redovisas i en studie från universitetet i Utrecht som nyligen publicerades i American Journal of Public Health. En annan viktig slutsats forskarna i studien drar:

”Our study confirmed that investments in bicycle-promoting policies (e.g., improved bicycle infrastructure and facilities) will likely yield a high cost–benefit ratio in the long term.”


Full fart mot ett längre och hälsosammare liv! På samhällsnyttiga infrastrukturinvesteringar!

När ska vi få se att denna forskning och studier får verkligt genomslag i statens och kommunernas transportinvesteringar? Om och om igen visar forskning och studier de stora vinsterna, för individen och för samhället, av cykelinvesteringar. Är det inte dags att sluta med smulorna från bordet och seriöst satsa på att ställa om delar av vårt transportsystem mot ett ökat cyklande? Eller ska vi forsätta sticka huvudet i sanden när vi har lösningen framför näsan?

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 2

Erik Johansson

Jag gissar vi talar om hjärt- och lungsjukdomar som är det som som står för 45% av dödsfallen i Sverige. (pga att det är en åldersjukdom)
Så då måste man anpassa infran för 70 åringar.


ChristerHyden

En (av mÅnga) möjliga angreppssätt vore att få vanbilkörare att bli ”generade” när de inser vansinnet i att använda bilen för korta resor (3-5), DVS köra runt med 1,5 TON och ABS; ESC, emergency braking, lane warning, collision avoidance, gps, etc, etc. Det vansinnigaste hittills är Mercedes nyaste system med kontroll av bilen vertikalt, SÅ ATT GUPP OCH ANDRA OJÄMNHETER ”TAS BORT” AUTOMATISKT AV BILENS SYSTEM. Behövs samarbete med psykologer, antropologer, etologer etc….



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Saker jag vill cykla på. Del 4


 

De Groene Verbinding, Rotterdam Holland

En saknad länk. Långa omvägar för cyklister (och gående). Vad göra? Bygg en bro såklart! Stora restidsvinster, stor samhällsnytta. Inte vilken bro som helst utan en bro som står ut från mängden – Den Gröna Förbindelsen i Rotterdam. En 150 meter lång cykel- och gångbro över kanal, järnvägen och motorvägen A15.





Självklart en genväg/trappa så gående slipper de långa ramperna. Om du vill kan du också leda cykeln i särskilda skenor i trappan 




En bred dubbelrikad cykelbana, självklart med mittlinje. Även en bred gångbana, tydligt separerad från cykelbanan med linje och färg. Observera de genomsiktliga vindskydden som finns på var sida om bron. Allt för att erbjuda en behaglig miljö och överfart.

Bilder: stadsregio Rotterdam – van der Horst – PM&E stadsontwikkeling Rotterdam

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gästbloggare Maria 10 år


 

Jag är så glad över att Maria vill skriva ett litet inlägg på min blogg. Jag är övertygad om att om vi lyssnade mer på barnen och förverkligade deras önskemål i större utsträckning så skulle vi få en bättre trafikmiljö och bättre städer. Här följer Marias berättelse efter en cykeltur med mamma Ulrika, turen gick mellan Mälarhöjden och Liljeholmen i södra Stockholm.

Jag heter Maria.💁 Jag är 10 år och bor i Mälarhöjden. Jag har varit på cykeltur med mamma. 🚲Vi cyklade till Liljeholmen häromdagen för att handla. Det var väldigt roligt men stolparna var väldigt nära den smala cykelbanan. Jag höll på att slå i stolpen med styret flera gånger. 🙍På vägen tillbaka blev jag prejad in mot kanten av en bil i rondellen.🚘 Men det var ändå väldigt kul att cykla med mamma.😊

Som vi ser är Marias önskemål inte särskilt annorlunda än många andra som cyklar. Det ska vara säkert och tryggt. Det ska vara väl dimensionerat och säkra avstånd till fasta föremål. Och vi ska visa varandra hänsyn. Inte särskilt svårt nåt av detta kan jag tycka. Ändå är vi långt från detta tillstånd…


Trygg och välkomnande cykelmiljö för barn? För någon?

Stort tack Maria för att du ville skriva på min blogg och fortsätt alltid att cykla!

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 1

Mia

Underbar läsning! Du fortsätter att överraska med nya dimensioner på bloggen, härligt!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Täbys hinderbanor

Täbys hinderbanor


Så var det då dags för ännu en gästbloggare, Björn Stenberg, nummer fyra i ordningen.

Björn Stenberg bor i Täby Kyrkby och cykelpendlar med elcykel året runt till arbetet i Stockholms innerstad. Han slits mellan hopp på grund av Täbys fina cykelplan och förtvivlan på grund av kommunens ointresse för att genomföra den. Björn nås på twitter under namnet

Täbys hinderbanor

Täby kommun har i dagarna skickat ut en glättig broschyr till alla hushåll, “Miljöstaden Täby”, där man slår sig för bröstet om hur miljövänlig kommunen är och hur man satsar på en massa kloka saker. En de saker man stoltserar med är Täbys ambitiösa cykelplan, som bland annat säger att man vill att andelen cykelresor ska dubbleras mellan 2014 och 2024. Då Täby enligt artikeln idag har en cykelandel på 12% betyder det alltså att kommunens uttalade mål är att inte mindre än var fjärde resa i Täby skall ske med cykel år 2024.

Täby har dock ett enormt problem med laglösa bilister. Eller i alla fall skulle man kunna tro det, att döma av det stora antal bilspärrar som sätts upp på kommunens gång- och cykelvägar.

Syftet med en bilspärr är att hindra bilister från att köra på vägar där de inte får köra, samtidigt som den ska släppa igenom de gående och cyklister som vägarna är avsedda för. Det finns många fantasifulla sätt att försöka stoppa bilister, med varierande grad av intresse för att lösa den sekundära uppgiften att släppa igenom gående och cyklande. Täby använder sig av en rik flora av spärrar. Här är ett axplock:

Fasta stålgrindar:

Bild: Björn Stenberg

Gråsuggor:

Bild: Björn Stenberg

Lösa stenblock:

Foto:
@AndersMemil

Stållabyrinter (denna stilfullt placerad på ett regionalt huvudcykelstråk):

Bild: Google Streetview

Fjädrande grindar:
Bild: Björn Stenberg

Låt oss stanna vid den sista varianten, de fjädrande stålgrindarna. De är en favorit på kommunkontoret. Det dyker ständigt upp nya på cykelvägarna, trots att Täbys egen cykelplan säger:

Trafikverket slår fast samma sak i sin GCM-handbok:

Och forskningsinstitutet VTI har konstaterat att hinder som dessa i hög grad ger upphov till olyckor bland cyklister och därför är direkt olämpliga.

Men tvärtemot sina egna beslut sätter alltså Täby kommun upp nya spärrar, fler och fler. Lokaltidningen Täby Nyheter frågade den högste ansvarige, Johan Algernon, ordförande i stadsbyggnadsnämnden, varför:

Han förutsätter alltså att det finns bra skäl att rutinmässigt ignorera både kommunens egen cykelplan och Trafikverkets instruktioner. Varför skulle kommunen följa sina beslut, liksom?

“Men spärrarna ju till för att hindra att bilister kör på cykelvägarna!”

Är de? Om vi tittar på fotot ovan på de fjädrande grindarna kan vi se ett antal detaljer:

Det första uppenbara är att grindarna sluter tätt ihop. Det närmaste paret har satt sig lite och har därför ett par centimeters glipa, men paret på andra sidan vägen överlappar. Ingen kan köra sin bil rakt igenom denna spärr, men ingen kan heller gå rakt igenom den, än mindre cykla, köra barnvagn eller rullstol. Har man lastcykel eller cykelkärra är det knappt man alls kommer förbi.

Måste det se ut såhär? Hade det kunnat räcka med ena grinden, så att bilister hindras men gående och cyklande kan passera utan så mycket besvär? Så som syftet med en bilspärr är. Så som spärrtillverkaren själv rekommenderar:

En annan detalj är att grindarna står väldigt tätt även i längsled, avsevärt tätare än en cykel är lång. Det gör att man inte kan cykla igenom dem som en chikan, med långa mjuka svängar, utan man måste passera sakta med tvära svängar, balanserandes under stor koncentration. Detta omöjliggör naturligtvis alla former av möten eller passager, för både gående såväl som cyklister.

En tredje detalj är att det är stora stenbumlingar och stålstaket placerade utanför grindstolparna. Dessa försvårar för gående och cyklister att passera bredvid bilspärren, men tillför ingenting för funktionen att hindra bilister. Det förefaller alltså vara väldigt viktigt att gående och cyklister ska passera igenom bilspärren och inte gå bredvid den. Varför är det viktigt?

En fjärde detalj är var dessa svårforcerade grindar företrädesvis placeras: Nämligen där cykelbanor korsar större bilvägar. Samma cykelbanors anslutning till mindre vägar saknar ofta bilspärr. Är det så att laglösa bilister oftare kör in på cykelvägar ifrån bilvägar med mycket trafik, än ifrån mindre villagator med mindre trafik?

När man lägger samman alla pusselbitarna träder en tydlig bild fram. Bilden av att dessa bilhinder inte alls är uppsatta för att hindra bilister. De sitter där för att hindra cyklister.

Om man verkligen bara ville hindra bilister, finns det såklart bättre sätt att göra det. Sätt som Täby kommun mycket väl känner till, då deras egen cykelplan föreskriver att bilhinder skall byggas med eftergivliga pollare istället för hårda stålkonstruktioner. Cykelåtgärdsplanen beräknar priset för varje sådan installation till ca 2000 kr. I kontrast kostar de dubbla stålgrindarna över 15000 kronor bara för materialet, sedan tillkommer flera timmars extra arbete med att såga upp asfalt och gräva ner betongfundament. Lösningen med grindar är alltså minst åtta gånger dyrare än den beslutade cykelvänliga lösningen.

“Tänk på barnen!”

Varför i hela friden vill då kommunen hindra cyklister? Kommunalrådet vet inte, som sagt. Han antar bara att det finns bra skäl. En förklaring jag hört antydas är att man vill blockera cykelvägar för att förhindra att “barn cyklar rätt ut i vägen”.

Ett sådant påstående ger upphov till ett antal frågor:

1: Är detta ett problem som faktiskt existerar?

Var är skadestatistiken som visar att dessa olyckor är så vanliga att hela vägnätet behöver anpassas efter dem? Om det inte sker skador, hur många incidenter utan skador sker? Finns det någon data alls bakom dessa beslut, eller grundas det bara på abstrakta rädslor som “tänk om ett barn cyklade rakt ut i vägen”?

2: Blir det säkrare med en svårare korsning?

Om barn nu skulle ha svårt att se sig för när de närmar sig en korsning, på vilket sätt blir det bättre av att de nu måste navigera komplexa hinder samtidigt som de ska se sig för i korsningen? Var det inte svårt nog innan?

3: Var är spärrarna på bilvägarna?

Hur kommer det sig att det här bara ett problem på cykelvägar och inte på “bilvägar”? Eftersom cykelvägar bara finns på korta sträckor i kommunen, måste barnen den mesta tiden cykla på bilvägar. Men märkligt nog har inga bilvägar några vägspärrar, trots att precis likadana korsningar återfinns i ett oändligt mycket större antal på bilvägarna än på cykelvägarna.

4: Ges trafikanterna möjlighet till samspel?

Titta till höger i exempelbilden. Ett två meter högt plank är byggt, ända ut i hörnet av korsningen. Det är omöjligt för en bilist från höger och en cyklist från kamerans håll att se varandra förrän cyklisten står med framhjulet nästan ute i vägen. Tro sjutton att vissa bilister tycker att cyklister “dyker upp från ingenstans”! När man närmar sig denna korsning som cyklist vill man alltså bromsa in och sakta rulla framåt tills man ser ifall vägen är fri eller inte. Men nu kan man inte det, för någon har byggt en hinderbana man måste navigera först! När man väl balanserat sig igenom hindret är det plötsligt väldigt bråttom att hinna se sig sig om efter trafik, och om man då snabbt måste stanna ställs stora krav på ens balans. Jag har sett många cyklister, både barn och vuxna, tappa kontrollen över sin cykel just efter att ha passerat ett komplext hinder och sedan tvingas stanna.

Så här skymmande bebyggelse eller växtlighet är, naturligtvis, inte tillåten. Kommunens regler säger att häckar och plank får vara max 80cm höga inom tio meter från korsningen (och ja, detta gäller även gång- och cykelvägar):


Bild: Klipp häcken! Täby kommun

Men hey, den skymda sikten drabbar ju inte bilisterna så hur viktigt kan det vara? Låt gubben ha sitt plank! (Och grannen över gatan sin häck.)

5: Är detta bästa lösningen?

Om nu finns ett problem i samspelet mellan bilister och cyklister i dessa korsningar, är blockering av cyklister verkligen den bästa möjliga lösningen? Är det den lösning som ger bäst trafiksäkerhet? Är det den lösning som bäst lockar till ökad cykling, när man nu vill dubblera cyklingen? Har kanske kommunen till och med redan funderat på de här frågorna när man upprättade sin cykelplan? Jamen titta, det har man!


Kommunens redan diskuterade och beslutade lösning på problemet med korsningar mellan bilväg och cykelväg är alltså att prioritera cyklisterna och hastighetssäkra biltrafiken till max 30km/t. Har man då gjort det? Såklart inte. Vägen som cykelbanan korsar har hastighetsgräns 50 km/t och att cyklisters framkomlighet prioriterats långt under fordonstrafikens är extremt tydligt.

Täby kommun väljer regelmässigt att ignorera sin cykelplan och istället konsekvent prioritera bilisters bekvämlighet framför cyklisters säkerhet och framkomlighet.

Den här texten fokuserar mycket på korsningen vid Jarlabankes väg, men precis samma situation återfinns på många ställen. Överallt där cyklister vill korsa en bilväg sätts dessa hinder upp för att bilisterna, “de riktiga trafikanterna”, inte ska behöva sakta ner, vara uppmärksamma och visa hänsyn.

Dessa cykelhinder finns naturligtvis inte med i Täby cykelplans åtgärdsplan. Åtgärdsplanen är fylld av kloka projekt för ökad och mer attraktiv cykling, såsom anläggande av nya cykelvägar, hastighetssäkring av korsningar, förbättrad belysning och cykelanpassning av bilhinder. Projekten har alla det gemensamt att inte ett enda av dem har genomförts. Istället för att verkställa den beslutade åtgärdsplanen för ökad cykling investerar kommunen alltså hundratusentals kronor på att ytterligare hindra cyklisters framkomlighet.

Välkommen till miljöstaden Täby!

 

 

Andra gästbloggare:

Antal kommentarer: 24

Simon

Täby kommun har jag aldrig sett som en miljökommun. De har flera stora köpcentrum, varav ett är sveriges största. Täby består till största del (personlig erfarenhet) av enskilda villor. Hela kommunen är uppbyggd kring tänket att alla familjer skall ha en eller två bilar som de använder var gång de skall ta sig till butiken eller jobbet. Busskommunikationerna är också rätt kassa för att inte tala om cykelinfrastrukturen.
Lite strögnäll sol bubblade upp bara, efter att ha löst att Täby kallar sig miljökommun.


Simon

Som*
Läst*


Mia

Bra och tack Björn! Cyklar en hel del med barnen i cykelkärra. Det är ett rent helvete när man kommer till dessa hinder. Inte ovanligt att jag får lyfta ur barnen ur kärran för att sedan kunna lyfta kärran förbi hindret. Det brukar barnen uppskatta när de sover eller när det regnar – INTE! Förstår inte hur dessa sk yrkesmän tänker när de beslutar och sätter upp dessa hinder, inte har de grundläggande kunskaper om cykeltrafik i varje fall. Mer som du skriver, de verkar vilja jävlas men förklätt i någon slags omsorg för cyklister.


Björn Stenberg

Simon: Ja, Täbys miljöfacit är inte alldeles imponerande. De har länge suttit fast i gamla betongtänket att ”bil är frihet, mer bilar är mer frihet”.
Men alla kan bättra sig och Täbys cykelplan är ett enormt steg framåt. På papperet.


Måns

Tack Björn för en strålande artikel. Pendlar själv från Täby och har kanske inte lika avancerad hinderbana som du på väg till jobbet men jag känner igen mig. Var själv väldigt förvånad när jag läste Täbykommuns cykelplan eftersom jag tyckte den var så ambitiös. Men jag antar att den just kommer förbli en ambitiös plan.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Först en spång, sen en brygga, sen…


 

En gång- och cykelväg. Byggd i ett träsk, undermålig konstruktion och vattenavrinning, ständiga översvämningar. Så när inte kommunen ser till att det funkar gör medborgarna det själva. Först byggs en spång, när inte det räcker gör de en brygga. Undra vad som kommer sen?


Först en spång…


…sen en brygga

Kan ju också ses som ett totalt underbetyg när det gäller kommunens väghållaransvar…

 

Relaterade inlägg:

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Staden växer – cykeln får flytta på sig


 

Söderort i Stockholm, en gång en rak och gen cykelväg.

 Foto: Google Maps

Inte längre. Staden växer och förtätas, då får cykeln flytta på sig och ta omvägar. Biltrafiken fick det däremot bättre…


Cykelvägen blev 200 meter längre och fick två mycket tvära kurvor – det kallas att vara prioriterat trafikslag. Foto: Hitta.se

Ännu en gång visar staden att det inte går att förena fler bostäder och bättre cykelinfrastruktur. Trots alla fina ord i Översiktsplanen, i Framkomlighetsstrategin och i Cykelplanen om att cykeln ska prioriteras och vara utgångsläge i planeringen och transportsystemet.

Den obotlige alkoholisten raglar vidare…

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 13

Mia

Svängfest deluxe!
Tänk att det ska vara så svårt? Något som uppenbarligen danskar och holländare klarar av fixar inte vi. Trots alla fina ord, trots alla löften, trots miljarder. Gång på gång visar du dessa haverier och misslyckanden. Vad sysslar planarkitekter och trafikplanerarna med? Obstruktion mot politiskt fattade beslut?


Krister Isaksson

Mia, kanske finns inte kompetensen där? Vi ser en omställning av stads- och trafikplaneringen efter årtioenden av bilorientering. Då kanske en del inte vet hur man gör, alt inte tror på och vill göra omställningen.


Jimmy

Det är inget nytt i detta område. Höll på att krocka i våras med en annan cyklist tack vare 90 grader svängar vid ena tunneln där.


Ingrid

Ofta dessutom helt utan skyltar. När man stvingas svänga rak kontrakurs mot den riktning man ska så är det inte självförklarande, och det hjälper inte med karta (cykelvägar???) eller gps heller alla gånger.


Krister Isaksson

Ingrid, exakt! Det är inte helt enkelt att orientera sig här med de olika nivåerna, kontrakurser osv.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in